ZT–Sofia Topelius 10.1.1862

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 10.1.1862

Helsingfors fredag 10 Jan. 1862.

Min Älskade Mamma!

1 Jag skickar några rader, egentligen om Johannes för Fannys räkning. Han har dessa dagar varit mycket sjuk med stark yrsel, hvilken de sednare nätterna blef våldsam, så att sköterskan måste få en karl till biträde. Efter ett sådant svårt utbrott natten mot i onsdags föll han i en dvala, som nästan betog läkarne allt hopp, och i går middags trodde de att han ej ägde mycket qvar. Men derefter fogade Gud så förunderligt, att han föll i en två timmars lugn sömn, hvilken med några afbrott fortfarit äfven i natt, så att han nu visst är mycket svag, men fullkomligt redigt och nästan feberfri – andas också lättare, så att det ser ut som om krisen|| vore öfverstånden, allenast nu krafterna stå bi. Willebrand hyser nu åter hopp om hans vederfående, hvarom vi innerligen bedja. Jag har just nu åter skrifvit till Lisette; hon må väl vara qvar uti Kauhajoki?

2 Wåra sjuklingar i sängkammaren emottogo med glädje farmors så innerligt kära och varma helsningar, och det rörde oss ända till tårar, när vi läste farmors bekymmer om sin älskade Toini. Hvarken hon eller Eva veta likväl huru mycket bekymmer de gjort sin farmor och oss, de tro allt att de ha messling. Toini är icke bra ännu, hon har nu igen frossan och är ojemn till lynne och helsa, i går pigg och förnöjd, i dag åter frysande. Hon får kinin och jerndroppar. Rosen är något bättre, men icke alldeles borta, hon är ännu temligen svullen och tjock|| i ansigtet, men för resten har hon ej haft någon olägenhet deraf, sofver godt om nätterna; aptiten har varit klen. Den andra spelorrn fortfar att vara matfrisk och rask. I dag fick hon löfte att bada: det är nu 17:de dygnet, men derefter skall hon ännu några dagar hålla sängen.

3 Öfriga sällskapet mår bra, om det nu får fortfara. Rosa har återfått litet hull och sjunger och grasserar; ögat krånglar allt emellanåt. Aina har magrat, Aline har mist sin hosta af jern, William är bleknosig, men annars rask. De stackarna ha icke haft mycken fröjd af helgen och loftiden – de måste försaka umgänge och bjudningar, för att ej exponera andra för smittan.

4 Goda Mamma, när skall jag åter få skrifva ett bref utan sjukdomshistorier? Jag tycker Mamma skall vara helt trött dervid.

||

5 Tack för det kära brefvet, som ändtligen sade oss hvar Mamma höll hus. Mille skrifver i dag till Sofi Schalin; jag skall väl ock ha Wilhelm i åtanke.

6 Wi hade i går på morgonen 31 graders köld; vår kudda har sinat i det kalla stallet och måste omlindas med drängpojkens täcke. – Här blir nu politisk rörelse med utskottet. Har Mamma sett Hfors Dagblad, och hvad tycka de om det i NyCarleby? – Wi här hos oss lefva nästan skilda från verlden. Alice Borgström har halsröta, dock icke så farlig, tror jag. Våra hvardagsrum ha bra nog hållit värmen, endast köket och barnkammarn (som nu står obebodd) ha varit kallare än önskligt. – Jag har förlagt Mammas bref, så att jag mins ej om der voro några frågor, men det var ju mest om Toini. Ingen julklapp fick farmor, men en liten skall komma efteråt. Många helsningar till Fanny och Stina, hvars mattor jag prisar vid 31 graders köld. Gud beskydde oss alla!

Mammas egnaste

Z., E. och Komp.

7 Det var roligt att Mamma kom sig till Larsmo; den skrypelsen kunde behöfvas. Tänker mamma raska upp sig ända till Uleåborg? Mille är åter något raskare, sedan hon igen håller spanskflugan öppen.