Femtonde Föreläsningen 14/3 64

Femtonde Föreläsningen 14/3 64.

1 Uppror mot G. W. Hoya. Dacken. Smålänn. I Wbg. – G:s tillämn. flykt.

2 Efter Dackefejdens slut följde i hela Sv:s rike ett tioårigt fredslugn, som gaf kon. Gustaf tid att befästa sina storverk. Det första hade varit rikets befrielse genom unionens upplösning. Det andra, allt fortgående, var reformationen. Det tredje blef arfföreningen i Vesterås år 1544. – Valriket.

3 Redan åroriginal: År 1526, då rådet uppmanade kon.konungen att välja en gemål, kförsäkrades, att derest Gud skänkte honom söner, skullesvårläst p.g.a. inbindning/konservering en af dem – helst den äldste – blifva hans efterträdare. obs. De öfrige skulle, som kungabarn anstår, försörjas med land och län. – Feodalsystemet = Gustafs egen hush.hushållning med riket såsom sin egendom. – År 1531 hade kon. Gustaf förmält sig med prinsessan Katharina af Lauenburg, systersvårläst p.g.a. inbindning/konservering till drottningen af Dk, Christian III:s gemål. förtal – danmaresvårtytt – † 1535. – 1533 Erik. – 1536 Margaretha Lejonhufvud, dotter till Erik Abrah:son. Sv. Sture. – Lyckligt. – Tio barn – 8 vuxna. – Johan f.född 1537. Magnus. – Carl † 1550. † 1551. – Tredje gemålen Katharina Stenbock g.gift 1552. Laur. P. G. 62 år. – hon 18. Kyrkomöte i Wadstena – biskpen i Linkpg. G: Roos. 1560 förbjödos presterne att fästa olika folk, ett ungt och ett gammalt. – År 1540 framförde kon. G. prinsarne Erik och Johan inför det församlade rådet i Örebro, utdrog sitt svärd, och lät de närv. , i det de vidrördea svärdet och förestafvade dem en ed, hvari de erkände hans söner som rätte afrfvingar till riket. Fyra år derefter blef detta högtidligen bekräftadt på riksdagen i Vesterås år 1544.

|107|

4 1557 i rikssignetet minne af gamla förbundet – 1559 – danskt fartyg prins Joh. sönderhugga vapnet – första g.gången på sin dotters vagn – Under r.ryska kriget i Dmks vapen – arfpr.arfprinsen i sitt sigill.

5 Här erkändes icke allenast Sv:s riketkrona vara ärftlig inom thron Wasaätten, utan äfven förstfödslorätten bestämdes för kon:skonungens manliga arfvingar, och prins Erik, då 11 år gammal, hyllades som thronföljare. Denna arfförengarfförening i Vesterås är daterad d. 13 Jan. 1544 och å alla ständernas vägnar utfärdad af adeln, som här kallar sig »Sveriges kronas medledamot och stöd». Ytterligare förklarde sig ständerna på riksdagen i Strengnäs 1547 villiga att erkänna och upprätthålla den testamentsordning, »som kungl. Majestät emellan sina konungsliga lifsarfvingar gjort eller ännu görandes varder». – Här presterskapet, med de öfrigas bifall. – Genom alla dessa beslut var nu Sv:s rike förvandladt från ett valrike till ett arfrike enl. förstfödslorätten. , och den på samma gång det Derigenom tryggades riket emot allt ännu uppdykande kronpretendenter,. Det tryggades mot och vådorna af partival (Christ. III: tre kronor. rimkrönikor,) tillika underkastadt all den slump, som följer af thronföljarens personlighet. Faran låg likväl icke deri – detta system är numera erkändt i alla Europas monarkier, äfven de friaste – faran låg deri, att det var enväldet, som förtroddes åt sbördens slump, och följderna visade sig blott alltför snart hos G. W:s närmaste efterträdare.

