Åttonde Föreläsningen. 11/10 64

|58|

Åttonde Föreläsningen. 11/10 64.

1 »Efter adeln här i Fd intill denna stund icke kansvårtytt med några skriftliga dokumenter, bref och insegel bevisa, att de några synnerliga och särdeles privilegier hafva framför adeln i Sv. –Sså kan ock H. F. N.Hans Furstliga Nåde dem ingen mera frihet efterlåta, än adeln i Sv. »etc. Eljest ville deraf hvarjehanda ondt följa, hvar den ena framför den andra någon synnerlig och särdeles frihet hafva skulle.» – Svaret »Påkonsekvensändrat/normaliserat grund häraf bestämmes att två frälsebönder skola deltaga i gärder och skjuts for lika med en skattebonde. Frälsebönderne skulle vara frie från utskrifning inom en mil från sätesgården; men adeln förbjöds att inom fredsmilen inrymma mera folk, än vför hvarje hemman är nödigt. Vidare stadgas noga huru häradsh. och lagmansräntan skall utgå, huru sakören uppbäras, tionde erlägges. Hvad angår adelns förböner för åtsk. personer, som stämplat mot riket samt brukat deras otillbörliga mun mot H. F. N.Hans Furstliga Nåde och stått efter hans lif, så kan H. F. N.Hans Furstliga Nåde dertill intet göra, förrän han talat med riksens ständer derom. biskop. försörjas Och ville adeln begära flera privilegier, skulle de dermed vända sig till riksens ständer.» Ax. Iv. Stjernkors.

2 Likväl fingo fram på sommaren Kurk, Stålarm och Stjernkors m. fl. sin frihet. Ebba Stenbock 1602. – Stålarm † 1620. Af detta kon hert:s svar kunde adeln väl förstå, att den nu fått en herre, som ämnade fortfarande hålla tyglarna i sin hand. Biskopen Den gjorde också intet vidare öppet försök till motstånd under Carl IX:des regering. Kröning. Men väl sökte den i tysthet undandraga sig gärder och rusttjensten och samt behandla sina underhafvande som förut, hkethvilket föranledde trassel, och klagomål och stränga hotelser.

3 Åbo d. 29 Nov. 1601 inom 3 veckor: riddersk.ridderskapet och adeln, ryttmästare, höfvidsmän, fogdar, skrifvare och andre befallningsmän, försedde med bevis på deras gods. – D. 3 Jan. 1602: hert:s punkter om beloppet af deras rusttjenst och gärder. – Adelns svar d. 7 Jan. – S. d.Samma dag hert:s gensvar. – 9 Jan. trohetsförsäkran. – 10 Jan. förbön för Göran Posse, Arvid Stålarm m. fl. samt b.biskop Ericus Erici. – D. 12 Jan. svarar hert. att han ville befria adeln från alla extra gärder, utom krigsgärd, brudskatt, kröningsgärd och slottshjelp – – D. 14 Jan. adelns begäran om confirmation på deras särsk. privil. – förbön. – taverner – – Hert:s sista och ändtliga svar d. 15 Jan.

4 Här är stället att tillägga några ord om den under klubbekriget så ryktbare Hans Hansson t. Monikkala. Monikkala är ett säteri i Janakkala s:n (nu1811 Liljebrunn) H. Hansson tillhörde adliga ätten Erthel och brukades år 1597 af hert. Carl till uppviglare i Österbotten,|59| hvarifrån han skref bref på bref för att uppreta hert. till våldsama åtgärder mot »dessa mandråpare och landsförderfvare, som alla hafva ett förgiftigt hjerta mot H. F. N.Hans Furstlige Nåde och dag och natt törsta efter vårt fattiga blod.» C. Flg brukade kalla honom den »Gud-, ed- och äreförgätna mskanmenniskan.» – Hösten 1597 drog han H. H. till Åbo med en skara ÖbottningarÖsterbottningar till hert:s hjelp och blef sedan, till belöning för sina tjenster, fogde l.eller landshöfd. i Öbotten. Här visade han dock sin rätta natur och ådrog sig genom sin falskhet, sin egennytta allmänt hat. – Eft Vid denna tid hörde man H. Hansson ställa sig in hos hert. med en berättelse att Stålarm låtit förfärdiga en spiktunna efter H. H:s längd för att uti den kasta honom i strömmen. – 1598 ställde han sig åter väl med Sigismd, men nu lät verkl. Stålarm öfverraska och häkta honom i Korsholm samt föra honom fängslig till Åbo, der han dömdes, väl ej till spiktunnan, men till stegel och hjul. Han föregaf sig nu vara i besittn. af vigtiga statshemligheter och skulle fördeas i handklåsvårtyttfvar t.till Sigismd, men tiderna förändrades och befälh. i Reval Göran Boje vlät H. H. stadna der qvar, tills han befriades af hert. år 1600. – Då reste H. H. då till Fd och vsökte ställa sig in med att afråda alla eftergifter i skatterna, emedan, sade han, det gick ingen nöd på bönderne, de hade nog råd att betala. – Förmodl. ansåg han sig ej nog belönad för sina tjenster, ty 1603 finner man honom ånyo invecklad i hemliga stämplingar med Polackerne för att åter förhjelpa Sigismd på sv.svenska thronen. Nu blef han för andra g.gången häktad, lagd på sträckbänken och tvungen att bekänna, dömdes derpå till döden och halshöggs den 29 Maj 1605 utanför Sthm. –

