ZT–Sofia Topelius 12.2.1865

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 12.2.1865

Helsingfors söndagsafton 12 Febr. 65.

Min Älskade Mamma!

1 Jag begagnar en ledig aftonstund, för att tacka för Mammas sednaste kära bref, dateradt på födelsedagen. Gudskelof att Mamma åter varit raskare. Så hoppas vi att den långa vintern så sakta går, tilldess vi, om Gud vill, få återse hvarandra. Våra vintertankar gå gerna framåt till sommarn och Mamma, ditåt pekar årets kompass. – Nu ha vi suttit en söndag alldeles hemma för oss; på f. m. läste Aina Scriver för oss, ty Emili hade litet ondt i halsen, som nu tycks vara bättre igen. På e. m. voro stora piorna hos Deckers och sjöngo och drucko med Therese en skål på Conons födelsedag. De små voro hos lillan Borgström: Selma. Oscar åt middag hos oss och reviderade med mig vår nekrolog öfver farbror, den lär komma i tisdag i tidningen. Äfven Julius, fattig slarf, åt middag med oss. I qväll sutto vi tre gamla – tänkte jag säga – ensama vi thébordet, och så kommo de unga hem som ett yrväder, men nu ha de gått till kojs, och min aftonpipa tillbringas vid detta bref. Häggströms ögon äro nu så bra, att han kan resa när som helst, bara han vant sig vid kölden, och i dag har han börjat gå ut samt tänker resa om en vecka. Han ser nu bättre på högra ögat, som förr var sämre, och sämre på venstra ögat, som förr var bättre, så att i det fallet tycks|| icke mycket vara vunnet, men egentliga vinsten är att han undsluppit faran att blifva ohjelpligt blind, som annars hade skett vid första inflammation, om han ej blifvit opererad. Också kan det hända att synen ännu klarnar. Nog har Becker varit mån om honom och sjelf högst intresserad. Aline blir här, för att sjunga. Visst har svåger gubben haft långa dagar, så troget än Emili hållit honom sällskap, när jag, som vanligt, haft annat att göra. Men han har gifvit sig bra nog till tåls. Aline läser ofta högt för honom och sofver i hans rum på soffan. För resten läser och skrifver han också sjelf, men ej mycket nu i början. – Nå, och sådan vinter vi haft! Jag säger haft, ty i dag steg thermometern för första gången på två veckor till 12 grader vid middagstiden; annars har han varierat mellan 20 om middagen och 30, ända till 33 på natten. Jag tänker Mamma och vår frusna Fanny isynnerhet vittjat thermometern vid kökskammarfönstret. För all del, älskade mamma, sof ej för nära med sidan mot inre förmakets kalla vägg! Jag tror att mamma fått sin höftvärk af något sådant. Här fingo vi i går betala 23 mark för en famn björk, utom körning och huggning. Vårt vedförråd har tagit slut, som de flesta andras. Kuddan och hönsen frysa i fähuset, fast kuddan har paltå utaf täcken. Ändå värpa hönsen ibland och utan tupp; ett sådant naturens mirakel skulle jag ej trott, om det ej intygats af trovärdiga vittnen.

