ZT–Sofia Topelius 16.5.1864

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 16.5.1864

Helsingfors 16 Maj, annan dag pingst 1864.

Min Älskade Mamma!

1 Det är nu längesedan vi skrifvit, och fast ej längesedan vi fått bref. Vi ämnade skrifva i fredags, men dröjde så länge hos vår gamla vän Liebert, att posten försummades. Emili lät förmå sig att sitta, men bara engång, och huru det lyckats, veta vi ej. Jag och Aline sutto hvar sina två gånger. –

2 Så ha vi väntat få höra något om moster Nenas ankomst, men thorsdagsposten kom utan. Söndag den 8:de kom Hindrik Forsén hit med Mammas kära bref – tack för det. Gossen hade varit 49 timmar på väg från Wasa hit – det var väl kördt. Vi bjödo honom på thé om afton – han är hurtig, som hela familjen, men ej för mycket – jag tyckte bra om gossen. – Förra veckan var för vårt lilla hus ganska omskiftande, i känslor mer än i händelser. Måndag voro Rosenkampffs, Leopolds och Carl här – kommo oväntade kl. 8-9 – och Emili hade den dagen stort byke, Fina, vårt enda tillhugg, således nästan omedgörlig för 12 gäster, utom egna. Det kostade tårar i köket, men hur det var, gick allt bra, när Emili och våra stora flickor hjelpte till. Aina, som galat med de andra så godt som förmiddag och eftermiddag alla dagar, hade tillika varit oförsigtig som vanligt,|| gått tunnt klädd och utan galoscher. Måndag och tisdag hänglade hon och var ej bra. Onsdag morgon föll det Emili in att titta i hennes hals, och då befanns att hon hade en fullt utbildad och riktigt allvarsam halsröta af äkta sort. Vi lade då omslag på egen hand och Julius förskref chlorkali, men det onda tog till, så att när Hjelt kom på qvällen, såg han ganska betänklig ut och förundrade sig att hon kunde sitta uppe och sy. Stark feber hade hon ändå, omvexlande med frossbrytningar och svettning. Men Gud var så nådig och afvände detta stora bekymmer nästan lika hastigt som det kommit. Hjelt förskref, jemte omslagen, pensling med en ny medicin, som tycks vara utmärkt och hvartill vi skola medtaga receptet i sommar: det är ättiksyra och glycerin. Redan natten derpå sof flickan bättre och på thorsdagen var det onda redan så häfvet, att Hjelt kunde förklara faran förbi, med förbehåll af försigtighet. De ganska stora såren tyckas ha helnat, och blott någon rodnad återstår. Hon får ej ännu gå ut – men är rask och glad – det har hon varit mest hela tiden, – och har sin goda aptit i behåll. Sången, den får lof att göra en två veckors paus, säger Hjelt.|| Om onsdagen, när Aina var som värst, hade kandidaterne möte, för att välja kransbinderska. Vi hade då annat att tänka på, men när det förspordes att mötet blifvit uppskjutet till lördag förmiddag, hade vi åter tid att bli nyfikna – Aline isynnerhet, det förstås, och för resten alla flickor i staden, för att ej tala om mammor och andra. En sådan promotion har ju ej varit alltsedan jubelfesten – icke mindre än 93 blifvande magistrar äro redan kända, och ziffran torde bra nära uppgå till 100. Jag kan intyga att vi voro bland de lugnaste. Vi visste att rösterna skulle delas emellan 3, nemligen Minette Munck (baron Muncks äldsta flicka, som i går gick första gången till nattvarden), Maria Pacius och Aina. Emellertid hade Maria Pacius de mesta apparenserna. I lördags kl. närmare 1 satt jag trankilt och skref på min läsebok, när Aline kommer inrusande, alldeles utom sig, så att hon knappt fick ordet fram, och ropar: magistrarna, morbror! Jag fick en rock på och for ut i salen – der finner jag Emili helt knäsvag af häpnad och Aina en smula mera karmosinröd än vanligt, under det att hela gatan framför våra fönster hastigt fylldes med folk. Det ringde i|| i tamburen, och in trädde frm sex sändebud i svarta frackar, framförande en anhållansvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande från kandidaterna till denna promotion att mamsell Topelius ville blifva kransbinderska. Det kan ej gå högtidligare till vid ett frieri. Jag tackade på min dotters vägnar för hedern och bad herrarne sitta ned. Emili behöfde allt en god paus, innan hon kunde öppna sin mun, och Ainas förblef i lås under hela frieriet. Emellertid stodo de 90 kandidaterna, hela akademiska sångföreningen samt studenter och åskådare, flera hundra personer som en myrstack här utanför, och nu uppstämdes fyra sånger å rad. Jag gick ut och tackade – Aina fattig tordes knappt visa nästippen vid sidan af fönstret. Då kommer lilla Therese (Decker) inspringande och förklarar att Aina nödvändigt måste visa sig. Det hjelpte ej, en lucka öppnades i sängkammarfönstret, och der måste Nutti stackare stå och visa sig och niga och tacka. Strax blef der ett hurra, som lockade folk i alla fönster så långt man såg, och när sången upphörde och hela skaran tågade af, uppstämdes hurra för andra gången. – Så var då vår lilla pia, som visst aldrig eftersträfvat någonting sådant, vald till kransbinderska. Hvad oss andra|| angår, så är det visst smickrande för den menskliga fåfängan, men nog voro Emili och jag öfverens derom, att vi gerna försakat denna utmärkelse och hellre unnat den åt Maria Pacius, som kanske mera satt värde derpå. Nog fick hon många röster (jag har ej velat fråga derom), men alla Österbottningar skola ha voterat på Aina, och så kom der väl till, att man alltid valt bland de ordinarie professorernes döttrar. Minette Munck ansågs för ung. När Aina var liten, tänkte jag visst ibland: skall du engång bli kransbinderska? – men sedan hon vexte upp och hvarken blef någon skönhet, eller annars fallen för att synas i verlden, har jag längesedan ansett en sådan händelse mindre trolig. Hon tar nu saken mycket lugnt; – en smula glad tycks hon vara – det vore onaturligt, om ej en sjutton års flicka vore det; – men vi ha kommit öfverens om, att detta är en föga betydande verldslig sak, som ej får bortblanda allvarligare tankar, och så tror jag att hon är och blir samma ödmjuka och blyga lilla pia som förr.