5 Här är stället att tillägga några ord om den under klubbekriget så ryktbare Hans Hansson t. Monikkala. Monikkala är ett säteri i Janakkala s:n (nu1811 Liljebrunn) H. Hansson tillhörde adliga ätten Erthel och brukades år 1597 af hert. Carl till uppviglare i Österbotten,|59| hvarifrån han skref bref på bref för att uppreta hert. till våldsama åtgärder mot »dessa mandråpare och landsförderfvare, som alla hafva ett förgiftigt hjerta mot H. F. N.Hans Furstlige Nåde och dag och natt törsta efter vårt fattiga blod.» C. Flg brukade kalla honom den »Gud-, ed- och äreförgätna mskanmenniskan.» – Hösten 1597 drog han H. H. till Åbo med en skara Öbottningar till hert:s hjelp och blef sedan, till belöning för sina tjenster, fogde l.eller landshöfd. i Öbotten. Här visade han dock sin rätta natur och ådrog sig genom sin falskhet, sin egennytta allmänt hat. – Eft Vid denna tid hörde man H. Hansson ställa sig in hos hert. med en berättelse att Stålarm låtit förfärdiga en spiktunna efter H. H:s längd för att uti den kasta honom i strömmen. – 1598 ställde han sig åter väl med Sigismd, men nu lät verkl. Stålarm öfverraska och häkta honom i Korsholm samt föra honom fängslig till Åbo, der han dömdes, väl ej till spiktunnan, men till stegel och hjul. Han föregaf sig nu vara i besittn. af vigtiga statshemligheter och skulle fördeas i handklåsvårtyttfvar t.till Sigismd, men tiderna förändrades och befälh. i Reval Göran Boje vlät H. H. stadna der qvar, tills han befriades af hert. år 1600. – Då reste H. H. då till Fd och vsökte ställa sig in med att afråda alla eftergifter i skatterna, emedan, sade han, det gick ingen nöd på bönderne, de hade nog råd att betala. – Förmodl. ansåg han sig ej nog belönad för sina tjenster, ty 1603 finner man honom ånyo invecklad i hemliga stämplingar med Polackerne för att åter förhjelpa Sigismd på sv.svenska thronen. Nu blef han för andra g.gången häktad, lagd på sträckbänken och tvungen att bekänna, dömdes derpå till döden och halshöggs den 29 Maj 1605 utanför Sthm. –

6 RepetitionRepet. Danska kriget. Carl IX. Hans sv.svenska styrelse. Hyvä kuningasspråk: finska. Missvext. Farsot. Förtryck. Röta. Till sköfling Räfst. Bönder. Principer. Adeln. Oumbärl.

7 H. H:s betydelse är egentl. den att han gifver oss en trogen bild af partisöndringen i landet, sådan den i alla tider begagnadess af samvetslösa personer att drifva allt till ytterligheter. För partimän af denna sort är ingenting heligt, icke ens troheten mot den fana, under hkenhvilken de ställt sig, och ringa rör det dem, om fäderneslandet går under, endast de på ruinerna af dess välfärd kunna fästa sitt bo och frossa af maktens njutningar.

