Elfte Föreläsningen. 18/3 63

Elfte Föreläsningen. 18/3 63.

Om finska kyrkan.

1 Vid den tid, när Fd mottog xdomenkristendomen från Sverige, var sv.svenska kyrkan ännu i sin första ungdomsfriskhet, stadd under fullt utvecklingsarbete. DeHon hade nödgatsdes uppträda med mycken försigtighet, ty den hon hade ännu många fiender, och skonade i början folkets gamla friheter, t. o. m. dess fördomar. Obs. Men knappt var sv.svenska kyrkan säkert rotfästad, innan hon följde tidens tendens och begynte spela herre i huset. Den romerska hHierarkin reste sitt hufvud högt öfver både konungar och folk och dikterade säfven för norden sina lagar från det aflägsna Rom.

2 Ty den rom. kath. kyrkan var en verldsinstitution – hon erkände intet folk, endast församlingar. Till sitt Hon ville sluta alla nationer med samma rätt i sin moderliga famn – Rom. När då Dden finska kyrkan uppstod vid denna tid såsom en telning utaf den svenska, – och sökte hon göra sig oberoende, men den sjelfständighet, som hon eftersträfvade, var icke en nationel, utan en kosmopolitisk; – hennes hufvudstad var Rom, och hennes folk var omvände hedningar, icke omvände finnar.

3 Så stod äfven den första f.finska kyrkan djupt rotad i tidehvarfvets allmänna karakter och hennes grund var den för tiden rådande, allmänt verldshistoriska.

|76||406|

4 Christus sjelf hade under sin vandring på jorden icke stiftat någon kyrka. Allt hvad vi nu förstå under detta namn har under tidernas lopp utbildat sig såsom mskligamenskilga föränderliga former af detta de heligas samfund, som våra tredje trosartikel omtalar och som ursprungl. var en rent andlig förening – i anda och sanning.

5 Prestadömet. Alla hednareligioner ha prester = medlare – I den första Xnakristna kyrkan fanns ingen sträng åtskilnad mellan prester och lekmän = Prester funnos icke. Medlare. Hedn Bröderne voro utan afseende på stånd lärare eller föreståndare – äldste – presbyterispråk: latin och till deras biträde för allmosor och andra XtligaKristliga dygder tillsattes diakoner. – När församlingarne tillvexte och kände för ordning och endrägt behof utaf ledning, tillsattes επίσκοποιspråk: grekiska, på vårt språk biskopar, uppsyningsmän, som i början voro dels förvaltare, dels lärare, men lekmän som alla andra. Denna inrättning var hierarkins rot och kärna. apostlarne – lärjungar Der uppkommo ofta tvister om lärosatser, och för att slita dem, höllos synoder, l.eller församlingsmöten. När då biskoparne vid sådana möten förde ordet för sina församlingar, utbil begynte de efterhand först anse sig representera församlingensn makt och sedan stå öfver församl. med en högre makt, – ett utflöde af den gudomliga makten, hkethvilket efterhand utbredde sig öfver läroståndet – förvandlade förs. till den synliga kyrkan, lärarne till prester, biskoparne till Guds representanter – och slutligen till Guds ståthållare på jorden.

6 (Prest = presbyterispråk: latin,prost = propositusspråk: latin.) Just vid den tid, när Fd omvändes till xdomenkristendomen, hade denntta öfverflyttande af den gudomliga makten på ordets predikare blifvit en gällande lärosats och funnit sin spets uti St Petri efterträdare, påfven i Rom. Hierarki = helgonvälde, det heligas, det andligas företräde framför det verdsliga. Efter att i många sekel med yttersta ihärdighet hafva utbildat denna lära, faunno påfvarne slutligen i 11:te, 12:te och 13:de seklerna en så stark bundsförvandt uti tidehvarfvets religiösa hänförelse, att deras makt bröt från på alla håll den verldsliga maktens motstånd och erkändes såsom ett återsken af gudomen – stående öfver folk, konungar och kejsare. – Den folkliga, de nationela elementer, som dittills funnits inom kyrkan, blefvo allt mera kufvade och förnekade, – upplösta i den allm.allmänna rättrogna kath.katholska kyrkan. Påfvemakten = Italiensk. Just allmän.

