Nionde Föreläsningen. 9/11 61

|43||49|

Nionde Föreläsningen. 9/11 61.

1 Öfverhufvud visar oss höglandsplatån skarpt afsöndrade insjödalar, kringgärdade af höjdkedjor och åsar samt alla likasom grupperade kring ett hufvudbäcken, som hvilket utgör den djupaste dalbottnen. Kustdalarna åter äro vida mindre bestämdt afslutade, sakna medelpunkt inom sig och tendera alla i en rad af långsträckta floddalar till den gemensama medelpunkten hafvet. – Historiskt finna vi att kärnan af finska folket likasom afstängt sig, inneslutit sig på höglandsplatån, sålunda att af dess båda hufvudstammar Karelarne intagit Saima och Uleådalarna i öster, tavasterne deremot Päjäne och Näsijärvidalarna i vester,. Den egentliga gränsen mellan dem båda är Savonselkä, utan att likväl gränserna mellan dem båda derföre alltid sfallasammanfalla fullkomligt med vattensystemerna. Båda stammarna ha Karelarne ha högst sannolikt trängt in öfver Ladogadalen Onega och Hvita hafsdalarna; tavasterne deremot öfver Ladogadalen, hvarefter båda utträngt Lapparne från höglandet. – Kustdalarne deremot äro den egentliga skådeplatsen för Fds kolonisation och politiska Fds historia. Svenskarne inbröto öfver SuomiAuradalen, södra kustdalen och Österbottniska dalsluttningen. Ryssarne öfver Ladogadalen och södra kustdalen. I dessa mot hafvets och vida verldens luft vettande kustdalar, hvilka har också den egentl. assimilationsprocessen föregått, hkenhvilken utgör finsk Fds kulturhistoriska utveckling, och dyningarna deraf ha blott långsamt blifvit kännbara utom öfverskridit höglandets hufvudbarrièrer: Salpausselkä och Suomenselkä – I samma kustdalar ha de stora konflikter mot främlingen uppstått, hkahvilka utgöra vår politiska historia.|44||50| Fds slagfält äro, med få undantag, alla i kustdalarna. Der, men aldrig i höglandet, har en främmande kolonisation lyckats få fast fot. Och emedan främlingarne kommit från hafvet, men finnarne sjelfve haft sittn oper kärna i höglandet, har finner man det egna fenomen, att de svenske nybyggarne seglat uppför floderna, men de finske nybyggarne nedför floderna.

2 Fd har således höjdkedjorna, höglandet att tacka för sitt folks sjelfbestånd så såsom nation. Men Aatt höjdkedjorna i det inre af landet sällan resa sig högre än 400 till 600 fot öfver hafsytan, har på landets historia haft ett vigtigt inflytande. Fd har denna omständighet att tacka för Fd har aldrig ägt fylken och fylkeskonungar, aldrig, såsom det bergiga Skottland och det bergiga Spanien, en månghundraårig historia af småkonungars fejder. Man ser Sstammarnas första fiendskap försvinna i samma mån som de nås af kristendomen och utländskt välde. Det kunde ej annat varai: dDsvårtyttessa otaliga sjöar voro både sommar och vinter lika många kommunikationsleder, på hvilka den ena stammen lärde känna och behöfva den andra. Det var ett lyckligt förhållande, ty så fåtaligt och så vida kringspridt, som vårt folk har varit under kriserna i dess utveckling, skulle det åtminstone kndet ha lupit stor fara att det efterhand uppslukas, den endaa delen efter den andra, derest icke dessa naturliga kanaler, dessa af isarna byggda jernvägar beständigt förenat dem inbördes, under det att höjderna bildade pass, som försvårade främmande infall.

3 Huru insjöarna bidraga att sammansmälta folkelementerna i st.stället att åtskilja dem, finner man genom en jemförelse mellan vårt lands insjönejder och kustnejder. Medan t. ex. iInbyggarne t. ex. å ömse sidor om Päjäne förete endast obetydliga mindre olikheter i språk, seder, lynne och allmän typ,|45||51| än inbyggarne i två bredvid hvarandra liggande socknar i Österbotten, hvilka endast åtskiljas af en smal flodränna och en obetydlig skogs- eller kärrtrakt. Å ömse sid.sidor om Saima Karelare, om Näsijärvi, Tavaster.

4 Egentl. gränser mon – tendens öster, vester, i rät vinkel mot sjöarna – Suomenselkä – Tavastmon – Nurmijärvi mon – Mossorna varierande, tillfälliga – Mossarna bära odlingen i sitt sköte – mon är mot den fientlig och envisas att ej bära annat än urproduktion.original: urproduktion

5 Historiskt ha dessa dalar enhvar sitt berättigande. De ha lagt grund till landets indelning i provinser. Gå vi tillbaka till mythen, så finna vi der antithesen mellan Kalevala och Pohjola, det finska sångarhemmet och det nordiska, lappska trolldomslandet. Att det är Saimadalen, som i runorna förherrligas under benämningen Kvala, Wäinölä, derom har man länge varit ense. Mera divergerande ha hypotheserna varit om Pohjolas läge. Att geografiskt noggrannt bestämma det, torde bli lika omöjligt, som att på kartan utpeka hvar mörkrets, hvar ljusets land äro belägna. Men att man tänkt sig detta Pohjola norrom Kalevala, antydes redan af namnet, och likaså säkert torde man få anse, a att traditionen småningom flyttaroriginal: flytta det längre norrut, bevisas af den än i dag gängse föreställningen,: att hvarje ju längre åt norr, dess mera trolldom. Man har derföre ansett uUleådalen, Qvenerlandet, Cajanien vara i förh.förhållande till det antika Saimadalens Kalevala det ursprungliga Pohjola; men traditionen har efterhand dragit sig längre norrut, så att efterhand Osterl norra Österbotten, Torne Kuusamodalen, Torneådalen, och isht Kemidalen och slutligen Enaredalen i detta hänseende täfla om äran att vara det »Pohjan pitkä peräspråk: finska», hkethvilket runorna utmåla med fantasins lifligaste färger. Mörker och ljus = naturintryck.

6 Skärgården – trappsteg, fotfäste för kolonisation – Sv. en sjömakt – Rd en kontinentalmakt – Fds båda delarna –