ZT–Sofia Topelius 13.2.1860

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 13.2.1860

Helsingfors måndag 13 Febr. 1860.

Min Älskade Mamma!

1 Den 3 Februari tänkte jag skrifva; vi kommo nog ihåg den dagen och önskade till Gud att den ännu månget år måtte randas med helsa för Mamma och oss alla. Den dagen och ett par följande postdagar blef jag likväl hindrad; nu tar jag ¾ timma för dessa rader; få se om jag får vara i fred. Vi må Gudilof bra, utom små krämpor, som man icke må räkna, deribland mina krångliga tänder. Mille skrifver om Ainas klädningar; det är ej det enda som långa flickan ger att tänka på. Hon har nu kommit in i läsvurmperioden, då man slukar likt och olikt, så att hon ibland ertappats med allehanda skräp, som råkat ligga framme. Det är nu förbjudet, och lyckligtvis är hon ett snällt och lydigt barn, som aldrig med afsigt gör pappa och mamma emot, så att nog är Aina fattig af de lättstyrda. Med de 13, 14 åren följer också ett litet flickhjerta, Gudskelof barnsligt och oskyldigt ännu, men som dock ger litet att tänka på, och sådant är nytt för oss. Wi tacka Gud hvar dag för så goda barn som han skänkt oss, och tanken på andras förluster och möjligheten att sjelf bli pröfvad med dylika gör dem ännu kärare. Odygdiga äro pyringarna, som farmor vet af erfarenhet, men sällan behöfs mer än ett allvarsamt ord att få dem på rätt igen. Eva kunde nog bli bortskämd ändå, om hon länge fått vara den minsta,|| men nu träder Rosa allt hvad hon hinner in i den värdigheten. Mest rita och klippa de hela dagen, när de få sitta inne. Toini läser så temligen innantill lättare ord; vi ha med flit ej brådskat, ty bästa hufvudet har hon af dem alla. Äfven präntar hon namn och ord på egen hand och fröjdar sig när jag kan läsa dem. Härom dagen sade hon: ”mamma, när Gustava kommer bort, skall jag bli jungfru åt mamma och städa så snyggt, så snyggt”– det är blir en praktisk menniska; men Eva blir ungefär som Aina, fast häftigare till lynnet; en smula tendens åt blåstrumpa. Hon går på och rimmar för sig sjelf och gör egna visor. På enträgen begäran tillsändes farmor medföljande egenhändiga och på egen hand komponerade bref af Eva. – Mille skrifver om tidningen. Mitt egentliga arbete för den är måndags-, onsdags- och fredagsförmiddagar. Deremellan endast korrektur, korrigering af insända uppsatser och någon gång egen uppsats. Mer än halfva tiden upptar ej tidningen, och likväl har Edlund nu haft mycket mindre att göra, än jag efter öfverenskommelse kan pålägga honom. Thunberg har lofvat tillskott, och det ger han utan allt tvifvel. Jag gissar att mamma får två numror på engång hvar thorsdagsqväll eller fredag. Med Åbo Und:r ligger jag nu i sträng polemik om ångfartygen, men det gör ingenting. Åbo intresset skall ej utan protest åtminstone få minera Österbottn. bolaget som det har gjort med de förra ångbåtsbolagen.|| För Åboherrarna har alltsamman från början varit en Åboaffär, och derföre skriks det nu öfvermåttan, när man vågar säga dem att det finns andra intressen lika berättigade. Med Snellman ligger Henr. Borgström i lika skarp polemik, ty när har Snellman tålt någon motsägelse? Mig och honom emellan har det varit amicalt, när vi träffas. Också med gamla theaterhusdirektionen ligger jag i krig, så att stoj är det på flera håll, men det är allt ett ringa duskväder emot de mycket värre krig jag kämpat igenom förut. Och förståndigt folk står mest på min sida. Låter Gud oss behålla helsan, är denna vinter så bra som någon annan. Och när vi tänka oss något gladt, tänka vi på farmor, Kuddnäs och Majniemi. Barnen tala ofta derom – det minnet står för dem så rosenderödt och sommargrönt. När man som vi ej har stadig boning i egen gård, står Kuddnäs alltid i bakgrunden som ett barndomshem. – Läseboken står mig alltid främst i hågen bland literära planer. Nu vilja de ha mig att skrifva något till nya theaterns invigning. Få se om det blir. Oskar han vurmar för den blifvande theaterskolan, så jag har svårt att få honom tänka på något annat. Han och jag blefvo för en vecka sedan valde till hedersledamöter i handtverkarnes sångförening, de enda som icke höra till skrået.

2 – Gustaf Turdin är här, som jag sist skref, och bor nära Rosenkampffs. Någon gång i veckan är han hos oss. Johannes har ej kommit. – Wi ha funderat på Rpffs nedra våning, ehuru 400 rub.|| är något starkt. Troligast är likväl att tant flyttar dit sjelf. Mera sällan ha vi nu träffat dem och Leopolds. – Familjen Julin från Fiskars var här i förra veckan, och de rika fröknarna kommo helt hjertligt och okonstladt till oss med helsningar från Mina Julin. Sedan följde vi dem på Bonsdorffs museum. – Goda Mamma, nu kom jag ihåg i parenthes: helsa Dyhr, att om de nu låta landthandeln i Lappo och Kauhava samt Keppos och Kemi stockar gå sig ur händerna, så ha de försofvit sig på ett sätt, som de all sin tid skola ångra. Otto Essen var här i förrgår; det är fråga om en association mellan Wasa och NyCarleby för att kontrahera med kronan om skogarna i Kemi. Levon är i spetsen för Wasaborna. – En annan stor nyhet, men oss emellan: det är fråga om att inrätta en konstakademi i Helsingfors: en professor i arkitektur, en i bildhuggeri, två i måleri och en i musik; statsanslag 10,000 rub.rubel silfver om året. Att det skall gå igenom hoppas vi, men fråga är om det kan ske nu genast i dessa fattiga tider. Cygnæus, Tallgren och jag äro närmaste anstiftarne. För resten intet nytt, utom den myckna snön. Wi betalade i dag 1 rub.rubel 30 kop.kopek för små björkvedlass, för det man ej slipper i skogarna.

3 Helsa Blank, Moster Nena och flickorna.

4 Har Mamma varmt helst i rummen?

Wi omfamna alla vår älskade Mamma och farmor

Z., E., A., T., E. och Rosa, som också kallas fröken Lindros.

5 Detta skrifver jag på ett nytt papper, enkom beställdt från Tervakoski. Vid tillfälle skall jag skicka Mamma brefmaterial deraf.

6 Ännu i går smakade oss Majniemi gäddor godt – och ännu i dag mammas sik. Lakromm är det ondt om i vinter.

7 Icke har jag ännu sett extra brandstodsafgift annonserad, men det kan visst ske ännu. Glöm ej, goda Mamma, uppsägningen.