Adertonde Föreläsningen 16/3 66
Kommentar
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
1 tapto militärt musikstycke avsett som aftonmusik.
1 tyghus arsenal.
2 sprungo exploderade.
2 centner En centner är 100 skålpund, ca 42,5 kg.
3 abandonneras överges, efter fra. abandonner.
5 kuperade avskar.
5 konservation bevarande.
7 gen. en chef. (fra., géneral en chef) (över)befälhavaren.
13 Tiburtius Tiburtius, Historia om Finska kriget (1817).
15 defiléer trånga passager som tvingade trupperna att marschera i smala led.
15 bestrykas med kanoner utsättas för (kanon)eld.
16 bevekande rörande.
16 Ff. – heter det – [...] besväret.» I stort sett ordagrant citerat efter Bonde, Sverige, under Ulrica Eleonora (1821), s. 166.
17 hufvudgärd kudde.
18 skrapor tillrättavisningar.
Adertonde Föreläsningen 16/3 66.
1 RepetitionRepetition. Mars–Juni 42. Lagercr. mission. R. infall i Karelen. Elisabets Manifest. R. armén 26,000. Husula. Mentolaks. Fhamn. – För att försvara Kymmene-linien. RneRyssarne skulle börja första löpgrafven. Bousquet – hans 500 Ff.Finnar vägrade stadna. – 400 sjuka. Vakterna qvar. Kl. 9 a. tapto – Kl. 10 indrogos posterna och eld, som spriddes af en frisk blåst, lades i magasiner, tyghus, laborat[-]oläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarandeum, rådhus – äfven kyrkan i brand – Innan maj. Ehrensparre ännu slutat sitt bedröfliga uppdrag, sprang krutkällaren i luften med ett förfärligt dån. – Med möda räddad –
2 Fhamn 28 Julisvårläst p.g.a. överskrivningni kl. 10 a. – Sv. lägret vid Summaoläsligt p.g.a. konservering/inbindning nedbröts, och armén tågade bort. – Staden antändessvårläst p.g.a. inbindning/konservering.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning Kl. 11 sprungo krutkällrarna i luften, den ena efter den andra, med förfärliga knallar. Strax derpå såg man staden med tyghuset stå i ljus låge. De ständiga explosionerna af bomber, granater och laddade gevär hindrade RneRyssarne att tränga in – ¾ af staden lades i aska. Invånarne hade först middagstiden s. d.samma dag blifvit underrättade om beslutet, hvarföre få af dem, som ej redan förut skaffat undan sin egendom, nu hunno i den allm. villervallan berga något. Af kronans förråder förstördes mycket, som med någon omtanke lätt kunnat räddas på den utanför liggande flottan. Så stor var brådskan vid detta återtåg, att Östbottens reg:teregemente der hade qvarglömt en af sina fanor, hkenhvilken, jemte 10 bronz- och 20 jernkanoner, 400 centner krut och annan, ännu oförstörd egendom, blef de intågande RnesRyssarnes byte. T. o. m. sjuka, som ej hunnit bortföras, blefvo tillfångatagne.svårtytt och
3 RneRyssarne sjelfve voro ytterst förvånade. De ansågo en så stor feghet omöjlig och trodde i början, att Sv.Svenskarne endast ville afbränna förstäderna. Bland sitt öfriga byte funno de äfven en mängd till Sv. adresserade bref från officerare vid armén och flottan, och i dessa bref talades oförtäckt om att armén ej skulle hålla stånd, utan retirera till Hfors och derifrån öfver till Sv. – Detta säges ha bestämt Lascy –|121| Lvhpts fel att öfvergifva Fhamn var så mycket större, emedan han här samlat sina mesta förråder och sedan ej hade bröd för mer än 10 dagar. I en förkänsla af hvad detta olycksbringande steg en dag skulle kosta fäderneslandet och honom sjelf, hade han d. 18 Juni yttrat i krigsrådet: »Om Fhamn abandonneras, ser jag ingen utsigt mer till en hederlig och anständig fred.» – Men – Sedan Fhamns besättning på natten ankommit till högqvarteret, nedbröts d. 29 Juni på morg. under stor oreda lägret vid Summa, och bron brändes. Knappt var det skedt, innan en mängd r.ryska husarer under vilda rop störtade fram mot ån, kommo öfver och anföllo BborgarneBjörneborgarne, som stodo i eftertruppen, men blefvo snart förjagade. Sv.Svenska armén började nu sin ryktbara, sin stora reträtt bolångs kustvägen vesterut. Det är bekant, att Kymmene elf här utfaller i tre hufvudgrenar: den ostliga vid Summa v. om Fhamn, den medlersta vid Högfors och den vestliga vid Pyttis och Abborfors. Kustvägen från Fhamn till Hfors är genom mängden och storleken af de strömmar, af hkahvilka den genomskäres, en bland de lättaste att försvara, men svår att forcera emot en beslutsam och försigtig fiende. Utom mindre åar, såsom Tessjö, Forsby, Borgå och Wanda, utgjuter här Centralsjön Päjäne, Fds hjertkammare sin vattenmassa genom Kymmene elf i F. viken. Kymmenes strömfåra förmår slutligen icke mera svälja dess sina tillflöden. I Pyttis socken delar sig floden söderom Anjala i tvenne armar, som hvar för sig åter dela sig och förena sig, innan de uppnå hafvet. Östra armen delar sig nedanom Högfors fall; vestra armen skickar en gren förbi Pyttis kyrka till hafvet, medan dess öfriga vattenmassa tudelad flyter förbi stora och Lilla Abborfors. De flesta af dessa flodarmar äro strida och djupa, och de mellan dem liggande holmarna erbjuda militäriska positioner af stora fördelar, om de rätt användas. Det var denna linie, dessa flodöfvergångar man nu skulle försvara.