||

2 Nå, och så ha vi ju haft rej rej med konstnärsgillet, som mamma läst i tidningarna. Årsfesten ansågs af alla som bra lyckad, för allt vårt besvär. Emili höll Häggström sällskap, men båda flickorna voro bjudna, Aina som deltagarinna i sången och Aline som en genius uti tablån: hon föreställde arkitekturen, så liten hon var, men vacker var hon och väcker smått uppseende. Maria Pacius var musiken och fröken Kuhlman poesin; tre af aktriserna voro med. Alla buro guldkransar och olika färgade tyllslöjor. Från fru Runeberg kom sedan ett tackande svar på telegrammet och mitt bref; Rbg hade varit glad och rask den dagen. – I fredags var stor bal hos Borgströms, der måste flickorna med, i bara halsar och armar, under 30 gr. köld, huru mycket än Aina prutade mot. Och för att det skulle vara komplett, så måste Mamma Emili med de två och Therese D. på f. m. till hårfrisören, så nog voro de engång utstyrda; det sker minsann icke ofta. Balen var som de bruka, med fasliga krinoliner, och mera lifligt var det, men Aina kröp undan ibland i förmaket. Emili var ej der, bara jag som förklä, och kl. 2 kommo vi hem. Borgström sjelf var ej synlig för sina gäster, hans ögon tålde ej ljusskenet. – Från Rosenkampffs var bara Max; flickorna kommo hvarken dit eller till Konstnärsgillet. Vi ha ej träffat dem på länge, men i dag surprenerade Oskar oss med den nyheten att tant hyrt ut sina rum åt friherrinnan Langenskiöld|| och således tänker resa eller flytta till Kuddnäs, – hvilkendera, det veta vi icke; kanske hon skrifvit till Mamma. Vi ha ej träffats nu på flera veckor, när Emili varit upptagen af Häggström. Att det är klent med affärerna, har jag länge anat. Tant rukkaspråk: finska hushållar visst med sig sjelf, men annars har hon ej kunnat det, och mig förekommer det oförsvarligt, att gamla pojkarna ännu skola anlita henne; hon skickade nyårstiden skjutspengar åt Alexander, som ännu är här, och jag gissar att hon får bidraga med mera än det. – När jag kallar det oförsvarligt, så rinner det mig i hågen, att jag ännu vid 28 års ålder fick af mamma hjelp till min bosättning. Så der litet tänker man på bjelken i eget öga!

3 Måndagmorgon. Vi ha sofvit godt och önska eder detsamma. Man är så van i Hfors att vänta eldalarm på natten efter en söndag, att det är just som om man fått en nattro till skänks. Förra söndags kl. 11–12 var ju åter alarm för att vaktm. Lundström somnat från ljuset och sängen tog eld, men det släcktes igen. Här gå extra patruller om söndagsqvällarna. I dag ha vi 17 grader, det är dock skapligt. Milles hals är bra igen. Toini har åter en vecka fått vara hem för sitt ena öga; nog är det något skrofulöst. Hon nyttjar atropin. –

4 Albert skrifver att moster Nena åter ämnar sig hit. Det kan hända vi måste taga Julius hit, för att han skall komma sig till arbete. I det fallet får han halfva mitt arbetsrum, så det blir litet svårt med andra rummet, men nämn ej derom; nog blir det väl något råd att ställa till så moster får plats. – I tisdags begynte mina föreläsningar, så att nu har jag arbete fullt opp. I fredags såg jag bland åhörarne Anna Kullman. Hon bor hos Laguses och följde med dem. Hanna Berger har varit engång hos oss. Josefine Berg har ej varit. Måväl, goda Mamma! Helsa Fannina och barnen och Dyrhns. Mille skrifver till Augusta. Mammas

Z.

5 Sofi Leopold är bättre, men får ännu ej gå ut. Om Ainas affärer är intet nytt att säga. B. N. har varit ett par gånger här, men ej oftare än andra. Det får allt bero. – I lördags var Aina bjuden på en frukostmiddag med dans för hennes skolkamrat, unga fru Rein. Den var på Kleinehs hotel.

6 Nog tänkte Emilie ochså skrifva i dag men nu kom fru Decker hit med arbete, jag tänkte berätta om det förunderliga gifter målet som talas om, Professor Granfelt som gifter sig med Mamsell Cleve Hon har legat 14 år till sängs, är lam, är nästan blind och på allt vis eländig. Hon är hans kusin. Han har vårdat henne nu i några år, men det hade han kunnat göra opåtaldt ännu. Barnen sörja deröfver. Han skall vara kär i henne. Kan man bli kär i en själ? Obegripligt är det. Svärmeri tycks det vara.

7 Vi ha fått köra snö is från vår gård för 3 rubel silfver. I dag är 10 grader middagstiden. Alla gå vi nu ut i rörelse. – Becker har i dag lofvat Häggström att resa om en vecka. – Intet vidare nu, än att jag kysser Mammas båda händer.