Fyrtiofjerde Föreläsningen. 5/5 65

|292|

Fyrtiofjerde Föreläsningen. 5/5 65.

1 RepetitionRepetition. Snapphanar. Pommern – H. Horn, Liffld. Ludv. XIV. Fredsslut. Ulrika Eleonora J. Gyllenstjerna. Klas Fleming till Willnäs, son till riksr.riksrådet m. m. Herman Fleming och f.född 1649. Han var 11 år 1660, när hans fader störtades. Ärfde hans hat och hans planer. 1675 hämn. han på DelaG. 1680 kon:skonungens öra. Landtmarskalk. Oumbärlig. Lönndörr. Enväldet. »De kedjor, hvarmed C. XI fjettrade sv.svenska friheten, gingo alla genom Kl. Flgs hand.» – Kurckar. Enväldet i Europa. Demokratin. Adelsväldet. Rådet. Oenighet. 1680.

3 Riksdagen 1680 hade redan suttit i nära två månader och handlagt flera vigtiga frågor, men förgäfves hade kon:skonungens vänner väntat en proposition om enväldet. Två grgånger sägas presterne, som af alla stånd voro de mest mest konungske, ha velat framkomma med detta ärende: men det uppsköts, och kon. fortfor endast att eft bereda rådet den ena förödmjukelsen efter den andra. D. 21 Nov. afblåstes riksdagen, d. 22 Nov. underskrefs riksdagsbeslutet, derpå följde reg:sregeringens svar på ständernas besvär, allt ansågs för denna gången öfverståndet och mången riksdagsmäan, särdeles af adeln, reste åter till sina hemorter. Andra riksdagsmän åter, och bland dem talemännen, stadnade ännu ett par veckor längre i Sthm, men alla hade redan gjort sina formliga afskedsbesök.

4 |293|Vid riksdagen hade blifvit tvistadt om reg:s anhäng.regeringens anhängare väckt fråga om huruvida en myndig konung behöfde rätta sig efter den under hans minderårighet utfärdade regeringsform. Intet tvifvel. När då talemännen voro uppe i något ärende hos kon. den 7 Dec., frågade sade sig Carl XI liksom i förbigående hafva hört att man tvistat om något sådant. och Kon. bad dem inhämta ståndens betänkande derom och om rikets råd borde anses som medlare mellan konungen och ständerna. – Det kunde tagas huru man ville – en kgl.kunglig proposition var det icke och blef ej heller som sådan behandlad, helst riksdagen redan var slut; – men utan Kl. Fg framställde kon:skonungens fråga muntligen för ständerna och begärde höra deras mening derom. Ur denntta skenbart likgiltiga lilla ägg framkröp i förbig. framkastade fråga framsprang enväldetssvårtytt fullfjädradt örnunge.

5 Egentl. var det Hela frågandet var en oformlighet: riksdagen var slut, beslutet underskrifvet. Men med formerna tog man det då ännu icke så noga – det är först fr. o. m. 1720 som folkrepresentationen i Sv. och Fd antagit bestämda, i lag föreskrifna former. 1680 och derförinnan förhandlade konungarne med sina ständer när och huru de behagade, än under ena, än under andra formen och mer efter gammal häfd, som blifvit på visst sätt bragt i system af G. II A., men ännu behandlades teml. fritt. Man finner t. ex. att prov.provins och möten och utskottsriksdagar fortforo ännu under C. XI:s regering, och på detta sätt beviljades de betydliga gärderna öfver hela riket 1676. – Med ständernas hörande gick nu så till, att kon:skonungens frågor framställdes först på riddarhuset d. 8 Dec., och der hade voro nästan inga andra än kon:skonungens anhängare dåmera tillstädes, hvarföre svaret strax utföll efter önskan. När detta var hastigt och väl beställdt, kallades de tre ofrälse stånden hvar oförberedda till riddarhuset, och Kl. Fg framställde för dem kon:skonungens frågor och adelns svar. Bönderne svarade härpå att saken var var för dem obekant och deras talman frånvar., hvarföre de ville höra de öfriga ståndens mening. Då förklarade borgm. Thegnéer, som var talman för borgarståndet, att borgerskapet helt och hållet instämde i ridd.ridderskapets och adelns mening, och samma|294| förklaring afgaf erkebiskopen Baatz som talman för prestaståndet. Hela denna vigtiga omhvälfnöfverläggning, som blef så afgörande för rikets styrelse under mer än en mansålder derefter, afgjordes på en kort stund, som det tyckes, utan all diskussion och utan att andra än de, som på förhand voro invigde i planen, synas ha haft någon klar föreställning om dess ofantliga vigt. Gyllencreutz.

