Trettonde Föreläsningen. 4/4 55

Trettonde Föreläsningen. 4/4 55.

1 obs. Höjdmätningarne och Gyldéns karta –

2 Innan jag lemnar dettasvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande ämne – Östersjön och dess vattuminskning, bör jag ännu anföra några härmed sammanhängande observationer, gjorda af framl.framlidne prof. Hällström och införda i F. W. S. Handl. 1 Tom. för 1840. En lång erfarenhet, säger han, har öfvertygat dem som bo vid Ö:sjöns stränder och dess vikar, meatt ett sammband äger rum mellan vattnets periodiska fallande och stigande samt vä förändringarne i väderleken, hvilken åter står i samband med barometerhöjdenoriginal: baromerhöjden, eller lufttryckningen.|99||264| Det är bekant att i Östersjön finnes ingen ebb eller flod. Dess djup vidd beräknas till 7,550 geogr. qv. milgeografiska qvadratmil. Dess djup äro obetydliga, i jemförelse med oceanens. Söderom danska öarna går det föga öfver 15 famnar, söderom Skåne föga öfver 25, söderom Bleking föga öfver 35: Mellan Gottland och Öland är det 40 à 50. Norrom Qvarken sällan öfver 20 f.famnar, i Finska V. sällan öfver 28. Midti bassin varierar djupet från 50 till 70 f.famnar Mellan Sandhamn, Utön och Gottska Sandön är den 100 till 145 f.famnar Enligt kapten Albrechts undersökningar öfverstiger djupet ingenstädes 160 famnar. De I jemförelse med oceanerna är detta en obetydlighet. Ellis fann ställen i Hudsons Bay, der botten nåddes först på 891 f.famnar, Ross mätte djupet i Baffins Bay till 1,200 f.famnar

3 Wi finna häraf att Ösjön är relativt ett grundt haf, och i samma mån måste det röna merstörre inflytande af tillfälliga orsaker. Dertill kommer, att dess sälta är ⅕ mindre än Nordsjöns, och sött vatten är lättare än salt, hvarföre det också är lättrörligare. Nu observerade redan år 1747 lektor Gissler i Hernösand att Ösjöns yta sjunker när barometern stiger och stiger när barometern sjunker. 59 år sednare, år 1806 förklarade statsrådet af Schultén i Wskps Ak. H. denna observation oriktig, och uppställde den sats, att det är luftens större eller mindre tryckning, som verkar att vattenytan sjunker eller stiger, och att således förh.förhållandet vore tvärtom mot hvad Gissler påstod. Nu förklarar åter prof. Hällström att så naturstridig Gisslers hypothes än kan synas vid första påseendet, så är den icke desto mindre fullkomligt riktig. Orsaken, säger han, är bör sannolikt sökas i vindarna. Nordlig vind drifver vtnvattenmassorna nedåt, deraf sjun hafsytan sjunkersvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande, barometern står högre(?); sydlig vind har lägre barom. stånd, men drifver vattnet uppåt, alltså stiger det. Man ser att förh. här är fråga eg. om Ö:sjöns norra kuster. Vid de södra ha observationer blifvit gjorda, som ej slå in med den förenämnda.

4 Bottn. V. högre än F. V.
Refraktion?
Momentan höjning.
Deraf misstag.
Pitkäselkä (Muhos=Uleå) 22
Sarvikangas (Uleå) 19.
Linnunsilmä (Limingo) 17.

