Trettionde Föreläsningen. 18/4 64

|187|

Trettionde Föreläsningen. 18/4 64.

1 RepetitionRepetition. Dela Gardies tåg till E. K. Horn. Nöteborg. Polen. Fredsunderhandl. bordet. De la G. † Hans minne. Ivan IV †.

2 Vid samma tid, då tsar Feodor med hufvudstyrkan tågade emot Narva – således i Jan. 1590 – inföll en stannan rysk här under Ivan Godunoff i Finland, kringgick Wiborg, som den ej vågade bestorma och utbredde sig härjande öfver hela södra Fd ända till nejden af Åbo. På nära 100 år hade denna del af landet ej sett någon fiende. Förskräckelsen blef utomordentlig: allt som fly kunde, flydde till skogarne, eller inneslöt sig inom slottens murar. Men fienden lemnade föga tid hvarken till flykt eller försvar. Som ett stormväder utbredde sig de vilda ryttareskarorna öfver landet, brände, och plundrade, nedhögg allt hvad de öfverkommo och vände derefter lika hastigt tillbaka. Hela fälttåget varade icke mer än 6 veckor, och när den f.finska krigsmakten i slutet af Februari hunnit samlas i Wiborg, var fienden försvunnen. Endast dess hans eftertrupper, (fördröjde af bytet?) upphunnos på isen och ledo ett nederlag, dervid, enl. r.ryska krönikor, 5000 man blifvit nedhuggne. Kar. X, not 186 – Kon. Johan uttömde sin vrede på fältherrarne, ishti synnerhet Karl Horn, men och väntade förgäfves undsättning från Sigismund. Det enda denne uträttade var ett stillestånd, som slöts i Aug. 1590 på 12 år mellan Polen och Rd samt på 1 år mellan Rd och Sv. Det oaktadt inföll svenska fältöfversten Maur. Grip om våren 1591 på r.ryska området och närmade sig Novgorod på 5 mil, men måste, hotad af en öfverlägsen här, draga sig tillbaka och förlorade största delen af sitt folk på det besvärliga återtåget. – Uppfyllde af vrede, kastade sig RneRyssarne åter emot Fd. Midti vintern, som vanligt, i början af år 1592, inbröto RneRyssarne åter under anförande af furstarne Mistislavski och Trubetzkoj sam Ivan och Stefan Godunov.|188| F.Finska hären inneslöt sig, liksom förra gången, i slotten och vågade – lemnad af Johan åt sitt öde med ett utblottadt land – icke foreta företaga något mot den öfvermäktiga fienden. Rundtomkring brändes och ödelades landet ånyo; flera tusende af dess inv. bortfördes i träldom. Men redan d. 21 Febr. anträdde RneRyssarne återtåget, sannolikt af brist på furage och proviant. Mellan Trubetskoj och de två bröderne Godunov utbrast en häftig osämja. Båda parterna skyndade till tsaren att anklaga hvarandra för bristande nit och tsaren pålade dem det straff att ej få gå ut ur deras hus från palmsöndagen till påskdagen.

3 Sid. 186. Så slöts Johan III:s styrelse, hkenhvilken hade börjat med planer för Fds sjelfständighet, nu med landets totala ödeläggelse. Landets tillstånd, folkets betryck voro öfver all beskrifning sorgliga. Af hela Fd fanns hade, utom de fasta slotten, endast ödemarkerna i det inre och en del vestra kustlandet söderom Siikajoki blifvit förskonade för fiendens vilda framfart. Så långt hans arm hade nått, var öfverallt aska, blod och förstöring – och tallösa flyktingar sökte midti vintern en tillflykt uti de otillgängliga skogarna. Och fFör allt detta hade Fd till största delen att tacka Johans fåfänga, att, på grund af DelaGardies segrar, vilja öka sin konungatitel med eröfringen af Ingermanland. Feodor ville fred. Han fordrade hela landsträckan upp till Hv. hafvet = Fds naturliga gräns. En tanke. – att veta sin tid. Man tycker sig visserligen deri skönja den store Gustaf Adolfs plan, att genom I:s besittning afstänga Rd från Östersjön. Den låg i la force des chosesspråk: franska. Engång med ena foten på andra sidan Ösjön, drefs Sv. af sin egen politiska tyngdpunkt att taga steget fullt ut. – Att veta sin tid. Men planen utfördes, liksom alla Johans företag, utan beräkning och full af småaktiga bevekelsegrunder. Trots X makt. När Sigismd begärde veta huru han borde förhålla sig med de r.ryska sändebuden, svarade Johan: »han ville bevilja storfursten fred, om denne sloge sitt hufvud för honom mot golfvet och upphörde att kalla sig alla Ryssars beherrskare, emedan en del af Rd numera tillhörde Sv.»

