Trettonde Föreläsningen. 18/3 72

Trettonde Föreläsningen. 18/3 72.

1 Nyland bebos dels af finsk, dels af svensk befolkning. Rent finska äro Karislojo, Kisko, Mäntsälä, Elimä, Sippola, Nummis, Pusula och Pyhäjärvi. Till de socknar, der finska talas i norra och svenska i södra delen, räknas Borgå, Esbo, Kyrkslätt, Sjundeå och Lojo. Båda språken äro blandade om hvarandra i Kymmene, Pyttis, Wekkelaks (mest s.svenska), Mörskom, Lappträsk, Thusby, Nurmijärvi, Wichtis. Detta är sällsynt i Fd. Rent svenska äro Perno, Sibbo, Karis, Ingå, Pojo, Tenala. – Nylänningen är en duglig jordbrukare. Hans jord tillhör de bäst skötta i landet. Hans boning och husgeråd visar ringa slöjdfärdighet. Små fönster Man kläder sig ej öfverflödigt, men lefver gerna godt och har anlag för en viss herreaktighet, som tager sig komisk ut, emedan den icke uppbäres af någon sjelfständig hållning i öfrigt. Föröfr.Föröfrigt är han en godmodig och man, beräknar gerna sin fördel och är teml. prosaisk i sin uppfattning af lifvet, sina lekar, sina dansar och folkvisor. Det förtjenar dock anmärkas, att ehuru traditionen är ganska sparsam i Nd, har man dock funnit en oväntad skatt af folkvisor – och äfven krigsminnen. Dialekter.

|357||373|

2 Ålänningen.

3 Åland med dess skärgård är helt och hållet bebodt af svenska kolonister. Ålänningen bor i stora, rymliga hus, förutom på Kumlinge och Föglö, som lida brist på skog. Hans svaga sida är att äta mycket och godt: hafsluften har en så fördelaktig verkan på aptiten, att han regelbundet äter fem mål om dagen, men stundom sex eller sju. Han är affärsman: till yrket fiskare, men derjemte handelsman, skeppsredare och förträfflig sjöman. Annars fridsam, när och höflig, när han ej visar sig snarsticken; tjenstvillig, språksam och djerf på sjön, men försigtig på land. Språket är teml. rent, med en viss svensk dragning, men Föglödialekten (och Eckerö) lemnar gerna bort h i början på ordet. – Om forntiden vet han föga – men från 1713 traditioner.

4 Vid Österbottens kust bor en rent svensk befolkning i socknarna Lappfjärd, Nerpes, Kaskö, Pörtöom, Solf, Malaks, Replot, Mustasaari, Wörå, Oravais, Munsala, Pedersöre, Larsmo, Kronoby. Mellan M:saari och Wörå ligger Lillkyro med nästan rent finsk befolkning. Östermark, Nykarleby, G:Karleby, Terijärvi och N.Vetil ha både finska och svenska talande inbyggare, men endast undantagsvis blandade, »i båda målen», utan merändels med sv.svensk kustbefolkning och de östra och inre delarne tillhörande finska språkets område. Allt det öfriga Östb. talar finska, och svenska kolonister finnas blott tillfälligtvis inströdda i enstaka inflyttade familjer, som också snart förfinskas. I Nyland har svenskans område varit i långsam, dock märkbar och fortfarande tillvext; i Östb. har denntta strömdrag i språken sedan 30 år vändt lika märkbart i motsatt riktning.|358||374| Mellan de båda språken har herrskat, och herrskar delvis ännu, en stark rivalitet, som röjer sig dels i ömsesidiga öknamn, dels deri, att giftermål sällan ingås mellan ungdom, som talar olika språk. Men då man finner samma rivalitet mellan den ena sv.svenska grannsocknarna, ja mellan de sv.svenska grannbyarna inbördes, måste man lika mycket tillskrifva den folklynnet, som språken. Ty ingenstädes äro de lokala egenheterna så starkt utpräglade, som i Östbn. Finska grannsoknar skilja sig nästan lika skarpt från hvarandra, som svenska. – En Lappobo igenkännes lika lätt vid sidan af en Storkyrobo, som en Wöråbo vid sidan af en från Mustasaari. – De gemensama dragen äro: den stora, ljusa och vältimrade boningsstugan; loftbyggnaden öfver boden visthuset; qvinnans deltagande i alla utarbeten lika med mannen och det djerfva, trotsiga, frihetsälskande lynnet. Folkdrägterna försvinna mer och mer, men brölloppssederna och slagsmålen bibehålla sig. Slöjdkunnigheten är allmän, folkvisanoriginal: Folkvisanoriginal: , är fattig, traditionerna af föga betydenhet och sällan gående längre, än till stora ofreden. Godt och ondt framträda båda bjertare, än i någon annan del af landet och skapara motsatser, som ständigt bekämpa hvarandra.

