Tjugusjette Föreläsningen 27/3 65
Kommentar
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
2 Spiritus familiaris (lat.) tjänande ande, behjälplig i svartkonsten.
2 Alunskrift
2 solglas brännglas.
4 Puujumala (fi.) Trädguden.
4 tietäjät(fi.) magiker.
4 smörlycka framgång med att få smör (vid kärningen).
5 töremakeri trolleri.
5 tyrä (fi.) trollskott.
5 inritatvunnit insteg.
5 förgörningar förhäxningar.
6 För att bevisa trollpackors [...] skyldiga. Topelius använder i detta och följande stycke samma exempel som i Finland framställdt i teckningar (1845–1852).
7 kyrkoplikt en form av kyrkotukt, som återgick på en medeltida tradition om grova brottslingars uteslutande från gudstjänsten och former för återupptagande i gemenskapen.
9 kronobetjente tjänstemän som kronofogdar, häradsskrivare, länsmän och motsvarande.
9 gemena allmänna.
9 Ryssbår bår eller bärstol buren av hästar.
11 En son: professor Innebörden oklar. Rothovius hade ingen son som var professor, men däremot gifte sig tre av hans döttrar med professorer.
14 poëta cæsareus (lat.) kejserlig skald, hovpoet.
Wår-termin 1865.
III.
|| |181|Tjugusjette Föreläsningen 27/3 65.
1 RepetitionRepetition. Kristina och Univ. Nationerna 9, hvaraf 6 svenska. Deposition. Pennalism. Mysterier, Moraliteter. Himmelske Consistor. 1647 Surge. Jac. Chronander. Genesis Ætherea. Er. Kolmodin Sörml. – Maria af Stachæus– Gabr. af Pihlroos Alanus, Herodes af Pihlros. Kommo ur bruk. Öfverflödsförordning. Presterne. Ölkrukorna.
2 Vidskepelsen. – Ett nytt mörker. – Naturvetenskaperna. – En from och rättskaffens, något godtrogen man, Mårten Stodius, theol.theologie professor. Han synes ha ägt en då icke vanligt insigt i naturvetenskaperna och mycket intresse för experimenter. – Sannolikt af fruktan för det elaka rykte – endast åt sina familiaresspråk: latin l.eller förtrogne bland studenterne. – Men just denna hemlighetsfullhet gaf fart åt ryktena. – När bisk. Rothovius 1644 gjorde en visitationsresa i Nyland – en till sina sinnen rubbad student – Erik Michaelson fr.från Kyrkslätt. – Föräldrarna skyllde på Stodius – biskop. orthodox och rädd om univ:suniversitetets rykte, anmälde saken för Consist. – Stodius anklagad – misstänkt att hafva en Spiritus familiarisspråk: latin – umgås med svartkonst – »Säges och understundom vistas i bergen och igenom 3 bitar hafva ingifvit denne studenten någon galenskap.» – Alunskrift, solglas. – professorerne: att St. aldrig, hvarken nykter eller drucken, gifvit anledning. – frikänd.
3 En misstanke fortfor att vidlåda den godtrogne theologen. – Stu 1656: Arvid Forstadius fått låna af Stodius en kabbala – Stodius: att han ärft boken och gifvit den till påseende – Dock beskylldes han att hafva förtigit sina hemliga experimenter. – skaffat Akad.Akademin elakt namn – suspenderas från Consistorium, från lärda öfningar och examina, från akad.akademin processioner och från sin bänk i kyrkan. – Brahe: efter mannen är gudfruktig, han med beröm skött sin tjenst, och icke är öfverbevisad, så mycket mer som man sällan skall finna något större bibliothek, der ej sådana böcker – och då innehafv.innehafvandet af en kättersk bok i sig sjelf ej är straffvärdt – så frikännes M. S. – Tillika varning att ej göra väsen. – Stodius fortfor sedan att qvarstå i tjensten till 1660, då han begärde och fick afsked. – Tengström Vita Roth. s. 73 ff. 1641 anställde Åbo hofrätt process emot Puujumala, som botade sjukdomar, stulna saker m. m.
|182|4 När på detta sätt en theol.theologie professor vid univ.universitetet anklagades för trolldom och ansågs halft öfverbevist, kan man föreställa sig det öde, som väntade andra mindre framstående personer, hkahvilka hade den olyckan att råka ut för dylika beskyllningar. År 1641 anklagades inför hofrätten Erik Johansson med tillnamn, Puujumalaspråk: finska, hemma från Uleå, såsom den der i 20 år bedrifvit trolldom, satt ond sjukdom på folk, hotat ett helt brölloppssällskap att göra dem till vargar m. fl. lika gräsliga förbrytelser. Mannen tyckes ha varit en af dessa många tietäjätspråk: finska, som drefvo och ännu bedrifva sitt yrke i Öbotten. Också bekände han ärligen, att han tvungit tjufvar att återbära stulna saker, botat sjukdomar, skaffat god smörlycka, gjort god brygd m. m. Dock sade han sig ha gjort detta med Guds åkallande, med läsningar (luvutspråk: finska) och med örter. Men när flera häradsnämnder med ed betygade att haonom vara skyldig till trolldom, blef Puujumalaspråk: finska af hofrätten dömd att å båle brännas.