5 Oberg, Melan. – Woldstedt 1835 fr.från Hoglands norra udde
ofver

|100||265|

6 Sedan vi nu sett huru Finland uppträdt som geografiskt faktum i folkmedvetandet utom dess gränser; sedan vi följt dess olika delars sammanflytande till ett helt; sedan vi konstaterat och sökt att beräkna dess uppstigande ur Östersjöns moderssköte; sedan vi slutligen försökt att gifva en öfversigt af dess daning i olika perioder genom eldens, vattnets och öfriga naturkrafters förenade inverkan, – så leder oss denna framställning naturligt till en betraktelse af landets uti dess helhet. Wi fråga oss: Hvilken var produkten af alla dessa stora hvälfningar genom sekler och årtusenden? Hvilken natur, hvilket läge relativt till andra länder ha uppstått ur dessa samverkande krafter? Och i hvad mån bidraga de, med helasvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande den traditionela makten af den omgifning i hvilken man vexer opp, att påtrycka land och folk, geografi och historia, en egendomlig genom alla tider och öden tydligen påtryckt öfvervägande nationalstämpel?

7 Wi finna då först, att Finlands ställning till hafvet klarligen röjer dess ursprung ännu i dag. Utom öarna, finnesns det blott ett få länder i Europa, som i helhet och afrundning genom hafvet kaunna mäta sig med Finland, och det är spanska halfön. Europas öfriga större eller mindre flesta halföar, Skandinavien, Jutland Spanska halfön, Italien, Grekeland, Krim äro allaesamman mer eller mindre våldsamt sargade a sina kuster af hafsvågen bergländer, som bjuda åt hafvet deras sargade bröst. Här hos oOss omsluter oss hafvet på alla sidor som en mild och älskande moder, rädd att trycka för hårdt det barn som vuxit ur hennes sköte. När jag säger på alla sidor, så ber jag HH. komma ihåg hvad vi förut ha talat om Suomenniemi och Suomensaari, F. udde och Finlands ö.Obs. Ty eEhuru våra egen gränserpå kartan, strängt taget, ej ha något att skaffa med Ishafvet och Hvita hafvet, så säger oss den första blicken på kartan, att der är en ligger framför oss en geografisk enhet, som omslutes af hafvet p alla dessa haf och af Ladoga och Onega med dessras angränsande vatten, hvilka också, enligt all sannolikhet, fordom ha bildat ett bredt sund från Hvita hafvet sydligaste till Finska vikens ostligaste fjärdar. Det är en enhet som tillfredsställer ögat, men det är tillika något mer: det är en enhet, som har sitt berättigande i vext- och djurgeografin och i ethnografin, emedan just detta områdete, som inneslutes af skandinaviska och ryska folkstammar, blifvit den sista fristaden för de finska.

|101||266|

8 Widare visar oss kartan, att alla haf som omsluta Finland i större mening, Suomensaari, böja sig inåt, att de likasom tränga landet ihop, omfamna det, fasthålla det. Det kan synas vara något tillfälligt, men det har sin betydelse och sitt inflytande. För det första arronderas afrundas Finland derigenom till i viss mening till en ö och får bjuder vänder derigenom en större kuststräcka mot hafvet, än det annars skulle ha gjort, om kusterna varit raka eller utböjda. Detn åter la längre kusten åter låter hafsvindarna friare blåsa in, den ger oss mera hafsklimat, än vi annars skulle ha haft, och emedan stora vattenmassor bibehålla äro mindre än luften underkastade hastiga temperaturförändringar, så jemnas härigenom landets klimat och erbjuder mindre starka omvexlingar af värme och köld, än t. ex. ryska kontinenten under samma breddgrad. Slutligen verkar den inböjda kusten på skärgårdsbildningen, på flodsystemerna och på de inre vattensystemerna öfverhufvud, och derigenom på alla våra fysiska förhållanden.

