|19||367|

Hösttermin 1857.

Första Föreläsningen 10/10 57.

1 MM. HH.Mina Herrar

2 Det ämne, som är ett föremål för dessa framställningar, liknar en obanad väg genom sköna, men öde trakter, der hvarje steg kostar vandraren möda, men också hvarje steg belönas af nya utsigter, värda vårt intresse och våra efterforskningar. Det På sådana vägar blir det nödvändigt att stundom göra en omväg för att möta ett hinder som man ej kan öfvervinna eller för att bestiga en kulle, der man har en vidsträcktare utsigt och bättre kan af orientera sig. En sådan vandring blir derföre längre, än den som går genom redan odlade trakter och på banade stigar; man har likväl det hopp, att sjelfva omvägarna ej äro förgäfves och att nästa vandring genom samma trakt skall bli,både rakare, snabbare och äfven riktigare.

3 I föregående framställningar af Finlands Geografi eller hvad som kanske riktigare kan kallas en inledning dertill ha vi först behandlat vårt ämnes historia både ur faktisk och literär synpunkt – vi ha sökt utreda huru F. först har trädt fram uti folkmedvetande, som delar och som helt, och huru sedan detta vetande efter hand fått ett detaljinnehåll, blifvit satt i system och ändtligen framträdt som geografi. Vi ha derefter öfvergått till en historia om finska jordens danig genom successiva naturrevolutioner, hvilka fortgå ännu i dag uti landhöjningen. Derefter ha vi sökt framställa landets allmänna fysiska karakter och den nödvändiga vexelverkan som varit emellan den och landets historia. Slutligen ha vi under sednaste termin öfvergått till en framställning af Finlands dalsystemer, hkahvilka i sig innefatta landets både orografi och hydrografi, och det är en fortsättning af detta rika, men ännu så föga utredda ämne, som jag nu går att framställa.

4 allt söder från norr till söder – nordvest och nordost

5 I. Kemi: Teniojoki från östersydost med Kuolajoki från Kjärvi, österom Nivat. och Nikkotunt.

6 II Luiro fr.från Ljärvi, upptar Riestojoki och Sompio fr.från S.järvi – tillflöde fr.från Kiurujärvi

7 III. Kittinen fr.från Peldow. tunt., uppt.upptar i öster Wasserojoki, Tankajoki, och Kellojoki fr.från K:järvi samt Orajoki fr.från O:järvi fr.från vester många, Sattasjoki Jesiöjoki fr.från J:järvi sedan förenad: Kemi till sjön Jumiska med Köykönenj. från Suolijärvi

8 IV. Ounasjoki fr.från Pyörisj. och Ounastunt., – upptar vattendr.vattendrag fr.från Tepastoj., Mettäjärvi, Munaj, Rautuj., Matalaj, Unari – – vest. Pyhäjärvi, Levijärvi –

9 För dem af HH.Herrarne som icke haft tillfälle att följa det föregående blir det emellertid nödvändigt att rekapitulera.original: rekapitulera|20||368|det vigtigaste af det som förut har blifvit sgagdt om landets allm. fysiska beskaffenhet och dess läge till hafvet.

10 Och dervid blir det nödvändigt att taga hafvet till utgångspunkt, emedan hafvet i sjelfva verket utgör den djupaste dalen, den, till hvilken alla andra dalar sträfva att sänka sig och förutan hvilken således alla de öfriga dalarna skulle sakna deras naturliga medelpunkt. – När jag talar om hafvet, menar jag här eg.egentligen Östersjön med dess armar. Det finns andra haf, som för F. ej äro främmande, dels som utloppsbassiner för några utaf dess nordliga och östra dalar, dels såsom utgörande ramen för den stora geogr.geografiska enhet, som karelska folktraditionen kallar Suomensaarispråk: finska (utläggn.utläggning häraf)

11 Om Ishafvet, Hvita h. och Ladoga få vi nämna något mera när det blir frågan om dem af våra dalar, som löpa ut dit. Tilldess må Vioriginal: vi anse Östersjön med dess armar såsom det vigtigaste hafsbäckenet. F. bildar neml. Ösjöbäckenets nordöstra stödjepunkt och tillika en framskjutande halfö som blir af den största betydelse derigenom att den på båda sidor om sig bildar Ösjöns längsta och bredaste armar B. V. och F. V. Tänker man sig F. borta, så skulle Ösjön utgöra en enda stor bassin, ett rundt haf ungef.ungefär som Svarta hafvet, eller ett ovalt, som det Kaspiska. Detta haf skulle då, på samma gång det vore mera imponerande till sin yta, för hela norden vara af en vida ringare betydelse, emedan ett rundt haf har den minsta möjliga kust och deremot, ju mera dess stränder bugta sig i vikar, öar och halföar, desto större blir dess betydelse för handeln och kulturen. Jemförelsen blir tydlig, om man erinrar sig hvad Sv. h. betydt i historien emot Medelhafvet eller, för att taga ett ännu närmare ex., hvad Ladoga der har betydt emot Finska viken. Ösjöns betydelse beror också till väsentlig del deruppå, att|21||369| den utsträcker tvenne långa kraftfulla armar, den ena mot öster, den andra mot norr – och om man toge dem bort, så skulle de saknas lika mycket som en mensklig varelse skulle sakna sina armar, verktygen för sin vilja och handling. Men nu är det just F. som Ösjön med dessa sina armar sluter uti ett kraftfullt famntag, och derigenom blir äfven F. det som framför alla andra Ösjöns kustländer ger åt detta haf dess konfiguration och dess rätta individualitet. Ur en annan synpunkt är detkan åter Ösjön med rätta kallas Finlands moder, emedan Finland bokstafligen vuxit upp ur dess sköte och fortfar att vexa ännu i dag. Och likasom Ösjön kan kallas en moder för F:s jord, så kan den äfven kallas en moder för dess kultur. sid. 103.Östersjön är nordens Medelhaf, vaggan för nordens odling, källan till hela dess välstånd, dess makt och dess förbindelser med den öfriga verlden. (1855 sid. 103 och föreg.) sid 99. Ett grundt haf.

12 Kusterna böja sig inåt. F. en fast kontinent., En inat som i sig sjelf är en inåtvänd kust. – Kusterna åt söder och vester.

13 F. landposition s. 104. Klimat: Årstidernas progression. Skogen.