ZT–Sofia Topelius 8.4.1867

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 8.4.1867

Helsingfors måndag 8 April 67.

Min Älskade Mamma!

1 Ehuru tiden är knapp, vill jag åtminstone med några rader tacka för Mammas utmärkt intressanta och kärkomna bref i thorsdags. Det enda bekymmersama var med broder Wilhelms knä, när nu Bäcken är här. Måtte det kunna jemkas. Hur kom det sig, att han skulle åka från kryrkan? Var det till bröllopp kanhända eller till läsförhör?

2 Det gläder mig att Ezer gripit i sin sak med kurage. Måtte han få vara frisk. Det är klart, att alla som ej ha begrepp om ett rationelt jordbruk skola förutspå hans undergång. Detta får man höra hvarenda gång någon är nog djerf att bryta med slentrianen. Också måste han vara beredd på stora svårigheter första och andra året med en vanhäfdad jord. Det kan ej allt svängas så strax om, kan jag tro. Men kanske får han dock, om Gud vill, redan i år någon fröjd af bättre rödjade ängar.|| För sönernas skull var det väl ändå en lycka, att Mamma blef af med Jakob – nog skulle annars spolierandet ha fortgått, liksom förut.

3 Ja, måtte nu Mamma sjelf få vara frisk, så går nog denna årstid. Här ha varit nu snart en vecka skarpa nattfroster (13 graders köld mäsvårläst p.g.a. överskrivningrknatten mot den 6 April), så att icke smälter snön med en fart. Föret är ännu ypperligt, tillförseln betydlig; men man väntar tidig sjöfart. Wi må bra nog, Gudilof, utom små krämpor. Milles frossa har låtit förmärka sig, och jag dricker brunn, ett slags jernvatten på morgnarna, hvarefter jag spatserar en half timma. Jag ämnade skrifva till Dyhr, men lärer ej hinna nu, hvarföre Mamma ville vara god och fråga honom eller Forsius, om jag får den äran att dricka brunn i NyCarleby i sommar, ty det lärer kunna ställas så. Något vatten måste jag dricka, men får jag ej i NyCarleby, måste jag tänka|| på annan ort. Kanske skulle vi bli flera brunnsgäster, så att ändtligen Brunnsholmen finges befriad från dess smädeliga bannlysning.

4 Mina krämpor bestå egentligen i en svaghet i hjernan – en stundom märkbar disposition för svindel och ansigtskramp – det är i sin början och icke svårt att kurera, säger Hjelt, men bör ej vårdslösas.

5 Här ha varit oroliga tider, som Mamma väl hört – studenterne skulle tacka för Uppsala studenternes telegram, och t. f. rektor statsrådet Palmén gaf tillstånd dertill, med villkor att de ej skulle inblanda något politiskt. Detta förtröt gossarne; de telegraferade väl ej någon politik, men läto svara Palmén att de ej fästade något afseende vid hans föreskrift, utan gjorde det af fri vilja. – Så kom annat trassel till om studentmötenas stadgar – och så dömdes tre till relegation, deribland Rönnbäck,|| som öfversatt Vögelins predikningar; han blef relegerad till juni 1868. – Om allt detta är storgäsning. De ha sjungit för sina martyrer och varit rasande, men ej sjungit kattmusik. Hela saken ät utan vigt i sig sjelf, men få se hur den upptages. – Ena dagen sjöngo studenterne för Cygnæus på hans 60:de födelsedag. Andra dagen måste han sitta bland deras domare. – Nog blef han firad, och icke med orätt. Der var halfva prestaståndet med Schauman och andra och drack punsch på Kajsaniemi på måndagsförmiddagen.

6 – I Normalskolan var samtidigt en nästan dylik revolt. Magistrarne kommo uppretade från domen öfver studenterne, och så dömde de sina skolgossar för samma fel till samma straff.

7 Må väl, jag hinner ej mer.

Mammas egen

Z.