|189|

4 Medan Fd härjades, medan Kexholms län och samt Ingermanld gått förlorade och en rysk här af 100,000 man hotade den lilla sv.svenska styrkan i Estland, och medan de sv.svenska soldaterne sjelfve voro så ledsna vid kriget, att de ropade öfver Narova floden till RneRyssarne: »vi vilja ingen blodspillan» – uppfylldes Johan – som redan är nämndt, – af vrede mot sin tappraste fältherre Karl Horn, för det att denne räddat Estld med afträdelsen af Ingermanld. Sommaren 1590 återkallades Horn, anklagades, jemte G. Banér, att hafva gifvit Dela Gardies eröfringar till spillo, kastades i Sthm i fängelse och utropades uppenbart för förrädare. När han Horn suttit häktad utan ransakning ända till slutet af Jan. 1591, förgick honom tålamodet och han skref till konungen ett frimodigt bref, hvari han begärde ransakning och dom efter Sv:s lag. Då nedsattes en domstol, hvari Klas Fleming var på engång anklagare och domare. Horns försvar var ädelt och bevisande. Det oaktadt dömdes han d. 20 Febr. – årsdagen af hans oförlikneligt tapprasvårläst p.g.a. överskrivning försvar af Narva – till döden såsom förrädare mot fäderneslandet. Först på afrättsplatsen erhöll han nåd. Djupt sårad, drog han sig derefter tillbaka till sitt fädernegods Kankas i Fd och lefde der några år i stillhet, intilldess han af Karl IX återkallades i tjenst och nåd, blef ståth.ståthållare i Reval, sedan fältöfverste i Liffld, men dog, bruten af sorgen öfver sin lidna oförrätt i sistn. land 1601, med det minne vitsord i historien, att han var en af de tappraste krigare och de ädlaste karakterer, som Fds historia äger att ihågkomma.

5 Johan III:s aldrig rätt lysande stjerna lutade nu mot sin nedergång. År 1583 Äfven hans dagar blefvo, likasom fadrens och brodrens, allt dystrare emot slutet. År 1583 hade han förlorat sin första gemål Catharina Jag., den fordna hertiginnan af Fd. (sid. 185) År 1585 förmälde han sig Johan ånyo med sin förra drottnings kammarfröken, den 16 åriga vackra Gunilla Bjelke, hon som döde förut var förlofvad med Pehr Liliensparre, att och så litet angelägen om denna höga ära, att hon gaf den kongl. friaren korgen, hvarpå Johan kastade henne sin handske i ansigtet.

6 RepetitionRepetition 22/11 67. Ivan IV: † 18 Mars 1584. Feodor. B. Godunov. K Horn och Narva 1590. Rättegång. RnesRyssarnes infall 1590, 92. Högsta norden. Cath. Jag. †. sid. 188.original: 188 Polen, Sigismd sid. 190.

|190|

7 Året 1586 derpå syntes en klar stråle af lycka lysa för kon. Johan och hans hus. Kon. S. Batory i Polen afled uti Dec. 1586. – Sig Han var förmäld med prinsessan Anna, äldre syster till Johans gemål Katharina, men efterlemnade inga arfvingar. – Annas inflytande. Påfvens. Auktion 4 partier: Feodor: erkehert. Maximilian lofvade 800,000 gyllen, betala rikets skuld, bygga fästningar mot Turkiet och på egen bekostnad uppfostra 50 adeliga ynglingar. Sigismds parti lofvade efterskänka alla Sv:s fordringar, bygga 5 fästningar, medföra grofva kanoner, betala arméns innestående sold och slutligen att afträda Estland. Mutor: Anna 100,000 gyllen, de sv.svenska sändebuden 40,000. – Dessutom adeliga privilegier. – Så arbetade Polackerne i sekler på sitt rikes undergång. – Sigismund vald. Hertig Karl, Klas Fleming och andra bland kon. Joh:s mera skarpsynte rådgifvare afstyrkte. Sigismund sjelf var likgiltig. – Bifall – – En sv.svensk flotta under Klas F:s befäl förde Sigismund till Dantzig. – Knappt var sonen afrest, innan den vankelmodige Johan ångrade sig och skickade bud efter bud med befallning till S. att lemna Pol. i sticket och återvända till Sv. – Det var för sent. Den 29 Nov. 1587 höll S. sitt högtidliga intåg i Krakau, och d. 27 Dec. blef han krönt. – Tvisten om Estland. – Konungarnes ånger. – 1589 i Sept. mötet i Reval. Hemföra S. – De polske rådsherrarne klagade hos Johan på Sigismd, – de sv.svenska klagade hos Sigismund på Johan. – Sv. rådet inlemnade till kon. Johan en skrift, som i de mörkaste färger skildrade rikets tillstånd efter 28 års krig. – Sv. krigsbefäletoriginal: Krigsbefälet nedlade sina vapen och fanor utanför konungarnes fönster, med ed att original: att aldrig draga svärdet för till deras försvar, om de onödigtvis utsatte riket för så många fiender. – Carl Johan. sände fullm.fullmakt att underhandla med Rd och återreste full af förbittring mot »rikets oråd».

8 Rättegången mot Karl Horn följdes snart af en rättegång mot rådsherrarne. Adeln hade i sjelfva v.verket under Johans svaga regering och gynnad med omåttliga företräden begynt vexa konungamakten öfver hufvudet. – Anklagades: Thure och Hogensk. Bjelke, Sten och G. Banér, E. Sparre och Klas Tott. – Mot dem Klas Flg, N. Gyllenstjerna och sqvallrade. Absolut. – Trasslig rättegång. – Förlåtelse.original: Förlåtelse Dess slöseri – förtryck. Johan: plan att sätta Wasaätten af thronen och bilda en republik efter polskt mönster med pr. Anna som regentinna till namnet. Eller ock pr. Gustaf. Polsk konung. under Sigismund.

9 Kalmare Union stadgar.original: stadgar Kon.Konungen ett spjut. 7 Sept 1587. K. Stadgar om rikets styrelse. Sjumannaråd hvart 3:dje år.

|191|

10 Om reformationen (liturgin) H. IHäfte I, sid. 91.

11 RepetitionRepet. 1590: Narva: Karl Horn Ryskt infall. 15940: stillestånd M. Grip: Kalla Vintertåget, 6000 m 1592: R. insatt. K. Flg, infall. Kajana, Solovetskoj. Karl Horn. Cath. Jagellonica. Erkebisk.