6 Ständerna förklarade: 1) att kon. »ägde efter nådigt godtycke förändra regeringsformen som honom sjelf behagandes varder» och det kan lända till rikets bästa, så att han är förbunden till ingen reg.formregeringsform, »utan allenast till Sv:s lag och laga stadgar» – ett tillägg, som gjordes af prestersk. Obs.: icke grundlag, utan en förvaltn. stadga.

7 2) Ständerna förklarade vidare, att kon. styr riket efter lag med råds råde, men så att af honom allena beror »all decision» i de ärender han finner för godt att kommunicera med rådet, samt att han, »som myndig konung, hkenhvilken efter lag och stadgar förer riket såsom hans eget, af Gud förlänta arfrike, »är allenast inför Gud responsabel för sina aktioner»; men en förmyndarstyrelse är skyldig att göra reda och räkenskap, när kon. så för godt finner.

8 Obs. I denna förklar.förklaring egentl.egentligen ingenting nytt, ty konungadömet hvilade redan förut på arfsrätt och oansvarighet, men i uttrycket framträder redan tydligen denne konung af Guds nåde, denntta konungamaktens gudomliga ursprung, som i alla tider, och äfven af 1680 års presterskap blifvit åberopadt såsom en rättsgrund för enväldet.

9 3) förklarade ständerne, att de icke ville veta af några medlare mellan kon. och folk – att en sådan ställn.ställning ingalunda tillkom rikets råd och att det ej heller utgjorde ett femte stånd, utan samma stånd som ridd.ridderskapet och adeln.

10 |295|4) uppdrogo ständ.ständerna åt kon. att författa en disposition om regeringen i händelse af hans frånfälle under thronarfvingens omyndiga år.

11 Äfven detta var ej något nytt, det hade både G. A. och C. X gjort förut, och af allt detta samma draga några sv.svenska häfdatecknare den slutsastsen, att enväldet infördes icke 1680, utan 1682. – Mindre Detta kan sägas, om man efter bokstafven. Men när kon. derförinnan icke var förbunden att skallasammankalla ständerna oftare än han fann nödigt och nu äfven frikallades från hvarje förbindelse att höra rådet annars än när han sjelf fann för godt, var allenastyrandet redan uti principen godkändt och fick i sinom dtid dess lagliga form jemte vidare utsträckning.

12 1680 års ständers s. k. betänkande utfärdades redan d. 9 Dec., och underskrefs af kon. d. 10:de, så att hela saken var mellan frågans första väckande d. 7 Dec. och dess slutl.slutliga stadfästelse d. 10:de förflöto blott tvenne dagar. Så mogent var enväldet redan uti dåvar.dåvarande allm.allmänna tänkesättet, och förgäfves skall man söka att tillskrifva det partiintriger. Utan tvifvel funnos sådana tillställningar, men trädet behöfde endast skakas, och den mogna frukten nedföll af sig sjelf.