|77||407|

7 Ännu i 12:te seklet var sv.svenska kyrkan i många afseenden nationel. Biskoparne tillsattes af konungen med staf = herdaembetet – ring = trolofning med församlingen,original: församlingen. efter hela landets hörande, och skulle, enl. Westgötha lagen, vara »bondsöner», d. v. s. infödde män. Presterne sjelfve valdes af folket och stadfästades af biskopen. Men på Skenninge möte år 1248 tog kyrkan tyglarna af den verldsliga makten. Der stadgades, bland annat: 1) att konung, adel och folk ej mera skulle deltaga i valet af biskopar, utan desse borde utväljas af domkapitlet och stadfästas af påfven, men af konungen blott i deras egenskap af verldslige läntagare under kronan; – ingen verldslig person, hög eller låg, skulle äga att fordra eller emottaga hyllningsed af de andlige; De andlige skulle ej kunna stämmas inför verldslig domstol; – kyrkan allena skulle ärfva presters egendom, och för att dessa ej genom familjeförbindelser skulle fästas vid folket, förbjödes skärptes det redan förut gällande, men föga efterlefda förbudet mot presternes giftermål. – – det kraftigaste medlet att beröfva kyrkan dess nationalitet och förvandla henne till en vasall under Rom. – Märkvärdigt nog vågade den mäktiga hierarkin likväl icke alldeles afskaffa folkets deltagande i prestvalen – och för denna rättighet, som genom hela medeltiden bibeho och ända intill våra dagar bibehållit sig uti den sv.svenska och f.finska kyrkan, ha vi att tacka den gamla sv.svenska odalmannafriheten, som låg till grund för det sv.svenska samhället och derifrån i hundrade riktningar flöt in i det finska.

8 Biskoparne i Fd: Primas i Lund. Erkebiskopen i Upsala. Sedan bBiskop Thomas strandat uti sitt försök att göra Fd till en obero af Sv. oberoende kyrkostat eller theokrati under romerskt beskydd,. Nationalitetstanken. Efter hans tid återtog den sv.svenska verldsliga makten för en tid sitt öfvervälde och tillsatte tre finska biskopar efter hvarandra, som hade varit kon:skonungens kanslerer.

|78||408|

9 Alltid klok, försigtig och ihärdig, tålde romerska kyrkan detta ingrepp så länge hon icke kunde umbära verldsliga maktens beskydd; men knappt hade kände hon sig trygg och såg det besegrade Fd knäböja för korset, innan hon återtog tyglarna och dref på inrättandet af ett domkapitel i Åbo, Nordström I s. 231. – i hkenhvilken afsigt är lätt att inse. Dessa domkapitel voro ett bihang till den biskopl. makten och derigenom ett kraftigt stöd för hierarkin. De hade sitt första ursprung redan år 579 i reglorna för benediktinerorden, der det föreskrefs, att munkar och novitier i klostret vid Monte Casino skulle för gemensama studier samlas vissa tider och dagar. Efter detta mönster föreskref Chrodogany, biskop i Metz, år 760, att klerkerne vid hans kyrka skulle lefva tillsammans i ett gemensamt hus och idka lärda studier – och derföreaf att de dagligen skulle läsa tillsammans ett kapittel ur den heliga skrift, blef denna förening kallad kapittel – de kallades canonic l.eller kaniker till skillnad från munkordnarna, emedan som sysselsatte sig med andaktsöfningar. – Det gemensama lifvet i samma hus upphörde väl redan i 11:te seklet, men i st.stället blefvo domkapitlen numera ordentliga kollegier, som vid domkyrkorna (kathedr.) der biskopen residerade, hade sig förelagdt att biträda biskopen uti kyrkostyrelsen, och hade till deras underhåll donerade jordagods och andra inkomster, som kallades præbenda – præbenda ad mensamspråk: latin.

