Tjugusjette Föreläsningen. 11/11 64

Tjugusjette Föreläsningen. 11/11 64.

1 Sedan konungen fattat sitt beslut, var det nödigt att bibringa folket samma öfvertygelse. Till en början i rådet, Okt. och Nov. 1629: Geijer: »Här ligga i korta ord ljusstrimmor; kastade öfver Sveriges, Tysklands, Europas, Xhetenskristenhetens intressen, som vittna om det snille, hvarifrån de utgått, men också om eröfrarens hopp. Man ser G. A. framför en stor framtid – det närmaste klart, det aflägsnare dunkelt – dragen kanske ännu mer till det obestämda, än till det närmaste målet, – med förkänsla både af seger och död, utan öfvermod, men så utan fruktan, att en inre fröjd och tillförsigt, som äfven förespeglingen af den olyckligaste utgång ej det minsta förmår att rubba, öfverallt framlyser.» – Skytte invände att kon. satte sin monarki på spel. G. A. svarade:|192| »Alla monarkier hafva gått från en slägt till en annan: en monarki består ej i lagar, personer utan i lagar.» – Hänfördt af hans förtröstan, gick rådet öfver till Kon:s mening. Det var den 3 Nov. 1629: »Drifven detta så, att I eller edra barn se derpå en god utgång. Jag ser mig sjelf ingen rolighet mer hafva att förvänta förrän den eviga roligheten.» Kon. förutsåg klart, att detta krig skulle blifva ovanligt långvarigt. »Det kommer icke att slutas med svärdet, utan genom tidsutdrägt och de stridandes trötthet.»

2 Redan 1629 riksdag: rustningar, för att föra kriget så långt som möjligt från Sv:s gränser. I Maj 1630 samlades rikets ständer i Sthm för att besluta om kriget. Det var dagar af stort ansvar och djupt allvar. Hvarochen var medveten af faran: i afgör hvarochen visste, att Sv., att Fds folk framtid från denna stund hängde på värjspetsen. Men så klart och öppet framlade kon. sina skäl, så tydligt visade han krigets nödvändighet, och med en så fast förtröstan hänvisade han på den Allsmäktiges bistånd för en rättfärdig sak och på de icke ringa utsigterna att med mod till en lycklig framgång, att denna förtröstan underbart öfvergick till det förs.församlade folkets ombud och afspeglade sig i ständernas beslut. d. 20 Maj. Beslutet blef ett vördsamt råd till konungen att söka i godo bilägga tvisten med kejsaren. Likväl ansågo ständerna bäst, att underhandlingarna skedde »under hjelmen,» att intet land afträddes och att främm. trosförvandter borde tryggas i deras religionsfrihet. Kunde fred icke vinnas på dessa vilkor, så ville ständerna å egna och hemmavarandes vägnar med alla krafter bistå kon. till krigets fortsättande. Det var den 20 Maj 1630, som Sv. rikes ständer afkunnade detta vigtiga beslut. Kon. stod i rikssalen, omgifven af sitt råd, och vid hans sida den 4 åriga prinsessan Christina. Näst konungen, vändes allas blickar på detta barn. Hon förklarades för thronföljarinna och hyllades af ständerna. Sedan förordnades om rikets styrelse under kon:s frånvaro. Slutligen lyftade G. A. dottren på sina armar, tackade Gud för hans beskydd, tackade sina undersåter för deras beredvillighet, anbefallte sin dotter i ständernas åt folkets kärlek och riktade till hvarje stånd särskildt sina förmaningar, sina välönskningar.|193| »Hvad mig beträffar, sade han, vet jag nogsamt hvad mig förestå kan. Jag har redan vid många tillfällen för Svea rike spillt mitt blod, lärer också för detsamma engång mitt lif spilla, ty krukan går så länge efter vatten, tills hon ändtligen sönderslagen varder.» – Till sist anbefallte han hela riket i Guds nådiga hägn, sade alla sitt hjertliga farväl, dervid tårarna brusto ur hans ögon, och slöt med en kort, brinnande bön. Alltsedan G. Wasas afsked hade icke Sv:s rike varit vittne till en så gripande stund. Gråhårsmän greto. Böjda inför den Allsmäktiges vilja, men rörda till men hänförda af en mäktig förtröstan till sin rättfärdiga sak, åtskildes folkets ombud, för att till alla landsändar, till alla hyddor kringbära den stora nyheten att Sv. nu skulle träda i spetsen för det protest.protestantiska Europa, för att bekämpa det kath.katholska Europas tallösa, öfvermäktiga härar.