6 För Fd blef denna arfförening i W:ås af stor och vigtig betydelse, emedan härigenom upphäfdes kunga brefvet af 1362 och t. v.tills vidare Fds politiska rättigheter. Från Sålänge Fd hade rätt att deltaga i valet af Sv:s konung, var detta land erkändt såsom en politiskt berättigad del af helstaten – af statsförbundet – och så hofsamt denna rättighet än blifvit begagnad, så att derigenom icke mer än en enda gång, och då blott för kort tid (1457), någon strid uppstått mellan de båda nationerna om konungavalet, – så innebar dettnna rättighet likväl ett erkännande af af Fds nationela autonomi – dess ursprungl. åtskilnad från Sv. och Sv.Svenska folket,. Denna rättighet blef nu upphäfd. Fd ansågs i allo förenadt med Sv. – Från denna dag – fr.från d. 13 Jan. 1544 – blef Fd en provins under Sverige och fortfor att vara det ända till 1809.

|108|

7 Fd åtnjöt vid denna tid ett yttre lugn, som det väl behöfde, för att i någon mån reda den stora förvirringen i dess kyrka, dess lagskipning m. m. (framdeles). Det enda: Hoya 1534 – Erik Fg 1534 – 40 »liffl.lifländska herrar» 1551: Tavasterna brännt i Öbotten de sv.svenska nybyggarnes gårdar – »som rest sig sköna hemman på skogarna.» – Lappwesi 1552–3. Mot slutet af Gustaf I:s regering begynte åter åskmolnen draga sig tillsamman från öster. – Den 1510 med Rd afslutade 60 åriga freden hade 15237 korskyssn.korskyssningen [--]oläslig handstil blifvit förnyad, men gränserna förblefvo obestämda – och i det öde Lappland funnos allsinga gränsmarker. Lappskatt. Norge Hvitah. RneRyssarne i Kola: erkebiskop Makarius kyrka 1533. – Uppburo skatt. – Birkkarl. Detta föranledde på båda sidor stridigheter mellan fogdarne om skatten, plundringen, mord och brand. – Nils Grabbe Wby 154234–45. 1544 rysk beskickng i Sthm – N. Grabbe anhöll dem på återresan. – 1545 d. 1 Juni klagar kon. G. i ett bref till Frans I öfver ett ryskt infall i Fd. – Lik[-]oläslig handstil År 1555 befaller kon.konungen häkta höfd.höfding Nils Anderson, »efter han och flera hans vederlikar med rof, mord och brand in på de Ryssar uppväckt dem emot Fd.» – Nyårstiden 1544 inföllo en hop Ryssar från Nöteborgs län, ihjälslogo några svenske tjenstemän, halshöggo 12 bönder, hvkahvilka de sedan stoppade under isen, och plundrade Tervajoki by, hkenhvilken då ansågs för den bästa i Eyräpää härad. – N. Grabbe fordrade böter – skref till storfursten och r.ryska höfd.höfdingen i Nöteborg. – Rysk beskickng i Sthm 1545, klagara utan påföljd – sakn.saknade instruktion om gr. – uppsäger freden – anhållas på återresan af N. Grabbe och hållas några dagar insatta på Borgå gård. Hppg Neva 142. – De afreste med förbittring och framförde troligen illa kon. G:s bud, att han ville nästa sommar skicka fullmäktige för gränstvisterna. – Dessa fullm. fingo vänta förgäfves – 1547 nya r.ryska klagomål. –

8 I Rd regerade vid denna tid Ivan IV Was:w, med tillnamnet den grymme, sedan 1533,. Regent vid 3 års ålder – Helena förmyndare sedan 1538 bröderne Schuiskoj – storstad – partier – nya Schuiskoj – krig med Polen – förbund med Liffland – partiestrider tatarer – hindrade krig mot Sv. – Men 1547 blef Ivan myndig – utsväfv. Tsar – morbröder S. å.Samma år förfärlig brand i Moskva – 1700 mskormenniskor. – 1552 intogs Kasan efter 115 år – Tsarerne i Krim, Astrakan,original: Astrakan Chiva, Buchara, Tiumen, Grusien, Tscherkessien – fursten 1555. Jediger i Siberien.

|109|

9 Med denna kolossala landvinning och med hela den vaknande jättekraft, som ånyo sökte ett mål för sin lystnad, kastade sig blef nu den ryska makten mot sv.svenska området mer än någonsin en farlig granne.svårläst p.g.a. överskrivning Förgäfves sökte kKon. G. bibehålla önskade fredoriginal: freden. – Men Hans vanliga försigtighet hade svikit honom. Han hade underskattatde Rds makt – han klagade sedan, att hans egna tjenstemän förledt honom att tro på deras enfald och underlägsenhet.

