Trettiofemte Föreläsningen. 2/5 71

Trettiofemte Föreläsningen. 2/5 71.

1 Hon älskade hert. af Enghien, denna unge och snillrike prins, som sedan så sorgligt slöt sin bana i fr.franska revolutionens stormar. Der behöfdes många uppmaningar, mycken enträgenhetoriginal: enträgenhenhet, ishtisynnerhet af storfurst. Elisabeth, hennes syster, innan hon kunde förmås att svika sin ungdomskärlek för Sv:s krona, som efter en kort glans hade endast sorger att erbjuda henne. När hon ändtligen gifvit sitt samtycke, föranstaltades ett hemligt möte i Erfurth, i Aug. 1797. G. A. infann sig der incognito och blef, efter sin vana, genast förälskad. Prinsessan fann troligen|365| icke sin nye älskare vinna vid jemförelsen med den förre, men saken var nu afgjord, och förlofningen skedde d. 14 Aug. högtidligen, hvarefter kon.konungen återvände till Sv. – Den 2 Okt. 1797 anlände prinsessan, beledsagad af sin mor och syster till gränsen af sv. Pommern, der hon mottogs af sin blifvande hofstat, och fortsatte sedan resan till Stralsund, der förmälningen skedde perr procuram, i det att hofmarskalken (?) baron Evert Taube föreställde konungens person. Några dagar derefter gick hon ombord på en sv.svensk eskader, som öfverförde henne till Stockholm, dit hon anlände d. 9 Okt.

2 Nu följde en rad af lysande fester, der qvarlefvorna af det fordna gustavianska hofvet än engång hade tillfälle att visa sig i hela sin glans, oberoende af lyxförordningen, och kaffeförbudet, på hkahvilka ingen mskamenniska mera tänkte. År 1801 hade sedermera drottn. Fredrika Dor. den glädjen att mottaga sina föräldrar och sin syster som gäster i Sthm. Åter begynte en rad af glänsande fester, som likväl Men dessa fester slötos genom en olycksbådande händelse. D. 30 Nov. afreste d. höga brudens föräldrar och syster från Sthm och följdes af kon., drottn.drottningen och hofvet till Gripsholm, der man ännu tillbragte två veckor under fortsatta lustbarheter. Men när den Badiska furstefamiljen ändtligen tvangs af årstiden att fortsätta resan d. 15 Nov., blef arffurstens af Baden vagn kullkörd så våldsamt nära Arboga, att en slagfluss slutade hans lif en qvart timma derefter. Den öfriga familjen återvände då till Sthm och qvarblef der till följande vår. – Fredrika Dorothea bar sina pligter och sina sorger med en engels undergifvenhet. Hon fortfor att vara en öm maka, en god moder, en välgörande drottning, så långt hennes makt sträckte sig, under det att hon ofta med köld, stundom med hårdhet behandlades af sin gemål och hade att uppbära ständiga utbrott af hans retliga lynne.

|366|

3 Mottagandet i Sthm var festligt på den sköna Oktoberdagen; alla fartyg flaggade, och de nyfikne StholmarneStockholmarne voro i rörelse ända upp på husens tak. Kon. med hela sitt hof mottog den kgl. bruden vid skeppsbron och ledsagade henne till slottet, der hon mottogs med ömhet af enkedrottning Sofia Magdalena. D. 31 Okt. firades den högtidliga förmälningen, med åtföljande galamåltid och fackeldans. Sedan följde stor cour vid hofvet, der det hände, att den unga drottn. svimmade, måste föras till sina rum och vaknade badande i tårar.