9 Obs. Wi måste nemligen tillika uppfatta Finland som en fast kontinent, entt fastland af tillräckligt omfång, massa och konsistens, för att äga entt kontinentalklimat och en kontinentalnatur. Som HH.Herrarne veta, så följer deraf både för land och folk en betydlig olikhet metd ett öklimat och en önatur. Men nu anmärkte vi nyss, att hafvet har i samma mån större inflytande, emedan som kusterna böja sig inåt. Dertill kommer ännu en märkelig omständighet, nemligen Finlands inre vattenrikedom. Wi ha i föreg. framställn.framställning sett att hela landet fordom ej var annat än en ofantelig skärgård, och en sådan skärgårdsnatur bibehåller det till en viss grad ännu. Hafvet har icke försvunnit, det har endast qvarlemnatsvårtytt otaliga sina döttrar och afkomlingar i det inre af landet, och så har man rätt att kalla största delen af sjelfva den finska kontinenten en inåtvänd kust, ett kustland, en strand badad af vågorna utom och inom. Dessa förhållanden motverka, som vi redan nämndes, kontinentallynnet hos vårt land och bilda en förmedling, som utgör på engång kontinent och skärgård och innebär bådas fördelar och följder i allmänhet. Polhöjden och jJordmånen och isynnerhet polhöjden göra att denna förmedling ej kan träda så klart i dagen, som den skulle göra under andra förhållanden. Wore Finland, sådant det nu är, beläget under mellan 30:de eller och 40:de breddgraden i stället för under mellan den 60:de, så och polcirkeln så skulle intet land i Europa vara så lyckligt lottadt som det.

|102||267|

10 Der är ännu en sak i vårt läge till hafvet, som vi ej få förbise. Wi finna nemligen att Finland vänder båda sina hufvudkuster den ena åt söder, den andra åt vester. Det är klart, att en sydkust, vänd åt solsidan, måste vara mildare, varmare än andra, emedan mindre derföre att den direkt uppvärmes, än derföre att de sydliga vindarna, fritt blåsande öfver hafvet, der tillföra varmare luftmassor. Så veta vi, att t. ex. sydostvinden, som kommer till oss öfver den vidsträckta ryska slätten bringar oss värme och regn; sunnanvinden, som kommer till oss öfver Estland från nordtyska slätterna, bringar oss värme med omvexlande torr eller våt väderlek; sydvestvinden åter, som har en stor sträcka att passera öfver Östersjön der den kommer från Nederländerna och Danmark, blåser vanligen hårdt, men och är kall om våren, när Östersjön ännu är afkyld, men på sommaren och hösten blir den varm och medför då vanligen klar väderlek. Hvad åter angår vestra kusten, så har man gjort den egna observation, att alla kuster som vändas mot vester ha ett mildare klimat, än de som vändas mot öster. Orsaken är troligen den, att aftonsolen alltid känns varmare än morgonsolen, emedan den i sina strålar likasom samlar hela dagens värme, då deremot morgonsolen ännu fryser af nattens köld. Geijer anmärker just som ett ex., att vesterbottniska kusten är kallare och oblidare än den gentemot liggande österbottniska kusten, så att t. ex. Uleåborg, som ligger öfver en grad nordligare än Umeå, likväl icke har kallare luftstreck än det sistnämnda. F. sluttar således mot de milda väderstrecken, de blida hafven, men skyddas af egna murar mot de oblida.original: oblida Westliga vindar äro likväl hos oss snarare kalla än varma, emedan de på ej särdeles lång sträcka komma till oss från norrska fjällen; deremot äro de af alla vindar de torraste. Slutligen, efter jag kom att nämna om vindarna bör tilläggas, att de ostliga vindarna, som blåsa till oss öfver vida skogsbevuxna slätter och moras, vanligen äro milda, men regngifvande, emedan skogarna samla både värme och vattendunster. Nordostvinden från Ishafvet är ruskvädersvind, både kall och våt, är Men dDet är en stor lycka för Finland, att ishafvets nordan till stor del stänges ifrån oss, dels genom fjällen, dels emedan nordliga Finland i allmänhet är högre och bildare en skyddsmur för det söderom liggande landet. Wi veta huru icke blott Ishafvets kuster, utan hela norra hälften af den ofantliga nordasiatiska slätten, som sluttar mot norr, tyranniseras af denna vind, blir öde, ofruktbar, och till större delen obeboelig, åtminstone oåtkomlig för åkerbruk och civilisation.