4 Den retirerande armén fattade först posto vid Kymmengård, d. v. s. vid den delade östra flodarmen.|122| Med förlust af 1 officer och 5 man hade man kommit öfver floden vid Högfors. Reträtten skedde med föga ordning och mycken brådska. Högfors gästgifveri nedbrändes med betydliga der samlade krigsförråder. Qvarnar och sågar antändes, bomarna öfver strömmen sprängdes och många tusen sågstockar drefvo ned till hafvet. – D. 1 och 2 Juli var liflig kanonad på båda sidor om strömmen. Enskilda drag. Löjtn. Klingspor gick med 3 man i en båt öfver floden och brände på andra sidan en by, som stod Sv:sSvenskarnes kanoner i vägen. En finne och en rysk husar –
5 D. 30 Juni hade Lvhpt rapporterat till kon. att han ville invänta fienden vid Kymmenegård. Men redan d. 2 Juli sattes Kymmenegård i brand, och armén retirerade till Kaukola, för att försvara Suttula bro. Men Och redan d. 3 Juli, oaktadt intet af vigt passerat, ville chefen höra krigsrådets tanke hvad man borde göra, ifall fienden gick öfver strömmen vid Anjala och kuperade reträtten till Hfors – »Största delen af cheferne, – säger krigsrådets protokoll – svarade sig tycka, att rikets välfärd består i arméns och flottans konservation». Endast öfv. Wrede röstade för att slåss, »emedan i motsatt fall lära Ff.Finnarne löpa bort», och öfv.löjtn. Aminoff ansåg detta vara mera honorabeltoriginal: honorabel för riket och armén. – Men de flesta förenade sig med öfv. Pahlen, som med synnerlig naivitet förklarade: »om vi än skulle slåss med fienden, så kunna vi ju intet vara försäkrade att få seger, och vi risquerade på allt sätt, jag ser derföre intet bättre och för riket nyttigare, än att conservera armén, flottan och galererna för Sv:s säkerhets skull.»original: skull. – »För Sv:s säkerhets skull» – detta var grundtanken – och conservera armen –|123| Aminoff hade talat om att Ff.Finnarne kunde löpa bort. – Gen.maj. baron Didron gick ännu längre: »Ff.Finnarne, sade han, skola vara missnöjde att gå från sina hemvist. Och som detta missnöje är bekant, så håller jag för bättre vara att retirera oss, än att våga på en aktion, der de törhända lägga ned gevär och lemna oss i sticket, och vi måste ge oss till fångar, hkethvilket vore för oss alla nesligt.» Bönderne ville upprifva bron vid Abborfors, för att tvinga armén att stå.
6 – Så långt var det redan kommet, att der uppstått en klyfta af djupt misstroende mellan de båda nationer, som dittills så länge kämpat vid hvarandras sida på hundrade slagfält. Didron syftade måhända på Ff:sFinnarnes beteende vid Wstrand – men det onda samvetet öfverdref ett missnöje, som endast var alltför berättigadt. Ff.Finnarne begärde ju ingenting hellre än att få slåss – det var den fega reträtten, som så bittert uppretade dem. –
7 En dag tvekade Lvhpt mellan en manlig strid l.eller en feg flykt. Då kom d. 4 Juli ett af dessa en uppjagad inbillnings skrämskott, som redan åstadkommit så mycket ondt. Det berättades att RneRyssarne drogo sig uppåt Anjala, och genast inbillade man sig att de ville kringgå sv.svenska arméns position, för att afskära den reträtten. Nytt krigsråd. Wrede var ej närvarande; han hade dagen förut gått bort i vredesmod. Bbrock var nu den ende, som röstade för att stadna och slåss och fick derföre uppbära häftiga ord af gen. en chefspråk: franska. Alltså bröt hären ånyo upp d. 5 Julioriginal: Juli. i dagningen och marscherade stora strandvägen framåt, först till Kuppis och Pyttis, sedan till Stora och slutl. till lilla Abborfors vid den vestligaste grenen af Kymmene, alltjemnt följd i hälarna utaf RnesRyssarnes lätta trupper.