3 Lördagsafton bjödo vi hit magistrarnes sändebud – några få andra kommo objudna, och så skedde den första rådplägningen om de 15,000 lagerbladen m. m.

||

4 Så var vår stora pia förra veckan ett föremål för både bekymmer och glädje. Måtte vi förstå Guds mening dermed. Här kommer nu en tid af mycket bråk för Mille stackare; måtte hon få vara rask. Hon har varit bra nog, fastän emellanåt svag på benen. – Att börja med, bli här nu många rådplägningar, och så skall det tänkas på toiletter, hvarmed här i huset ej brukar vara särdeles bråk. Promotionen blir den 31 Maj. Kransarna bindas i två dagar näst förut. Då komma mer än hundra, kanske 150 personer att gå in och ut här både förmiddag och eftermiddag, ty många bland kandidaterne taga de flickor med, som skola binda deras kransar, och Aina blir egentligen förestånderska samt svarar för dem, som ej ha några flammor här. Alla jemnåriga akademiska flickor skola dessutom vara med. Här skall vara traktering naturligtvis och qvällen förut souper – kall mat och buljong. Huru så mycket folk skall rymmas i våra små rum, kan vara qvistigt. Jag har tänkt låta uppslå ett stort tält på gården. Om allt detta skrifver Emili till Augusta. Carolina Borgström har redan erbjudit sig att gå på allt sätt tillhanda.

5 Sjelfva promotionsdagen kl. 5 sist 6|| på morgonen skall kransbinderskan dessutom kläda parnassen med otaliga blomsterguirlander, som ock skola vara färdiga. Allt detta ger myror i hufvudet, men det må nu gå för en gång, något sådant besväras man ej två gånger med.

6 Huru nu moster Nena stackare skall kunna komma i allt detta virrvarr, är för oss obegripligt. Efter tant tycks, oaktadt Milles inviter, ej komma ihåg sitt anbud att mottaga moster, ha vi tänkt hyra något nätt rum så nära till oss som möjligt för mosters räkning, åtminstone tills bråket är öfver. Vi vänta bref från bror Albert.

