Fjortonde Föreläsningen. 21/10 64

|105|

TrettondeFjortonde Föreläsningen. 21/10 64.

1 Underhandlingar 1615–16. – R.Ryska formaliteter. Storfurstens titel. Sjelfherrskare (Samoderschetsspråk: ryska) (Liffld–Novgorod). – Lejdebrefven, Ändtligen d. 8 Dec. 1615: sändebuden vid hvar sitt bord på en bro öfver ån (Pesockes?). – Medlare: Merrik, 3 holländska gesandter, en dansk. – Fordringar: Sv.Svenskarne Kexh., Ingermanld, Novgor Ladoga, Nöteborg, Novgorod, slott och stad, Staraja Russa med dess skansar, Halfön Kola, klostren vid Hv. hafvet m. m. – – RneRyssarne åter ville först endast afträda några orter i Liffld och erbjödo sig att för Sv.Svenskarnes öfriga eröfringar betala 30,000 rub. – Medlingsförslag. – G. A. ville för ingen del afstå från Ingermanld,original: Ingermanld och Kexh. län. och Nöteborg. – »Om,Skref till enkedrottn: 26 Apr. 1616 fr.från Åbo. »tillagt av utgivarenFästn.Fästningarna Kexholm, Nötebg, Jama, Koporje och Ivangorod äro som en nyckel för Fd och Liffld och stänga RnRyssen från Östersjön.original: Östersjön skref han till rådet, enkedrottn. Chr. d. 26 Apr. 1616 från Åbo Om Ryssen återfbekommer Nötebg l.eller Ivangorod och framd.framdeles lär känna sin makt, sjöns beqvämlighet och de många fördelar af strömmar, sjöar och stränder, som han ej kunnat eftersinna eller rätt nyttja», då vore Fd blottställdt, och bättre om sommaren än om vintern, hkethvilket han hittills icke förstått och RnRyssen kunde hvad dag han ville bemäktiga sig Wiborg, Reval, Hfors och Borgå. och Sv. vore i ständ. fara. – 3 mån. stillestånd. – De holländska sändebuden återreste, rikt begåfvade, öfver Fd och Sthm.

2 – RneRyssarne drogo ut på tiden – Sv.Svenskarne förskansade sig. Seghet. Hela sommaren 1616 var intet allvar med freden – på hösten s. å.Samma år rustade sig de Nogaisvårtyttske Tatarerne till ett infall i Rd, och hos kosackern de af G. A. bearbetade kosackerne vid Don förmärktes hotande rörelser. Detta gjorde ändtl.ändtligen RneRyssarne mera benägne för fred. Storf. Michail och hans fader insågo att denna fred, som Rd så väl behöfde, ej kunde köpas utan uppoffringar och beslöto sig med tungt hjerta dertill.

|106|

3 RepetitionRepetition 15/10 68. Rd efter 1613. Augdov 1614. Pleskov Ev. Horn 20 Juli 1615. 1614: Örebro. G. A. i Åbo. G. A. i Fd 1616. Underhandlgne.Underhandlingarne Stolbova 27 Febr. 1617.

