ZT och Emilie Topelius–Sofia Topelius 3.7.1862

Zacharias & Emilie Topelius till Sofia Topelius 3.7.1862

Marstrand 3 Juli 1862.

Min älskade Mamma!

1 Efter ingen bättre utsigt af Marstrand finnes, så måste jag skrifva på kartan så får Mamma ändå en idé om den lilla fläck på jordklotet der vi nu vistas. Förgäfves vänta vi dag från dag på någon underrättelse ifrån er. Det kostar på ibland, ty när man vandrar som vi i bland idel främmande varelser, så främmande både till lynne och seder, så vore det så godt för oss att få en helsning från våra kära i hemlandet. Troligen ha ni väl ändå skrifvit fast brefvet går så långsamt ända hit ut på ön. Dagligen kommer ångfartyg från Göteborg med bref, men vi fråga och fråga ständigt utan att få.

2 Jag blir ibland så orolig att barnen ej skall ha kommit lyckligt fram, jag drömde en hel natt oupphörligt om samma sak, att de hade blifvit krossade af vagnen i en kullkörning både Inna och de små, och jag kan ej hjelpa att den tanken vill komma ofta fram. Det var så grufligt svårt att lemna de små stackarena ensamna på stranden i Hfors då vi reste kl. 4 på morgonen. Men hvad hjelper det att tänka på det nu, samme Gud som förr ledsagat dem då vi varit med, har väl äfven nu gjort det. – Måtte vi bara snart få bref! –

3 Våra dagar här gå i sakta lunk sin gång. Aina har ledsamt, stackare, men jag finner det bättre än jag trodde. Z. har börjat fiska, och då hoppas jag tiden skall bli trefligare äfven för honom. Han tänker sig och så till London. Rysligt svårt hade det varit att måsta lefva här allena, men hvad går det för nöd på mig som har två af de mina med mig. Jag tänker ofta på stackars Olga ifjol. Skulle jag bara märka någon förbättring så vore det en stor tröst i ledsamheten, men hvad jag möjligen märker ena dagen, är förbi den andra. Någonting som|| Jag ändå tycker är varaktigare, så är det åtminstone apetiten. Jag hade just ingen aptit der hemma, men nu längtar jag efter middagen. Wi äta ingen middag frukost, bara doppa i kaffe om morgonen, men om qvällarna äta vi hos våra goda vänner och grannar Mamsell Grönlund och Hilma Gråå från Hfors. Zache skref väl om det redan i förra brefvet. Nu då han håller oss med fisk äro våra qvällsbord särdeles väl försedda. Han hemtade första gången 15 ℔ fisk: torsk, hvitling och flundra, och den räckte i flere mål både middag och qvällar. Mamsell Grönlund är så snäll att bestyra både om kokningen, och uppköp både af smör, ägg och bröd vid stranden om morgnarna. En kanna mjölk ta vi hvar morgon för 18 sk.skilling och deraf äta vi filbunke till midd. och mjölk till qvällarna. The ha vi ochså ibland för Zaches skull. Hos fru Palin der vi hemta middag betala vi för portion 16 sk.skilling men vi ta sällan mer än 2 portioner, högst 3 och äta alla af dem, för-rätt nemligen, buljong ta vi emellanåt för ”föremålenas” skull som Z kallar Hilma och mig, som äro sjuka. Således blir ej vår mat så dyr. Doktorn förmanar mig att föra ”hög diet” som han kallar det, porter och vin skall drickas alla dagar, och i går gick Z.stackare ut och hemtade rhenskt vin hem åt oss. Nog är det mycket annat som kostar om ochså maten ej blir så dyr, likvisst är ändå resan fram och tillbaka jemförelsevis det dyraste, så den som vore klok borde vara här så länge som möjligt på hösten. – Man kan ej ha värre höst väder just än vi haft nu sen vi kom hit. Stormar hvar dag, och regn så det häller ner kring knutarna. Nog kunde man vara ute för blåstens skull ty de höga bergen bjuda alltid skydd från någon sida, men regnet är värre. Nog är resans ändamål till stor del förfeladt om det ej blir bättre väder. Doktorn vill att jag skall vara beständigt ute, han säger baden äro ingen hufvudsak för mig men luften, och att jag borde vara på sjön hela dagarna. Det är omöjligt i storm. Två bad har jag tagit i kar, 33 grader, och jag tycker mycket om dem. Jag får ej mer än två gånger i veckan. Efter första badet hade jag mig ett rigtigt rus, så sökte det mig, men då jag sade det åt Doktorn, bad han mig ta en kopp buljong genast som jag kommer upp ur badet. Hvad han är fören hygglig Doktor! – Dovner förundrade sig äfven öfver honom. Här äro nu öfver 500 badgäster, men till andra turen komma lika många om ej flere till. Doktorn sade att här bruka vara 1500 på hela sommarn, en del af första hälften far då bort förut. De som komma till den sednare turen äro mest för att roa sig. Då lär här bli ett sådant lefverne, vi få nog och så se oss mätta på det på de två veckor vi bli här af sednare tiden. Nu har ett musikaliskt kapell kommit hit och det spelar alla middagar och aftnar i parken, vi ha ej än gått för att höra det. Dansa får man ochså utan betalning hvar onsdag, men det blir ingenting af för oss, den ena af ungdomarna är förbjuden att dansa och den andra har ej någon lust. Vårt nöje har hittills varit morgonbönerna, de äro en välsignelse för det arma sällskapet som vankar här halta och lama och sneda och bleknosiga på alla vägar omkring. Här äro bland badgästerna två prester, sjukliga och svaga, men med frisk och lefvande christendom, de hålla bön hvar dag.|| Gubben Estlander från Wörå som är här med hela sin familj. Man kan inte rigtigt begripa hvad som förmått en gammal landtprest från norra Finland att begifva sig ut i denna vefva, så lång väg, för första gången i sin lefnad då man hunnit öfver 60 år; och då man ej har någon sjuk som verkligt nödvändigt påkallat en sådan uppoffring af gamla gubben. De bada visst alla, frun och herrn varma, barnen sjöbad och gymnastisera, men de äro friska och raska, och kunde mycket väl ha skött om sig i Åbo eller på närmare håll. Gubben var så knottrig och förargad i början, det gick för mycket pengar åt, troligen, men de ha eget hushåll, ha smör och kött med sig, och då är det ej så dyrt, jag tycker han har lugnat sig litet på sednare tider. I går voro vi på visit hos dem, de bo mycket otrefligt, frun bjöd kaffe och det var ganska välkommet på en ruskig förmiddag.

