Tredje Föreläsningen. 31/1 73
Kommentar
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
2 Initia Academiæ Aboensis. Det är antagligen Wexionius Natales Academiae Aboensis från 1648 som Topelius avser.
7 Den nyss tryckta 4:de tomen [...] 1702. Av åtta kända exemplar av den fjärde delen går tre till och med sidan 210; de övriga var ännu mindre fullständiga. En fotolitografisk upplaga av fjärde delen utgavs 1863.
10 Messiniska finska vind- och väderdynastin Med detta syftar Topelius på de påstådda finska regenterna med namn som Kare (vinden), Loge (elden), Frost och Snö. Gabriel Rein använde begreppet »snö och isgenealogi». (Rein, Föreläsningar öfver Finlands historia I, 1871, s. 71)
13 förvirrade orediga.
15 Föreläsn. 1872 sid. 417–423. Se Tjugonde Föreläsningen. 22/4 72, s. 417–423.
Tredje Föreläsningen. 31/1 73.
1 Wexionius. Ajantieto
2 Michael Wexionius (Gyldenstolpe), prof. i historien v.vid Åbo Akademi – förf.författade det första i Fd tryckta arbete 1642, en akadem. afhandling »discursus politicus de prudentia» etc. – Har utgifvit i Åbo år 1650 en på latin förf.författad geograf., historisk och statistisk beskrifning om Sveriges rike: – kap. 22, 28, 33 Finland. – Initia Academiæ Aboensis.
3 Bland efterföljande författare förtjenar särskildt ihågkommas kontraktsprosten i Tammela Laurentius Petri, som år 1658 lät trycka »Ajantieto Suomenmaan menoist ja uscoist, erinomaisest Suomen pispoista»konsekvensändrat/normaliserat, – en på finsk runometer förf.författad kort skildring af Fds biskopar, jemte anteckningar om stora froster, missvexter, krig, farsoter och andra märkeliga händelser i landet. Utom dessa anteckn. är det mesta hämtadt ur Juustens biskopskrönika, men emedan Ajantieto länge som ett tryckt bihang åtföljde finska psalmboken, var detta den enda källa, hvarur folket inhämtade något tillförlitligt om sitt fäderneslands öden. – I biskopskrönikan och Ajantieto har man således en ringa, men pålitlig början till en skrifven historia. Men för tidehvarfvets lärda grubbel var denna nyktra början icke nog. Man skulle nödvändigt, efter andra länders föredöme, äfven åt Fd förskaffa en forntid af hög ålder med berömda konungaätter. I medlet af 1600 talet sammanskref derföre en okänd förf.författare en Chronicon Finlandiæ,|22| som på 1720 talet trycktes i Nettelbladhs Svenska bibliothek, men innehåller en väfnad af lärda fabler utan allt värde. – På mera vskapligvetenskaplig grund stårå den berömde antiqvarien assessor Elias Brenners antiqvariska forskningar. Han genomreste neml. åren 1671 och 1672 större delen af Fd, aftecknande och beskrifvande landets fornlemningar. Afsigten var att utgifva Antiqvitates Finlandiæ, men denna samling blef aldrig tryckt, utan förvaras ännu i mscr.manuscript som ett oskattbart material i svenska riksarkivet, sedan många af de beskrifna fornlemningarna blifvit genom krig, eldsvådor, ålder och vanvård ohjelpligt förstörda.
4 Brenner. Bång. Paulinus.
5 Dåvar. domp prof., sedermera biskopens i Wiborg Petrus Bångs år 1675 utgifna arbete i finsk och svensk kyrkohistoria innehåller en mängd vidunderliga fabler om Fds forntid och börjar från Adam såsom förste biskopen öfver nordens stift, i den välmenta afsigten att rädda våra hedniske förfäder från fördömelsen
6 Studenten Johannes Paulinus, sedermera ryktbar som statsman och fredsunderhandlare i Nystad under namnet grefve Lilienstedt, f.född i Björneborg 1655, höll år 1678 ett tal till Fds ära på klingande grekisk vers: »Magnuskonsekvensändrat/normaliserat Principatus Finlandiæ, epico carmine depicta et in Acad. Ups. decantata.» – Börjar från Japhet.
7 Jag förbigår åtskillige mindre betydande förff.författare för att komma till den tongifvande mannen för hela detta tidehvarfs häfdateckning,|23| den berömde Upsalaprofessorn Olof Rudbäck, kallad Olof Storhufvud, hkenhvilken i sitt ryktbara verk Atlantica, det mest kolossala lärdomsprof, som någonsin utkommit i Sv. eller Fd norden, egnat 4:de tomen åt sistnämnda land sin uppmärksamhet äfven åt Fds forntid af samma orsak som Messenius, neml. såsom ett bihang åt Scandinavien. Den nyss tryckta 4:de tomen af detta stora arbete förstördes, på 6 l.eller 7 exx.exemplar när, vid den stora branden i Upsala d. 16 Maj 16702. – Förklar.