5 ÖstbottningenÖsterbottningen.

6 Detta om Svenskarne i Fd. Af öfriga folkelementer äro Ryssar och Tyskar de talrikaste och anmärkningsvärdaste.

7 Den ryska nationaliteten bör icke förblandas med fFinnar, som tillhöra den grekiska trosbekännelsen och som funnits här alltsedan Kexholms län år 1617 införlifvades med det öfriga Fd och sedan Gla Fd återförenades med det öfriga landet år 1811. – Från sistnämnde|359||375| tid äro äfven verklige Ryssar bosatte i landet, dels som i köpmän i städerna, dels som bruksägare, jordägare, arbetare och handtverkare, särdeles i landets östra delar, dels som afskedade militärer, som här qvarstadnat. I Mohla socken i Wbgs län bor sedan 18710 en rysk koloni. Hela antalet Ryssar i Fd, när man afräknar militären samt Finnarne af grekiska bekännelsen, torde icke öfverstiga 20,000, men detta antal vexer numera snabbt, sedan jernvägen till Pbg likasom öppnat Fds portar åt öster.

8 Ryssar.

9 Desse ryske kolonister äro merändelse ett arbetsamat, driftigt, sparsamt folk, hvarföre de icke sällan förvärfva en betydlig förmögenhet. Dryckenskap. De äro af ett lifligt och dock fredälskande lynne, förlikas vanligen väl med sina grannar och blifva lätt naturaliserade i landet. De ingå ofta giftermål med finskor och bindas derigenom närmare vid landet. Första generationen behåller sina seder, men icke alltid sitt språk. Stundom redan i första, men vVanligen i är andra och än mer den tredje generationen redan så förfinskad, att den endast genom trosbekännelsen skiljer sig från landets öfrige invånare. Dennasvårläst p.g.a. strykning Ryssen är f ytterst emottaglig för intryck, och deraf förklaras hans snabba införlifvande med det folk, der han valt sin bostad. Han tillegnar sig också ganska snart alla landets sympathier och intressen, t. o. m. dess fördomar som sina egna, hvarföre också den ryska militären ofta ombytes, emedan det visat sig, att den efter några års stadig vistelse på samma ort blir alltför mycket förfinskad hemma, för att kunna skilja sina intressen från ortens.|360||376| Sålänge den ryska nationaliten uppträder spridd i Fd, är innebär den således ingen fara, men samlar den sig i större massor, innebär detta, af skäl, som lätt torde inses, vissa alla de vådor, med hkahvilka en öfverlägsen och genom sin politiska ställning dominerande massa blir betänklig för den svagare nationaliteten.

10 Ryssar. Tyskarne – fl.

11 Tyskarnessvårläst p.g.a. strykning hafva alltsedan medeltiden, och f sannolikt förr än svenskarne, varit bosatte i S. Fd. Efter några generationer hafva de, genom traditionens makt, ingått i finska folket och der gifvit upphof åt flera ansedda och berömliga slägter. Medan Gla Fd 1721–1811 tillhörde Rd, bosatte sig der många tyskar, som antogo karakteren af verkliga kolonier och behöllo i generationer sitt språk, sina seder, med hvilka de 1811 indrogos inom vårt folks område. Denna tyska Wiborgska nationalitet är nu i ett afgjordt tillbakavikande, men nya inflyttningar af köpmän, handtverkare och fabriksarbetare, delvis äfven konstnärer, ske beständigt, och desse Tyskar i första generation utmärka sig, jemte drift och duglighet, äfven genom sin likgiltighet för det land, der de bo och som sällan blir för dem ett annat fädernesland.

12 Öfriga nationaliteter.

13 Zigenare, Mustalaisetspråk: finska, kringdrifva i Fd till ett antal af 21 à 32 000 personer. De äro, här som öfverallt, ett misstrodt och fruktadt slägte, kände hofslagare, spåmän, kittelflickare, kände för sin trolldom och sina hästtjufnadersvårtytt