10 Biskopen i Åbo hade troligen redan tidigt kallat till sitt biträde ett råd af några närboende prester, och med hkashvilkas »råd och bifall» han skötte kyrkoförvaltningen. Omnämnes första gången i Gregorii IX:des bulla af 1229. – F.Finska Domkapitel omtalas i påfvebref af 1232 och 1258. – Allm. talesätt. dDetta råde blef nu på påfven Urban IV:s befallning och med konung Magnus Ladulås samtycke omkring år 1276 förvandladt till ett Collegium Canonicorumspråk: latin eller domkapittel i Räntämäki, der biskopen dåförtiden residerade. Det nämns uttryckligt, att erkebiskop Folqvin och hans prelater i Upsala dervid medverkat.|79||409| Ledamöterne i detta domkapittel kallades Capitularesspråk: latin, Canonicispråk: latin, kaniker, domherrar (af deras röda kappa fick fågeln sitt namn) kardin. rektor, och biskopen var förpligtad att i de flesta fall följa deras råd. Kapitlets vigtigaste rättighet var att välja biskop och vid inträffad ledighet t. v.tills vidare förestå biskopsembetet. Dess medlemar voro till en början endast 4, och emedan då ännu inga præbenden voro anslagna till deras underhåll, synes kapitlet fortfar. ha utgjorts af pastorerne närmast Åbo l.eller Räntämäki. Så finner man i början af 1300-talet pastorerne i Nousis och Wirmo (1309), i Reso (1324) och i Finnström (1328) nämnda som ledamöter i Domkapitlet. – De voro Canonici secularesspråk: latin, ickere regularesspråk: latin. Helsing: 97.

11 Detta nyinrättade domkapitel valde första gången biskop år 1286 (Johannes I) och sedermera fortfarande, vanligen bland sina egna ledamöter. Finnar biskopar.

12 RepetitionRepetition 19/3 67. Epoken. Kyrkan: hemma. Färdig. Kosmopolit. Rom: – Prestadömet. – Presbyterispråk: latin. Diakoner. Episcopispråk: latin. Andens gåfvor. Kosmopolit. sv.svenska kyrkan nationel. Prestval. Domkapitel. Åbo domkyrka.

13 I hvarje församl. funnos tvenne prester: kyrkoherden (curatusspråk: latin,) och klockaren cantorspråk: latin, som då räknades till presterskapet; någongång äfven en kapellan. Deras i början obetydliga inkomster bestodo dels i frivilliga, dels i pålagda bidrag af församlingarna. Det är troligt, att kyrkan redan vid den första omvändelsen gjorde anspråk på de offer, dem Fff.Finnarne dittills hemburit åt deras hedniska gudar, likasom äfven dessa gudars heliga ställen donerades till kyrkans egendom. F.Finska presterskapet tyckes också då redan med ett synnerligt nit ha sörjt för sina inkomster, ty man finner, att de första kända finska förordningar äro utfärdade angående utskylder till presterskapet. De i gamla handlingar förekommande uttrycken »finska rätten» (jus finnonicum etc.språk: latin), »karelskakonsekvensändrat/normaliserat rätten, Helsingerätten, Svenska rätten», tyckas beteckna oligka gradationer af skatt till presterskapet – och uppkom deraf, att de nyssomvände och underkufvade Ff.Finnarne underkastades högre pålagor, än de sv.svenska kolonisterne voro vane att erlägga efter gammal häfd.

|80||410|

14 Bero. – Ragvald I. Matskott. Process derom dess olika belopp och om hkahvilka varor. – Ragvald II förordnade att matskottet i Nyland öfverallt skulle erläggas i smör. Efter Helsingerätten skulle hvar bonde årl. erlägga i matskott 10 ℔ smör; – efter finska l.eller karelska rätten 6 à 10 kappar råg. – Egentl. tionde blef införd först uti medlet af 14:de seklet – Men bestämda afgifter utom matskott erlades åtminstone i Tav:land. – Process om 4:de skinnet; förblef oafgjord, emedan det bref, som hert. Waldemaroriginal: Waldemars bref derom utfärdat på biskop Ragvald II:s ansökan uppbrändes i Kuustö år 1318.