4 Tyvärr kunde Fredr. Dor. med sin öppna, okonstlade karakter icke pålägga sig det band på sina känslor, som hennes ställning fordrade. Man såg blott alltför tydligt, att hon var olycklig under sin kronas glans, och kon.konungen märkte det snart, han som andra. Hans flyktiga flamma svalnade denna gång lika hastigt, som alla de förra, men skilnaden var nu, att han bundit vid sitt öde för lifvet en annan och bundit vid sig en annan, som led af detta band ännu mera än han sjelf. Om det är sannt, att endast inbördes kärlek och förtroende göra ett äktenskap lyckligt, så var G. IV Ad:s och Fr. Dorotheas äktenskap från i början olyckligt. Sårad både i sina känslor och sin ömtåliga stolthet, drog sig kon.konungen ganska snart, ja ännu samma höst, tillbaka från sin gemål och tillbragte ensliga, melankoliska dagar på det numera öde Haga, der man ofta såg honom om qvällarna ensam vandra omkring under suckar och tårar, klagande stundom för sina få förtrogne att hans nya förbindelse endast gjort honom sorger. Drottn. å sin sida var nedslagen och olycklig, ända tilldess att hon fram på vintern lyckats vinna det välde öfver sig sjelf, att hon gick sin make till mötes och slutligen|367| lyckades att återvinna hans kärlek. Från denna tid blef det kgl. parets förbindelse, om icke lycklig, så likväl utmärkt af mycken tillgifvenhet och uppmärksamhet, som jemnade olikheterna i deras karakterer och gjorde dem inför verlden till mönster för makar. Kon.Konungen visade sin gemål en ceremoniös aktning och en hos den tidens furstar sällsynt trohet; drottn. visade honom en makas ömma uppmärksamhet och studerade sig småningom in i hans konstiga lynne, för att förekomma dess utbrott. Det lyckades henne icke alltid, men detta visste ej verlden; man ansåg dem lyckliga, och de voro det kanhända, jemförda med många andra makar på thronen. År 1801 hade sedermera drottn. Fredrika Dor. den glädjen att mottaga sina föräldrar och sin syster som gäster i Sthm. Åter begynte en rad af glänsande fester, som likväl Men dessa fester slötos genom en olycksbådande händelse. D. 30 Nov. afreste d. höga brudens föräldrar och syster från Sthm och följdes af kon.konungen, drottn. och hofvet till Gripsholm, der man ännu tillbragte två veckor under fortsatta lustbarheter. Men när den Badiska furstefamiljen ändtligen tvangs af årstiden att fortsätta resan d. 15 Nov., blef arffurstens af Baden vagn kullkörd så våldsamt nära Arboga, att en slagfluss slutade hans lif en qvart timma derefter. Den öfriga familjen återvände då till Sthm och qvarblef der till följande vår. – Fredrika Dorothea bar sina pligter och sina sorger med en engels undergifvenhet. Hon fortfor att vara en öm maka, en god moder, en välgörande drottning, så långt hennes makt sträckte sig, under det att hon ofta med köld, stundom med hårdhet behandlades af sin gemål och hade att uppbära ständiga utbrott af hans retliga lynne.

5 G. IV A. och Fredrika Dor. af Baden hade i deras äktenskap 5 barn: kronprinsen Gustaf, f.född 1799; Sofia Wilhelmina f.född 10801; Carl Gustaf, storfurste af Finland, född 1802, men död redan 1805; Amalia Maria Charlotta, f.född 1805 och Cecilia, f.född 1807. Dessa barns öden tillhöra 19:de seklet. Jag vill här endast nämna, att kronprinsen Gustaf, sedermera öfverste i österrikisk tjenst, tillbragte ett långt lif i landsflykt, fjerran från det rike, hvars krona han engång var kallad att bära, och att numera endast en telning af denna olyckliga kungafamilj, prinsessan Cecilia, qvarlefver såsom en grånad matrona, för att begråta sin ätts sorgliga öden.