5 En annan trollkarl beskylldes att hafva anlitat den onde om hjelp. Vid förhöret tillstod han att den onde kommit till honom under en svår sjukdom och alltsedan visat sig för honom i drömmen. S.Samma år 1641 skref hofrätten till domkapitlet: »Och kunne eder vänligen ej förhålle, att K. Rätten hafver resolverat en trollkona från Wehmo härad och Lappo socken, Elin benämnd, till sitt välförtjenta straff, för det hon genom töremakeri (af tyräspråk: finska) en gammal ryttare från Eura socken genom några andras tillskyndande hafver afdagatagit», – hvarföre också hennes medbrottslingar skulle straffas till lifvet. »Och efter man nogsamt förnimmer, att den synden (Gud bättre!) i den landsändan, särdeles i Wehmo härad och nedra Satakunda, mycket hafver inritat», – thy skulle presterskapet förmanas att sådan trolldom och förgörningar förekomma och dämpa.
6 För att bevisa trollpackors brottslighet, tog man sig före att tillställa ett slags Guds dom eget prof: man kastade dem i floden och sjönko de, voro de oskyldiga, om de också drunknade, men flöto|183| de, ansågs det som ett säkert bevis att de voro skyldiga. När på detta sätt 1649 en berömd hexa Walborg Kyni från Tyrvis blef kastad från bron ned i Aura å, hände sig att hon flöt med strömmen. Det hjelpte ej att hon förklarade saken dermed att hon hållit andan;. Hon anklagades för att medelst ormskin ha förgjort boskapen att mjölka blod, hon hade förgjort rågsäde och trollat en karl att drunkna. Hon försvarade sig med mycken spotskhet. När man frågade henne om det var sannt att hon gjort tre vargar på folk, svarade hon: »jag kan hvarken djeflar eller vargar göra.» Men när hon tillsades att uppläsa trosartiklarna, bortlemnade hon art.artikeln om helgelsen, och från Fadervår bortlemnade hon 6:te och 7:de bönerna. Detta ansågs som fullt bevis. hHon dömdes till bålet, så mycket mer som hennes föräldrar mor och morfar blifvit för samma brott lefvande brända. Detta Sådant verkade en vild fanatism, icke blott hos den okunniga hopen, som i sjelfva domen såg ett tydligt bevis för brottets möjlighet och verklighet, utan äfven hos de anklagade sjelfva. När den nämnda trollpackan Walborg Kyni efter domens afkunnande leddes utifrån rätten, förklarade hon triumferande, att hon kunde väl lida samma straff, som redan sju andra, bättre än hon, hade lidit före henne. – År 1643 anklagades i hofrätten en rysk prest vid namn Terentioff från Kexholms län för det att han förtrollat mskormenniskor och utdrifvit onda andar ifrån ett hus, dem likväl ingen annan än husbonden sett, ishti synnerhet när han var drucken. Bland anklagelserna uppräknades särskildt att han kallats »den ondes farbror». Presten försvarade sig ganska väl och bevisade att han endast läst böner mot spöken, samt att han ådragit sig det fanatiska folkets hat derigenom att han velat omvända dem till lutheraner och lära dem den med ryska bokstäfver tryckta katkesen. Mannen hade blifvit slagen i bojor tills.tillsammans med missdådare och grymt misshandlad, men hans oskuld var så klar, att han af hofrätten frikändes, med förmaning att framdeles icke fara efter spökeri och andra lättfärdigheter.
7 – År 1646 d. 8 April framhades för domkapitlet en skrifvare, Erik från skolgatan, för det att han skrifvit till Satan med eget blod och begärt 400 rdrriksdaler mot det att han satte lif och själ i pant. Mannen, som befanns vara något svag i hufvudet och med ondt samvete, berättade|184| att den onde verkl.verkligen 3 dagar efter skrifvelsen mött honom på gatan och tillbjudit honom en penningesäck, men den tog han icke emot. – Straffet blef kyrkopligkt.
