ZT–Sofia Topelius 30.1.1865
Kommentaari
Kommentar
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
1 på fredag morgon Sofia Topelius fyllde 74 år fredagen den 3 februari 1865.
6 om ej fattigskolan [...] som Forsius börjat Nykarleby fruntimmersförening drev en fattigskola där Fanny Toppelius var engagerad sedan 1860. Forsius hade instiftat ett lånebibliotek 1864 och donerat böcker därtill (Birck, Nykarleby stads historia II 1988, s. 265 f. och III 1988, s. 116 f.).
Manuskriptbeskrivning
- Kirjeen arkistotunnus: 2060
- Lähettäjä: Topelius, Zacharias
- Vastaanottaja: Topelius, Catharina Sofia, f. Calamnius
- Arkisto: Nationalbiblioteket
- Kokoelma, arkistotunnus: Topeliussamlingen 244.97
- Tyyppi: brev
- Tila: original
- Koko: 21 x 14 cm
- Arkkeja: 1
- Lehtiä: 1
- Kirjesivuja: 4
- Väri: vitt
- Laatu: skrivpapper
- Kuosi: präglat monogram, ZT:s eget monogram
- Kunto: välbevarat
- Materiaali: svart bläck
Zacharias Topelius till Sofia Topelius 30.1.1865
Helsingfors måndag 30 Jan. 1865.
Min Älskade Mamma!
1 Dessa rader komma troligen fram på fredag morgon vid kaffebordet på Kuddnäs, och om ingen annan än Kuddnäsbor skulle råka i hågkomma den, så beder jag Mamma vara viss på att här äfven finnas några Helsingforsbor, som hafva den i kärt minne och fira den vid sitt kaffebord i samma stund mamma läser detta. Ja, Gud välsigne Mamma på den dagen och alltid, det är trogna och tacksama barns bön! När jag dessa dagar skrifvit på begäran ett litet divertissement, att uppföras af baron Muncks barn på hans sjuttionde födelsedag, som är just i dag, så har jag gjort det med varmt hjerta, emedan jag ihågkommit min älskade Mammas sjuttiofyra år, och jag kan endast upprepa några verser, som förekomma deri:
||2”Och så har jag rätt att önska:
Gud välsigne vårens grönska!
Gud välsigne sommarns skörd!
Låte Han vår bön bli hörd
Och förläne äfven hösten
Rika frukter, samvetsro,
Helsan, glädjen, friden, trösten,
Sällheten i älskadt bo!”
3 Skada, att jag ej kan säga, som till den gamla herrn, när maka och alla barn stå omkring honom:
4”All din kärlek kring dig står,
Bedjande med glädjens tår:
Signe Gud ditt gråa hår,
Dina ädla sjutti år!”
5 Men fastän den tysta önskan rör sig i hjertats djup, att också Mamma på hvarje sådan dag måtte få vara omgifven af sina käraste, så få vi dock finna oss i att icke alla önskningar i denna verld kunna uppfyllas, det vore för mycken lycka för det oförnöjda menniskohjertat, och det är lycka nog, om Mamma får vara rask och vi med Guds hjelp få hoppas att ännu|| återse hvarandra, om också ej på den dagen. Vi omfamna vår älskade Mamma med våra böner och våra välönskningar. Af barnen skrifver i dag endast Aina; de små skola väl efteråt komma med deras kråkfötter; det var minsann något roligt för dem att få ett eget bref af deras goda farmor, och de fira farmors födelsedag med oss samt skola, dagen till desto bättre prydnad i deras ögon, få en tredje rätt till middagen. – Aina och Aline äro nu ute och höra på studenterne, som tågat med deras fana i spetsen att sjunga för baron Munck. Emili, Aina och jag skola dit kl. 12 för att se på divertissementet, och kl. 11 skall jag uppvakta gubben tillika med universitetets lärarekorps. Kl. 3 ha vi middag för gubben i Kleinehs hotel, så att nog firas denna dag – men den 3 Febr. firas i tysthet.
||6 Kl. ½ 11. Flickorna hemkommo nu, utan att ha fått höra studenterne, som tågat ut redan kl. 9 under full sång. Felix Heikel hade burit fanan. – Emellertid gör nu detta, att jag får kasta uniformen på mig och skynda till min post. Emili får skrifva om Häggström och annat. Vi ha snö på snö, manshöga drifvor. En ny baron, Gripenberg, tror jag att jag redan skref om. Annars ej just något nytt af vigt. Inneliggande till Dyhr innehåller en anvisning på honom för Mamma vid förefallande behof, och icke behöfver Mamma krusa dermed. I Mars får han sitt igen. – Helsa Fanny, att om ej fattigskolan uppslukar alla tillgångar, vore folkbibliotheket, som Forsius börjat, en nyttig och välgörande sak att tänka på. Jag skall hämta också några böcker i sommar.
7 Må väl, älskade Mamma! Helsa vännerna, som ihågkomma Mamma, när detta framkommer; bland dem äfven Moster Calamnius särskildt.
Mammas egnaste
Z.