6 De första åren af G. IV Ad:s regering voro utmärkta af många nyttiga åtgärder, särdeles för den inre hushållningen. Den stränga sparsamheten, allvarent, ordningen verkade välgörande på hela riket. Särskildt för Fd voro de första 10 åren af denna styrelse mycket välgörande. Frihetstidens upplysning och ekonomiska grundsatser, förenade med den patriotiska hänförelsen, den och förfiningen i sederna under G. III:s regering,|368| slogo nu ut i blomma och gjorde att Fd under sjel den sista aftonväkten af sv.svenska väldets tid genom en skön blomstring hämtade kraft för stundande stormar. Der saknades icke allmänna olyckor såsom skuggor i taflan. Åren 1798 och 1799 hemsöktes hela Fd, likasom större delen af Sv., af svåra missvexter, exportartiklarne föllo i pris, och den nyss så vinstgifvande sjöfartenoriginal: sjöfarter led svåra förluster genom Engelsmännens kaperier. Men dessa förluster ersattes genom en patriotism, som nu mera än någonsin riktade sina bemödanden på att utveckla källorna till landets välstånd. Nu, liksom under frihetstiden, blef det likasom allas lösen att uppodla ödemarkerna, utdika kärren, uppfinna nya näringskällor och gifva lif åt en vaknande industri.

7 Det var denna tendens i tiden, som fann sitt närmaste uttryck i F.Finska Hushållningssällskapet, stiftadt 1797, då det höll sin första s:komstsammankomst den 1 Nov. I vår tid, s när associationen tagit en så vidsträckt utbredning, i vår tid, som är så uppfylld af alla slags sällskaper och föreningar och då detta F. Hush. SpFinska Hushållnings Sällskap nedsjunkit till en ringa skugga af hvad det fordom var, har man svårt att fatta dess stora betydelse för den tid, när det stiftades. Man bör minnas, att det då var Fdsoriginal: Fd enda fria privata association och likasom en moder för alla de efterföljande. Man bör också veta, att det utgjorde en förening aforiginal: att Fds mest patriotiske, mest upplyste medborgare den tiden och derigenom fick en betydelse vida utöfver senare associationer af samma bestämmelse. Lyckligtvis var dess ändamål, landets uppodling,|369| nog oskyldigt, för att icke under denna ytterst skuggrädda tid ådraga sig reg:sregeringens misstankar. Det stadfästades och togs i kon:skonungens nådiga hägn d. 4 Febr. 1798, hvarefter det snart blef ett redskap i reg:sregeringens händer för utförandet af många nyttiga företag, utan att SptSällskapet derigenom förlorade sin karakter af en fri förening. Detta SkpSällskap, sammansatt icke blott af landthushållare, utan af medborgare från alla samhällsklasser, begynte snart att trycka och utsprida goda anvisningar för alla näringsgrenar. Det utsattes priser för goda skrifter i landthush.landthushållning, det belönade förtjenster om jordbruket och näringarne, det fick ett årligt anslag af 2000 rdrriksdaler för att befordra vaccinationen och 1000 rdrriksdaler för att uppmuntra potatesodlingen i Fd. Efterhand tillvexte dess tillgångar genom gåfvor och testamenten. Och nu begynte SptSällskapet inrätta egna skolor för linneslöjd, m. m. biskötsel m. m., utom det att det någontid äfven, liksom Svv.Svenskarne, svärmade för silkesodlingens införande. M. e. o.Med ett ord det F. Hh. S.Finska Hushållnings Sällskapet blef en mäktig häfstång för landets kultur, och af bland dess ledamöter valdes år 1799 en kommission, som fick i uppdrag att föreslå strömrensningsarbeten i Fd, för hkethvilket ändamål beviljades ett årligt anslag af 6000 rdrriksdaler. – Nya seklet.

8 Missvexterna, hvarunder 1 million trtunnor spanmål måste införas i riket, och riksgäldssedlarnas fallande kurs m. fl. derafmed shängandesammanhängande omständigheter tvungo kon. att, oaktadt sin fruktan för alla folkrörelser, skallasammankalla ständerna till en riksdag i Norrköpg d. 10 Mars år 1800. Den närmast synliga anledningen var likväl kon:skonungens kröning. HStänderna hade stått faddrar vid hans dop – han hade mottagit regregeringen utan deras s:kallandesammankallande –svårtytt de skulle nu åtm. kröna honom.