7 I går, Sofiedagen, önskade vi vår älskade Mamma allt godt i tankarna. Vi voro på f. m. i kyrkan, på afton hos Sofi Leopold med Rosenkampffs. Deremellan var jag på en resmiddag för lagman Ekström från Wasa. – Rokassovski har nemligen kommit laddad med en hel säck af nådebevisningar för landtdagsmännen. Alla talmännen först: erkebispen har fått brillanteradt kors på sin krachan; – Nordenstam Alexander Nevski (som i parenthes kostar honom 600 rubel); Örn har blifvit lagman och fått en snusdosa, och Mäkipeska har fått guldmedalj samt dessutom af kejsarinnan en silfver kaffekanna. Böndernes sekreterare Ekström har blifvit lagman – tulldirektörn har blifvit baron – öfverste Krok adlad – unga Sackléen, Taube|| Konst. Linder och baron Boje kammarjunkare – grefve Creutz tjenstförrättande guvernör i Åbo (oaktadt Åboborna skickat en deputation för att icke få honom, på det svepskäl att han ej kunde finska) – prostarne Hellén, Bergh, Alopæus m. fl. och kapellanen Carl v. Essen ha blifvit theologiedoktorer o. s. v. Dessutom små ordnar etc. i mängd. För resten låter allt fredligt och kaffepriserna falla. – Nu svar på några af mammas frågor: throntalet är nu en förgäten snäsa. Det är Meurman som i Hfors Tidn. tager Dagbl. under upptuktelse. Såsnart Törnqvist och Frenckell, som äro utresta för att skaffa lån, komma hem med pengar, så stiga hypothekssedlarne genast 10 procent och jordegendomen troligen med. Mammas foder skall icke glömmas, fast vi ej veta huru många alnar behöfvas. Små piorna flyga ute mest hela dagen och ha tyvärr nog blifvit odygdiga. Maj har varit mera kall härtills, föga grönt, men full sjöfart redan länge. – När ny Lybecks flytta uti sitt nya hus, behöfs en ny Aramintha äfven för färder på ån. Jag är tacksam, om Wilhelm får köpa en bra båt. Vill Mamma vara god och med säkerhet tinga LippHindrik till Majniemi dagarna före midsommar samt bedja honom efterhöra ribbor och bräder.

8 Må väl, älskade Mamma! Vår kärliga helsning till Fanny, Dyhrns och moster Nena.

Mammas egnaste

Z.

9 Toini och Eva voro för löjliga i lördags. De skulle titta främst, det förstås, och studenterne hade roligt åt dem. De ha sin examen d. 30 eller 28 Maj, och det är minst lika vigtigt som promotionen. –

10 Henrik Borgström är allt ännu eländig med sitt knä. Här finns ingen sådan doktor, som Bäcken. – Helsa Emmi, att Erik Ljung är som bäst hos kungen i Wasa.

11 Nu ingångna vecka ha vi examina alla dagar. Jag har sluppit för mera godt pris, nemligen 10 kandidater, som jag tenterat. Dessutom 8 kameralister. Att Fredrika Bremer hitväntas, har mamma sett. Vi äro skyldiga henne någon sorts artighet.

12 Johannes helsar till Fanny – han slog sig lös och var här en qväll. Gustaf Turdin ha vi ej sett sedan början af Mars, när han lånade pengar. Eva sade i lördags: pappa hade bordt säga åt magistrarna: ”min lilla flicka är så blyg, Hon kan ej än sig riktigt skicka.”

13 Jag har haft bref från fru Runeberg om deras Walter. Det går långsamt med Rbgs tillfrisknande. Talet häftar ännu, och högra armen är obegagnelig. De hoppas likväl att sommarluften på Kroksnäs skall verka godt.

14 Hilda Olsson får mycket beröm af den nye ritläraren Sjöstrand. – Carl, Fanny och kanske Oskar ämna resa nästa onsdag på sin kanonbåt till Uleåborg. Annars är också litet fråga om att Oskar skulle resa med Sofi.

15 Må Stina i år kan skaffa mig någon bra roddare, eller skola vi anlita Nuppa? – Apropos deraf, Hilda Olson har erbjudit ethnografiska museum sina folkdrägter och bilder, deribland Herpman och Stina (tala ej om det).

16 En dag, d. 6 Maj, var Aina med sångsällskapet utrest på jernväg till Crohns i Helsinge. De voro som utflugna fåglar och hade mycket roligt. Andra dagen kommo de åter hem på jernväg. De voro bjudne af Crohns.