|60|

8 TilldDet f.finska presterskapet fick en ganska hård känning af Carl IX:s egenmäktiga vrede. I denna tid gick religionen som en bindande tråd genom sinnen och händelser. Man torde ej heller misstaga sig, om man gissar att den f.finska kyrkan, ej varit obenä så misshandlad som hon länge varit af konungamakten, icke ogerna sökt begagna de politiska tilldragelserna till att återvinna någon del af sin förlorade sjelfständighet. Det f.finska prestersk. hade också mer än tillbörligt inblandat sig i tidens politiska fejder: presterne det hade sin hand med på ena sidan i klubbekriget, på andra sidan i Fgs och Stålarms motstånd. Carl hade personligen ondt öga till Fds prester och beskyllde dem för okunnighet, tröghet, girighet och tillgifvenhet för den påfviska surdegen. Fördenskull ville han afsätta många prester och hemsöka de öfriga med en gärd af 5 daler till krigsfolkets underhåll samt instämde dem till riksdagen i Linköpg. Dit fördes fängslig sjelfve den f.finska biskopen, den välmenande Ericus Erici, mot hkenhvilken Carl var särskildt förbittrad för hans medverkan till införandet af Johan III:s liturgi och för hans opposition på Upsala möte. Ständernasvårtytt voro den gången nog rättvisa att frikänna både biskop och presterskap, men Carl lät dock i riksdagsbeslutet intaga straffgärden, och först efter någon tid efterskänktes hälften deraf. Biskopen förblef dock i tre (?) år af sitt suspenderad från embetet och återfick det först sedan han betalat 100 daler i plikt. Förh. mellan honom och konungen fortfor att vara dock ganska spändt under hela Carls regering: och embetet en ny afsättning kunde med möda undvikas. – Så egenmäktigt förforo alla de första Wasakonungarne mot den förtrampade kyrkan, och det var först sedan hon i denna förödmjukelsens långa och bittra skola lärt sig underdånighet under staten, som hon under de följande regeringarna återfick någon del af sin förlorade frihet.

9 En egendomlig belysning får den f.finska kyrkans ställning genom de öden som vid samma tid drabbade en af hennes utmärktaste personligheter och den f.finska vetenskapens veteran, mathematikern, stjerntydaren Sigfrid Aroni Forsius.

|61|

10 Denne berömde man var född i Hfors på 1560 talet och hade som informator för en af de unge Hornarne tillegnat sig under utrikes resor den tidens högsta insigter i naturvskapernanaturvetenskaperna. Ryktet om hans lärdom förskaffade honom af Carl IX det ärofulla uppdraget att, jemte Hieron. v. Birkholtz, för första gången uppmäta Lappmarken och deröfver affatta en karta. Stod i nåd hos kon. Ädla stenar i Lappmarken 1606. – Befaller ståth.ståthållaren O. Mörner att eftersöka en tingest, som mäster S. A. glömt i Fd och vill hafva efter sig till Tyskld. – 1603 uppdrag i Fd att drifva på lata fogdar och hålla vaksamt öga på ryttarnes ofog. Fältpredikant. – Nerpes gäll. Härefter blef han, med vexande rykte, professor i astronomin och mathematiken vid Upsala univ:t,. Det var då han som från 1597 begynte utgifva de första almanackor i norden i st.stället för de vanliga runstafvarna, hvarmed man dittills betecknade årets tider och helgdagar. Men dessa almanackor hade sina faror: de voro barn af sin tid och innehöllo, utom vanliga tids- och väderleksbestämmelser, äfven många s. k. prognostica l.eller förutsägelser om märkeliga händelser, som skulle tima under årets lopp. En af dessa prognostica för 1605 säges hafva förutsagt den olyckl.olyckliga utgången af slaget vid Kerkholm och kon:s fara, hvarföre han högeligen afstyrkt kon:s tåg. Det tillägges, att Carl i sin vrede lönat spåmannens varning med sträckbänken, der mäster Sigfrid »blef något sträckt, dock icke till döds.» – Sannolikt Visst är, att den berömde mannen föll i onåd och förbjöds att predika i Sthm. Der återfinne vi honom neml.nemligen som kyrkoherde vid Riddarholmskyrka, men nu stötte han sig med den mäktige gunstlingen Tegel genom ett prognosticon, der han i almanackan klagade öfver de högas yppighet, hvarpå han af Tegel anklagades för hemligt förstånd med Sigismd och inspärrades under svåra misshandlingar på Örebro slott intill 1611, då han af riksdagen frikändes, sedan han under fångenskapen utarbetat ett vidlyftigt verk i fysiken, som aldrig blef tryckt.