4 Z. har varit bjuden på middag till en Rektor Widell och har sedan gjort visit der, de hade låtit förstå att jag ochså borde kommit, men jag är så trög. Friherrinnan Cedercreutz från Åbo är här ochså, och Julius fr. Åbo, Zache hade en lång konversation med fru Cedercreutz häromdagen och hon hade bedt att han skulle presentera mig för henne, men jag undanber mig. Inte duger jag alls nu mera i några sällskaper, inte vill jag – och inte kan jag, så bra liten heder har gubben fattig af sin skrala gumma. Nog skulle han vara mycket mera upptagen och fjesad här om han ville, nog titta de och fråga: ”hvar är Topelius” och nyfikna äro svenskarna, det veta vi, men vi hålla oss undan, och hittills har det lyckats. Z. var på ett kalas med finnarna i förrgår och der var många svenskar med, så nu lär det kanske bli svårare härefter. Här säges alltid att finnarna vill isolera sig, och det är ej underligt att de göra det.

5 Vi ha ett mycket hyggligt värdsfolk, kapten Nordströms, de ha tre barn. Frun ha vi bjudit engång på förm: kaffe, kokadt på sprit, hon är mycket hygglig och vänlig.

6 Bland de fiskar vi ätit här är Makrillen den bästa, den är så utmärkt god att vi, hvar gång vi äta den, önska att vi kunde skicka till er att smaka. Den liknar lax i smaken, fast den är hvit och finare kött, vi koka den aldeles som lax. Helgeflundra ha vi ätit, den är visst god och rar, men ej som makrillen. En anmärknings värd sak med de här fiskarna är att ingen har några särdeles ben, och ingen sort har fjäll, så att vi skära af hufvud och stjert och lägga fisken i grytan så är det gjordt. Hilma och jag äro förbjudna att äta makrill, flundra ål och hummer. Den sednare försakas med mycket nöje.

7 Doktorn säger att den egentliga nyttan af min härvara kan jag ej förmärka förrän en tre, fyra månader härefter, då kommer kroppen i sitt gamla skick, och då syns det om man blifvit starkare. Men han tror att jag borde vinna mycket. Det är underligt att tänka och bestyra så mycket om sig sjelf, men jag har så god tid nu, så nog går det, och visst har jag föresatt mig att bjuda till allt hvad på mig ankommer att dra nytta för de dryga pengarna. Nu skall jag lemna en sida åt Zachris och börja sjelf ett bref till Thilda. Vädret lockar ej ut, det blåser nu fast det håller upp med regnet, så det är bäst att använda hela dagen till skrifdag. Söta Mamma helsa Augusta och Moster Nena. Dovner ber äfven helsa, han ser så rask ut mot i våras då han for från Hfors. Gud hjelpe oss till ett gladt återseende! önskar Mammas Emilie.

