ZT och Emilie Topelius–Sofia, Eva och Toini Topelius 12.7.1862

Zacharias & Emilie Topelius till Sofia & Eva Maria & Toini Mathilda Topelius 12.7.1862

Marstrand lördag 12 Juli 1862.

Min Älskade Mamma och mina kära små barn!

1 Just på väg att afresa till London, skickar jag dessa rader i resbrådskan, för att säga huru mycket hellre jag ville resa österut till er, än vesterut längre bort i den stora vida verlden. Vi skola be vår gode Gud, att Han låter oss alla friska och nöjda återse hvarandra i medlet af nästa Augusti månad. Jag hoppas att icke dröja längre än två veckor på turen till London, deraf 8 eller 9 dagar uti denna verldens största stad, som ensam har flera invånare, än hela det stora Finland. Icke far jag heller just gerna från Mamma Emili och syster Aina, och visst få de en smula tomt så länge, men då de Gudskelof äro någorlunda raska, så vore det orätt att ej begagna tillfället och se en verldsexposition. Jag far på ångfartyget Gustaf Vasa från Götheborg och återvänder troligen med samma fartyg. Öfverresan går vanligen på 2 ½ dag. Således hoppas jag, om Gud vill, vara|| nästa tisdagsmorgon i London, och der skall pappa se efter några expositionspullestrutar åt sina små pior och helsa på den hederlige kapten John Bull, som förde oss från Aden till Kalkutta (hvarom Toini kan berätta för Farmor och Fanny). – Tack, goda farmor och mina små grisar, för edra mycket kärkomna bref af d. 30 Juni, som vi fingo, jemte moster Augusta Lybecks, i går. Det var så roligt att både farmors och barnens resa gått bra. Måtte nu Gud bevara vår snälla faster Sofi efter hennes svåra sjukdom! – Helsa dem, och helsa tant Rosenkampff och hennes goda små flickor! Jag hoppas de äro raska och att ni ha (eller få) en vackrare sommar, än vi haft här i Marstrand, ty här har mest varit regn och storm, men ej så kallt, som det hörs ha varit tillika i hela Sverige. Gud vare med er, mina käraste; jag låter nu Mamma Emili fortsätta detta. Ja, Gud beskydde eder och oss alla, önskar farmors och Toinis och Evas

goda vän – ifall ni kan gissa hvem.

 

2 timmar sedan Zache rest.

2 Nu äro vi så ensamma här, vi stackare! Aina sitter bredvid mig och syr. Nog få vi bra tomt och ledsamt, men jag önskade ändå att Z. skulle resa nu då han har så god tid och är så nära. Gud hjelpe honom lyckligt tillbaka! Tack för brefven i går! det var en glädje, första brefvet på flere månar. Mamma tackar sin Toini och Eva med Aina blef så glad öfver Evas bref.

3 Vi ha här så fasligt regnigt och stormigt, men så varmt ändå, inte är det vår vanliga kyla under regniga dagar. De gå i sjön här alla dagar, vattnet har ej varit kallare än 15 grader, men nu är det visst varmare. Min segling vill just ej blifva af fast Doktorn säger att jag bör göra det. Jag tycker det är så tråkigt, vi ha så stort sällskap i båten. För att det ej skall bli så dyrt, så ha de samlat i hop en 20–25 personer, ty båten kostar 3 riksd.riksdaler om dagen man må då vara 1 eller 20 uti den. Men på bergen får jag nog hafsluft då jag orkar dit. Om jag kunde säga ändå att jag är bättre, men, inte ännu. Gud vet väl hvad han gör, kanske blir det ännnu. Här är mycket bullersamt både ute och inomhus jag får aldrig någon hvila på dagen, men om nätterna har sömnen blifvit ganska god. Matlusten är ej att skryta med. – Allt detta om mig.

||

4 Att Sofie varit så sjuk! Det var så ovant att köra. Måtte hon bli stark igen om Gud ämnar förlänga hennes dagar, hvilket vi skola bedja om för barnens skull. Och Rosenkampffs som verkeligen kommo! Nu äro de väl ute på Alön för badenas skull, måtte Ninni bli frisk och rask der. Hur är det med Toinis öga och öron? Ack hvad jag ofta önskar att hon vore med, här är så skicklig läkare, nog skall jag tala vid honom någon gång om henne.

5 I går voro vi bjudna på kaffe till Borgmästar Oldberg morbror till Thekla Knös. Han är i staden, och utan visit från vår sida, bjödo de oss, och höllo oss qvar till thesoupern på qvällen. Gunnar Wennerberg (Författare) var äfven der, och han var mycket hygglig och intressant, och mera allvarlig än svenskar bruka vara. Z. har nog blifvit firad och kalasad här. Han har skrifvit till två soireer för välgörande ändamål, det kommer att tryckas och säljas för samma. Hvad här är fattigt!

6 Nu bli vi utkörda af skurerskan, brefvet skall ochså snart på posten. Helsa goda Mamma och tacka för Augustas bref, nu hinner ej mera. Till Rosenkampffs min hjerteliga helsning.

7 Jag slutar som Toini slutade sitt bref: ”Måtte Gud bevara er!”

önskar Mammas egen

Emilie.

8 Dovner är pigg och rask och tycker om sig här. Gubben Estlander murrar. Hela båtbolaget har låtit fotografera sig, men jag var ej med.

9 Jag har så dåligt bläck, måtte det vara läsligt! Idag är aldeles lugnt, måtte så fortfara hela Zachris resa. Hvad det blir rysligt tomt.