13 Om allt detta hade rådet icke ens blifvit underrättadt och först två dagar före julaftonen motto fickngo rådsherrarne till julklapp mottaga ständernas betänkande, som nedsatte dessa förut så stolte och mäktige herrar till kon:skonungens underdån.underdåniga tjenare, dem han kunde rådsvårläst p.g.a. strykningfråga eller icke rådfråga efter behag. I sin bittra förödmjukelse uppsatte afsände rådet strax ett slags protest: på den kom det svar, att de skulle ställa sig ständernas beslut till efterrättelse. Detta råd, som en tid smickrat sig med hoppet att göra Sv:s rike till en republik efter polskt mönster, förstod ändtligen att det fått en herre. Följande år tvungos rådsherrarne att underskrifva en förklaring af samma innehåll som ständernes. Kn. Kurck, G. Sparre

2 I dessa händelser Ff.Finnar på båda sidorna. I rådet sutto tvenne Kurckar till Laukko; Knut f.född 1622 och Gustaf f.född 21624 på nämnde egendom i Wesilaks, båda söner till riksr.riksrådet och presid.presidenten Jöns Kurk, som var gift med en syster till Ax. Ox. En tredje broder, Gabriel Kurck, vaf. 1630, var landsh.landshöfding i Wgöthland. Alla dessa hörde till rådspartiets mest framst.framstående män. IshtI synnerhet var Knut K. en skicklig och myndig herre, president i kommerskollegium. tTorr och bitande till sätt. Han var en af de få, som vågade protestera mot enväldet och rådsmyndighetens afskaffande – blef derföre förvisad från hofvet och hotad med rättegång.original: rättegång Måste underskrifva beslutet – och bedja om förlåtelse. – Gynnade reduktionen – men blef deraf så utblottad, att hus och slott i Sthm måste gå under klubban.

|296|

14 Men förödmjuk:sförödmjukelsens kalk var ännu icke tömd S. å.Samma år 1681 ville kon. likasom pröfva om de styfve herrarne ännu vore nog spaka och lät i Ludv. XIV:s anda fråga deras mening, »om der funnes någon skillnad mellan konungen och riket».original: riket. Rådet förstod vinken och svarade ödmjukeligen, att hufvudet och kroppen tillsammans utgöra ett samt att lemmarna, till hkahvilka äfven rådet fördristade att räkna sig, endast af hufvudet erhålla sin rörelse. Konungens råd i st.stället för riksråd. I shangsammanhang härmed afskaffades de fem höga riksembetena, hkashvilkas innehafvare härtills varit ansedde nästan som konungars vederlikar. Riksdrotsen kallades härefter president i hofrätten – riksmarsken presid. i krigskollegium, riksamiralen presid. i amiralitetskollegium, rikskanslern – kansli riksskattmästaren i kammarkollegium. Riksens ständer 1682 kungliga ständer.

15 1682 till hälften tvungos, till h.hälften lockades de flesta gamla riksråden att begära afsked: bland dem 4 Ff.Finnar, bröderne Kurck och tvenne Hornar samt bröderne Bengt Henrik och Krister Horn. I deras ställe tillsattes kon:skonungens pålitlige anhängare, men äfven dessa blefvo sällan rådfrågade. Rådet hade nedsjunkit till en s. k. revisionsdomstol. I shangsammanhang härmed afskaffades de fem höga riksembetena, hkashvilkas innehafvare härtills varit ansedde nästan som konungars vederlikar. Riksdrotsen kallades härefter president i hofrätten – riksmarsken presid. i krigskollegium, riksamiralen presid. i amiralitetskollegium, rikskanslern – kansli riksskattmästaren i kammarkollegium. Riksens ständer 1682 kungliga ständer.

16 RepetitionRepetition 7/5 69. Adeln oense. Rådet negligeras. 1680 års riksdag. Statskuppen. Kl. Fleming. Ständ:s betänkande. Rådet degraderas. Riksembetena.

17 1682 års riksdag blef den som formligen införde och stadfästade den enväldiga konungamakten. Adeln var redan så nedslagen genom rådets förödmjukande och den började reduktionen, de ofrälse stånden åter så uppfyllda af skadeglädje öfver herrarnes fall, att konungens män utan svårighet genomdrefvo på denna lydiga riksdag allt hvad de beönskade. Der bestämdes: 1) att kronan skulle vara ärftlig äfven på qvinnolinien; 2) om kon. finner nödigt att ändra, förbättra eller förklara den allmänna lagen, så har han makt och rättighet att göra det. Dock hoppas ständerna,|297| – under många ödmjuka ursäkter – att H. M. som en nådig konung behagar gifva dem deraf del. – Denna vigtiga rättighet att ändra allm.allmän lag utan ständernas hörande föreslogs, diskuterasdes, renskrefs, underskrefs och aflemnades till kon. allt på en eftermiddag d. 22 Nov. 1682.