||

8 Goda Mamma! Jag längtar, liksom Mille, mycket att höra något från er, men jag tänker allt att vi knappt kunnat få förr, då brefven dröja 10 dagar på vägen. Af Dovner fingo vi veta att Mamma återrest från Uleåborg omkring den 17:de Juni. Men det var också allt hvad han visste. Måtte vi nu få bref med morgondagens post. Midsommarafton firades här med majstång i parken och dans i salongen, men der voro vi ej med, utan slogo oss tillsammans 18 finnar, foro först ut att segla, landade sedan på Koön och hade en korg med punsch, vin och bakelser med oss. Sednare foro vi till en annan del af ön midtemot staden och klefvo på ett högt berg, Mille med, det förstås. Der hade vi ett par karlar med oss, och så fingo vi en lysande kokkospråk: finska. Trefligt var att vi tillika fingo ihop en bra qvartett, flickorna höllo med, och så sjöngo vi, så att hela Marstrand förundrade sig. – Här på kartan ser nu Mamma ungefär hur vi bo, med så mycket grönt omkring oss, som Marstrand består sig mellan de öde bergkumlen. Nöjda äro vi att bo i staden och icke den ödsliga Koön, der en del badgäster nedslagit sina bopålar. Med den sidenfrasande badsocietén ha vi fortfarande föga beröring. I lördag blir här en stor kappsegling; då skola vi väl vara med bland åskådarne. Frukta ej, goda mamma, att vi begifva oss ut i ogjordt väder. Här kan storma något, när Atlantiska oceanen ligger på! I dag t. ex. – en åskby med hagel och störtregn kom rakt ifrån hafvet. Det var hemskt att se de djerfva fiskarbåtarna nästan försvinna i böljorna, för att strax åter dyka upp. Alla båtar och små fartyg här äro mycket starkt byggda, för att motstå oceanen, och ypperliga seglare. Vi ha förenat oss 14 personer om att hyra en sådan större halfdäckad segelbåt för hela badsejouren; den kostar oss 3 riksdaler om dagen, d. v. s. hvarochen betalar hvar 14:de dag. Hvarken jag eller mitt folk gå ut i hårdt väder, och som mamma vet, är jag ingen vän af segling bara för att segla, men Mille bör i vackert väder få vara ute på sjön. Jag fiskar emellanåt. I går fick jag några nätta torskar på 8 famns vatten. – Det kan allt hända, att jag i nästa vecka skuttar till London på 14 dagar. Jag ville blott gerna ha godt sällskap och vara säker på att ej prejas och luxas. Det vore kanske illa att ej begagna ett tillfälle, som kanske aldrig mera erbjudes, att se något riktigt storartadt. Ledsamt bara att ej kunna engelska. – Om min kära gumma har jag godt hopp, bara hon skulle få sofva på dagarna, men här bor för mycket folk i huset. Vädret har ock varit otäckt, alldeles som 1856, så att jag törs väl ej mera resa ut och väta Europa. I Hfors Tidn. får mamma läsa en smula ”Från Sverige.” Sista dagarna i Juli, om Gud ger helsan, ämna vi anträda återresan öfver Köpenhamn, der vi dröja par eller tre dagar, och troligen lika länge i Stockholm. Helst ville vi slippa direkt på Wasa och ställa, om möjligt, vår resa derefter. Goda Mamma, låt oss veta, om vi möjligen träffa Alex. Dyhr och Vänskapen i Köpenhamn i början af Aug., eller om något NyCarleby fartyg då är i Stockholm eller väntas. Det vore trefligt att kunna skicka något smått, åtminstone en kagge af den rara makrillen. Jag hoppas hvetmjölet arriverat. Härifrån Marstrand kommer en stor del af vår finska lutfisk: ett mycket stort salteri, der längorna torkas och pressas, ligger här alldeles nära. Jag såg en punds torsk, som en karl häromdagen fått på mete härutanför. Helgeflundrorna väga ofta 8 och 10 lispund.

9 Måväl, min älskade Mamma! Nästa fredag troligen mera från Mammas egnaste

Z., E. och A.

10 Detta skicka vi nu ofrankeradt, för att det må gå med ångbåt till Åbo. Förlåt att Mamma får betala. Förra gången fick jag ändå lägga fem märken, 60 öre, 24 kopek, så att posten ytterligare skinnade 4 kop.kopek – P. S. Nej, jag frankerar ändå, jag näsvårtyttns ej göra Mamma den utgiften. – Helsa Rosenkampffs, om de äro hos Mamma, och Fanny, Moster Nena, Lybecks och Stina. – Bed Fia se efter att pojkarne ej hoppa sönder Maja vid stranden och rojta omkring med Araminta.

11 Fredag 4 Juli. Just nu hade vi bref af Carolina Borgström från GamlaCarleby öfver Hfors och fingo till vår glädje den första underrättelsen om Mammas och barnens lyckliga framkomst. Från Mamma sjelf eller Augusta intet bref. Månne det har kommit på några tokiga vägar?

12 Emili och flickorna hålla just på att förfärdiga den fösta finska flagg, som någonsin svajat på Atlantiska oceanen. Blå och hvit, med finska lejonet i rödt fält.