|370|

9 Farhågorna för gäsningsämnen voro icke alldeles ogrundade. Mellantiden af hela 8 år sedan den korta riksd.riksdagen i Gefle hade icke varit tillräcklig att utplåna den förra skarpa oppositionen. Mot hofpartiet med Toll i spetsen stod ännu ett adeligt oppos. parti, qvarlefvor af de män, som aldrig kunde förlåta G. III:s Fören. och Säkerh.Förenings och Säkerhets akt. Men vid sidan af dem hade en ny opposition uppvuxit, farligare än den föregående, emedan den stödde sig på tidehvarfvets nya liberala idéer från samma år, 1789, som sett icke allenast F. o. S. aktenFörenings och Säkerhetsakten, utan äfven franska revolutionen födas. I spetsen för detta parti stod en ung man, som snart skulle spela en betyd. politisk rol genom sitt öfverlägsna snille, neml. dåvar. prot. sekreter., sedermera landshöfd. baron Hans Järta, med sina adjutanter Sköldebrand och Georg Adlersparre. – Landtmarskalk var gr.grefve Magn. Brahe. Kon:s throntal var lugnt och värdigt i formen, men ej utan tydliga vinkar derom att förmyndarstyrelsen lemnat riket i ett nog bedröfveligt skick. För öfrigt framställdes för ständerna åtsk.åtskilliga förslag till rikets och finansernas upphjelpande.

10 Härom uppstodo ganska häftiga strider. Den nya tidens idéer skönjdes deri, att man fordrade offentlighet i pgepenningeärenderna, äfvensom att bankens och riksgäldskontorets ställning skulle publiceras. Men kon. förbehöll sig att pröfva hvad i detta afseende borde hållas hemligt; – detta var åter den gamla tidensoriginal: tiden statsgrundsatser.

11 Ännu var icke denna storm lugnad, när heml. utskottet föreslog, till afhjelpande af rikets brist, en bevillning af 4½ million rdrriksdaler specie, till nästa en del på 2, en del på 15 år, en del på obestämd tid. riksdag.|371| Men tiden för nästa riksdag berodde på kon.konungen, och dDerföre Nu fordrade adeln, att en bestämd tid skulle utsättas för denna bevillning. Och när frågans afgörande påskyndades, innan protok. var justeradt, uppkom en sådan gäsning, att H. Hjerta och flera adelsmän afsade sig adelskapet, eller andrasvårläst p.g.a. att bläcket är svagt och avmattat, på väg att ta slut lemnade sin plats i heml. utskottet. Cederström: Borgström Claesson, Schultzenheim Schultz, Adelheim: Borgström. Kon. sökte jemka gen. en förklaring, att bevilln. blott skulle utgå till nästa riksdag, (hkenhvilken tid dock berodde af honom sjelf). Men nu fordrade åter bönderne att blifva fritagne från bevillningen, och Toll måste skickas till bönderne för att med en väl anbragt hotelse bringa dem till tystnad.

12 Denna riksdag illustrerades af kon:s kröning d. 3 April. med derpå följande hyllning i April. Här gjorde adeln invändningar mot hyllningseden, emedan många bland dem icke erkände F. o. S. A.Förenings och Säkerhets Akten Förslag att granska konungaeden, innan den skulle besvärjas. Men då uppträdde Toll med en lista på fickan öfver alla dem, som varit misstänkte för delaktighet i G. III:s mord och hotade att offentliggöra sin lista, om ej adeln fogade sig i eden. Detta verkade. Den listige hofmannen lyckades t. o. m. aflocka oppositionens ledare deras redan uppsatta förslag till en ny konstitution, under förebärande att Kgl. Maj. skulle med nöje se ett sådant förslag. Men dokumentet begagnades till att uppskrämma kon.konungen med farhågorna för en revolution.

13 Kröningen d. 3 April Oväder, regn, slask, få åskådare. Hästen. Afstigandet. Kronan skafde hål på kon:s hufvud. Stången på riksbaneret gick sönder.

|374|

14 RepetitionRepetition. F. W. Dor:s ankomst, öden. – De första åren för Fd. – Hush. Sällskapt. – Norrköpgs riksdag. Gamla och nya tiden.