15 Åkerbrukare, Boskapsskötsel.

16 Utom dessa afgifter borde hvarje kyrka af sokneboerne förses med jord och prestbol, som sedan förblef kyrkans evärdeliga egendom. – Kyrkor uppsto byggdes redan till stort antal, men de flesta och äldsta af träd, hvarföre de längesedan försvunnit. Det var först mot medlet slutet af 1300talet och ishti synnerhet på 1400talet, under katholicismens blomstringsperiod i Fd, som man begynte att uppföra stenkyrkor. I Egentl. Fd omtalas för år 1323 följande kyrkor: Nousis, Räntämäki, Åbo, St Masko, Reso, Nummis, Ulfsby, Kimito, Uskela, Bjerno, Haliko, Lundo, Kiikala och Sagu. – I Tavastland: Hattula, Wånå, Hauho, Birkkala, Tammela och Sääksmäki. – I Nyland: Tenala, Karis, Kyrkslätt och Borgå med dess kapeller Sibbo och Perno. – På Åland: Saltvik och Finnström. – I Österbotten: Mustasaari, Pedersöre, Salo och Kemi. Karelen med Savolaks utgjorde ännu blott en enda församling, Savilahti, der man utom Wiborgs slottskapell räknade blott en enda kyrka, St Michels.

17 RepetitionRepet. 8/5 73. Nöteborg. Kyrkan. Kyrkorna.

18 RepetitionUnikonkari.

19 Störst och märkvärdigast bland dessa Fds äldsta tempel är utom all jemförelse Åbo domkyrka. Dess ålder är icke med säkerhet känd, men går åtminstone tillbaka bortom år 1258, då den redan omtalas som »uppförd»,|81||411| »till sjelfva den heliga jungfruns ära». År 1291 kallas den redan kathedral l.eller domkyrka, hvaraf vill synas, som skulle biskopssätet då redan varit ditflyttadt. År 1296 säges denna kyrka vara »prydligt uppförd». Åren 1292 och 1296 beviljades aflat för den som besökte den »tillkonsekvensändrat/normaliserat jungfru Marias och den h. Henrik martyrens ära grundade kyrkan i Åbo.» Vanligen antages likväl, att kyrkan först år 1300, då St Henriks ben ditflyttades, blifvit högtidligen invigd, och från denna tid blef Åbo domkyrka katholicismens glänsande medelpunkt uti Fd. – Denna ära vanns likväl icke utan mycket armod och hårda öden i början utaf dess tillvaro. Man kan taga för afgjordt, att domkyrkan i sin början uppfördes med tillhjelp af aflat och donationer. obs. Den innehade icke heller då sin nuvar. storlek, utan har efterhand ökats med flera tillbyggnader. Choret tillbyggdes i G. II A:s tid. Men den kyrkan byggdes af sten tegel – Fds första stenkyrka – dels tegel och dels granit – och detta eldfasta material har på ett förvånande sätt motstått de många eldsvådor, som åtminstone 4 gånger totalt ödelagt detta herrliga tempel. Efter 1318 års odelagg brand beskrifves kyrkan såsom länge »öde och förfallen».

20 Altaren. Under sin första period hade Åbo domkyrka endast ett altare, som kallades »Vår frus altare», l.eller Socknealtaret och förestods af pastor i Åbo. Sedan tillkommo allt flera, slutligen åtminstone 18, utom högaltaret. Asyl. Hospital. Allmosor. Fångar.

21 Pachomius i 4:de seklet på en ö i Nilen. Benedikt af Nurcia i 6:te seklet i Campanien. Monte Casino 5299 11–12:te seklerna.

