Tjuguandra Föreläsningen. 10/11 65
Kommentar
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
1 Honor (lat.) Äran.
1 dagtingan kapitulation.
1 stickord sarkasm.
1 »Se – sade han, [...] blod!» se Fryxell, Berättelser ur svenska historien 22 (1856), s. 43.
1 vid vatten och bröd Juridisk term för ett fängelsestraff som under en viss period kombinerades med svältning av fången.
3 Diversion avledning (av uppmärksamhet).
4 »den latinska öfversten.» Binamnet föranleddes av att Lewenhaupt var grundligt bildad (Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män 8:1, s. 4).
5 vagnborg förskansning av vagnar i ring.
5 pallisader pålverk, palissader.
7 tremänn. ryttare tremänningsryttare, soldat tillhörande de reservtrupper som uppsattes under stora nordiska kriget genom att tre rusthåll anskaffade och underhöll en soldat och häst.
7 »Mina gossar, sade han [...] Narva!» se Fryxell, Berättelser ur svenska historien 22 (1856), s. 69. Topelius har förenklat citatet.
11 kartescher skrotfyllda projektiler för verkan mot levande mål på nära håll.
Tjuguandra Föreläsningen. 10/11 65.
1 I Narva kommenderade ännu den tappre Rutger Henning Horn en besättning af 4000 m.man Svv.Svenskar, Ff.Finnar, Ester 600 m.man fr.från Reval; men alla sednare försök att skicka honom förstärkning misslyckades. I April år 1704 visade sig RneRyssarne utanför staden, i Maj var Narva redan kringrändt på alla sidor, och tsar Peter kom att i egen person påskynda belägringen på engång af Dorpat och Narva. D. 10 Juni krigslist. Horn försvarade sig modigt, men allt trängre blef den krets af eld och rök, som inneslöt fästningen. Från mer än 100 kanoner och mörsare sköts numera dag och natt mot den åt förderfvet invigda staden; och d. 2 Aug. nedrasade en hel bastion, benämnd Honor, och fyllde vallgrafven,|147| så att 100 man i bredd kunde intåga deröfver. Då erbjöd tsar Peter åt Rutg. Horn en forsvårläst p.g.a. strykning dagtingan, men Horn vägrade och lät undfalla sig ett stolt stickord om RnesRyssarnes ringa lycka och ära vid den förra belägringen. Då Full af vrede beslöt tsar Peter, full af harm vrede, att storma, och efter ett förfärligt regn af alla slags artilleripjeser stor begynte stormningen den 10 Aug. kl. 2 e. m., i den stora brechen. Striden var en af de mest blodiga och hårdnackade; hvarje en mina sprang under de stormande och sprängde många i luften; andra rusade efter i deras ställe; och hvarje steg kostade strömmar af blod, men Svv.Svenskarne drefvos tillbaka trängdes alltmera, drefvos från vallarne och förföljdes af fienden in i staden., Det olyckliga till dess att slutligen allt motstånd var öfvermannadt och den fruktade, trotsige Horn med återstoden af sitt folk, omkr. 2000 man, blef tagen till fånga. Det olyckliga Narva blef under denna stormning vittne till uppträden, som påminte om de vildaste blodmordskräckscener från 30åra kriget. Den af striden och hämdlystnaden upphetsade fiendens raseri kände inga gränser. Öfver alla gator och in i alla hus trängde de vilda, mordlystna skarorna. Allt som kom i deras väg höggs ned eller misshandlades med den omenskligaste grymhet: fredlige borgare, gubbar, qvinnor, barn; man ber räknade att; utom militären, 600 sta af stadens invånare tillsatte lifvet. Till tsar Peters heder måste tilläggas, att all denna grymhet föröfvades mot hans vilja och uttryckliga förbud. När inga ordres mer kunde tillbakahålla soldaternes raseri, kastade red tsaren sig sjelf midtin ibland sina mördande och plundrande trupper ryckte barn och qvinnor ur deras händer och nedhögg med egen hand, enl. några berättelser, 50 soldater. När han ändtligen lyckats hejda blodbadet, gick han upp till rådhuset, der Horn kommend.kommendanten stod fången bredvid de darrande rådsherrarne, slog Horn i ansigtet|148| och förebrådde honom med vreda ord hans trots, som gifvit anledning till denna blodsutgjutelse. »Se – sade han, i det han på bordet kastade slungade sin blodiga värja – detta svärd är icke färgadt af svenskt, utan af ryskt blod!» – Horn blef hårdt behandlad, kastades i ett källarhvalf, der han i tolf dygn fick sitta vid vatten och bröd och fördes sedan fången till Rd. Vid plundringen rycktes hans kort förut aflidna fru ur hennes kopparkista och kastades i floden –