3 Der hade var verkl., på Dmks bemedling, varit fråga om en underhandling i Dantzig. Ett kejs.kejserligt sändebud infann sig, men med en fullmakt, hvari G. A. endast titulerades hertig. Kon: lät genom Ox. skriftl. framställa sina vilkor: han ville ej nedlägga vapnen, innan protest.protestanterna i Tyskland återfått sina förlorade rättigheter, sina förlorade länder. Förvånad utropade den kejs.kejserliga kommissarien baron Dohna: »hvad kunde konungen af Sv. begära mer, om han stode segrande midti Tyskland?» – På eftergift å någondera sidan var således icke att tänka, och kejs. Ferdinand berättas vid underrättelsen härom föraktligt ha utropat: »Wir haben wieder ein kleines Feindle bekommen!språk: tyska» – Det fanns dessutom en mäktig man i Europa, en katholik, som högre än någon önskade Sv:s indragande i kriget, och det var Richelieu. Hans mening var att Sv. skulle begära förbund med Fr., följaktligen gå dess ärender. Men G. A. föredrog att börja kr ha händerna fria och började kriget utan Frankrike.|194| »Wi äro ingenstädes svagare än i Sverige.» – Stumsdorf. Alla voro ense att man ej borde vänta fiendens anfall i eget land, utan sjelf angripa. Men Oom planen för fälttåget voro först hade varit delade meningar. Ox. vill Ox. ville, med vanlig försigtighet, förlägga det egentl. kriget till Preussen och endast försvara Stralsund emot Wstein. – Kon. invände Man beslöt derföre, mot Ox:s råd, att gå de kejs.kejserlige på lifvet i hjertat af Tyskland. Och dertill rustades allt hvad riket förmådde hela året 1629 och sedan vidare. Tidpunkten var i många afs.afseenden gynnande. Kejsaren hade genom restitutionsediktet högeligen uppretat alla tyska protestantiska furstar och folk. Och icke blott protest.protestantiska W:stein gaf kejsaren det rådet att göra sig till enväldig herre öfver hela T:land, afsätta riksfurstarne och stöda sig på en militäraristokrati. Dunkla rykten härom uppskrämde alla furstar. Sjelfva Max. af Bajern begynte att darra för dessa hersklystna planer, när han erfor att W:stein bjudit Tilly Pappenheim och flera andra utm.utmärkta härförare furstendömen som belöning, om de ville förråda sina herrar. Max. Richelieu. Genom allt detta en allmän splittring, som förlamade kejsarens makt. Ferd. sjelf misstrodde W:stein. Demokrati. De oerhörda grymheter och utpressningar, som föröfvades af Wall:steins här mot vänner och fiender, hvarhelst den for fram, hade väckt ett så hotande missnöje bland katholiker ej mindre än protestanter, att kejs. i Juni 1630 nödgades gifva efter för riksdag:s i Regensbg enhälliga önskan och afsätta den fruktade fältherrn från hans öfverbefäl. Full af förbittring drog sig W. på Senis råd tillbaka till sina slott i Böhmen och läste der i stjernorna att hans tid ännu skulle komma. Men hans namn betydde ensamt mer än en krigshär, och när hans tygellösa skaror förnummo hans afsked, öfvergåfvo de hoptals sina fanor, hvarefter många bland dem sedan togo värfning i sv.svenska hären. Oster Kejsaren låg i krig med Frankrike om Italien, och större delen af hans härar voro dragna ditåt eller till södra Tyskland. Endast 40,000 man under Torquato Conti stodo ännu vid Ösjöns kuster, på det grymmaste brandskattande Pommern och Meklbg.

4 G. A. ville begagna detta tillfälle. De största ansträngningar gjordes för att anskaffa folk och pgarpenningar: 7,322,000 dalers skuld.|195| Ständerna beviljade, utom andra gärder, mantalspgarnesvårläst p.g.a. radslutmantalspenningarne för 3 år till kriget och utskrifning af hvar 10:de stridbar man. Adel och prester gåfvo extra bevillningar, städerna transportskepp. Tullarna, kopparhandeln, spanmålshandelnoriginal: spanmålshanden och alla möjliga disponibla inkomster anlitades och lån upptogos hvar de fingos. Det oaktadt kunde ej mer än 1 million daler sammanbringas, under det att krigskostnaderna stego till dubbelt för året. Med hvad de medel som funnos värfvades utl.utländska trupper, utrustades här och flotta. Sv:s hela krigsstyrka beräknades i Juni 1630 till omkr. 78,000 man, hvaraf ungef. 17 till 18,000 15 à 16000 man Ff.Finnar, flottan inberäknad, och ungefär en lika styrka värfvade trupper. Men deraf måste hälften qvarlemnas till skydd mot opålitliga grannar: 16,000 i Sv., 10,000 i Fd under Jacob DelaG., 11,000 i de Östersjöprovinserna och Preussen. Hela den styrka kon. hade att använda för första infallet i T:land steg enl. sannolik beräkning, icke till mer än 15,000 man; hvaraf 3,000 ryttare; men allesamman krigsvana trupper, härdade i alla faror och pröfningar under polska fälttågen. Härtill kommer Stralsunds besättn. och se längre fram på sommaren anryckande trupper, så att hela sv.svenska styrkan i fält beräknas till omkr. 38,400 m.man BbgsBjörneborgs och SavolksSavolaks regg.regementen undunder Horn fr.från Åbo. Brist på transport. – Af dessa 15,000: ungefär 4,000 Ff.Finnar under 2 reg.regementen fotfolk och 12 komp.kompanier ryttare afgingo i Maj 1629 under Gustaf Horns öfverbefäl direkt från Fd till Stralsund = 3,300 man. Men dessutom drogos från Preussen äldre f.finska trupper, så att Fds andel i detta första fälttåg ej gerna kan ha understigit 6 à 57,000 man 2 à 3000,. l.eller ⅓ af sv.svenska hären

5 RepetitionRepetition 5/11 68. W:stein 1627, 28. Stralsund. Lybeck 6 Juni 29. Valet. Rådet, Nov. 1629. Riksd. 20 Maj 1630 Tidpunkten. Wsteins afsättning.