4 I Januari år 1617 möttes ändtligen vid en liten by, som hette Stolbova belägen i Ingermld S. O. om Ladoga mellan fl.floden Tichvina och Ladoga fyra sv.svenska fullmäktige, neml. Jakob Dela G., Henr. Horn, Arved Tönneson Wildeman t. Tjusterby och sekret. Mårten Palm, – samt från r.ryska sidan äfven 4, neml. ståth.ståthållaren i Susdal knes Dan. Iwan. Mescheskoj, namestniken Alexei Ivan. Susin, sekret. Nikolai Nikititsch Novosktschenov och sekret. Dobrina Semenov. Närv. eng.Närvarande engelska gesandten Merrik. – Uti ingressen säges, att hans tsarliga Maj., för sitt tsarliga infödda fredliga sinnelag och benägenhet till fred, velat lyssna till hans broders, konung Jacobs af England kärliga böner samt påmint sig den goda benägenhet och vänskap, som tillförene varit emellan framfarne tsarer och Sv:s konungar, särdesles tsar Wasili Sch. och Carl IX, hvarför man nu öfverenskommit att afsluta ett evigt freds och vänskapsfördrag – På samma sätt säges i den sv.svenska ingressen kon. G. A. af infödd benägenhet till fred etc. samt enl. den engelske kon:s vänliga förmaning hafva mera ihågkommit framl.framlidne furstars gamla vänskap, än senare uppkomna tvister etc. – Fredsfördraget innehåller i 33 punkter med följ. vigtiga bestämmelser: Sverige återlemnar till Rd inom 14 dar stora Novgorod, Staraja Russa, Somerska landskapet (Archang.), Porkovs, Ladoga och Augdov med underlydande län, – d. v. s. de af sv.svenskarne ockuperade land r.ryska provinserna närmast i norr, öster och söder om Ingermanld. – Mot en sådan kon:s af Sv.konungs av Sverige vänskap och benägenhet förbinder sig deremot hans tsarl. Maj.tsarliga Majestät för sig, sina arfvingar och efterkommande samt hela r.ryska riket att för evärdeliga eviga tider afträda till Sv. Kexholms fästning och län, Ivangorod, Jama, Koporie och Nöteborg med dithörande områden d. v. s. Ingermanland|107| med folk, herrligheter och rättigheter, stränder, strömmar och sjöar intet undantagandes; dock att munkar, bojarer och andre m. m.fl. skulle ha fritt att inom 14 dagar derifrån utflytta med deras rörliga egendom, om dem så behagade, men r.ryska sokneprester och bönder skulle ej få utflytta. – Fullmäktige från båda sidor skulle i enlighet härmed bestämma gränsen. Liffland afsäges.original: afsäges Fri handel skulle tillåtas mellan båda rikena; Sv.Svenskarne fingo i Rd och ryssar i Sv. behålla handelsprivilegier och fri religionsöfning, dock utan att bygga kyrkor. Strandrätten upphäfdes. Fångar lösgåfvos, förbrytare utlefvererades. Gränsboerne skulle skyddas. Vidare skulle Rd till Sv. utbetala en summa af 20,000 rub. = 240,000, och hvarjemte båda rikena skulle sluta förbund med hvarandra mot Polen och kon. Sigismund. – Två mån. derefter ratificerades detta fördrag af kon. G. A. i Sthm. Svårare var att erhålla den r.ryska tsarens stadfästelse. Vägarnas osäkerhet och nya formaliteter fördröjde sv.svenska beskickningens ankomst till Moskva ända till Febr. 1618 – och då underhandlades ännu en tid om hkenhvilken titel de sv.svenska sändebuden borde gifva tsaren och huru de borde kyssa hans hand. Det är likasom fröet till en verldsmonarki då redan skulle ha grott i RnesRyssarnes sinnen, ty medan sv.svenska kon. titulerades Durchlauchtspråk: tyska, fordrades för tsaren titeln af »den högste herre i Xhetenkristenheten.» Detta vägrade sv.svenska sändebuden att underkasta sig, och ändtligen bekräftade tsaren freden med korskyssning. – Vid samma tid var en rysk beskickning i Sthm, då G. A. bekräftade freden med ed i Riddarholmskyrkan. – Ett halft år varade gränsregleringen mellan Ingemld och Novgorod – ännu längre, neml. 4 år, tvistades om gränsen för Kexholms län. Från sv.svenska sidan H. Munck t. Fulk.,tillagt av utgivaren Christer Jägerhorn m. fl. – Gränsen bestämdes mellan Salmis sn på finska och Agnisma län på r.ryska sidan. – Stridigheter om byalagen Repola och Puro, hvarunder utspriddes ryktet.original: ryktet Sägen att tvenne helige män uppstått och förutsagt att Rd – till Åbo.

|108|

5 10 åriga kriget.original: kriget Freden i Stolbova var för Sv:s rike af största vigt och utgjorde kulminationspunkten af dess makt emot Öster. De bördiga och för handeln utmärkt gynnsama provinser, hkahvilka härigenom införlifvades med riket, voro i sig sjelfva en oskattbar vinning. Nevans stora pulsåder, sedan tusen år en stråtväg för ryska handeln, föll numera helt och hållet inom Sv:s gräns, och på samma gång hade Sv. med Kexholm och Nöteborg vunnit uteslutande utsträckt sin makt öfver det stora herrliga Ladoga, som om hvars besittning sv.svenska flottor kämpat alltsedan Erik Wade Ivar Widfamnes och Erik Wäderhatts tider. Än vigtigare var den trygghet riket härigenom fick för sin östra gräns; ty just från de nu eröfrade landskapen hade i alla föreg. krig tjenat till utgångspunkter för de r.ryska härar, som öfversvämmat Fd, Estland och Liffland. Och vigtigast af allt var den damm, som Sv. härmed för ett århundrade lyckades resa mot Rds alltid farliga, alltmera vexande och hotande makt. Betydelsen häraf uttalas klart och profetiskt af G. A. i hans tal vid riksd. i Sthm år 1617: »Det är, sade han, ej den ringaste bland de välgerningar, som Gud Sv. bevisat hafver, att Ryssen, med hkenhvilken vi af ålder lefvat i ett ovisst tillstånd och en farlig lägenhet, nu måste till evig tid släppa det rofhus, hvarifrån han oss tillförene så ofta oroat hafver. Han är en farlig granne, hvars landamären sträcka sig från Ösjön till Norra och Kasp. hafven och gå Svarta hafvet nära. Han har en mäktig adel och öfverflöd|109| på bönder samt folkrika städer och kan ställa stora härar i fältet. Nu kan denne fiende ej utan vår goda vilja komma med en båt i Ösjön. De stora sjöarna Ladoga och Peipus, Narviska ån, trettio mils breda moras och starka fästen skilja oss från honom. Rd är stängdt från Ösjön, och förhoppas jag till Gud, att det härefter skall blifva Ryssen svårt öfver den bäcken att hoppa.»

