ZT–Sofia Topelius 15.9.1862

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 15.9.1862

Helsingfors måndag morgon 15 Sept. 1862.

Min Älskade Mamma!

1 Hjertlig tack för all ömhet och trefnad, nu som alltid, under vår korta Kuddnässejour! Gud löne Mamma för all godhet och kärlek, med hvilka Mamma omhuldat våra sommardagar och hela vårt lif!

2 Wi äro nu lyckligen och välbehållna åter här. Hela vår bortovaro förefaller oss som en brokig dröm, och våra dagar flyta nu åter in i de vanliga spåren, under förbidan på att Gud i sin godhet ännu torde skänka oss ett gladt återseende på den kära fädernestranden.

3 Jag mins knappt en så snabb och lycklig höstresa som denna: föga öfver tre dygn. Onsdagen kommo vi 11 mil till Rasinperä i Kuortane kl. ½ 10 på afton; gropiga vägar. Thorsdagen fingo vi vänta på hästar, emedan Hasselblatt och J:stads Brunberg körde strax före oss med 3 hästar. Äfven fingo vi ett dugtigt|| störtregn i Ruowesi, utom smått dugg på morgonen, men vagnstaket och min regnrock gjorde god tjenst. Paha wirsta passerades lyckligt i mörkret och så hamnade vi, efter 13 mils färd, kl. 9 på Kallenautio. Fredagen väntades än mera på hästar; Forsén for emellanåt före och beställde åt oss, emellanåt blef han efter. Dock fingo vi blott några droppar regn och kommo 11½ mil kl. 7 på aft. till Tavastehus. Här måste vi taga nattqvarter hos den gentila och dyra herr Nordin, som lofvade rum åt våra ekipager till våren. Det blef dock onödigt, ty samma afton kom tant med sina flickor till staden, och lagman Wetterhoffs folk tog både vagn och kärra i qvarter ut till hans egendom. Lördag kl. 7 på morg. afgingo vi med jernbanståget i samma vagn som Rosenkampffs och|| assessor Montins, 3:dje klassen, mycket billigt, en rub.rubel person, och efter ett litet uppehåll på ett ställe der vägen var i olag, anlände vi helskinnade till Helsingfors lördag kl. 12 och 10 minuter på middagen, der vi med öppna armar mottogos af Aina och William samt funno allt i sitt gamla skick.

4 Emili var trött efter resan, hon hade sofvit dåligt alla tre resnätterna, men nu sen hon fått hvila ut, tycker jag hon är temligen rask, och det tycka också våra vänner. Aline hade tandvärk på resan, Toini och Eva deremot voro vid briljant humör, isynnerhet när de fingo åka med mig och köra sjelfva uppför backarna. Kort sagdt, allt gick hastigt och bra tillochmed när jag tappat min ena reshandske och slet ondt med svinhårstömmarna, hittade jag Maxes officershandskar i min gamla bruna paltå, som haft på sig i Maja, och tog dem som god pris. En brusten dragrem var allt hvad som behöfde repareras på vägen.

||

5 Tant och flickorna skrattade rätt godt åt Tulins äfventyrliga berättelse om deras lifsfara på Veikars. När allt gick omkring, hade de endast mött några fulla bönder. Och det gladaste var att Alines hals var alldeles bra; andra dagen hade hon ännu kännt obetydligt i Wasa, men på afton der var den redan bra, så att Strengell ej behöfde anlitas. Annars voro de raska, glada att träffa oss och nöjda att resan gått bra.

6 Vid Hyfvinge station berättades oss att en Toppelius varit der för ett par dagar sedan. Hvilken Toppelius? Han som skall bli doktor. Johannes? Just Johannes. Jo, det är en ljus gosse i korrespondens. Ifall han ej redan skrifvit, så helsa syster Fanny och säg att han är välbehållen här tillbaka för mer än en vecka sedan, efter att ha ströfvat kring halfva Spanien. Jag har ej träffat honom ännu, men Julius L. säger att han ser frisk och duktig ut och är fullkomligt återställd i sitt förra skick eller bättre.

||

7 Vid Tavastehus jernvägsstation träffade vi Thilda Barck, som bor der med man och barn. Emili och flickorna voro hos henne på kaffe, medan jag bestyrde om sakerna. Hon berättade oss först, att gumman faster Engström stilla vandrat hädan den 12 Augusti, och detta sorgebud bekräftades af Calle och Fina Engström, som vi träffade vid Hyfvinge. Jemnt en månad hade förflutit, och ingen af dem hade skrifvit till närmaste slägt. Det är också korrespondenter. Gummans stoft är begrafvet, efter hennes egen önskan, i Thusby kyrkogård nära Träskända, der hon trifdes bäst under sin sista landsflykt. Hon hade så längtat tillbaka till NyCarleby de sednare tiderna.