8 Medan sv.svenska armén på detta sätt retirerade mot sin regerings ordres, avancerade r.ryska armén mot ordres från Pbg. – Instruktion att stadna vid Kymmene.
|124|9 Vid Lilla Abborfors låg armén i 6 dagar, oantastad af fienden, men lidande brist på proviant.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning T. o. m. Dden sköna färska laxen från elfven måste, af brist på salt, tillredas med krut – krutet var således dock till någon nytta under detta krig. Missnöjet och olydnaden i armén tilltogo dagligen. J Alla pockade En mängd officerare pockade på permission att resa till riksdagen i Sthm, och öfv.löjtn. Ungern Sternberg reste utan permission, i det han från Åbo lät inrapportera att han ej hade var i tillfälle att tjenstgöra, han måste till riksdagen.
10 Arméns position vid Lilla Abf. var ganska stark med posteringar långs strömmen uppåt, likväl beslöt man att än vidare retirera. Orsaken var denna gång, att stora flottan ej kunde för sjukdom och vattenbrist bibehålla sin position vid Aspö, utan seglade undan till Hangöudd, hvarefter galérflottan, som låg vid Wargskär, följde exemplet och seglade till Pellinge. När man dertill fick höra att dragonposteringarna vid Anjala och Keltis dragit sig utan ordres tillbaka och detn förra skrämseln ånyo uppstod att man kunde kringgås af fienden, öfvergafs hela Kymmenelinien,. och Då begynte Karelare och Savolaksare bortkasta gevären och rymma om nätterna. aArmén marscherade vidare till Forsby bruk i Perno, der den slog läger på Bergby ängar i kojor af ris och löf.
11 Stället var fuktigt, och många insjuknade i rödsot, men äfven denna position, som på sidorna be tryggades af kärr och i fronten dominerades af en ås, som med ringa möda kunnat befästas, var af naturen ganska stark.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning Från Borgå var god tillförsel, och fiendens lätta trupper blefvo med framgång tillbakavisade. Här borde man alltså kunna fatta stånd.
|125|12 Men nu inlopp den underrättelse, att ryska flottan icke blott seglat efter den sv.svenska till Aspö, utan ock derifrån gjort en kryss åt Reval. Man begynte då frukta att den kunde gå till Hfors, bemäktiga sig dervar. magasiner och sålunda afskära förbindelsen mellan sv.svenska armén och dess flotta vid Hangö. Alltså retirade armén ånyo d. 19 och 20 Juli till Borgå.
13 Genom den öde staden, som var öfvergifven af sina invånare, gick armén öfver bron och slog läger vesterom ån på ängar och åkerfält kring Johannisberg och Kiala. Kanoner placerades på Prestgårdsbacken och Flaggbacken, dragoner skickades till Pukkila och plaosterades vid ån. Denna position var vida svagare, emedan fienden lätt kunnat från motliggande höjder nedskjuta hela armén: likväl låg man här uti nio dagar, utan att något märkeligt föreföll. Men under dessa 9 dagar smalt armén alltmera tillhopa. Rymningen vid de finska regementerna tog så till, att på en enda dag deserterade 31 man af Nylands reg:teregemente. En stor mängd sjuka skickades på båtar till Hfors, men får man tro Tiburtius, så måtte deras åkommor varit af besynnerlig art, ty många af dessa s. k. sjuka marscherade med gevär och renslar till båtarna, och när de der funno bränvin till salu, söpo de sig druckna, kommo i gräl, drogo sablarna och höggo hvarandra sönder och samman.
14 Det mörknade alltmera kring gen. Lvhpt. Hans hade lysande anfallsplaner hade längesedan gått upp i röken af Fhamn, och nu återstod honom icke ens den trösten att kunna vältra ansvaret från sig på regeringen. Han hade från L. Abbf. begärt förhållningsordres af reg.regeringen|126| och nu kom ett svar, som visade att reg.regeringen ville vältra hela skulden på honom. Kgl. Maj. beklagade de obegripliga reträtterna, men ishtisynnerhet förvånade det H. M. att generalen nu för första gången begärde ordres, då det likväl bordt vara han som skulle föreslå räddningsmedlen; och han hade redogjort hvarken för arméns styrka l.eller ställning. Hären vore ej öfversänd till Fd blott för att konserveras; det ändamålet hade säkrast kunnat vinnas hemma. Kunde den ej göra eröfringar, borde den åtm. försvara Fd, hkethvilket vore en tredjedel af Sv:s rike och hvars besittning skulle göra fienden till herre öfver Bottn. viken, hvarefter Sv:s försvar vore fåfängt. Huru mycket hären droge sig tillbaka, blefve den ju sist tvungen till slagtning, sedan den smält alltmer ihop. Det vore bättre att i tid möta fienden, och generalen hade aldrig blifvit bunden vid krigsrådets pluralitet.
