Sofia Topelius–ZT och Emilie Topelius 28.12.1857

Sofia Topelius till Zacharias & Emilie Topelius 28.12.1857

Kudnäs d. 28. Dec

Mina kära barn stora och små!

1 Några ord vill jag ännu språka med er på detta år som både börjats och slutats med sorg, men alt hvad som kommer af Guds hand bör vi anse för godt och välgjort fast vi i vår blindhet har svårt att fatta dett. vår jul har varit tyst och stilla, dett förstås, jag ville att Albert och barnen skulle komma hit julafton, men han ville ej gå hem i från men att vi skulle komma dit sorglig Jul afton var dett mera tårar än glädje inga andra julklapper än de som Thilda lagat åt barnen dem gaf han dem i hand som en skänk från mamma sen fick de böckerna som kom från er ingen annan hade heller jul klapp där. sen fick Fanny ett arm band af Albert som ochså Thilda bestämt åt henne när Abert kom hem|| Fanny fick äfven af Blank ett klädnings tyg men af mig ingenting hon hälsar och tackar för boken som ni var goda och gaf henne dett var hennes tredje jul klapp. Fanny virkade en stor duk åt mig men den kom ej som jul klapp ty vi kom alla öfverens om att ingen hade lust därmed. Juldagen var de hos oss lika nedstämda, andra dagen på qvälln for jag och Fanny till Lybecks där var glädje och julträd och jul klapper i mängd de var friska och glada och bad mig hälsa till er. tack för era bref kära barn jag hade och af Sophie bref jul dagen hon skref att du kära Zache bestält åt mig en gung stol till julklapp men att de ej viste om den blifvit skickad från Wasa dit de skickat|| men för men föret har väl ingen velat föra den hit jag skall väl nu sjelf bestyra att den kommer hit, och tusend tack för den kära barn jag tror att det skall bli nyttigt att runka i bland för den som går så litet som jag. tack goda Emelie för commisionerna de kom rigtigt fram och väntar nu på Oscar för att afgå med honom, men for han i måndag och vi har i dag äfven måndag hvart har då herrarna tagit vägen, ingalunda den ginaste. Leopold och Carl var här om onsdags afton par timmar efter en rysligt besvärlig resa till Tavasthus på släda sen på skjuts kärror till Ekola sen fick de fortsätta med skjuts slädor ty dett föll mera snö den afton de var här, de kunde ej för mås att stanna öfver natten så trötta de var|| Som en ljus stråle i mörkret så tänkte jag på om jul afton och på barnens glädje dett gör mig ledsen att ej med nån små sak kunnat bidra därtill. men ingenting finns här och ingen reser som vill ta med sig intet det minsta har jag heller skickat till Schalins, Sophie ber så hjertligt att jag skall komma dit i vinter men jag tror ej att dett blir af. lika litet som till er kära barn. tack för att ni vill ha gamla mamma åter igen till er, men det får alt ställas till framtiden, som är i Guds hand nu blir det ej jag tackar af hjertat Gud som gifvit mig så goda barn måtte han ge en samma glädje på er ålderdom. hälsa dem alla så hjerteligen, Gud vare med er vid slutet af detta år och då dessa rader fram kommer är ren dett nya ingånget och må den gode Guden vara ert beskydd och stöd under dess fortgång och all de kommande som han för unnar er. lef väl alla mina kära jag vet att ni ej glömmer farmor

2 Jag hinner ej nu med pengarna men nästa gång. alt var så bra stor tack.