8 Mera framdeles.
9 Bland Fds berömde krigare vid denna tid ha vi ofta förut omtalat den tappre, men annars oregerlige Snöplogen Åke Tott. 1632 hade han af kon. blifvit återsänd till Sv. – kom derpå till Pommern 1633, för att högtidl.högtidligen öfverföra kon:skonungens stoft till fäderneslandet, och lefde sedan som en kavaljer af äkta sort på sitt präktiga gods Ekolsund, icke gifvande väg för någon annan än kungen, – och som Sv. då ej hade någon kung, behöfde ej Å. T. gifva väg för någon. 1634 hade han förlorat sin första maka Sigrid Bjelke, och 1638 gifte sig för andra gången med Christina Brahe, grefvinna till Wisingsborg. Ehuru i sina bästa år, plågades den tappre riddaren af svåra krämpor efter sina många strapatser i ungdomen, och 1640 fick han en längtan till sitt gamla fäderneland Fd. Från Åbo reste han då till sin gård Lovila i Eura Åminne s:n, och här slöt han, endast 42 år gammal, sitt tappra, öfverdådiga krigarelif den 15 Juli 1640 kl. mellan 8 och 9 på morg.morgonen, samma dag och samma timme, när univ.universitets staten i Åbo uttågade till univ:suniversitetets invigning, – likasom kunde hans af krigaresjäl icke mera trifvas på jorden tills.tillsammans med det bläckjunkareregem.bläckjunkareregemente som då, efter hans och många andras mening, begynte i Fd. – Hans stoft blef med stor högtidlighet begrafvet i Åbo domkyrka d. 29 Sept. 1640,. och sStåten är betecknande för tidens seder. och den glans, med hkenhvilken Fds adel då ville omgifva sig ännu i döden. Tåget utgick från slottet, der en s. k. utfärdspredikan hölls af hofpred. Nils Upplandus öfver Rom. 10:9–12, och så framåt till domkyrkan. Rancken, Suomi 1851. Främst i processionen redo fyra komp.kompanier af detta berömda f.finska rytteri, hvars chef han i tiden varit; derefter följde djeknarne från skolan, sedan studenterne, sedan 52 prester, derpå 8 professorer, sedan biskopen, sedan adelsmarskalken Falkenberg, derefter den aflidnes stridshäst i sorgtäcke af|185| svart taft med Tottska vapnet på hvardera sidan. Sedan följde f.finska kavalleriets stora fana; derefter red herr Thure Clemetz med den dödes harnesk och blottade svärd; så följde liket, buret af 16 adelsmän, och på hvardera sidan redo en representanter af slägten, en på fäderne och en på mödernesidan. Efter likvagnen följde först kronobetjente, sedan 32 studenter, dernäst 16 unga köpmän, vidare några af professorerne och 12 tjenstemän i hofrätten, derpå sorgefanan och sorgehästen, derpå 20 de förnämste af Fds adel och vidare kronans högste embetsmän, sedan det gemena borgerskapet – sedan åter 4 komp. kavalleri, och först sedan följde grefve Pehr Brahe i vagn l.eller s. k. Ryssbår med 4 lakejer och 2 kuskar, hkahvilka i vida sorgdrägter redo på spannhästarna. Sist följde den aflidnes enka och andra fruntimmer i 8 vagnar och efter dem åkte borgerskapets hustrur. Hela processionen torde måste ha utgjort omkr.omkring öfver 1000 personer, utom åskådarne. – I domkyrkan höll bisk. Rothov. likpredikan. öfver ett ställe i Romarbrefvet: »Ingen af oss lefver sig sjelfvan.» Derefter bars liket af adelsmän ned uti korets hvalf – och då, heter det, sungo musikanterne diskant. – G. Horn † 1657 öfverlefde i 17 år.
10 7 år före honom dog på Liuksiala hans moder Sigrid Wasa, Henr. Totts enka, 64 år gl.gammal – Grafskrift.