10 I Kivinebb sn fanns den tiden en kungsgård med en liten besättning, troligen på det ställe, som ännu bibehållit namnet Pontuksen linna. Här residerade en kon:skonungens fogde vid namn Nils Anderson. Denne samlade enligt gränsriddarnes vana en skara beväpnade och inföll, konungen oåtspord, härjande och plundrande på ryska området. Afsatt. För att hämnas detta, inföllo RneRyssarne i Nov. 1554 med 8000 man anförde af bojaren Ivan Fedor:tsch Borosin i Sv.Svensk Karelen, mot ettn gränsmark vester om öfra loppet af Systerbäck och benämndt Riitamaa – nu odlat och besådt af TsFf.Finnar. – 1555 d. 18 Jan. förnyades infallet – RneRyssarne nalkades Wiborg, härjade Lappvesi, uppbrände flera byar, och mördade kyrkoherden och närmade sig Wiborg. Utanför denna fästning drunknade ett antal af dem Wiborg på Räflande brast isen under dem och en hop drunknade. I Mars blefvo infallen tätare och gjordes från båda sidor. Förbittringen tilltog. RneRyssarne plundrade, och brände Nurmijärvi och Walkjärvi byar och bortförde flera hundrade läster säd från Euräpää härad. – Underrättelsen härom väckte bestörtning i Sthm. Men på samma gång ankommo budskap från kon.konungen i Polen och härmast. i Liffland, som uppmanade kon. G. till öppet krig. RneRyssarne uppgifvas ha varit 30,000 man starka under Ivan Bibikoffs anförande och delade sig i 4 hopar. En af dessa, 12000 m. st.man stark, vände sig emot Wbg. Mot dem tågade en f.finsk adelsman vid namn Jöns Månson med 1000 m.man och några små kanoner, förda på slädar. RneRyssarne ryckte fram efter deras vana med höga rop, men när de sågo Ff.Finnarne stå stilla och tysta, stadnade äfven RneRyssarne, och båda härarne betraktade hvarandra på ett pistolskotts afstånd. Då tog RnesRyssarnes fältherre ett stop fylldt med bränvin, drack det ut och slängde det från sig långs marken.|110| Till svar afs lät Jöns Månsson affyra sina kanoner, hkethvilket, enl. sv.svensk berättelse, hade till följd att flera r.ryska höfdningar föllo, hvarefter deras här utan långt motstånd anfölls skingrades utaf Ff.Finnarne Två gånger gjorde RneRyssarne motstånd, derefter blefvo de skingrade och förjagade inpå r.ryska området, lemnande efter sig vapen, hästar och byte. Vid underrättelsen härom drogo sig äfven de andra r.ryska hoparne med sitt rof tillbaka öfver gränsen. – Gränsfejderna fortforo hela våren. Grannarne brände hvarandras gårdar, bortröfvade hästar och boskap, säd och hö. –

