ZT–Sofia Topelius 3.3.1862

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 3.3.1862

Helsingfors måndag 3 Mars 62.

Min Älskade Mamma!

1 Tack för brefvet. Det gör mig riktigt ondt att Mamma skall ha så mycket bråk och bekymmer på gamla dagar. Nog är jag alltmera med om att sälja jordlapparna, om vi bara kunde få skäligt betaldt. Men det är visst sannt, att husens beskaffenhet, och icke minst deras utseende, inverkar på köpesumman, ty Frillas backen ser för bedröflig ut. Om vi helst hade pilar längs landsvägen, att täcka rusket! Kanske ville Fanny vara snäll och bestyra om att vi finge några afsågade qvistar helst ditstuckna i vår. Jag är alldeles af Mammas mening att husen behöfva reparation, och det beror nu på hvar man får pengar. Skulle helst tant betala sina 200, så finge lånet från Frunt. föreningen gerna stå. Med hypotheksföreningen hänger så ihop, att delägarne få amortiseringslån. Det var först föreslaget 4 proc. ränta och 2 proc. amortisering om året, men|| jag vill minnas man sedan beslöt ställa räntan på 5 proc. För öfrigt står all tecknad egendom som hypothek för Föreningens obligationer, hvarmed För. skaffar pengar till lån åt delägarne. Och emedan det finns nästan lika många lånsökande som delägare och hypoth. fören:s obligationsrörelse har svårt att komma rätt i gång sålänge myntvärdet är så osäkert, så tror jag knappt, om vi också genast antecknade oss, att lån kan fås förrän om ett eller par år. Jag tänker att denna utväg således ej skulle för ögonblicket göra och nytta för ändamålet; emellertid skall jag ytterligare höra åt. – Jag tänker att Mamma skulle vänligen skrifva till tant och höra åt hu liksom frågande huru hon ämnar ställa med de 200 (ty skulle gumman falla undan, så kunde ingen förmyndare erkänna en förlegad skuldsedel) – och kan ej tant betala skulden – hvilket lär vara svårt,|| så som gossarne fortfara att plocka gumman stackare, – så bör hon åtminstone gifva ny skuldsedel. Med denna som hypothek och min borgen för resten kunde jag kanske upplåna här åt Mamma 200 rubel till – det är ju för gemensamt bästa – och så sluppe vi bråket med inteckning, hvilket jag tycker icke är värdt för en mindre summa. Bra dumt är det att Mamma skall ha en son, som förtjenat så mycket pengar och likväl har intet öfver att lindra mammas bekymmer! Det tycks vara bestämdt här i huset att gå från hand till mund – och Gudskelof att det finns. Hos Borgström har jag 200 rub.rubel insatta, och litet räntor, men af dessa 200 tillhöra 100 fru Wetterhall, och resten har jag ämnat till en liten nödpenning, som skulle stå i reserv och värpa en smula. – I alla fall skall jag försöka få ihop litet byggnadshjelp,|| så att utan skall Mamma ej blifva.

2 Detta nu om affärer. Mille skrifver om sommarplanerna, och går det efter önskan, så skutta vi upp på ett ryck i Augusti.

3 Wi ha nu Gudilof friskare här än på länge; måtte det fortfara. Johannes är på fötter, Gustaf och Julius äfvenså. Dovners resa är ej ännu bestämd, den skulle bli i onsdag, men han har ej resesällskap. I morgon väntas NyCarlebyborna, men Knut hade ännu i fredags ej fått rum åt dem, här är stor rumbrist. Utskottet slutar i morgon – vi få lof att ha ett litet herrkalas, det lär ej kunna undvikas. Aldrig ha vi någon vinter haft så litet främmande.

4 Må väl, Älskade Mamma; helsa Fanny och vännerna!

Mammas egnaste

Z. och Komp.