18 RepetitionRepetition 7/10 69. Adelns söndring. Rådet. – Okt. 1680. Partierna. – 21 Nov. Statskuppen 7–10 Dec. 1) förändra reg. form.regeringsformen 2) Rådet. 3) Ej medlare. 4) kon:skonungens frånfälle. Julklapp. – Fråga Kgl. råd, ständer –

19 3) erhöll kon. rättighet att utan ständernassvårtytt hörande utskrifva soldater – en fråga som stod i shangsammanhang med det nya indelningsverket. – Alla dessa ständernes s. k. förklaringar stadfästades af kon. d. 9 Dec. 1682, på grund, hette det, af hans innehafvande makt att lag och förordningar statuera och göra, – en makt, som ingen sv.svensk konung före C. XI lagligen innehaft och som innebar den egentl.egentliga envåldsförklaringen. Konstitution. Despotism. – Efter detta medgifvande återstod för sSv:s och Fds folk endast en politisk rättighet öfrig, neml.nemligen attsvårläst p.g.a. strykning beskattningsrätten. Denna blef aldrig väl i en senare tid kringgången och gäckad, men aldrig bortskänkt. Och Den tidens grundlag, d. v. s. 4 kap. i landslagens konungabalk, ägde kon. icke ändra annorlunda än genom att återgifva åt ständerna deras bortskänkta lagstiftningsrätt. Han kunde icke godtyckligt pålägga skatt; han kunde icke utan ständernas bifall ändra thronföljden eller statsreligionen, eller ingripa i lagskipningen eller afsätta en domare från hans embete utan laga ransakning. – Så funnos i alla händelser den borgerliga frihetens grundvalar oantastade. Och så ömtålig C. XI alltsedan var om sitt envälde, så misstänksam han visade sig mot hvarje skugga af uppstudsighet, så måste till hans beröm tilläggas att vördnad för lagen, likasom personlig rättvisa, utgjorde grunddrag i hans reg.regering – original: ochOch efter så många partiskakningar fann sig riket en tid bortåt utomordentl.utomordentligt väl af det inre lugn, den trygghet, den enhet i alla styrelsens grenar som blefvo följden deraf att en enda kraftfull vilja var herrskande öfver det fordna splitet. – Univ:sUniversitetets kathedrar – Predikstolarna.

|298|

20 – Vanligt: konungamakten från Gud. – Biskop Winstrup i Lund upptog mycket illa: att konungar kunna fara vilse. – Jak. Lang 1688: att kon:skonungens höghet lyser klarast, när han ställes bredvid Gud – 1 Sam.Första Samuelsboken 8 kap. »Edra söner skall han taga till sin vagn och till de åkermän, som hans jord bruka och hans säd uppskära skola. Edra bästa åkrar, vin- och oljogårdar skall han taga och gifva sina tjenare. Och I måsten vara hans trälar.» – Text i Sthms kyrkor. – Detta vidriga afguderi för makten rågade adelns missnöje och detta missnöje har färglagt en stor mängd skildringar. – mMen reaktionen var så stark, att den enväldet just derigenom visade sig för en tid bortåt vara en nödvändighet. – Hade C. XI sedan, vid slutet af sin regering, med lugn, välstånd, fred och endrägt omkring sig förstått att kringgärda sonens oerfarna kungavilja med de band,et under hkahvilkas han sjelf uppvuxit – så hade följderna blifvit andra, och 1682 års statsförfattning hade icke då 37 år derefter fallit, af alla afskydd, för en motsatt reaktion af det allm.allmänna tänkesättet.

21 Fryxell: 16820 och 1682 försvarade adeln den politiska – de ofrälse den sociala friheten. »De ofrälse uppoffrade sina medborgerliga rättigheter för att vinna en högre grad af de mskligamenskliga. De bortskänkte friheten för att vinna jemnlikheten.» – Reservation.