|103||268|

11 Vigtigare än alla dessa förhållanden är det, att Finlands läge vid Östersjön. Man måste erinra sig detta hafs åt alla håll ingripande stora betydelse. Östersjön är nordens Medelhaf, vaggan för hela dess kultur, källan till hela dess välstånd, dess makt och dess förbindelser med den öfriga verlden. Tag bort Östersjön, och Skandinavien, Danmark, norra Tyskland, ryska östersjöprovinserna och Finland skulle vara ett Asien, bebodt af Samojeder och Lappar. Östersjön är nordens pulsåder. Kring dess stränder grupperar sig hela nordens historia, dess forntid, samtid och framtid, dess handel, dess bildning, dess makt. Väldet öfver Östersjön har i alla tider varit de nordiska staternas lifsfråga, hvarom de nästan utan afbrott kämpat så länge de kunnat föra ett svärd och timra en köl. Det var Östersjöns bernsten, som hitlockade Fenicier och Romare och införde hela verldstrakter, som annars förblifvit okända, i geografin. Det var Östersjön som ammade vikingarne, och som bar Esthernes och Jemernes flottor till okända trakter. Det var Östersjön som förde St Henrik till Finland, och med St Henrik St Erik, både korset och svärdet. Det var Östersjön som grundade hansestädernas makt, och ur dess våg reste sig Wisby, hvars ruiner ännu i dag förvåna främlingen. Det var Östersjöväldet som höjde Danmark så högt och sänkte det åter så djupt, när det förlorades. Det var Östersjöväldet, som utgjorde Sveriges stolthet och storhet, och när det förlorades, sjönk Sverige från sin hisnande höjd ända till vanmakt. Det var Östersjöväldet, efter hvilket den ryske jätten suckade i århundraden; så länge han var stängd derifrån, voro hans armar lama och sträfvan in han sjelf i en tvångströja, som hindrade honom att röra sig, men knappt hade han fått fast fot vid Nevamynningen, innan han reste sig opp och vågade måtta sina slag åt utsträckte sina armar efter norden och verlden. Af en sådan omätelig vigt var Östersjön och är det ännu i dag, och skall beständigt förblifva det, sålänge ännu en mensklig fot trampar dess aflägsna stränderna af nordens innanhaf.

12 Och mot detta haf sträcker Finland en kust af 200 svenska geografiska mil, större än något annat land vid Östersjön, icke ens Sverige knappt undantaget,och en kust med herrliga skärgårdar och sköna hamnar, dem fa lätta att försvara, svåra att angripa. F. beherrskar Ösjöns armasvårtyttr – jmf. Svarta och Medelhafvet Derföre finns det också intet land, hvars läge till hafvet är så betydelsefullt som Finlands. Den som äger Finland, äger herraväldet i Östersjön och med detsamma herraväldet öfver norden. Derföre Det är vår stolthet, men också vår fara. Ty ännu|104||269| aldrig ha nordens makter kämpat om Östersjöväldet, utan att Finland blödt under kämparnes slag; der ha många väldiga kölar splittrats mot våra klippor, och granithällarna vid våra kuster äro rödaktiga icke blott utaf jernoxid, men ock utaf blod. Jag nämnde att våra kuster äro svåra att anfalla, lätta att försvara. Orsaken ligger mest i denna samma vattenminskning, hvarmed vi med intresse uppehållit oss. Ty utlänningen som seglar efter sjökort, egna eller andras, förvånas, när han efter få års förlopp finner kusterna och hafvet förändrade, grund der man aldrig vetat af grund förut, bankar och ref, der ingen prick finnes utsatt på äldre sjökort. Wåra egne, våra lotsar, som hvarje vår uppmäta djupa ha deruti en stor fördel öfver främlingen. Just denna omständighet vållade det annars oförklarliga, att en ofantelig krigsflotta, den största och mäktigaste som någonsin plöjt Östersjöns krigiska fjärdar, förliden sommar låg nästan alldeles overksam, ur stånd att uträtta något med sin kolossala makt, ehuru sommaren var en af de vackraste i mannaminne. Men Engelsmän och Fransmän voro tvungne att göra sig alldeles nya sjökort, innan de ville riskera sina skepp, och hvar sjöman skall erkänna att den gamle Napier, som fått uppbära så mycken smälek, deri handlade så som han kunde och borde handla, stolt öfver att ändå föra sin flotta tillbaka utan förlust af ett enda skepp.