6 Bland sv.svenska fotfolketUnder kon:s öfverbefäl anfördes fotfolket af Johan Banér, rytteriet af Åke Tott och artilleriet af Lennart Torstenson.

7 Kärntrupper: Ryktbarast och mest ansedt bland fotfolket var det gula regementet, så kalladt af sina gula lifrockar. Det anfördes vid krigets början af Teuffel och efter hans död af Nils Brahe och var ett s. k. stort regem. af 3,500 man fulltaligt. – Todt – Teuffel.|196| Kon. kallade det »sin hufvudkudde, på hkenhvilken han tryggt kunde hvila». – Uteslutande Svv.Svenskar

8 Dernäst blå regementet under Winckel, till antal lika stort som det förra: Större delen svv.svenskar – men hit räknades (tidtals?) en del fFf.Finnar –

9 Svenska brigaden: hit hörde, jemte flera sv.svenska trupper, Karelarne under Hastfer och Östbottn.Österbottningarne under Axel Lilje.

10 2:dra, första rangen. Skottska brigaden under Hepburn.

11 Ypperst bland rytteriet voro finnarne under Torsten Stålhandske (Taupadel, K. G. Wrangel) – Dernäst vestgötharne under Erik Soop, Smål:Smålänningarne under P. Brahe och Sörmlänningarne under Z. Paulisvårläst p.g.a. radslut.

12 Större delen af dessa trupper inöfvade i polska krig.

13 Det var i denna berömda krigsskola G. A. både sjelf, omgifven af berömde utlänningar gjorde sin förste mästare Jac. Dela G. heder och bildade omkring sig denna skola skara af berömde fältherrar, som sedan utmärkte sig under 30 åra kriget. Af dem ha vi redan omtalat F.Finnen G. Horn, Böhmarne Thurn, Skottarne Alex. Leslie och Hepburn. Vidare uppträda vid denna tid tyskarne Svv.Svenskarne Nils Brahe, Joh. Banér, Lennart Torstenson, tyskarne Dodo v. Kniephausen och Max. Teuffel (hammarn och städet) och Wolf Baudis – Flera skola sedan omtalas. – I krigskonsten införde G. A. förbättringar, som på sin tid gjorde epok. Fotfolket var den tiden indeladt i pikenerare (lansknektar) och musketerare. De förra buro 9 alnar 18 fot långa pikar af träd med stålspetsar: (mot rytteri) G. A. förkortade pikarne tilllsvårläst p.g.a. strykning 11 fot. – Musköterna, tunga – gaffel – gjordes lättare – gaffeln bortlades – låsen –original: låsen och soldaten inöfvades att skjuta på fri hand – musketer.musketerarnes antal ökades – uppställdes mellan rytterier – Breitenfeld – Uppställningen förändrades – tertier om 4 à 6000 man|197| svårrörliga – G. A. uppfann i st.stället brigaderna med 4 à sex man bakom hvarandra i linien – och med jemnt så stora smärre trupper – med luckor emellan, för att kunna komma hvarandra till hjelp – och gGenom att minska de dittills oformligt stora regementerna, blefvo de lättrörligare och bättre anförda. – Gustavianska kolonnen. Man har jemfört denna uppställning med en fästning, der hvarje del inbördes försvarar och (flankerar) den andra.

14 Rytteriet var dittills mycket tungt beväpnadt, klädd i jern från hufvud till fot (medeltid) – musköt – äfven den starkaste häst uttröttad. G. A. lät sina ryttare aflägga större delen af jernrustningen samt endast behålla hjelm och harnesk. – Musköten minskades till karbin – regem. och sqvadroner minskades.

15 I artilleriet infördes många förbättringar: läderkanonerna (koppar med jernband) – kortare till längden. – Torstenson. – Taktiken: operationsbas – fästningar: krigen långsläpiga.

16 Krigstukt. Sörjde för soldatens behof – hvarigen.hvarigenom plundringar kunde undvikas och bestraffas –

17 Gudsfruktan. – fältböner – psalmer – Vår Gud är oss en väldig borg – Trossen: barnen, lärmästare:

18 Motvind: Hunger. Afresa 17 Juni 1630 från Middlestens hamn – d. 26 Juni vid norra udden af Ysedom utanför Peeneflodens mynning.

19 RepetitionRepetit. Rådet. 20 Maj 1630. Gynnsam tid. Wstein. Sv.Svenska Rustningar. 78,000 = 38,000 Trupperna. Beväpningen.