Elfte Föreläsningen. 21/3 57

Elfte Föreläsningen. 21/3 57.

1 (Gyldéns mscrmanuscript.)

2 Wi öfvergå nu till en närmare betraktelse af hvar dal för sig.

1. Ishafvets Enare dalbäckenen.

3 Vestra Ishafsdalen

4 Dess Ishafvets gran djup är högst betydligt. Dess Gränsen af gräns dess dalbäcken kan endast i söder med någon visshet bestämmas. Till detta ofantliga bäcken måste man räkna hela den Norra Asiens mot norr sluttande slätt intill Altai – i Europa norra Ryssland intill vattendelaren samt högsta delen af den skandinaviska och finska norden intill norra sluttningen af Kölen och Maanselkä. TillAf denntta dalbäcken hör till Finlands område en nära trekantig kil, ett särskildt dalområde, i hvilket Enare sjö utgör medelpunkten och den relativt djupaste dälden. Dess vidd är enligt Djurberg 24 □ mil., men enl. Castrén (I:38) 12 mil lång, 8 mil bred och så rik på holmar, att ingen dödlig haft räkning på dem alla.original: alla Dess djup ansenligt,. I fordna dagar har en Lapp velat undersöka det på så sätt, att han fastbundit en kittel vid en tågända och nedsänkt den uti sjön. Men sedan han låtit 260 famnar löpa ned, har vattnets haltiaspråk: finska afskurit tåget och behållit kitteln. Efter denna tilldragelse har ingen vågat pejla djupet, utan man antager allmänt att de stora fjärdarna äro bottenlösa. Obs. Enare dalen gränsar till Tanasvårläst p.g.a. skada|2||350| (Enare Castrén s. 37ff) dess vatten klart, lätt och stormigt, som alla Finlands större insjöar. Enare, Inaraspråk: finska, är vid stränderna likasom besållad med en stor mängd holmar; sydöstra kusten bekransad med en talrik skärgård – Den mottar sitt vatten från sydvest Waskojoki, som kommer från Peltovaddo tundror och i sig upptager Kaamassvårtyttjoki, som genom en rad af träsk och sjöarna Paldassvårtyttjärvi och Muddasjärvi strömmar från norr från Suolaselkä Ivalojoki och återbördar sitt lån till Ishafvet genom Patsjoki (Pasvig), som utfaller i sydligaste viken af Warangerfjord. Hela sluttningen 10200 f.famnar fr.från Ivalojokis källor är ytterst vattendränkt – Der utskickar Ijärvi sitt vatten genom Neutamajoki (?) till en nordvestligare vik af samma fjord. Der sammanflyta flera sjöar, af hvilka den största är Mierasjärvi, genom Utsjoki ut i Tenojoki (Tana), gr (Teno=elf), som den vattenrikaste vesterom Dvina, och som upptager ett helt flodsystem: Karasjoki, Schehskemjoki, – alla, ishetisynnerhetisynnerhet Tana, utomordentligt fiskrika – med stränder bevuxna under den korta sommaren med manshögt gräs. Alla dessa vatten följa den allmänna lagen att gå vinkelrätt mot sina källåsar – således mot norr i hufvudriktning mot norr och utmärka derigenom sluttningen. Ett skenbart undantag derifrån gör Luttalojoki, som, upprunnen fr.från Suolaselkä på finska området, gör deremot den en mycket spetsig vinkel och flyter genom ryska området i ostnordost in i Tulomajoki och så ut i hafsviken vid Kola. Men icke långt österom fr. Luttalojokis källor kröker sig också Maanselkä åt sydsydost, så att hufvudriktningen af L:joki i alla fall gör en rät vinkel mot hufvudriktningen af Maanselkä. Vid dDenna riktning af de nordligaste vattnen påminner för öfrigt, om den förut nämnda observationen ang.angående refflorna i bergen, som söderom M:s. visa att rullstensfloden gått i N.Öst fr.från N.W. till S.O, men norrom Ms. fr.från NSW. till NO.

5 Nattmössa med flera små och ett stort hål uti.