Zacharias Topelius till Sofia Topelius 11.9.1863

Helsingfors fredag 11 Sept. 1863.

Min älskade Mamma!

1 Vid detta laget hoppas jag mamma läser om vår lyckliga framkomst och ser oss åter i vårt förra skick, förenade blott med postens helsningar. Och nu ha vi äfven, Gud vare lofvad!, Emili och Toini välbehållna tillbaka. De kommo i onsdags den 9:de, på utsatt dag, efter Ludvig beslöt sig att resa, och sedan vi väntat ångbåten från kl. före 4 e. m. till 7 på qvällen, mottogo vi dem glada vid ångbåtsbryggan. Ack om Mamma skulle se Mille nu, skulle Mamma glädjas med mig och tacka Guds godhet. Hon är bestämdt tio år yngre, eller vidpass 25 år, som jag alltid har trott, solbränd och duktig af saltvatten och Götheborgs porter. Toini har vuxit och blifvit stadigare på allt sätt. Det blef ett sqvattrande, må farmor tro, när tvillingsparet återigen slapp att bjäbba tillsammans. Till kl. 11 på afton gick mun på dem som på en kaffeqvarn, och eftersom icke på långt när allt var utpratadt, fick Eva begära lof från skolan i går. Och stora Therese|| kom äfven välbehållen och medförde en liten dotter åt Eva. I dag skall nu Toini anmälas i skolan, medan Emili och Aina städa i ordning mycket som ej hanns med när jag styrde huset, men hvilket nu går som en dans. En rapper och duktig gumma har jag igen; ja hur skall jag kunna vara nog tacksam för en så stor nåd! Kassan har fallit på min lott och väntar på räkningarna. Jag skall bestämdt skicka åt mamma, som öfverenskommet var, men törs ej nu, innan jag fått veta mina husbjörnars pretentioner. Murarn Margelin kom i dag med sin räkning, hvilken i stället för 80 à 90 rubel, som jag väntade, går till 190 rubel. Han har också rafistulerat om från grunden på kökssidan, förvandlat köket från ett fähus till ett utmärkt kök och bagarstugukammarn, der gårdsvakten bor, från en svinstia till en menniskoboning. Han har murat nya pipor och skorstenar, inlagt nya golf, omlagat plank o. s. v. Emellertid skall jag låta granska räkningen, innan jag betalar. Margelin är den dugligaste och regelaste i sitt yrke i Helsingfors, densamma som byggt Borgströmska, Wallénska och Margelinska husen. Nog ser jag att under 300 rubel aflöper icke allt detta, och så kom||ma gårdsutskylderna, så att icke får min värdinna mycket af detta års hyra. – Jag kommer för en stund sedan från Rokasovski, der jag pligtskyldigt gratulerat på kejsarns namnsdag, med min orden första gången i bringan. Kejsarn sjelf kommer nästa måndag d. 14:de kl. 12 på dagen. Strax derpå håller han stor mönstring med trupperna och hemförlofvar dem sedan genast till deras qvarter i landssocknarna, så att de äro ur staden före landtdagens början; det skulle annars anses som en hotelse, för att imponera på ständerna. Så tydes saken redan i Sverige. Nu puffas som bäst 101 kanonskott för Alexander. I går och i förrgår hade trupperna stora öfningsparader. Det är en hel armé, 18 à 20,000 man med 23 kanoner, hvardera dragna af 6 hästar med servis och tillbehör; och massan är så stor, att den ej ryms på salutorget, utan marscherar rundtomkring, öfver senatstorget och närmaste gator tillika. Vackrast äro kosackerne i linie, ehuru de ej utgöra mer än cirka 80 man. – I morgon efter installaskriptionens slut aflägger jag, utan vidare bråk, min nya ed och tager säte i konsistorium. I onsdag installeras de nya professorerne Forsman och Ahlqvist med tal och middag. – I måndag|| besöker kejsarn universitetet, då vi torde komma att presenteras. – Den mycket omtalade stora jagten på Träskända blir i onsdag. Utom fasaner, råbockar och harar, ha äfven kronhjortar blifvit införskrifna från Köpenhamn. En stor del harar skola ha dött litet före deras bestämmelse, men der komma väl flera. Bland annat omtalas, att fru Karamsin låtit enkom anlägga ett gasverk, för att den qvällen illuminera Träskända med gas. – I dag om en vecka, den 18 Sept., öppnas landtdagen af kejsaren på sin thron uti rikssalen i kejs senatshuset. Förut blir en högtidlig gudstjenst, dertill bland annat en stor sångkör är inöfvad (Aina sjunger med), och en thron uppföres för det tillfället i Nikolaikyrkans chor. Strax efter gudstjensten utblåses riksdagen med pukor och trumpeter, och der blir stor procession från kyrkan till senatshuset. Mamma skall tro att man nu redan krigar om fönsterna! Domprosten Borg predikar; det klandras mycket att det skall ske på svenska och ej på finska. – Här börjar nu redan hvimla af folk. Också vi ha främmande. Ludvig bor nu hos oss, Grundfeldt och Dyhr väntas; nog förlikas vi uti mina rum. Emili behöfde Fina, men hon är borta ännu, och Lotta har varit handlös eller halslös|| i en halsfluss som hon fick efter resan, sedan hon satt våt efter regnen och icke tyckte sitt öfverplagg vara nog prydligt i Tavastehus.