15 Detta var ord och inga visor. Man ser huru det styrande partiet allaredan började frukta stormen af ständernas missnöje och redan utkorat den blifvande syndabocken. Men Lvhpt var nu i farten att retirera, och när han förnam att galerflottan seglat från Pellinge till Hfors, uppbröt han från Borgå den 29 Juli, brände bron efter sig och marscherade genom Sibbo till Helsingemalm. Här hade han åter en utomordentligt fast och fördelaktig position. Högra flygeln betäcktes af hafvet, den venstra af kavalleriet och Wanda å. Framför fronten hade han vidsträckta kärr med smala defiléer emellan, der knappt 10 man kunde gå i bredd, och i ryggen hade|127| man bergshöjderna, hvarifrån hela slätten kunde bestrykas med kanoner. Manstein intygar att denna förträffliga position bordt kunna i månader bibehållas mot en öfverlägsen fienden, så mycket mer, som närheten till magasinerna i Hfors gjorde all tillförsel lätt, och fältm. Lascy fann vid en rekognoscering ställningen så stark, att ett anfall vore så godt som otänkbart. Men Lvhpt var af annan tanke: ingen position är nog stark för den modlöse.
16 Förstärkningar anlände. Men Ff.Finnarne fortforo att rymma, hvar natt 30 à 40. Med anledn. af Ff:sFinnarnes rymmande, höll generalen till dem ett bevekande tal och lofvade dem att man här skulle invänta fienden. Ff.Finnarne – heter det – visade häröfver ganska stort nöje, »utlofvandes att vilja stå, sålänge blodet var varmt, allenast de finge slåss.» Och när detta ytterligare lofvades dem, utropade några ibland dem: »Gud gifve det hade skett förr, så hade vi sluppit detta besväret.» – D. 8 Aug. på e.m. föreföll en kavallerifäktning vid Helsinge kyrkby. R.Ryska husarer och kosacker attackerade sv.svenska posteringen, men blefvo efter halfann timmas lifligt skjutande tillbakakastade. Vid detta tillfälle stupade reg.qvarterm. Strömfält, som fick en kula vid hårfästet och dog dagen derpå.
17 Hos Generalen hade emellertid vissa betänkligheter uppstått vid krutröken. Han fann terrängen något trång, trodde sig upptäcka sandmoar i kärret och befarade att, om något olyckligt hände, skulle Wanda å vara till hinder för reträtten, emedan hela armén måste öfver bron vid Gammelstaden. Dessa betänkligheter blefvo hos honom starkare, än landets och arméns vexande missnöje, reg:sregeringens ordres, sv.svenska namnets och hans egen ära. När han således noga begrundat alla möjligheter att blifva slagen, men ingen enda att segra, beslöt han konservera armén|128| och se hvad fienden vidare månde företaga sig. Det var d. 9 Aug.original: Aug., Armén brann af stridslust, gårdagens lyckliga affär hade lifvat dess mod, gärdsgårdarna voro nedbrutna, för att göra allt klart till aktion. Då kommo åter plötsliga uppbrottsordres: allas hopp blef bedraget, och förbittringen stod att läsa i allas ansigten. – Kapten Eggers hade rapporterat att vid Domarby nära Hfors skulle vara en god position. Armén bröt upp mot aftonen, gick förbi gick i mörkret på en flottbro öfver ån vid Staffansby och stadnade der på ängarna, i det att hvar och en begagnade första bästa tufva till hufvudgärd.
18 RepetitionRepetition. Reträtten. Kustvägen. Fhamn – Kymmenegård 2 Juli t. Kaukola; Anjala. 5 Juli t. L. Abborfors. 11 Juli t. Forsby Offic. hem Flottan R. flottan 19 Juli t. Borgå. Skrapa Pellinge – Hfors 29 Juli Helsingemalm. 9 Aug. Domarby. Fasta positioner. Orsaker. R. armen Ordres och skrapor. R. armén motsatt. Kapplöpning m. flottan. F:sFinnarnes rymning. Hela Savolaks reg:te och alla Karelska dragoner.