8 Gustaf Turdin är här, så mager att vi föllo i förundran, men friskare än i våras. Han har varit öfver med Kjerrman till Stockholm och två gånger till sin mamma i Upsala. Hon är skral i sin gamla sjukdom, men turvis bättre, liksom förr, när hon glömmer att tänka på sjukdomen.

||

9 Sofi Leopold är allt här med sina barn, utom gossen, som är i Anianpeldo. De äro nu annars friska, utom att Olga är klen i suiter efter sjukdomen och måste upphöra med skolgången. I stället stadnar Louise Bell, Leopolds systerdotter, hos dem öfver vintern som guvernante för Olga och Aline. – Oskar är också här. Han reser i dag till Armfelt på Ratula nära F:hamn för att utverka åt sig ett reseunderstöd. – Af Borgströms är blott halfva familjen här – Lina, Georg och Emil ännu utrikes – Leonard och Alice kommo i går. Carolina bad oss dit på thé, men då hade vi redan hunnit gå att spatsera med Deckers och tillbragte en treflig afton med de goda vännerna.

10 Forsén har varit hos prokuratorn i dag och fått godt hopp om mildring, så att han troligen slipper med halfva fängelsetiden och får eget rum och begagnar egna kläder. Jag går nu med honom att inlemna nådeansökningen; i går var han här på middag.

||

11 Rudolfine är här som bäst med sin lilla frodiga Björn. De må bra.

12 Aina är vigtig med sitt primusskap; det tycks gå bra, ehuru mycket arbete. Pian rukkaspråk: finska är rask, och baden tyckas äfven bekommit henne väl, så att allt är regelbundet bättre än förr. Hon har hushållat för William, men var glad att slippa detta extra bestyr.

13 Nu kommer bekymret om små pullornas skolgång. Emili skall rådgöra med mamsell Ertman, om de möjligen komma strax i 1:sta klassen af hennes skola eller, som jag förmodar, först till fru Häggberg. Pyrena ha första dagen varit jemnt på fläng och Lotta Schultz en timma efter hemkomsten. De helsa och omfamna sin älskade Farmor och Anni.

14 Jag tänker Mamma skall ha något tomt på Kuddnäs nu; men kanske kan en vacker höst göra det hjelpligare. Här har också varit en eftersommar och ovanligt friskt. – Missvexten var svår att se i en del trakter på vägen.|| Från Kuortane medtogo vi svart och brändt bröd af detta års. Det vidbränns innan det är gräddadt inuti och faller sönder, när det skall hängas färskt på spettet. Ända till Kallenautio var allt uselt, men på andra sidan om stora mon blef det bättre, så att vi redan i Tavastland sågo temligen godt bröd. Här i Nyland voro på en del ställen sjelfva potatisskaften gröna och vackra, säd kommer mindre än förr, men af godt slag, och nya grödan står grön och vacker på rågfälten. – Vår kusk Erik var ordentlig och bra; han fick åka på samma jernvägsklass som vi.

15 Nu äro Carolina Bm och Julia Kyntzell också här samt Forsén, så att jag måste sluta. Tusen kärliga omfamningar skicka vi till vår älskade Farmor och Mamma från

Mammas egnaste

Z. och E. och barnen.

16 Intet nytt af vigt, utom konkurser i Åbo. Rika häradshöfd. Fritsch lär ha cederat och drager flera med sig: Kröger, Nomell samt enkor och omyndiga.

17 Helsa Hildegard, att hennes gamla vän Carl Mannerheim nyligen förlofvat sig med Helena Julin från Fiskars. Börd och penningar.

18 Helena Julin notificerade sjelf sin förlofning åt Emili.

19 Min älskade Mamma! Jag har skrifvit till båda systrarna så nu hinner jag ej mera i dag. Tack nu igen för denna korta men kära tid! – Jag fick så oförmodadt ett sorgbud på vägen. Ack Mamma hvad det rysligt kosta på mig att jag ej fick träffa faster ännu engång, och att jag ej for dit i våras!

20 Första natten Toini och Eva kröpo i sin gamla soffa, blefvo de öfverkrupna af väggsällskap, så att de måste bäras sofvande in i sängkammaren. De skola nu få nya sängar.

21 Våra rum stå ännu outhyrda.