Sjuttonde Föreläsningen. 23 Okt. 1871
Kommentar
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
2 dykar Svag böjning av dyka förefaller ha varit gängse fram till 1840-talet.
stycke – textställe – kommentar
2 dykar Svag böjning av dyka förefaller ha varit gängse fram till 1840-talet.
Sjuttonde Föreläsningen. 23 Okt. 1871.
1 Vid Talkunaoivi kröker sig återtager fjällryggen sitt namn, Maanselkä, kröker sig först tvärt åt SSO., der längre ned åt S. och slutligen mot SSV. Derunder utsänder han mot öster en afskild sidokedja, som kallas Linnunselkä och som på ryska Lappmarkens område bildar halfön Kolas södra kustkedja och Hvita hafvets nordliga strandvall. – När Mskä kringgått Kitkajärvis dalbäcken, vänder han sig åter tvärt mot Ö. och sedermera vid Sarvitaipal bergsknut emot S. och SO., hvarefterunder han utgör Finlands gräns mot Archangelska guv. och Ryssland. Derefter förlöper sig den egentliga Mselkä i kärrtrakter på ryska området och återfår sedan icke mera sitt allmänna namn. Men från Lieksa bergsknut på Mselkä Under hela denna långa och bugtande sträcka fortfar Maanselkä att vara vattendelaren, gränslinien mellan Ishafsdalen och den närmast liggande Hvitahafsdalen å ena samt Östersjödalen å andra sidan; och denna bestämmelse fortsätter något längre söderut Aunuksenselkä, som åtskiljer Onegas vattensystem från Ladogas, så att Onega rätteligen hör till Hvita hafsdalen, men Ladga till Östersjödalen.
|112||130|2 Höjdkedjorna. Men från Lieksa bergsknut på Mselkä utgår en lång, mångbugtande höjdkedja, som bildar Finska vikens nordliga strandvall och fått namnet Salpausselkä, egentl. Bomkedjan, derföre att den afstänger Finlands inre dalar och sjösystemer från Finska Viken, – likasom tillbomar höglandsdalarna åt söder. Denna långa, men låga kedja går först åt söder och utsänder Aunuksenselkä; sedan tvärt åt NV. – sedan åt WSV. – derefter åter rakt åt S. – så vidare bågformigt åt W., ända tilldess att den, efter flera nya bugter utlöper vid Bborg i Bottniska viken. Under detta sitt lopp utsänder Suomenskä en sidoås, benämnd Lohjanselkä, som bildar Hangöudd, innan den dykar under Finska vikens yta. En annan kedja går sedan under hafsytan och uppstiger i Ålands öar.
3 Likasom Finska vikens dalränna begränsas i N. af Salpausselkä, begränsas Bottniska vikens dalränna i Ö. af en s lång höjdkedja, som fått näamn af Suomenselkä, emedan den genomstryker Finlands inre från NO. till SV. Denna höjdkedja utgår från Sarvitaipal Miinala bergsknut på Mselkä och löper, med ständigt aftagande höjd öfver hafsytan fram till Osterb Bottniska vikens kust vid Sideby, hvarunder den hela tiden i Öster begränsar den stora, mot hafvet långsluttande Österbottniska kustdalen. Såsom en fortsättning deraf kan man betrakta en liten höjdkedja, benämnd Kyrönselkä, hkenhvilken ej långt från kusten sammanbinder Suomenselkä och Salpausselkä.
4 Maanselkä, Salpausselkä och Suomenselkä afstänga således den finska halfön från hafvet och bildar dess strandvallar, dess förnämsta dalgränser och vattendelare.|113||131| Men under sitt långa, slingrande lopp utsända genomkorsa hufvudkedjorna det inre af landet med sidoåsar, som afdela de inre dalsystemerna. Så se vi, längst i NV., en lång sidokedja utgå från det nordligaste Mselkä nästan rakt åt söder och slutligen dyka ned i Bottniska Viken litet österom Torneå. Detta är Ounasselkä, som utgör Finlands naturliga gräns mot Sverige. Icke långt derifrån neddyka i hafvet topparna af en annan höjdkedja, som i SV. riktning utlöper från Mselkä: det är Kivalonselkä, som i N. begränsar den Österbottniska kustdalen.