2 Sex dagar efter Narvas eröfring dagtingade äfven det lilla fästet Ivangorod med 200 mans besättning på den gentemot liggande stranden. RnesRyssarnes byte i Narva blef 432 kanoner och stora krigsförråder; men vigtigare än detta var platsen sjelf, och kanhända vigtigast af allt, att nederlaget vid Narva 4 år förut genom denna seger var godtgjordt med en varaktigare framgång, än följderna voro af 1700 års strid. Krigareäran var visserl. icke densamma, ej heller kunde minnet af segern år 1700 någonsin utplånas af detta lyckans omskifte, men tsar P. var en praktisk m affärsman, han förstod hvad en fästning som Narva var värd och unnade i detta ögonblick k. Carl den äran att just vid samma tid låta Stanisl. L. utkoras till konung af Polen.
3 Sid. 146. Diversion. D. 10 Juli bröt Maydel upp från Systerbäck och kom till Walkiasaari; d. 11 blef han oförmodadt anfallen af 2,200 ryttare, som dock snart slogos på flykten, hvarefter han fortsatte marschen och nalkades d. 12 Juli det fordna Nyen på ¾ mil nära. Der hade en r.rysk korps fattat posto vid vägen från Nöteborg, men blef »utan all respekt,» slagen ur fältet och flydde öfver en arm af Nevan inåt Ingermanld. I första häpnaden hade RneRyssarne äfven öfvergifvit ruinerna utaf Nyenskans, men Maydel stadnade vid Nevan och sökte att skjuta tsarens nya skeppsvarf i brand – Nåär då De Prou –
|149|4 I Sv:s så hårdt anfallna gränsprovinser fanns den tiden endast en fältherre, som med framgång bjöd RneRyssarne spetsen, och det var dåvar. öfversten grefve Adam Ludvig Levenhaupt., Han af kC. XII kallade »den latinska öfversten.» Han hade af kon.konungen blifvit med en ringa styrka qvarlemnad i Kurland, och hans bragder intressera oss icke blott derföre att de på detta håll voro en kraftig damm mot den inbrytande r.ryska öfvermakten, utan äfven derföre att de till så väsentlig del utfördes med finska trupper, hvilkas namn, här som ofta, blifvit bortskymdt och förgätet bakom de sv.svenska fanorna.
5 Den 19 Mars år 1703 blef Levenhaupt, som då hade endast 1,300 man och 57 kanoner, anfallen af 2,500 Ryssar och 4000 polacker med 11 kan.kanoner under Oginski vid en liten by i Kurland, benämnd Schagarin (Schagarini). I stället att invänta anfallet, ryckte Lpt sjelf fram mot RneRyssarne, som stodo i centern bakom en vagnborg med pallisader, och slog dem fullkomligt efter entt häftigt handgemäng, der de lemnade på platsen 600 döda. Polackarne på båda flyglarne voro overksame åskådare och togo sedan till flykten. Allt fiendens artilleri och tross föllo i segrarnes händer.
6 År 1704 på sommaren hade åter en förenad rysk och polsk korps om 15000 man under Wisnoviecki infallit i Kurland, och Lvpt gick gick emot dem med omkr. 3 omkr. 7000 man, hvaraf nära hälften Ff.Finnar och Sv.Svenskar resten Polacker. Vid Jacobstadt uppnådde han fienden d. 26 Juli och angrep dem utan betänkande (»utan respekt»). RneRyssarne slogos här, som vid Schagarin, med mycken tapperhet och drefvo i början ena sv.svenska flygeln, som skyndade framom den öfriga hären tillbaka, men när hela sv.svenska linien hann fram och på några få stegs afstånd lossade en mördande salva, råkade RneRyssarne i oordning och ledo ett blodigt nederlag.|150| förföljdes. – 3000 fiender lågo på platsen; Lvhpt hade ej förlorat mer än omkr. 60, och Polack. togo som vanligt till flykten nästan utan att göra motstånd, 400 fångar, 23 kanoner, fanor och tross blefvo tagne. Vid Jakobstad deltogo i striden Bborgs reg.Björneborgs regemente under Stackelberg; Hastfehrs finska fotreg:te, Nylands kavalleri och Åboläns kavalleri. – Om jag ej misstager mig, bidrog Ff:sFinnarnes kallblodighet att icke skjuta förrän just i det afgör. ögonblicket, väsentligt till segern.
