ZT–Sofia Topelius 10.3.1868

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 10.3.1868

Åbo, 10 Mars 1868, Tisdag.

Min Älskade Mamma!

1 Med rördt hjerta mottog jag underrättelsen om vår trogna Stinas bortgång. Hon var den trognaste af de tre trogna, som omgåfvo min barndom; – hon åldrades med Mamma ett halft sekel igenom; huru skulle hon ej vara saknad! Gud löne den trogna själen med alla hennes svagheter. Jag är säker uppå att hon också af andra blir saknad, icke blott för sin hjelpsamhet, utan ock för sina egenheter. Ty sådana menniskor, som icke likna alla andra, behöfvas ock här i lifvet, likasom knotiga träd gifva skogen omvexling; det vore annars alltför enformigt. Men vi måste ju unna henne en fridfull hvila efter allt henne släp här i verlden; – icke många ha tagit letat det förlorade fåret så efter bokstafven. Och Mamma har rätt, att icke hade hon velat stadna här qvar efter Mamma; hon skulle då ha tyckt sig vara alldeles öfverlopps. Det blir tomt att ej få se Stina mera rulta in till Mamma om morgnarna; och hvem skall jag nu samla cigarrstumpar åt (fast, det är sannt, detatt i år är struten nästan tom)? – Men det skall väl ock jemka sig åter; sålänge Gud låter oss behålla vår älskade Mamma, som dock är själen i barndomshemmet.|| Mamma skrifver, att ögonen varit klena. Det måtte vara glasögonens fel. Låt för all del veta, om Mamma vill ha starkare eller svagare, samt nummern som Mamma tror sig behöfva, det är ju lätt hjelpt af Emili. Och så borde Mamma nu litet muntra upp sig och ej sakna den gamla vännen så att Mammas helsa lider deraf; utan res nu på ett skutt till Larsmo; det är ju behagligt att resa i Mars, såframt man ej råkar ut för något af de många yrvädren nuförtiden. Jag är nyfiken att höra huru Wilhelm är nöjd med sin resa; det hade varit något insändt till Wasabladet om predikanterne i Qveflax, men togs ej emot. Skäggarn Hedberg var ganska nöjd med sin resa till Sund. – Fannina kunde ock behöfva låta blåsa på sig en smula. – Jag skickar här 20 mark, som Mamma är god och disponerar efter behag. Det är tull på en liten extra inkomst af 76 mark, som jag nyligen fick för bidrag till Åbo Underrättelser. –

2 Mille skrifver väl om deras befinnande. Anna gör allt bekymmer; det beror nu på Hjelt, om han anser henne böra stadna till sommaren, för att då|| göra en tur till Marstrand. – Här gå vi allt ännu och lalla i Åbo. Schauman reste i fredags, men Lille och jag måste stadna för bihanget, sedan vi nu afslutat revisionen af de förra förslagen. Jag är ledsen att jag ej förut bedt Wilhelm och syster Sofi gifva mig anvisning på goda nya psalmer, som skulle lämpa sig att införa i detta bihang. Träffar Mamma dem, så bed dem ännu tänka derpå och låta mig veta så fort som möjligt. Der ingår både tillfällighetspsalmer och andra, som antingen alledeles saknas, eller äro bristfälligt representerade uti gamla psalmboken. Nog lära vi få stadna till slutet af månaden. – Helsan har Gudilof varit bra och humöret skapligt; skulle jag kunna vara lugn för de mina, så blefve tiden ej lång uti detta vingårdsarbete. Mera tyst ha vi nu lefvat, högst sällan ute; i söndags om afton voro vi hos unga Rettigs, ett hyggligt folk.

3 – Mamma har väl läst, att min gamla vän, slarfven Axel Ingelius frös ihjäl för en vecka sedan nära Nystad. Här finns folk, som ej tro det,|| utan mena att han sjelf på spjufveri skrifvit brevet om sin död. Jag bekänner, att detta också var min första tanke, men andra åter berätta, att han varit h i ett sällskap på en egendom utanför Nystad, supit sig full, blifvit utkörd och ledsagats ett stycke på vägen, men sedan lemnats åt sig sjelf. Man får nu se hvilkendera berättelsen är den riktiga. Emellertid skref jag en liten nekrolog öfver honom i Åbo Und:r. Det vore för eget, om han skulle skratta åt allt detta. Jag har haft ondt samvete öfver att min städerska ej släppt in honom de senare gångerna han var och sökte mig. – Nå, nu står så mycket om cedertallen i tidningarna; jag undrar om Ezer är intresserad derför. Jag tycker dess införande vore en stor välsignelse. – Goda Mamma, helsa både grannarne och alla våra vänner; jag bifogar några rader till Albert och går sedan att sätta mig till arbets med min otåligt väntade kamrat. Lille är till lynnet mycket lik vår vän Blank i verlden, och äfven Lilles farfar var en Wallon

4 Må väl! Jag kysser Mamma båda kära händer och föblifver

Mammas egen

Z.

5 I dag är Konstföreningens årsdag och första gången som jag ej varit der den mest verksama på 20 år. Jag har länge velat afsäga mig befattningen, men de ha ej hört på det örat.

6 Här berättades nyss, att Oskar T. skulle vara förlofvad med en mamsell Clouberg från Wiborg. Icke vet jag.

7 Nå, Fannina, hur må dina blommor? Will du ha några nya, så skrif! Ingen från Nådendal har nu synts till.