6 Att hafva förutsäagat nordens politiska maktställng för hundrade år, är nog för G. A:s ära som statsman: att förutsäga mer, var ingen dödlig beskärdt. I sjelfva verket blef Stolbova fred för Rd en mur, som för långa tider hindrade dess framsteg i makt och välstånd, dess europ. civilisation och dess fria rörelser. Detta rike kipade efter luft ett helt sekel igenom. Tsar Michail var 20 år gammal, när han slöt denna fred. Han blef gammal nog, 47 år,original: år innan han dog, för att inse dess betydelse, och alla hans efterträdare kände tvångströjan omkring sitt rike, intilldess att det lyckades Peter den I att finna en motståndare lika blind, som G. A. var förutseende, och att åter förskaffa Rd luft.

7 Vid Sv. rikes yttersta råmärke i öster restes en sten med följande inskrift:

8 Huc regni posuit fines Gustavus Adolphus, Rex Sueonum. Fausto Numine duret opus!språk: latin

9 En folksägen berättar, att man i skogen vid Neva hörde ett beständigt knackande, liksom af stenhuggning. – Slutl. hade en gammal bonde mod att se åt hvad det var och fann en haltiaspråk: finska, som högg på en sten. – »Denna sten råmärke mellan Skandin.Skandinavernes och Moskov.Moskoviternes land.» – Detta Knackande hördes ännu före 1721 – och 1741 – upphört.

|110|

10 För Fd särskildt var Stolbova fred, om möjligt, af ännu större betydelse, än för sv.svenska monarkin. Det Med ett enda öfverg.öfvergående undantag år 1656, skyddades landet framgent ända till Carl XII:s dagar för dessa förhärjande infall, hkahvilka dittills gång efter gång bragt det nära sin undergång och inom få veckor åter nedrifvit allt hvad sekler och mansåldrar arbetat för dess kultur. Till följd deraf fick det Fd icke blott kraft att bära de dryga bördor, som 1600 talets många krig och brister i styrelsen pålade detta land: det gick äfven numera med stora steg framåt på den europeiska odlingens bana. Så nära shängersammanhänger ett folks yttre maktställning med dess inre odling. Utan S Man fattar lätt, att utan Stolbova fred, hade G. A:s ingripande i 30 åra kriget varit omöjligt. Men man glömmer, att utan denna fred hade t. ex. äfven det f.finska univ:s stiftande år 1640 varit lika omöjligt. Härtills hade detta folk så att säga alltid nödgats använda högra handen för svärdet, medan den venstra skötte plogen. Nu kunde åtm. tidtals båda armarna brukas at för odlingens ädla möda. En förfärlig tyngd var lyftad från landets bröst. Det vågade åter andas fritt och tro på en framtid, som gaf det under alla bekymmer hoppets hugsvalelse.

11 Så få vi icke heller förbise, att utom Ingermanld vid dess sida, utom Kexholms vigtiga gränsfäste till dess skydd, mottog Fd nu inom egen gräns just det område, hvars forlus hkethvilket det dittills kännbarast saknat. Dess Med Kexholms län arronderades Karelen och erhöll den sköna, för handeln oumbärliga stranden af Ladoga, som dittills legat hel och hållen utom det f.finska området. Och icke blott Ladoga, som redan för sig är ett haf, blef nu öppnadt för finska segel;|111| derifrån hade de numera vägen öppen genom Nevan till f. viken, skyddad af Nöteborgs murar, hkahvilka i så många sekler varit den r.ryska maktens form skyddsvallar och satt deras veto stängt alla blickar åt detta håll. För Östra Fd var detta en lifsfråga af högre betydelse, än t. o. m. i våra dagar Saima kanal; Saima – Ladoga och när Östra Fd nu fick sin väg till hafvet genom Nevans naturl. kanal, blef finner man deruti en förklaring hvarföre Carl IX påbörjade verk vid Saima blef ofullbordadt. – Slutligen bör det märkas, att landvinningen 1617 var en vinst också i nationalitetens intresse. Freden i Nöteborg år 1323 hade, som vi etc., klufvit dene finska karelarne i tvenne hälfter, af hvilka den ena h.hälften föll på ryska, den andra h.hälften på f.finska området. Dessa klufna hälfter af samma folk söndrades ej först blott visserl. af polit. intressen, utan och och ännu mer af olika trosbekännelse, men måste det oaktadt alltid på hvarandra utöfva en viss dragningskraft. Sådant beror ant.antingen på den större massan, den högre kulturen, eller på båda. – Kultur 1617. – Således massan. – Och det var ingen tillökning att förakta för den f.finska delen af Karelarne, att nu på sin sida införlifva stamförvandterne uti Kexholm. – Deras nationalitet måste derigenom efterhand känna sig stärkt och i stånd att göra ett starkare motstånd mot inflyt. från öster. Det är sannt att Om också grek. kyrkan med Kexh. län inflyttade i Fd, men utgör så har den dock alltid utgjort en minoritet och, behandlad med tolerans, blef hon snarare nyttig än farlig, emedan hon så blef en sporre till täflan för luth. presterskapet. – Och Kexh. karelar sjelfva blefvo genom Stolbova fred bevarade från att uppslukas – som Ark. och Olenetz – 1721 – 1811.