7 Sommaren år 1705 ville tsar P. ändtligen göra slut på denna djerfve motståndare, som ännu förstod konsten att segra, och skickade mot honom sin bepröfvade Scheremetjeff med 20,000 man, hvaribland ej mindre än 16000 m.man rytteri, eg.egentligen ämnade att göra ett försök emot Riga. D. 16 Juli Levenhpt åter hade nyss fått en förstärkning af 1000 850 BborgareBjörneborgare, så att han åter hade under sitt befäl 7000 man, hvaribl. hälften rytteri. Utom BborgareBjörneborgare kämpade i hans leder 4 sqv.sqvadroner Åbolänningar, 3 sqv.sqvadroner Nylänningar, 3 sqv.sqvadroner Wiborgare och 2 sqv.sqvadroner karelska tremänn. ryttare, så att inemot hälften af hans här var finnar. D. 16 Juli 1705 mötte inväntade han den öfverlägsna fienden vid byn Gemauertshof ej långt ifrån Mitau och uppställde sin lilla här med fronten mot norr mellan en liten bäck och ett kärr, som skyddade hans högra flygel. »Mina gossar, sade han, vi äro här 7000 mot 20,000, men kommen ihåg huru vi gjorde vid Narva!» – Frampå e. m., just när Svv.Svenskarne och Ff.Finnarne slutat sin aftonbön och sjungit psalmen »I Herranom står vår hjelp och tröst», nalkades RneRyssarne, men kunde för bäcken och kärret icke utveckla sin öfvermakt. Striden blef emellertid ytterst häftig. Venstra sv.svenska flygeln kast vid bäcken kastades tillbaka, men|151| den högra vann terräng och bröt igenom fiendens täta leder. På båda sidor streds med stor tapperhet, stor förbittring, och segern vacklade länge oviss. Det fanns ögonblick, när allt syntes förloradt, och när den sv.svenska hären, och f.finska lederna angripnea, på engång i fronten och ryggen, icke hade annan utväg, än att vända ryggarmona mot hvarandra och ståndaktigt försvara sig åt alla sidor. Men L. utvecklade här en skicklig fältherres hela vaksamhet och kallblodighet; hans soldater stodo mötte med så undransvärdt ståndaktighet fiendens häftiga och ihärdiga anfall, att slutligen Scherm:s nya krigskonst oaktadt alla hans ansträngningar, icke bestod profvet. När man striden varat i fulla 4 timmar man emot man, och när de Svv.Svenskarne och Ff.Finnarne redan bortskjutit sina sista skott, upplöste sig ändtl. de r.ryska lederna i en oordnad flykt,, och kastade sig plundrande öfver sin egen tross och kringströddes åt alla håll. Segern blef fullkomlig och afgörande. Scherem. förlorade 6000 man och hela sitt artilleri, hans här var upplöst och tsaren, som vid underrättelsen härom skyndade hit med sin hufvudstyrka från Lithauen, fann Levhpts här redan i säkerhet inom Rigas murar. Riga räddadt. Men äfven på sv.svenska sidan var segern dyrköpt: det var 1,500 tappre män, som här blödde på Kurlands fält för konung och fädernesland.
8 RepetitionRepetition 26/11 69. 1704: Maydel mot Kronst. Peipus. – Dorpat 13 Juli. – Narva 10 Aug. A. L. Levenhaupt Schagarin 13 Mars 1703. Jacobstadt 26/7 1704. Gemauerthof 1705.
