ZT–Sofia Topelius 31.10.1859

Zacharias Topelius till Catharina Sofia Topelius 31.10.1859

Helsingfors måndag 31 Okt. 1859.

Min Älskade Mamma.

1 Emili ämnade nu skrifva i dag, hufvudsakligen för att sjelf tacka för de präktiga mattorna och det rara mjölet med mera. Men efter hon haft lillan en stund och är trött, så har jag befallt henne med min vanliga stränghet att hvila sig, och framför alltså hennes kärliga helsning. Hon kan ej nog tacka Mamma, säger hon, och Stina med och ber mig fråga Mamma huru vi skola ersätta Stinas besvär. Längden af mattorna var så precis efter vår nuvarande lilla matsal, att de ej kunnat vara passligare, och de äro nu redan i bruk till allas nytta och nöje, likasom kornmjölet redan försett oss med mången god gröt. Rommen och nätingarna äro snart med helsan förtärda. Af Hjalmar Nordgren ha vi nu dessutom blifvit begåfvade med en kagg nätingar. Siken återstår och af Thunberg ha vi köpt en fjerding Uleå lax (för 10:50) så att nog äro vi nu försedda. Emili ber mig fråga om Mamma hittat krikonburken eller glömt den i lådan; icke för det att det är någon stor raritet.

2 Nå, i lördags hade vi kristning, Gudskelof, och lilla pyret heter – gissa nu –|| Rosa Emilia. Ja, hvad säger farmor derom? Inte illa, hoppas vi. Ringa fick stryka flagg för kammarkollegii opposition, och Verna, som skulle följa med Rosa, blef också på efterkälken för det jag nödvändigt ville ge åt pian sin mammas älskade namn. Frans Snellman döpte. Faddrar voro: August Essen (frånvarande, och i hans ställe G. Wasastjerna); Bina Falander; Carl Toppelius och Jenny, Thunberg och fru Thunberg, Otto Donner och Ella Weckman, Georg Borgström (min guson) och Emma Thunberg. Bina höll flickan, som puttrade ett par gånger, och Bina förklarade sjelf att alla barn som hon hållit brukade skrika (hon höll hufvudet för lågt). Men det var blott obetydligt, och alla tyckte att pian var söt, fet och för sig kommen. Aina voterade hela tiden för namnet Rosa. Toini och Eva stodo tysta och förundrade och väntade att pian skulle få heta Caramella Rosenpulla, som jag sagt dem förut. Tant var här och Jeana bjuden, men kom ej, flickorna inte bjudna. Från Borgström bara Carolina och Georg. Dessutom Sofi Leopold, Rudolfine och Therese Decker. Emili är ju ännu|| så svag, men vi ville ej uppskjuta kristningen. Det är kraftlöshet och blodlöshet, tror jag, ty blek är hon; men både aptit och sömn äro merändels bra. Hufvudvärken har ibland låtit känna af sig, men lindrigare. Blott det nu blir vackert väder, skall hon få åka ut, men vi ha mest alla dagar (utom i lördags) höstdusk, mörker och duggregn. – Lilla Rosa om hon får lefva, tror jag blir en af dem som ha tur med sig – solen sken för första gången på två veckor öfver hennes döpelseförbund, och tillochmed denna verldens dagliga bröd kom den dagen till huset, nemligen min lön, som ändtligen föll ut med 323 rub.rubel 30 kop.kopek för tertialet. I stället för löneförhöjning fick jag förhoppningar. Rektor hade föreslagit mig dertill. Armfelt svarade att förhöjningen gällde blott ordinarie lärare och att nu fanns ej pengar, men han ville ha saken i godt minne till framdeles. Jag står mig Gudskelof skäligen bra ändå, så att man skall ej vara oförnöjd. Min frossa är bra igen, tjärvattnet är förträffeligt, jag känner precis hur det stärker.

3 Små pullorna må bra. De voro ej sena att bjuda sina dockor åt lilla syster, och pyssla så roligt om henne. Toinis|| största nöje är att vagga henne, och dermed kan hon sitta i timmtal.

4 Nu hinner jag ej mera, än hjerteligen omfamna mamma från oss alla

Z. E. och alla fyra.

5 Gustaf och Oskar voro på kristningen – der var rhenskt vin, sockerbröd, konfekt, sylt, bischoff, äpplen, punsch, thé.

6 Aina helsar farmor och Fanny. Hon är så snäll och spelar så flitigt. – Helsa Blank, Hildegard och alla vännerna.

7 Fru Bergstadi kom just till Emili – Här har jag haft bekymmer för alla möjliga krinoliner, som dragit in kallt.