13 Finlands landposition är, likasom dess hafsläge, af utomordentlig vigt. I vester utbreder sig Skandinavien, hvilket redan Tacitus kallade en verld för sig, med sin egendomliga jordbildning, sina berg, sin flora, sin fauna, sitt vikingalynne, sin odalmannafrihet, sin historia full af hjeltebragder, som ljuda genom seklerna. Skandinavien är i hvarje hänseende ett vesterland, och det koncentrerar i sig hela nordvestra Europa, likasom också dess Norrmanner qvarlemnat sina spår öfverallt och utgjorde blomman och|105||270| fröet till en ny samhällsordning, en ny kultur. Och på vår andra sida ligger Ryssland den ryska slätten, som i likaså fullständig mening är ett österland, med sin egendomliga verld af vexter, djur, folkstammar, samhällsförfattning, religion, statsform, historia, och som likaså fullständigt representerar Nordöstra Europa. Mellan dessa ligger Finland, af naturen och historien omisskänneligt danad till en länk mellan dessa båda verldar, den vesterländska och den österländska. Mellan Skandinaviens berg och Rysslands slätt intager Finland en förmedlande ställning af ett kuperadt land, der slätterna ej sällan breda sig ut öfver stora ytor och bergen ej heller förmå lyfta sig till en betydligare höjd. Flora och Fauna intaga en lika förmedlande ställning, folklynnet likaså – historien framter här hvarken den fulla demokratiska principen, såsom i Sverige och Norige, eller den fulla absolutistiska principen, såsom i Ryssland, hvarken vildt utåtstormande bragdersvårtytt, såsom Norrmannernes, eller en sjelfförnekande undergifvenhet, såsom i Ryssland. Allt med ett ord, ända till detta egna mellanting, som man nu kallar Finlands konstitution, är här hvarken vesterland, eller österland, det är åter en verld för sig, och denna verld, så ringa den kan synas tynga på historiens vågskål, får genom samma sitt förmedlande läge en omätlig betydelse. Geografin stadnar vid detta faktum och lemnar dess resultater åt historien. Men oaktadt hon således afsäger sig sina anspråk på ett skiljedomareskap i de frågor, som alltid måste söndra vester- och österland från hvarandra, bör hon likväl|106||271| hoppas att detta lyckliga spår af naturens finger ej lemnas utan uppmärksamhet och utan inflytande på en riktig uppfattning af vårt lands både forntid, samtid och framtid.

14 Finlands nordliga läge är det sista och det mest afgörande faktum, som geografin uppställer i sin öfversigt af vårt lands allmänna förhållanden. Det ingriper i allt, det härdar oss och tyranniserar oss, det är hufvudfaktorn i summan af vår historia. Detaljerna deraf nödgas vi lemna till en specielare skildring. Jag vill blott anmärka det, att huru Finlands kulturhistoriska bestämmelse att so utbreda åkerbruket, boskapsskötseln, handeln och civilisationen ända till den bebodda jordens yttersta gräns i norr, är ingenting annat än en konseqvens häraf, och vårt folks evärdeliga ärasvårtytt att hafva uppfattat och i alla öden, oaktadt all yttre och inre strid, ha genomfört denna stora verldshistoriska mission, troget, outtröttligt, okufvadt och oemotståndligt igenom ett helt årtusende!
14 April 55.