1 Vi slutade förra termin vid detn breda blodstrimma i häfdernas blodröda blad, som betecknar gränslinien mellan tvenne stora tidehvarf, ett som sjönk i grus med hela sin verld af minnen och idrotter, ett annat, som mödosamt arbetade sig upp emellan ruinerna. Vi börja nu den nya tidens historia i Fd. Likasom vid alla stora förän omskiften, var äfven dess gryende morgon ett öfvergångsskifte, der det sjunkande gamla och det stigande nya ännu oklart och halfmedvetet blandades om hvarandra. G. Wasas tidehvarf är i sj. v.sjelfva verket uppfylldt af medeltidens ruiner, i hkahvilka det hade sin rot. För den tidens folk var det ingalunda klart hvad derefter komma skulle. Der är mycket famlande märkbart, och det sträckte sig ett helt sekel framåt ända till den store G. A., hkenhvilken var den första helgjutna gestalt, som tillhörde den nya tiden och drog väckte hela det då lefvande slägtet till klart medvetande af dess bestämmelse. Men G. W:s tidehvarf var dock lifvadt och genomträngdt af frihetens stora idé, som då genombäfvade folken och yttrade sig i afkastandet af ett dubbelt ok – hierarkins och det främmande öfverväldets. Deraf den stora hänförelse, det kraftiga lif, som utmärkte förra hälften af 1500talet – deraf åter den nedstämning, som utmärker senare hälften, när man fann sig besviken i sina förhoppningar – Det kändes, som vore mskosvårtyttmenniskoandens fjettrar alla på engång brutna och som återstode ingenting mer, än att taga i besittning den nya frihetens förlofvade land.oläsligt p.g.a. skada|309||722| Det var en illusion – mskomenniskoandens kamp fortgår helaoläsligt p.g.a. konservering/inbindning historien igenom – det finns ingen så afgörande seger, att denna ande här på jorden skulle kunna hvila och säga: min uppgift är löst, mitt värf fulländadt. Också se vi snart nya motståndare resa sig i de besegrades ställe; men utan varaktiga frukter var icke segern. Från det tidskifte vi nu begynna, daterar sig, med Sveriges, äfven Fds hjelteperiod och europeiska betydelse. DessgGrundvalen lades under Gustaf Wasa. Det är således ett stort tidehvarf, fullt af bragder, faror och ära vi nu gå att närmare skåda i ögonen. Och dock försvinner framträda de enskilda folkens gestalter här mot fonden den ännu vida större fonden af ett nytt tidskifte för hela msklighetenmenskligheten. Alla dess krafter vaoro denna tid i stark utveckling. Sekler af skenbart stillastående framfödde nu på engång utomordentliga ansträngningar. Nya verldar upptäcktes, nya uppfinningar försatte folken i glad bestörtning. Hvilken verld af nya idéer kretsade icke mellanMmellan Columbus och Luther, mellan Gutenberg och Copernicus, mellan Michael Angelo och Rafael, mellan Carl V och Soliman! MskornaMenniskorna gingo såsom i ett rus af framtid, och L den fromme M. Luther trodde på fullt allvar verldens sista tid vara nära förhanden.
2 Mot fonden af denna stora rörelse i msklighetenmenskligheten uppträdde nu G. Wasa de två motståndarne Christ. II och G. Wasa. Det är den sista afgörande striden mellan dem vi nu ha först att skildra.
Repetition 34/10 67.
1 Vi slutade förra termin vid detn breda blodstrimma i häfdernas blodröda blad, som betecknar gränslinien mellan tvenne stora tidehvarf, ett som sjönk i grus med hela sin verld af minnen och idrotter, ett annat, som mödosamt arbetade sig upp emellan ruinerna. Vi börja nu den nya tidens historia i Fd. Likasom vid alla stora förän omskiften, var äfven dess gryende morgon ett öfvergångsskifte, der det sjunkande gamla och det stigande nya ännu oklart och halfmedvetet blandades om hvarandra. G. Wasas tidehvarf är i sj. v.sjelfva verket uppfylldt af medeltidens ruiner, i hkahvilka det hade sin rot. För den tidens folk var det ingalunda klart hvad derefter komma skulle. Der är mycket famlande märkbart, och det sträckte sig ett helt sekel framåt ända till den store G. A., hkenhvilken var den första helgjutna gestalt, som tillhörde den nya tiden och drog väckte hela det då lefvande slägtet till klart medvetande af dess bestämmelse. Men G. W:s tidehvarf var dock lifvadt och genomträngdt af frihetens stora idé, som då genombäfvade folken och yttrade sig i afkastandet af ett dubbelt ok – hierarkins och det främmande öfverväldets. Deraf den stora hänförelse, det kraftiga lif, som utmärkte förra hälften af 1500talet – deraf åter den nedstämning, som utmärker senare hälften, när man fann sig besviken i sina förhoppningar – Det kändes, som vore mskosvårtyttmenniskoandens fjettrar alla på engång brutna och som återstode ingenting mer, än att taga i besittning den nya frihetens förlofvade land.oläsligt p.g.a. skada|309||722| Det var en illusion – mskomenniskoandens kamp fortgår helaoläsligt p.g.a. konservering/inbindning historien igenom – det finns ingen så afgörande seger, att denna ande här på jorden skulle kunna hvila och säga: min uppgift är löst, mitt värf fulländadt. Också se vi snart nya motståndare resa sig i de besegrades ställe; men utan varaktiga frukter var icke segern. Från det tidskifte vi nu begynna, daterar sig, med Sveriges, äfven Fds hjelteperiod och europeiska betydelse. Dess gGrundvalen lades under Gustaf Wasa. Det är således ett stort tidehvarf, fullt af bragder, faror och ära vi nu gå att närmare skåda i ögonen. Och dock försvinner framträda de enskilda folkens gestalter här mot fonden den ännu vida större fonden af ett nytt tidskifte för hela msklighetenmenskligheten. Alla dess krafter vaoro denna tid i stark utveckling. Sekler af skenbart stillastående framfödde nu på engång utomordentliga ansträngningar. Nya verldar upptäcktes, nya uppfinningar försatte folken i glad bestörtning. Hvilken verld af nya idéer kretsade icke mellan Mmellan Columbus och Luther, mellan Gutenberg och Copernicus, mellan Michael Angelo och Rafael, mellan Carl V och Soliman! MskornaMenniskorna gingo såsom i ett rus af framtid, och L den fromme M. Luther trodde på fullt allvar verldens sista tid vara nära förhanden.
2 Mot fonden af denna stora rörelse i msklighetenmenskligheten uppträdde nu G. Wasa de två motståndarne Christ. II och G. Wasa. Det är den sista afgörande striden mellan dem vi nu ha först att skildra.