5 Höjdkedjorna. Längre i söder se vi original: se vi Suomenskä och Maanselkä sammanbindas af Kainunselkä, som från Miinala Sarvitaipal höjder på Mselkä går åt Ö. och afstänger Uleås sjödal. Från Suomenselkä till Salpausskä utgå i vester Hämeenselkä, och midtgenom landet Savonselkä, Från Kainunselkä åter utgår och längst åt öster Karjalanselkä mot sydost till Salpausselkä.
|114||132| |115||133|Ishafsdalarna.
6 1) Enaredalen är sluttningen norrom Suolaselkä och landets yttersta flik i norr. Rätteligen faller detta landstycke utom Finland. Det är ett öde land af mossar och fjällar, bland hkahvilka de högsta äro Peldoivi, Nattiowaara och Korvatunturi. Ödemarkernas vatten samla sig i den stora och djupa Enare sjö (Inaria). Från Suolaselkä nedströmmar Tana (Tenojoki) Ivalojoki med dess guldsand in i Enare, hvars utlopp till Ishafvet åter är Patsjoki. Tana (Tenojoki). Dalens östra vestra vatten utströmma genom Psvårläst p.g.a. överskrivningatojoki Tana till Ishafvet. – Här är Finlands nordligaste kyrka, Utsjoki. – Fjäll-lapparne. Fiskare-lapparne: Warangerfjord. – Dalen har intill våra dagar saknat nästan all historisk betydelse, men synes nu oförväntadt få en sådan genom guldets mäktiga inverkan.
7 2) Af Hvitahafsdalen tillhör Finland endast en del af den vestra sluttningen mellan Linnunselkä i N., Maanselkä i V., S. och SO. Det är en bergstrakt med djupa sjöar, hkashvilkas vatten strömma österut till de sanka, isiga kusterna af Hvita hafvet. Här är Kuusamo, den mest höglända bergstrakt i Finland, och här gör Maanselkä en tvär bugt mot V. Mellan dess krökningar äro sjöarna Kuusjärvi, Muejärvi, Joukamo, Kitkajärvi och Pasiojärvi, hkashvilkas vatten utflöda genom Panajärvi till en rad af sjöar och kärr på ryska området.
|116||134|8 Östersjödalar. 3) Af Onegadalen hör likaså blott en liten del af vestra sluttningen till Finlands politiska område, neml. den del, som ligger mellan AunukMaanselkä i N., Aunuksenselkä i S. och Salpausselkä i V. Det är ett sumpigt land i Finlands ostligaste hörn, och der är Suojärvi sjö, som utströmmar i den stora Onega sjön på ryska området. Men Onegas vatten rinna till Hvita hafvet, och derföre hör Onegadalen till sluttningen af Ishafsdalen.
Östersjödalarna
9 delas i: de nordliga kustdalar och höglandsdalar.
10 4) Torneådalen är en lång flodränna på vestra sluttningen af Ounasselkä; dalens vestra sidosluttning tillhör svenska området. Här flyter Torneå elf med dess biflod Muonio utför 40 forsar från norrska fjällen till Bottniska viken. Dessa elfvar äro gränsfloder. Bland de många höjderna är det berömda Avasaksa, dit resande vallfärda, för att se midnattssolen. Torneå stad låg i början på en ö, kringfluten af floden; nu sköljes endast dess vestra sida af den strida, men grunda elfven. Farvattnet är mycket besväradt af ständigt vexande grund, till följd af den starka landhöjningen. Dalens historiska betydelse är att från ett fordom helt och hållet svenskt område med till största delen finsk befolkning nu ha blifvit förvandlad till ett gränsdistrikt, som gör tullverket mycket bekymmer. Åren 1714–16 och 1742–43, medan Ryssarna innehade Finland, stridde man i denna gränsnejd hårdnackadt om landets besittning.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning