ZT–Sofia Topelius 28.9.1866

Zacharias & Maria Emilie Topelius till Sofia Topelius 28.9.1866

Tamerfors, fredagsafton kl. 8 28 Sept. 66.

Min Älskade Mamma!

1 Vi äro nu här sedan klockan 6. Hos Stenbäcks dröjde vi hela onsdagen, för att Emili skulle få hvila, och voro på ett trefligt f. m. kaffe hos det hyggliga unga paret Carl Stenbäck med fru. Natten mot thorsdag fick Emili ändå ingen sömn, fastän hon tagit morfin (det otäcka!) och låg och hörde huru ett stort väggur slog i salen Thorsdag morgon kl. 8 reste vi i det vackraste väder och kommo till Ruhala utan andra äfventyr än att venstra resåren på kurirkärran brast midtpå ett håll, men blef bunden, så att den höll. Det var den högra som Nygårds smeden gjorde ny. Fina skulle ligga i en särskild kammare, men så kom Wasastjerna, och hon måste flytta in till värdsfolket. Emellertid hade hon på qvällen klädt sig tunn och sprang på natten ut barfota. Följden var att vi i dag på morgonen hade två patienter i stället för en. Flickan stackare hade en sjungande kolerin med alla tillbehör och|| var så eländig, att det var haskligt. På det sättet hamnade vi på gamla ångbåten Ahti i sällskap med Wasastjerna, och hade åter det allravackraste väder – sjöarna nästan spegelblanka, bara små krusade vågor på eftermiddagen. Lyckligtvis var Emili öfver all förmodan rask, ehuru hon åter af oro för Fina haft ett par skjutsar på morgonen. Så kommo vi skapligen hit till vår gamla vän fru Wilenius. Aina och Eva äro muntra – jag är genommyrad af kolik, men det gör ingenting. Gud skall väl hjelpa oss vidare fram.

2 Lördag morgon 29 Sept. kl.6. God morgon, min älskade Mamma! Vi vakna i dag med godt mod under Guds beskydd. Natten har varit något bullersam med hundar och resande, men vi ha sofvit bra nog. Mille fick redan i går natt sofva Ruhala, som var en stor lycka, ty jag vet ej huru hon annars hållit ut, och i natt har hon sofvit emellanåt. Fina har sofvit hela natten som en gris och säger sig vara åter bra. – Ja,|| det var en skjuts hon hade i går morgse. Hon låg alldeles blåblek och kall om händer och fötter med ständiga uttömningar – men på dagen piggade hon småningom upp sig med sin lyckliga konst att sofva. – Sackléen var och helsade på oss här i går afton. – I dag är dimma på morgonen, lugnt och varmt; nog få vi vackert väder. Forsen här är utomordentligt praktfull nu med det höga vattnet – och jag önskade att Fanny och alla känslofulla själar varit här och promenerat i går afton i månskenet. – Wasastjerna berättade om vattnet i Ilmola. Äfven beteshagarna voro öfversvämmade, så att kreaturen i veckotal gnagde på några strån i skogsbrynet. Vidare berättade han om gen.guvernörn. Det är ej sannt, sade han, att presidenten och guvernörn och prosten Ehrström knäböjde i ryska kyrkan, eller att finska officerarne kysste korset. De voro der vid invigningen, men utan befallning, och Adlerberg lät dem gå, när gudstjensten begynte. Wasaborna hade fått höra från Åbo, att gen.guv. fäst sig vid en skål för hans grefvinna, och skyndade sig att följa exemplet. Ehrström föreslog skålen på tyska, den telegraferades strax till grefvinnan, och andra dagen kom tacksägelse.

||

3 – Ångbåten gick i går till Pekkala brygga. Aminoff berättade sig ha väntat 16:de kornet, men fått 10:de. De flesta bönder hade likväl fått mindre. I Wirdois och Ruovesi gåfvo riorna något mer än i Lappo, dock knappt medelmåttigt. En god linskörd har kommit i år, sade W:na. Potäterna upptagas ifrigt öfverallt under torrvädret, och öfverallt äro skaften bortruttnade, men potäterna sjelfva för det mesta friska. – Jag tröstade Emili med att vi på Ahti inbesparat hennes apteksräkning i NyCarleby. Öfverresan kostade nu 9 mark i stället för 30 i fjol, och vi mådde godt med egna smörgåsar och Ruhala mjölk. Helsa och tacka Lovis G. för buljongen. Sedan vi lärt oss bättre tillreda den, smakte den i förrgår på Wirdois så godt, att den kunnat bjudas åt gen.guvernörn.

4 Zachris gick litet bort nu och lemnade åt mig att sluta brefvet. Ja – så underbarligen har Gud nu hjelpt oss ända hit efter många besvärligheter. Jag bad att Han skulle göra ett underverk ännu och låta mig komma lyckligt hem! Och så går det hoppas jag. Men det är märkvärdigt att på landsvägen af skakningen mådde jag mycket bättre än igår på ångbåten. Magen är icke bra, fåse hur det går då jag kommer till Hfors. Söta Mamma helsa Forsius och tacka och säg om mig. Fru Wasastjerna hade varit rest till Alavo för att träffa Rosenkampffs de hade skrifvit till Rosina Kyntzell hvilken dag de skulle träffas i Alavo och sen skjöto de upp för min skull. Mamma är väl god och låter Augusta Lybeck veta om oss. Jag har träffat gamla vagnen och Mimmis schäs i godt behåll. Jag vet nu ej vidare, än helsa hjertligt till alla, och mest omfamnas Mamma sjelf af

Z., E., Aina och Eva