|62|

11 På detta sätt behandlades den tiden lärdomen. – Joh. Messenius. Fångenskapen hade brutit den plågade mannens kraft, men icke hans tro på sina älskade stjernor. Den milde G. A. ville försona fadrens hårdhet och erbjöd S. A. ett pastorat. Mäster S. säges då hafva begärt det minsta gäll uti Sv. rike och utnämndes 1613 till kyrkoh.kyrkoherde i Ekenäs med Pojo. Här vakade han nätterna igenom med sina stjernor och fortfor att utgifva sina almanackor, men nu stötte hans prognostica presterskapet, som fannoriginal: fanns hans stjerntyderi alltför gudlöst, han blef kallad att stå till svars för konungen och Upsala domkapitel samt lärer fått behålla embetet, men dömdes att återkalla sina yttranden och, hvad som var hårdare, att afsäga sig umgänget med sina stjernor och icke vidare spå i händerna. (Örebro, hoffröknarna). – Såedan lefde SMäster S. oantastad till sin död 1637, men icke sysslolös, ty utom sin fysik, utarbetade han äfven en mineralogi, – hvari han säger guldet vara födt af rent qvicksilfver och rödt svafvel, – samt en med noter försedd latinsk öfvs.öfversättning af Esras 3 och 4 böcker. Han har förf.författat psalmen 207 och öfvs.öfversatt ps. 286 i sv.svenska psalmboken, båda på det sätt, att begynnelsebokstäfverna i hvarje vers sammanlagda bildade hans namn, ehuru den sednare förra ps.psalmen efteråt blifvit ändrad. – För öfrigt spådomar: Sellingefärd. – Sin dödstimma.

12 En annan mäster l.eller magister, som vid denna tid spelat en rol i f.finska historien, är den bekante förrädaren af Åbo slott 1597 Daniel Theodori Hjorth,original: . adlad Hjortvipa. Poet. Hans tragiska slut vid detta tillfälle tillhör poesin. I verkligheten lefde han ännu åtm. 16 år derefter, hugnad med konungens gunst och flera uppdrag såsom en beskickn. till tsaren 1606. I Norra Fd, förordnades han bland annat att hafva inseendet öfver Uleå slotts byggnad och att förlägga handelsplatsen vid Torneå elf till det ställe, der staden sedermera uppstått. och råer i Lappld.original: Lappld 1608 förde han protokoll vid en disput.disputation i Upsala. 1613 med Karl Filip till Wbg.

13 RepetitionRepetition 5/10 68. Fogdarne. Kronan och folket. Adeln. Landtdag Jan. 1602. Hans Hansson t. M. Presterskapet. S. A. Forsius. Knapadeln. 1602 åt 92 bönder i Jääskis, 1606 åt andra adelig sköld –

|63|

14 Borgare, liksom bönder, i Fd hade från början hållit med Carls parti, och derföre visade han sig dem synnerligen bevågen, såmycket mer som hans skarpa blick genomskådade handelns betydelse för ett så kustrikt land som detta Fd. Han gjorde derföre allt hvad i hans makt stod att skydda städerna mot krigsfolkets öfvervåld och fogdarnes prejerier samt stadfästade och utvidgade städernas privilegier. Men dessa städer voro då ännu både få och obetydliga, till antalet endast 8, af hkahvilka hufvudstaden Åbo enl. en sannolik beräkning hade blott 1,800 bofaste invånare, Wiborg 850, Nådendal 130, Ekenäs 150, Björneborg och Hfors omkr. 550, Raumo 400 och Borgå 250 invånare. Af den krigshjelp städerna åtogo sig på riksdagen i Norrköpg 1604 kan man också någorlunda sluta till deras förmögenhet, och den måste ha varit ringa nog, efter Åbo ej ansågs kunna lemna mer än 50 daler, Wiborg 25, Bborg och Hfors hvardera 16, Raumo 13 daler 12 öre, Borgå 6 d. 3 mk, Ekenäs och Nådendal hvardera 5 daler. Man finner också, att hela införseln i Åbo år 1606 steg till 32,000 daler = 12,000 och tullen till 3,656 daler: i Wiborg steg importen 1602 till 23,944 daler. 1 daler Silfverm. = 4 mk. 1 mk = 98 penni. Huru mycken afund med all denna ringa rörelse rådde emellan de f.finska städerna, ha vi förut anmärkt; såsom när Åbo 1599 och när Hfors idkeligen anhöll att Borgå måtte ödeläggas och invånarne tvingas att flytta hit, svarade kon Carl visligen: »om man saken rätt betänker, så ligga begge städerna icke hvarandra så nära, att den ena kan vara den andra till mehn. Utan der allt olagligt köp blefve förtaget och man ville sig mera om god ordning, än oordning beflita, så ock aflägga all afund och ilvilja, då kunna icke allenast de städerna blifva vid makt, utan än flera i riket plantas och upptagas.»