11 Det f.finska univ:suniversitetets förste rektor var, som redan nämndt, Theol. Prof. Aeschillus Petræus, f.född sv.svensk och verml.vermlänning 1593. Han hade blifvit mag. i Upsala och adjunkt vid filos. fak.filosofiska fakulteten samt utbildat sin stora lärdom under utrikes resor. 1628 blef han skollärare i Åbo, 1630 lektor vid Åbo gymn.gymnasium och 1634 domprost i Åbo. Vid univ:suniversitetets instiftande blef han dess förste främste närmaste styresman. Och när den gamle Isak Rothovius, trött af år och mödor, trött af 3000 predikningar m. m., år 1652 lemnade detta jordiska, blef Petræus på stiftets prestmöte d. 20 Juli s. å.samma år enhälligt vald till Rothovii efterträdare på Åbo biskopsstol. Endast i 5 år hade han bekläddet han detta embete, när han, 59 år glgammal, had gick ur verlden d. 27 Sept. 1657. En son: professor – En af sönerne: Helleberg –
|186|12 Petræus var jemte sin företrädare Rothovius, en väldig ordnare af den dittills så förvirrade och regellösa f.finska kyrkan, utmärkt genom samma allvar och kraft som företrädaren. Utan att vara fri från sin tids förmdodmar, var han likväl nog upplyst frisinnad att vilja motarbeta dem främst hellre genom en stigande upplysning, än genom hex- och kättarebålen. Derföre har han ock som skriftställare vunnit sin största ryktbarhet. Det var han, svensken, som med så ihärdigt nit arbetade sig in i det så föga utbildade f.finska språket, att han blef den främste och verksamaste af de fyra män, som inom fyra år fullbordade f.finska bibelns öfvs.öfversättning 1642. Hans egna mödosama studier hade lärt honom uppskatta vigten af någon vägledning för f.finska språkets studium, och det säges att P. Brahe gifvit honom uppdrag dertill. I Linguæ Finnicæ brevis institutio, förf. af Petræus och tryckt i Åbo 1649, fick f.finska språket sin första grammatik. Det var en knapphändig och torr språklära, formad efter lat. gramm. och ämnad för blifv. prester, med teml. ofullständig uppfattn. af f.finska språkets många egenheter, men likväl, såsom det första försöket åt sitt håll, af stor betydelse. Det fortfor också i hela 40 åren att vara den enda f.finska gramm.grammatik man ägde och lades sedan till grund för nästföljande arbeten. Af Petræus har man dessutom på latin en vägledning betraktelser l.eller meditationesspråk: latin öfver evangelierna, för att tjena de okunnige presterne till vägledning för deras predikningar. Akad.Akademiska disputationer och likpredikningar utgöra hans öfriga arbeten.
13 Man finner, att Fd stundom varit begagnadt till ett slags förvisningsort för sv.svenska brottslingar, och denna omständighet har vårt land att tacka för äran att hafva frambragt tidehvarfvets största och berömdaste vskapligavetenskapliga arbete inom hela nordens literatur, neml.nemligen Messenii Scondia Illustrata l.eller utförliga historia öfver Skandinavien på latin.|187| Fången på Kajaneborg med hela sin olyckliga slägt spelar intager en för betydande plats bland den tidens literära storheter, för att icke en kort skildring af hans person och öden skulle försvara en plats i vårt lands historia.
14 I Kälfvestads socken nära Wadstena i Sv. föddes år 1579 en fattig mjölnares son, den sedan så ryktbare Johannes Messenius. I denna trakt af Sv. hade den kath.katholska traditionen längst bibehållit sig; påfveläran hade der ännu i hemlighet varma anhängare, och just vid denna tid var det som påfvarne sände sina jesuiter i skaror till norden, för att med Johan III:s tillhjelp återvinna det affallna Sv. – Ett Till denna jesuiternes vältänkta plan hörde att uppfostra unga sv.svenska och f.finska gossar med godt hufvud, för att i en framtid kunna utsända dem som missionärer till deras fädernesland. Joh. Messenius blef en bland dessa kath:skatholicismens hoppfulla unga telningar. Från Wadstena skola skickades han vid 16 års ålder till jesuitskolan i Braunsberg, blef en lärd man och filos.filosofie mag doktor i Ingolstadt 1606 samt af kejsaren i Prag utn.utnämnd till poëta cæsareusspråk: latinoriginal: ., men äfven katholik, som beräknadt var. smädeliga I Danzig gifte han sig med Lucia Grothusen, dotter af kon. Sigismds informator, en lika qvinna, lika klok, ja snillrik som mannen sjelf, men också lika orolig, häftig och ärelysten, som han. Båda uppgjorde en plan att återvända till Sv. Lucia reste Lucias kloka tunga i Sthm och Eett slägtregister, hvari M. härledde Carl IX:des stamtafla från Antenor och frank:sfrankernas konung Faramund, banade dem väg till Sv. – Carl IX bet på kroken, och M. dref förställningen så långt, att han utgaf ett två mot kath.katholicismen riktadte arbeten, det ena under titeln »Jesuiternes svek afslöjadt». Han blef juris prof.professor i Upsala, utmärkte sig för ovanlig flit och skicklighet och blef en farlig medtäfl.medtäflare för den univ:suniversitetets dåvar.dåvarande berömdaste sv.svenska lärde Joh. Rudbeck. – Mellan båda rivalitet – studenterne delade sig – slagsmål – Åke Tott: sönderslogo fönster – spände bönder för kärror – Öfvermod – envige – Lucias – Rudb. hofpredik.hofpredikant – bisk.biskop i Westerås – M. riksarkivarie. samlade messenianerne – Stud.Studenterna straffade – pisvårtyttltarne ferlenssvårtytt