Trettiosjette Föreläsningen. 29/11 64

|259|

Trettiosjette Föreläsningen. 29/11 64.

1 Knappt hade det kath.katholska Europa erfarit att titanen åter ville stiga fram ur sin ensamhet, innan innan det åter begynte höja sitt sänkta hufvud, i hoppet om kommande segrar. Från denna stund begynte började ett nytt krigiskt lif i alla provinser af kejsaredömet. Trehundra värfvare utgingo åt alla håll, på alla vägar, i byar och städer, förkunnande att den store fältherren samlade kring sig en ny här, åt hkenhvilken icke blott en hög sold, utan alla den protest.protestantiska verldens skatter skulle tillfalla som byte. Från alla håll strömade till fanorna dessa förskingrade, förvildade hopar, som efter Wsteins afsättning flytt eller kringströtts i alla väderstreck.svårläst p.g.a. strykning, öfverallt hvad kommo fanatismen, girigheten, hämdlystnaden, bragdlystnaden, mångenstädes äfven fosterlandskärleken i rörelse,. och Man samlade folk, förråder och vapen. Från Icke blott från alla vägar i kejsaredömet ilade vore uppfyllde af folk och hästar, som ilade till Wsteins läger; i Flandern värfvades nya skaror tappre Walloner, i Siebenbürgen de vilde Kroaterne, i Polen kosacker. I tre månader var Wstein icke mera den dystre, stolte herrskaren, som stötte alla tillbaka: han var mild, nedlåtande, frikostig på löften, äreställen och guld.original: guld gGuld strömmade guld ur Wsteins hans rika skattkammare, och icke hans skatter allena:svårtytt dryga pålagor – Sjelfva barn många pantsatte eller sålde sina gods, för att förskjuta medel till kriget,. gGenom dessa förskotter, genom utnämn. dessa utnämningar, som berodde af honom allena, bundos alla vid hans fältherrens person. Efter 3 månader stod hären, 40,000 m.man stark, färdig och rustad vid Znaim i Mähren – dDå förklar. Wstein, att han ville öfverlemna befälet åt den man kejs. täcktes hedra med sitt förtroende. Att detta var hån, det visste kejs. ganska väl – en annan befälhafvare, det det hvar detsamma som öppet myteri – skandal inför hela verlden. –svårtytt Således skickades först en biktfader, sedan erkebiskopen af Wien att beveka den oumbärlige, som fortfor att vägra. Först den tredje underhandlaren, fursten af Eggenbg,|260| men på vilkor så förödmjukande, att från denna stund var det Wstein, icke mera Kejsaren, som befallte i riket. Hert. af Friedland förklarades för kejsarens, det kejs.kejserliga husets och Spanska kronans öfverste fältherre, med oinskränkt fullmakt att handla efter godtfinnande lif och död etc. Hvarken kejsaren eller hans son skulle få infinna sig vid hären. Wstein skulle som belöning erhålla ett af kejsaredömets arfländer, dessutom Meklenbg och dessutom öfverhögheten öfver alla provinser han kunde komma att eröfra. Det oaktadt skulle han från kejs.kejserliga skattkammaren förses med nödiga medel för krigets förande, och alla rikets provinser skulle ständigt stå öppna för genomtåg af hans här.

2 PåOch dessa i historien exempellösa vilkor, dikterade af en undersåte för hans laglige herrskare, nödgades kejsar Ferdinand utan motsägelse underskrifva. »Dessa vilkor, säger Chemnitz, förvandlade herren till tjenare och tjenaren till herre.» – »Dessa vilkor, säger Richelieu, voro den rätta orsaken till Wsteins sedermera inträffade mord; ty ingen regent kunde i längden bestå med en sådan undersåte.» – När från denna stund tidehvarfvets tvenne största militäriska snillen trädde i kamp mot hvarandra, var det likasom en rättvis försyn velat tydligen klart visa åtskilnaden mellan mörkrets och ljusets främste kämpar, i det att hon lät G. A. menskliga storhet, parad med så mycken ödmjukhet, rätt tydligt framstå vid sidan af allsvårläst p.g.a. strykning en hans trotsige titans motståndares omätliga högmod.

3 Men snart visade sig i alla fall, att ett snille af första rangen fattat den kejs.kejserliga maktens fallande fana. Det var i April 1632. Inom få veckor voro Saxarne|261| fullständigt utdrifne ur Böhmen, dels med svärd och dels med guld. Arnheim tog mutor, kurf. af Saxen, afundsam, rädd och vankelmodig, stämplade ånyo med de kejs.kejserlige och mot Svv.Svenskarne, eller fastmer med båda på samma gång. – Vid denna tid var kurf. af Bajern i det mest förtviflade läge, hans land och hufvudstad intagne, han sjelf landsflyktig med en ringa qvarlefva af sin här. Huru frossade icke W:steins hämdlystnad öfver denne förhatlige fiendes olycka,. uUnder det att kKurf. Maximilian, anstiftaren af Wsteins afsättning, nu måste måste nu med krypande böner och vänskapsbetygelser anropa hans hjelp! Han Men Wstein stod orörlig i Böhmen, medan Sv.Svenskarne öfversvämmade Bayern,. h Ändtligen möttes båda furstarne i Eger i Böhmen och omfamnade hvarandra i åsyn af deras gåfvo deras väntande härar den sällsama anblicken af tvenne dödsfiender, hkahvilka med honung på läpparna och galla i hjertat omfamnade hvarandra. Nära. Båda härarna förenades och tågade nu, 60,000 m.man stark, under omgifna af härjade åkerfält och brinnande byar vesterut mot Donau och Svv.Svenskarne – I Neumarkt höll Wstein en mönstring med sin här. 60,000 fullrustade krigare tågade i oföfverskådliga leder saluterande förbi den mäktige fältherren. »Nu – utropade Wstein – med en vid anblicken af denna här, som tycktes i stånd att eröfra verlden, – inom 4 dagar skall det visa sig hvem af oss, jag eller Sv.Svenskarne, är herre i Tyskland!»