8 O. Rudbeck. Arctopolitanus Juslenius.
9 En så kolossal historisk humbug framkallade väl på ena sidan den största beundrand och förtjusning i hela Europa, men på andra sidan äfven en börjande reaktion. Bland Rudbäcks finske beundrareoriginal: beundradrare var äfven mag. Gabriel Arctopolitanus i Åbo. Han utgaf år 1728 en akad. disputation De origine ac religione Fennorum, hvari
10 Till Rudbäcks finske beundrare hörde äfven den aktade förf.förfttaren till finska språkets första grammatika, theol. prof., sedermera biskopen i Borgå Dan. Juslenius. Hans år 1700 utgifna beskrifning öfver Åbo stad uppräknar hela den Messeniska finska vind- och väderdynastin med vidare bidrag från Rudbäcks läror,. och iI ett år 1703 utgifvet arbete Vindiciæ Fennorum försvarar han Finnarne mot oblida omdömen, men faller i den motsatta ytterligheten af en fullständig panegyrik.
11 Emellertid hade Fd såväl som Sverige vaknat ur sina poetiska drömmar genom stora ofredens blodiga verklighet,|24| och den ekonomiska nyttans tidehvarf inträdde, under hvilket man sökte återhämta de förstörda krafterna och anlita alla vskapervetenskaper om hjelpmedel för återvinnande af det förlorade välståndet. VskapenVetenskapen blef en tjenarinna åt ekonomin, och vid Åbo akademi uppstod en lång rad af lärda l.eller halflärda afhandlingar, åsyftande topografiska beskrifningar eller historiska utredningar af förhandenvarande facta, för att sålunda upptäcka orsakerna till brist och källorna till öfverflöd. Illusionerna voro försvunna, tiden blef utomordentligt nykter efter de rusande stormaktstankarna; man älskade nu företrädesvis den nakna ziffran eller det torra factum, och häfdaforskningen förlöpte sig ofta i ofruktbara detaljer af ett tvifvelaktigt värde. Men just denna tid, med sin nyktra reflexion, var egnad att föda den historiska kritiken, den begynte att bit för bit sönderplocka de Rudbäckska luftslotten, och det egentliga faktiska materialsamlandet för Fds historia tog sin början.
12 Nyttans tid.
13 Efterdyningar af den Rudbäckska perioden spordes ännu länge. Mathesius, i sin utmärkt förtjenstfulla afh.afhandling De Ostrobotnia, (1731) uppräknar ännu finska amazoner och f.finska konungar – Algoth Scarin, kathederhjelten, som 39 år var histor. prof. i Åbo och derunder præsiderat för icke mindre än 126 disputationer, hvaribl. många af historiskt innehåll,|25|Scarin. Bilmark. stod ännu till hälften i Atlanticans dimmverld, och sjelfve den klassiske latinarn Henrik Hassel, d och den ytterst flitige, aktningsvärde histor. prof. Johan Bilmark, Scarins efterträdare, lyckades icke frigöra sig från Atlanticans trollcirkel. Deras och andra samtidas många akadem. afhandlingar hafva endast som material en större betydelse; men ur denna synpunkt ligger ockoriginal: och mångent skattbart factum begrafvet i dessa 18:de seklets öfverflödande akademiska produktion, när man gifver sig den verkligen stora, ofta ändock tacklösa möda att genomforska deras innehåll. – Kritiken är ett nödvändigt moment i den hvarje ha forskning, förutan den finnes ingen konstaterad hi vare sig empirisk l.eller historisk sanning, – allt vägarna förlora sig i töcken, det subjektiva hugskottet blir bestämmande, och facta rätta sig måste, frivilligt eller ofrivilligt, lämpa sig efter ett på förhand uppställdt ändamål. Men kritiken är till sitt väsende analytisk och negativ, den rifver ned, men bygger icke upp, derest den icke motväges af hvad man kunde kalla det synthetiska, det profetiska elementet i häfdaforskningen, den djupare uppfattningen, som från kännedomen af det hela leder sig till ett bedömande af delarnas värde. – En sådan man af denna djupare inblick i historiens väsende var Henrik Gabriel Porthan, biblioth.bibliothekarie och eloqv. prof.eloqventie professor i Åbo † 1804.|26| Porthan förenade sällsynta tankens och karakterens egenskaper. Han var Hassels lärjunge, alltså latinare och språkforskare, hkethvilket kom äfven finska språket till godo. Romare. Han var literaturhistoriker, han ordnade, han nästan förnyade univ:suniversitetets bibliothek. Han var esthetiker, den förste som lärde den akadem. ungdomen fatta den klassiska forntidens skönheter. Han var filosof, ehuru eklektiker i afs.afseende på systemet, men med en sällsynt utvecklad skärpa i tanke och omdöme. Han var vidare ekonom och administratör: han ordnade Åbo akademis dittills förvirrade ekonomi. Han var medborgare och fosterlandsvän, ämne till en statsman, ehuru icke dertill utvecklad, och slutligen en man, som medtillagt av utgivaren öppen blick följde msklighetensmensklighetens stora frågor på sin tid. Så många egenskaper fordrades, för att i deras sammanfattning dana H. G. Porthan för hans egentliga bana, häfdaforskningen, men med så sällsynta företräden blef han ock den finska historiens fader – i sig representerande sitt folks vår vårt historiska medvetande forntid, samtid och framtid, – sitt för tanken mognade tidehvarf och sitt för häfden mognade folk.
14 Porthan.
15 – Föreläsn. 1872 sid. 417–423.
16 Dalins motståndare, Geijer föregångare, var Anders Botin, utkast till Svea rikes historia 1757. – Olof Celsius † 1794, den tidens bästa kyrkohistoria.svårläst p.g.a. överlimning eller tejp – Anders Rhyzelius, sv. biskopskrönika, SvioGothia munita † 1761. – Göran Nordberg † 1741 etc.