22 Första i Sv. Cistercienser på 100 år 1125–1225 blott ett år, 1210, utan.

23 Dominik. Bologna 1220. Två klerker fr.från Norden – Sigtuna, Skenninge, Wisby

24 Francisk. gråbröder. Domin. Svartbröder

25 Munkar inkommo i Fd redan med de förste missionärerne,. och 1286 här bosatte. iIshtI synnerhet dominikanerne synas här ha ägt ett stort inflytande. Biskoparne Thomas och Johannes I voro medlemar af denna orden. Den sednare antages ha grundlagt det första kloster i Fd, dominikanerklostret i Åbo, St Olofs kloster i Åbo. Det fanns åtminstone redan år 1294. Man har från detta år ett qvittens, undert. af »brodren Abraham af predikareorden från Fds konvent». – Om klosterväsendet längre fram.

|82||412|

26 Munkarnas gyllene tid var ännu icke kommen i Fd, men de ägde ganska säkert ett nu redan ett stort inflytande. Medan det ordinarie presterskapet var bundet vid sina församlingar, gingo dessa munkar – ishti synnerhet dessa predikaremunkar öfverallt omkring i landet, barfota, i smutsiga svarta l.eller grå kåpor med repgördel om lifvet, predikade, afhörde bikt och utdelade aflat. År 1244 fingo de af påfven Innoc. IV rättighet att begagna flyttbara altaren, och detta ökade deras inflytande till mycket förfång för det öfriga presterskapet. – Dessa indulgenser l.eller aflatsbref blefvo då redan frikostigt utdelade – merändels för viss tid och för allehanda orsaker – åt dem som »voro botfärdige och biktade sina synder». – Åbo domkyrkade hade bl. a. rättighet att utdela sådana indulgenser. Man äger ännu i behåll 3 sådana. Ett från 1248 meddelar 40 dagars aflat – ett annat från 1291 ger aflat för 1 år och 40 dagar – det tredje för 1296 ger 120 dagars syndaförlåtelse. – Äfven bannlysning utfärdades då redan för vägrade prestarättigheter. Presternes seder. Celibatet i Fd. – Inga visitationer. – I Sv. dråp, våldsamheter och allt slagssvårtytt oordentlighet. – Sakförare. Kyrkogods tillegnas, ärfvas. –

27 Gudstjensten skedde på latinska språket, såsom ännu bruket är i Kath.Katholska kyrkan, med sånger, böner, vigvatten, vaxljus, rökelser, och andra mystiska ceremonier. Predikningar på finska. Bönerna ställdes vanligen icke till Gud – emedan Gud ansågs för hög – utan till jungfru Maria och alla helgon och martyrer, ishti synnerhet St Henrik, St Erik och St Olof – hvilkas förböner anropades. Utom de ännu brukliga stora högtidsdagarna, som luth.lutherska kyrkan ärft af den katholska, firades en otalig mängd Mariedagar, apostla- och helgondagar. Nyårsdagen firades sed. 1224. Fastor. Vallfarter. – St Henriks dyrkan – underverk – bild i alla Fds kyrkor (tramp.trampar på Lalli) – vallfarter till hans graf i Nousis och sedermera till hans ben i Åbo – 19 Jan., 18 Juni. Dies nativitatisspråk: latin = dödsdag.|83||413| Åbo domkyrkas jordagods kallades med rätta St Henriks egendom, ty för hans skull, och för att vinna hans förböner, blefvo de till kyrkan förärade.

28 Folkets religiösa undervisning. Den kath.katholska kyrkan, som trodde på en fortfarande gudomlig inspiration, antog äfven att Guds nåd genom dopet, och utan synnerlig förberedelse, upplyste som med en blixt hela den döptes väsende. Derföre var man icke så noga om medlen – om svärdet. Men det vore likväl ett stort misstag, om man ville tro, att all undervisning saknades. Påfvarnes påbud om fattige djeknars undervisn. – Sockneskolor. Genast efter xdomenskristendomens införande inrättades prestskolor en kathedralskola i Räntämäki, sedan Åbo, för prester. ? – Klosterskola – . Kyrka och skola förenadeoriginal: förenade., från hkahvilka utgingo prester och missionärer kunnige uti landets språk, och detta var icke allenast icke förbjudet, utan fastmera anbefaldt presterne att använda modersmålet utom de särskildt föreskrifna latinska messorna och bönerna. Folket lärdes åtminstone trons artiklar samt fadervår på f.finska – och Ave Maria på latin. Civilisationsarbete.