|64|

15 1602 blefvo verkl. Borgå stads privilegier bekräftade och staden erhöll två års tullfrihet. För att gynna Hfors, förbjödos bönderne att föra sina varor till Reval, utom ved och färsk fisk, och borgerskapet uppmanades flitigt att inrätta en gästgifvargård. Bborg fick skattefrihet på 6 år efter branden 1601. – Icke ens Carl IX stod likväl framom sin tids trånga nationalekonomiska åsigter. Han insåg lika litet som sina företrädare, att just dessa många reglementen, hvarmed man ville leda varutrafiken enda uteslutande på de af reg.regeringen utstakade banor, var främsta hindret för handelns och städernas uppkomst och att det enda kraftiga medlet var att frigöra handeln ifrån dess tunga fjettrar.

16 Kon:s uppmärksamhet hade länge varit fästad vid den lifliga landthandeln i det idoga och bördiga Öbotten, som ännu icke ägde en enda stad. Nu stod Ö:botten i särskild gunst hos konungen, och det hade främst och afgjordast omfattat hans sak uti Fd; det hade lidit så mycket för hans krona och välde. Utgjutit strömmar af blod. Så stora tjenster och offer fordrade någon ersättning, och kronans intressen, som ej kunde bevakas i landthandeln, manade på sitt håll till städers anläggande. Redan 1600 förordnades, att köpmännen från det inre landet och sjökusten borde nedsätta sig i Mustasaari, Pedersöre, Salo, Uleå och Kemi, åt hkahvilka orter stadsprivilegier utlofvades. Kon:s resa 1602. 1605 förnyades samma påbud för M:saari, Uleå, Torneå, Kemi och Uleå. Till följd häraf anlades vid Uleå elfvenss mynning, der alltsedan 1400-talet en köping funnits, Uleåborg, hvars fundationsbref är dateradt d. 8 April 1605 och privilegier d. 26 Sept. 1610, – och Wasa, grundlades d. 2 Okt. 1606, med privilegier af d. 30 Jan. 1611. Donation. Sistn. stad anlades på Mussar bys ägor vid en hamn, som då var tillräckligt djup för större fartyg men sedan uppgrundats till följd af landthöjningen omkr. 10 fot,. och sStaden erhöll,|65| den kungl. Wasaatte till särskildt wedermäle af kungl. ynnest, köpt med landets blod och lidanden, Wasaättens ärofulla namn och vapen, den bekanta sädeskärfven, – ett namn, som – som var köpt med klubbekrigets strömmar af blod och bördadt åt våra dagar af fäders redbara mödor – ett namn, som derföre tillhör landets dyrbaraste historiska minnen och som sådant bordt hållas heligt af efterkommande slägten. En betydlig donation af jord åtföljde denna kungl. gåfva. – Jag skall vill ännu om namnet tillägga, att om äfven detta Wasa sknamn aldrig skall försvinna ur historien, så skulle det med staden försvinna ur geografin, ty under det att många städer bära blifvit uppkallade efter kunglige personers fordopnamn, har ättenamnet Wasa icke stadnat vid någon annan ort, än en liten gård i Uppland, hkenhvilken förmodas ha varit Wasaättens ursprungl. stamgods.

17 Hvad angår Salo Pedersöre, Salo och Torneå, så utfördes Carl IX:s tillämnade stadsanläggningar der först under senare regeringar, likasom äfven städerna Gamla och NyCarleby äro tillhöra hans systematiska plan för den Österb.Österbottniska handelns utveckling, – och hvad slutl. Kemi angår, är det bekant att Carl IX:s tanke på en stad vid denna stora elfs mynning återkommit i våra dagar, 250 år efter hans död, ehuru den ännu synes få gifva sig rundelig tid att vänta. Större exempel: Hfors, Pbg. Det är på detta sätt en stor, långtseende ande likasom utströr sina frön i kommande tider. De drifvas af stormarna hit och dit utan rot och fäste, tilldess man anser dem mången gång för alltid tillspillogifna utan vidare lifskraft; – men så kommer entt dag, när tiden är ett gynnande ögonblick, den halftförgätna tanken slår rot, uppvexer till grönska och bär sin frukt för slägten och tidehvarf.