4 Under det att denna storm fara samlade sig vid horizonten likasom ur intet en börjande orkan ur den toma, men åskdigra luften, hade G. A. fortsatt sin segerbana i Bajern. Kanske icke utan skäl har man lagt denne store härförare till last, att han icke i tid anade farans storhet och sökte att förekomma den.

|262|

5 Memmingen. – Donauwerth. Han synes ha underskattat sin nye fiendes fiendes styrka och tvekade ännu, om han borde infalla i Öfra Österrike för att der understöda de protest.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning böndernes uppror, eller rycka vesterut för att bemäktiga sig Elsas, – då han natten mot d. 26 Maj erhöll den oroande underrättelsen att Bayrarna belägrade Weissenburg som i hans rygg,. och Strax derpå hvad som var värre, först fick underrättelse om att Prag eröfratsoriginal: eröfringats af de kejs.kejserlige – och. Nu delade han sin här i tre tre fyra delar: en under Joh. Banér fick ordres att efterhand utrymma Bajern och fatto posto i Rain; – densvårtytt andra under hert. Bernh. af Saxen W. skulle framrycka söderut mot beherrska södra Schwaben – den tredje under G. Horn skulle framrycka åt vester mot skickades att intaga Elsas, under det att kon. sjelf med återstoden 18svårtytt000 m.man gick tillbaka mot Nürnbg. Det var, som man ser, ett stort, inveckladt strategiskt system, som gick ut på att försvara det vida område, öfver hkethvilket de sv.svenska vapnen utbredt sig uti s.södra Td.

6 Emellertid hade bud på bud kommit från Nnberg med begäran om hjelp, emedan man förutsåg att denna rika och protest.protestantiska stad skulle blifva det första föremålet för Wsteins anfall och hans soldaters roflystnad. Hans Kon:s försök att under denna marsch hindra bayerska härens förening med den kejserliga misslyckades.

7 Den 18 21svårtytt Juni n. st.nya stilen inryckt anlände G. A. med sin här, som då endast räknade 2018,000 man, till Nürnbg. Denna stad var G. A. kär – han ville för hvad pris som helst rädda denna stad från Magdeburgs öde. Hären förlades i läger S. V. utanför staden, och dag och natt arbetades på nya befästningar, intilldess att hela ställningen, staden och lägret, utgjorde en s:hängandesammanhängande kedja af skansar, vallar och bastioner, på hkahvilka 300 eldgap sto lågo redo att mottaga Wstein – Fästning kring fästningen. Mästerverk.

|263|

8 – Stora förråder. – Skaror af landtfolk. Sedan Wstein förgäfves låtit utsprida att han ämnade sig till Saxen, för att locka G. A. norrut, och sedan han men i stället skickat Holk att med sina skaror af mordbrännare öppna en bred gata af aska in i detta olyckliga land ända till Dresdens murar – bröt han, förenad med Bayrarne, in i Franken öfverallt betecknande sin väg med brand och förödelser – han älskade att som Jupiter omsvårläst p.g.a. strykninggifva sig trifdes så väl vid lågornas sken – de voro belyste hans storhet, som i sig sjelf var så mörk. D. 25 Juni hade han hunnit några mil från Nbg och skickade sitt avantgarde förut till Neumark för att rekognoscera. Der nära stod den djerfve Taupadel med omkr. 2000 m.man sv.svenska trupper. Han misstog sig om fiendens styrka, angrep oförväget, blef slagen och fången. Detta var första dusten: den utföll olyckligt. Men W:stein hade för afsigt att insöfva G. A. med smicker – betalade sjelf Taupadels lösen och skickade honom tillbaka till kon. – Denna courtoisiespråk: franska förnyades sedan med flera fångar, som hade i uppdrag att försäkra Wn kon. om Wns höga beundran. Men G. A. bet ej på kroken – han fortfor att med skarpt öga och handen på svärdfästet bevaka sin farlige fiendenss minsta rörelse.

9 Wn fann icke rådligt att angripa kon. i hans fasta ställning, utan tågade på vördnadsfullt afstånd i en halfcirkel i söder förbi Nürnbg och lägrade sig på tre skogbevuxna kullar i vester om staden. Här uppförde han rundtomkring starka förskansningar, och emedan höjderna i sig sjelfva voro svårt tillgängliga samt hade på en sida Regnitzfloden, på de öfriga sidorna kärr och skogar, blef hans ställning der så godt som ointagelig. – 50,000 man, 30,000 hästar, en hel armé af krämare och marketentare samt icke mindre än 15,000 qvinnor åtföljde detta läger, i hkethvilket spel och alla slags utsväfningar bildade en sällsam kontrast mot sv.svenska lägret.

|264|

10 Så stodo de båda härarna, anförda af sin tids största fältherrar knappt ½ mil ifrån hvarandra i icke mindre än 9 veckors tid, hvarunder hela Europas ögon med största spänning voro fästade på dem. G. A:s afsigt var att i sin ointagliga ställning försvara Nürnbg, uttrötta fienden och undertiden bereda sina fältherrar fritt spelrum på andra håll. W:steins afsigt var åter att uthungra Svv.Svenskarne och Nberg genom att på alla håll afskära tillförseln, hvarföre han bemäktigade sig alla kringliggande fästen och med sitt välberidna kavallerie uppfånga alla sv.svenska härens transporter.

11 Furage.

||||||||||||||||||||