11 Arfför.Arfföreningen Westerås. Ors. Rd. Ivan IV. Ryska kriget. Lappskatten. Riitamaa. N. Anderson. Jöns Månsson.

12 G. ogillade skref till sina fältöfverstar: »Oss synes rådligt, att man icke vill låta Jöns Månson rusa åstad med folket efter sitt eget hufvud, eller lita på att han fick öfverhanden sist han var i mangel med RneRyssarne.» – Karakteristisk. Vid denna tid utsände kon.konungen den tappre Jakob Bagge, af norsk slägt, med en betydlig flotta till Wiborg, mest dels för att undsätta med proviant dessa genom kriget utblottade trakter, men dels äfven för att rekognoscera ställningen och RnesRyssarnes tänkesätt. Bagge lemnade sina större fartyg i Wbg och seglade med de smärre djerft in i Neva till 1½ mil från Nöteborg. Ståth.Ståthållaren der – knes Ivan Ivan:tsch – skickade då en annan bojar att fråga hvarföre B. utan lof och lejd seglat in på tsarens område. B. svarade lika höfligt tillbaka, att han funnit någon osämja vara å färde mellan de båda rikenas undersåter och hitkommit för att skaffa sig säkrare upplysningar, än han kunde hoppas vid gränsen, der alla voro partiska. – Ryska sändebudet försäkrade då att tsaren ville hålla fred, hvarpå B. bad att hans besök ej måtte illa upptagas och föreslog att RneRyssarne skulle skicka sändebud till Sthm. Vidare begärde han att utbekomma en till Rd rymd sv.svensk förrädare Ivan Brynteson – vägrades, emedan tsarens tjenst – B: af förrädare har man ingen nytta, och om jag velat gynna sådana, bör du veta, att flera bland edra kommit till mig här i Nevan och erbjudit sig utvisa bojarernes gömställen m. m.|111| – B. erbjöd sig vidare att betala hvad han tagit – R:Ryska sändebudet utan mat kan du ej vara – håll till godo som vänskänk hvad du tagit. – B: förärade RneRyssarne några skjutgevär, som med tacksamhet mottogos, och återvände till Wiborg. Bagges bud, Olof Skotte, förde kung G. bak ljuset. Alla bojarer i Kexh län tillgifna, storfursten †

13 Bitterheten var dock redan för långt gången på båda sidor. Kriget brast ut. Kung G. rustade sig, utfärdade 28 i Juni 1555 krigsartiklar, utnämnde Bagge och Klas Henrik Kristerson Klasson Horn till Kankas, Nils Boije till Gennäs och Klas Kristers. Horn till Åminneoriginal: . till sina amiral a[]oläslig handstilfältherrar och seglade i Aug. sjelf öfver till Fd, åtföljd af prins Johan, medan prins Erik förde styrelsen i Sv. – Emellertid säges Olof Skotte hafva äfven till Bagge återfört falskt bud att genast rycka i fält –(?) hvarpå B. d.D. 10 Sept. ryckte Bagge med 4000 man ryckte in öfver r.ryska gränsen, till lands och sjös. Härmed kriget. – RneRyssarne härjade landet, der f.finska armén framtågade. – På tredje dagen möttes fiendens eftertrupper, som drogo sig tillbaka efter en kort strid, hvarpå f.finska hären framryckte öfver kärr och mossar mot Nötebg. Afsigten att öfverrumpla denntta starka fäste, hkethvilket utom tre famns tjocka murar, skyddades af strömmen, misslyckades. F.Finska hären måste besluta sig för återtåg och uppbröt Michaelidagen, medan B. med flottan ännu blef qvarliggande i floden. – Mot flottan utfall – B: förlorad, om ej landsatt fältartilleri till skymngen. – Följande morgon lät han skeppen flyta ned till Ochta – ankrade – 4 dagar – återkom 4 Okt. till Wbgs redd. – Fotfolket förföljdt af 30–40000 m.man – utan förlust – men också utan fördel. G. i Sept. i Wborg – rustade. Nov. farsot. – Kon.Konungen tillbaka till Hfor och Åbo. Skref: ej skärmytslgar och onyttiga vågspel – bränvin, rhenskt vin, mjöd l.eller pryssing – oförfär. och lättsinnige – utsprida om dålig behandlg af fångar i Rd. Vid början af I Januari 1556 föllo RnesRyssarnes åter hufvudstyrka in i Fd – Nils B. och Er. Sparre tände eld på Kivinebbs Kungsgård och retirerade till Wbg – RneRyssarne följde dem, brände i Mohla och Nykyrka – plundrade Lappvesi och lade sig framför Wbg med en styrka af 150,000 m.man (?) Tscheretjev – Paletskoi – Ff.Finnarne ½₀ – Liffl: fred. – Kon. till Erik: »Käre son Er! Vi äro nu i en sådan stor fara utsatte, att vi aldrig tillförene i sådan nöd varit och kunna oss icke nogsamt deröfver beklaga [----]oläslig handstil

14 – RneRyssarne försummade ladugården – Andra natten 23 Jan. hö till slottet – barvinter – kafvelbro – från fasta landet – buller i mörkret några tusen qvar. – Bagge.

15 Mars 11. o. D. – GW Sthmsvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarandesvårläst p.g.a. att bläcket är svagt och avmattat, på väg att ta slut