2 – I måndags om afton var jag med barnen hos Rosenkampffs, som må väl. Nu först fick jag höra deras lilla historia från kejsarbalen i somras, och kanske den roar mamma att höra med? Grefve Aminoff gick omkring och valde ut bland de unga damerna dem som han aktade värdiga att presentera. ”Jag stod så säker, sade Gusti, jag visste nog att han inte skulle komma till mig.” – I stället kom han till Ninni, och innan hon visste ordet af, stod kejsarn framför henne, och hon blef presenterad. Det gick så fort, att hon ej hann bli rädd engång. Kejsarn sade till henne: ”Ni kan inte känna min son, jag skall presentera honom, – se här, Wladimir Alexandrovitsch.” – Och så bjöd unga Wladimir upp henne till en françäse och pratade duktigt hela tiden. ”Min far har ej på flera år kännt sig så lycklig, som nu här i Finland”, sade han. ”Och vi tycka alla så mycket om Finland, här är så vackert. Och hvar bo ni om somrarna?” – ”Wi bo på landet”, svarade Aline. – ”Nå, hur ser er egendom ut? Är den långt härifrån? Ha ni kommit enkom till staden nu?” o. s. v. – Och Aline|| svarade på en del och på en del icke, och så tänkte hon vid sig sjelf: han må väl inte projektera att komma ut och helsa på oss, – men det är nu åtminstone väl att vi inte bo på Harabacka i år. – Dessutom fick hon dansa en françäse med Alexander Alexandrovitsch och andra valsen med Leuchtenberg, så att nog var hon i tur, fastän tidningarna behagat glömma att nämna henne. Tant var en smula stött deröfver, –”om de nu engång skulle göra reda för sådant.” Aline hade då ändtligen kallat kejsarn Votre Majestéspråk: franska, men Laura Frenckell och fröken Willebrand hade båda kallat honom Monsieurspråk: franska, hvilket var nästan för mycket naivt. – Nu säger tant att flickorna ej skola på denna bal, men få se om ej Max tar Aline med sig. Min flicka, liksom min gumma, ha icke tänkt ens derpå, och det är icke heller så lätt, när man utom entrén, som är 30 mark, skall visa sig i en toilett efter tillfällets värdighet, och hvit vapör finns ej mera för pengar i bodarna. Det kan hända att jag för skam skull måste gå med, ehuru jag har bara halfsulade stöflar och maläten uniform, men hvem ser så noga på en gammal professor?

||

3 Flickorna Berger voro här en förmiddag; nog tror jag Helena får ledsamt, om ej kejsarvefvan ersätter hemlängtan. Jag är nöjd med vår vägran och Emili likaså. – Freden blir för hvar dag sannolikare, men partisällskapet här gör ändå allt väsen som de förmå. Nu har ju tillochmed Wetterhoff kommit öfver med Grefve Berg, för att smäda en regering, hvilken opåtaldt låter honom komma och fara. Bjuder han mig nu att skrifva noveller för Dagbladetligt Allehanda, så svarar jag: nej icke för tio riksdaler raden engång, ty med kamraterne i det bladet vill jag visst icke hafva något att skaffa. – Jag såg i dag J. W. Snellman i senatorsuniform, han syntes sträng som vanligt, men hvarken obelåten eller generad. Erkebiskopen hofverade med crachaner både fram och bak och höll ett tal till Rokassovski, men jag tyckte att R. svarade honom ganska knapphändigt. –

4 Bland andra gamla anekdoter berättas att när Pacius i somras uppkallades till kejsaren, måste han följa på fläcken, och när Wallén i tamburen uppmanade honom att taga rock paltån|| af sig, hade han ingen rock under. Han skall då ha sagt till kejsarn på tyska: förlåt att jag ser så ut, hvarpå kejsarn svarade: skadar intet, – och räckte honom handen, bad honom sitta och talade en qvart timma mycket nådigt och ogeneradt med honom.

5 – Men nu måste jag sluta. Barnen ämnade skrifva till farmor i dag, men fingo annat bestyr. De skrifva troligen med nästa post, och kanske tillägger jag åter ett par rader om dagens märkvärdiga nyheter. Må väl!

Mammas egnaste

Z.

6 Wackert sommarväder är här, mycket folk går och badar i sjön.

7 I hela Nyland blir god skörd, ymnigt potäter, men litet hö.