9 Dessa flera strider i Kurland utgöra ljuspunkter i den långa kedja af motgångar, som annars drabbade sv.svenska vapnen vid Östersjön, under det att kon.konungen segrade fjerran för främmande ändamål, och Levh. efterlemnade från denna tid ett älskadt minne både som fältherre och mskamenniska. – Undertiden blefvo Sv. och Fd alltmera uppskrämda af de stora rustningarna vid Pburg, och år 1705 beslöt man att, koste hvad det ville, förstöra dessa för Fd så hotande anläggningar.
|152|10 Maidel, som stod vid Sbäck, utsände i Jan. år 1705 öfv. C. Armfelt med 1000 man för att förstöra dent nya Kronstadt, som då ännu från östra på norra sidan var öppet och obefäst. och der man samlat stora förråder. Armfelt gick d. 26 Jan. öfver isen, men gick vilse om natten och kom i land på södra sidan om Kronstadt i st.stället för norra sidan. När det dagades om morg. upptäckte RneRyssarne hans korps och slogo alarm, men det oaktadt beslöt A. att anfalla. Han gick i land, slog och skingrade en fientlig korps, som i hast samlats till motvärn, och uppbrände i samma fart hela den nya staden, tsarens palats, alla fiendens der samlade förråder och ännu dertill en mängd infrusna fartyg, hvaribl. tvenne krigsskepp. silfverservis vin Armf. nedgjorde på isen 200 fiend., uppbr.uppbrände Kronst, tog bränvin, salt, vin, silfver, 300 lass hafra o.och hö. Påskafton följ. året med 63 m.man öfver isen till Seitskari, slog en r.rysk post, tog 124 artillerihästar o.och några fångar. – A:s första bragd. Han var f.född på sin faders gods i Ingml. 1666 – 12 års tapper krigstj. i Frankr. Återk. 1700 t.till Fd. Kivikäs Skidlöpare mot Nöteborg, brände 11 fartyg. Derefter vände han hastigt åter samma väg och kom lyckligt tillbaka, utan att likväl ha kunnat uträtta något emot fästet Kronslott. Lejon.
11 Sept Öfv.löjtn Brakel med 300 man mot Nyen. – 8000 man vid Rautus – fr.från 10 f. m. till 4 e. m. drogo tillbaka med 10 döde och en mängd sårade. Uppmuntrade af denna Armfelts framgång, beslöto Svv.Svenskarne att våga ett nytt anfall och denna gång ifrån sjösidan. Tidigt på våren afgick från Karlskrona en sv.svensk flotta af 22 segel 462 kanon. och 3000 man under amiral Ankarstjernas befäl. Denna flotta måste likväl ligga vid Reval för is ända in i Maj. Gick sedan till Björkö och Maidel d. 4 Juni mot Kronstadt, men fann den r.ryska flottan der i säkerhet innanför fästets kanoner – D. 7 Juni försöktes en landstigning men långgrundt Sv.Svenskarne råkade ut för ett maskeradt batteri – kartescher – jagades med förlust tillbaka till båtarna. – kostade 400 man. – Afsegla.
12 Några dagar sednare gjorde Maidel ett ströftåg mot Pbg – men här hade man i hast uppfört så många skansar och sammandragit en så öfverlägsen styrka, att den lilla f.finska korpsen kunde ingenting uträtta.|153| – D. 15 Juli – 1000 m.man fr.från Reval Anckarstj:s andra anfall mot Kronstadt, och nu på norra sidan om Retusaari, der vattnet ej var så långgrundt. – Först ett grundlsvårtytt. – Soldaterne hoppade ur, för att springa i land. – Brådjup strömfåra. – Åter maskeradt batteri – 15 kanoner – kartescher – tillbakaslagne – 474 man. – Sedan till hösten blokerade Kronstadt – priser. –
13 – Det var skrifvet i stjernorna att det unga Pbg ej skulle förstöras uti dess första barndom. Maidel blef mycket klandrad – man trodde att
14 RepetitionRepetition. Peipus. Dorpat 13/7 1704. Narva. 10/8 1704. A. L. Levenh. Schagarin 19/3 1703. Jakobstadt 26/7 1704. (Kulneff) Gemauerthof 16/7 1705. Lahenkylä Maydel 12 Juli 1704 Nyen. De Prou. C. Armf. 26 Jan. 1705. Anckarstjerna Kronst. 4, 7 Juni 1705.