ZT–Sofia Topelius 18.1.1858

Zacharias Topelius till Catharina Sofia Topelius 18.1.1858

Helsingfors måndag 18 Jan. 1858.

Min Älskade Mamma!

1 Wi äro i den största oro för er. Är det då sannt att vårt kära goda NyCarleby är jemnadt med jorden? Det är förskräckligt att tänka, och likväl måste det vara så, vi kunna tyvärr ej tvifla, ty underrättelsen är officiel! Wi voro i går på middag hos Borgströms. Strax före middagen fick B. en biljett af Trapp, senatorn, med denna bedröfliga nyhet, som han likväl ej strax nämnde för att ej störa målron. När jag fick veta det kl. 5 skyndade jag genast till Trapp, men han visste ej mera än att generalguvernören kallat senatens ekonomiedepartement till sammanträde i dag på f. m. ”med anledning af NyCarleby stads förstöring genom brand.” Med denna torftiga upplysning måste vi låta oss nöja och sväfva i grym oro för er, våra älskade! Vi veta ju ej ens om vårt kära Kuddnäs blifvit förskonadt, det dock Gud gifve och vi i det längsta vilja hoppas! I dag kl. 12|| vänta vi få läsa något i Allm. Tidningen. Estafett måste ha kommit i går på f. m. till grefve Berg från Rechenberg i Wasa, som troligen genast rest till NyCarleby och medfört något understöd. Med posten i dag skickar väl Senaten understöd. Jag innelägger här en fattigmansskärf, 10 rub.rubel, som Mamma ville disponera efter behag. Listor skola utläggas i boklådorna – redan med fredagsposten bör något af det insamlade kunna afgå. Men det är en ringa tröst för en sådan olycka nu vid vinterns inbrott! Det måste ha skett i onsdags? Blank skrifver två dagar förut att ni haft blida och ingen snö, men stormigt, liksom här! Här ha grufliga stormar rasat, vi ha ändtligen frost sen i förrgår, men så godt som ingen snö ännu, och man åker på kärror! Den enda vackra dagen på länge var i thorsdags, min 40:de födelsedag! Jag vaknade på morgonen af ”Wårt land”, som sjöngs i salen utanföre af barnen: Borgströms, Deckers, Hanna Wasenius, Betty B. m. fl.|| Hela f. m. var förmiddagskaffe för våra vänner, på e. m. voro vi ensama hemma, blott Gustaf här. Detta som en liten skrypelse för mamma i ögonblickets bekymmer! Mina, liksom Milles tankar komma beständigt tillbaka till den hårda olyckan hos er. Lotta sitter hos oss och gråter öfver Gumeruses. Wi ha väl andra att tänka på. Hvilken Guds nåd att Thilda ej behöfde öfverlefva denna förstöring, Thilda och svärmor! Lybeck hade ju ej brandförsäkrat, men Albert hade ju försäkrat äfven sin lösegendom? Och moster Nena? Och gumman Engström? Och Blanks? Och så många våra vänner! Hvad vi längta efter underrättelser från er! Mamma måste hafva ett grufligt snarfvel på Kuddnäs, om Gud förskonat det! Låt nu Lybecks och Dyhrns bo der, om de äro husvilla, och kom sjelf till oss med Fanny, Lotta eller Hildegard – allt huru Mamma anser bäst. Wi ha ju lyckligtvis Juliuses förra lilla rum ledigt; vi kunna tillochmed disponera den vackra kammare vi hyrt åt honom vid Rosenqvists farstu 10 steg från vår trappa; nog får han i sådant fall ett annat rum.|| Älskade Mamma, planera nu så att Mamma sjelf och någon af de andra få i denna hårda tiden en fristad här! Fanny först, det förstås. Nog jemka vi oss och lefva sedan helt tyst för oss sjelfva. Om Majniemi, båda stugorna, kunna ge rum åt några husvilla, så är det af hjertat unnadt, med vilkor blott att de ej hugga ned träden der närmast.

2 Hela sällskapet här är ansatt af den gängse krassligheten, fluss och katarrh – Aina håller sig inne – Eva fattig tycks dragas med frossan och tar chinin – Zache hostar, Toini står sig tillsvidare bäst – Zaches andra tand har visat sig.

3 Kl. ¾ 1. Allmänna Tidningen för i dag vet icke ett ord om en sådan nyhet, som kommit hit 24 timmar förut. Det är också en tidning!

4 Jag vet ingenting nu att tillägga – vi veta ju så godt som ingenting om er, våra älskade! Må Gud bevara eder, Mamma kära, och andra våra vänner!

Mammas egnaste

Z. E. & Komp.

5 Hæggström och Thilda beslöto, när det skulle bli allvar att skicka Aline med Julius, att icke skicka henne utan i stället söka sig guvernant, som Emili rådt dem förut.