Tjugufjerde Föreläsningen. 23/3 65

Tjugutredjefjerde Föreläsningen. 23/3 65.

1 Vid Ddenna tid inträffade vändpunkten för Kr:s rykte i Europa. Hon hade fikat efter verldens beundran; hon hade för den afsagt sig tro och fädernesland: hon skulle snart och bittert erfara hvad denna afgud var värd. Hon var 31 år gammal, men fortfor att dansa, gyckla och roa sig, som vore hon 20. Att underkasta sig formerna af en yttre konvenans, dertill var hon, nu som alltid, för fri och för stolt. Man begynte skratta åt hennes ogenerade sätt att, åtföljd af idel manliga ledsagare, ströfva nätterna igenom på maskraderna i Paris. Hennes besynnerliga klädsel och andra egenheter blefvo föremål för åtlöjet. Det bitande gyckel, hvarmed hon förut varit så frikostig mot andra, riktades nu mot henne sjelf. Hennes infall flögo som förr, men deras skarpa uddar förslöades mot likgiltigheten eller föraktet,.svårtytt Hon hade gall hon Nedstigen från thronen, hade hon gällt ännu ägt ett rike att beherrska: hon hade gällt för snillenas drottning – men drottningen var dethroniserad, och qvar stod endast den nyckfulla|169| qvinnan, åt hkenhvilken jordens mäktige logo och hkenhvilken snillena, som ej hade mera att hoppas af henne, vände ryggen.

2 RepetitionRepetition 16/3 69. Christinas senare år. 24 Dec. 54–55.

3 Kristina återvände till Rom 1658, men der ansågs hon numera som en besvärlig gäst – ingen mottagning – oenighet med påfven. Hon begynte längta tillbaka till norden, och efter Carl G:s död 1660 öfverraskade hon Sv. med ett oväntadt och ovälkommet besök. Den öppna anledningen var underhållet – hemlig plan på thronföljden – skrift – omintetgjord – ny afsägelse. Kath.Katholsk gudstjenst. – trakasserier. Terserus. – Sedan 1 år i Hamburg, fyra år i Rom. – 16667 åter i Sverige. – Trug – djerfhet – smicker – Vägrades medföra kath.katholsk prest. – Vände om från Norrköpg. – Hambg – nya påfvens Clemens IX. – Fest – Upplopp – Rom. – 1668 åter försök att inkomma i Sv. – Förslag att internera henne på Öland: det vore oförsvarligt, om rådet längre tilläte henne att fara som ett gäckspel kring verlden. – Faror: sinnesstämning – Kr:s armod, förtviflan, planer. –

4 Polen: Johan Casimir nedlade kronan 1668. – De andra utströdde guld, Kr. hade intet att bortskänka. – Pol.Polackerne valde Wisnioviezky. – Från 1668 i Rom. – VskaperVetenskaper – Konster – Arkadien. Efterglans. – Skref sin historia. – Nya oenigheter med påfven – hennes qvarter. –

5 Så gingo åren, och den berömda drottn. Kristina var nu gammal vorden. Vid 60 år var hon en mörklätt, fet gumma, med pudradt hår, bizarr drägt och ingenting mindre än behagligt utseende. Alla nycker, alla fel trädde nu skarpare fram sedan de icke mera slöjades af ungdomens behag. Hennes nycker ombytlighet gjorde henne till ett plågoris för sin omgifning, hennes fåfänga gjorde henne å alltmer till föremål för åtlöjet. Egenkärleken, sjelfviskheten förblefvo sig lika och röja sig på hvarje blad i hennes sjelfbiografi. Hon hade föraktat sitt köns dygder: hon kunde icke så mycket mindre värja sig från dess fel. Hon hade som en orolig ande irrat kring verlden, utan fotfäste och utan frid,. Hon hade glänst som en stjerna af första ordningen, men lefvat länge nog för att se detta irrsken blekna, fördunklas och slutligen slockna.|170| Hon hade efter hvarandra, och utan att böjas, pröfvat högheten och sidvördnaden, det öfverdrifnaste beröm och den nedrigaste smädelse. Hon hade slösat utan mått och en annan gång varit så fattig, att hon knappt ägde bröd. Hon hade efter hvarandra varit from, likgiltig, gudlös, sedan åter ömsom hånande, ömsom bigott. Hon hade varit lutherdomens stöd och blef katholic:s triumf, krönt af Sv:s erkebiskop och adopterad af påfven som dotter. Lika motsägande som hennes lif var äfven hennes karakter. Det storartade och det småaktiga, det högsinta och det sjelfviska, öppenhet och förställning, förakt för allt som vanliga dödliga åtrå och likväl en annan gång beräkningar för små ändamål – alla dessa motsatta egenskaper bodde bredvid hvarandra i denna underliga själ. Ömsom sämre och bättre än sitt rykte, har hon mer än någon dödlig gifvit verlden ämne till pris och tadel. Med Anekdoterna. Det vaär som hade Gud allsmäktig velat i hennes historia rätt klart åskådliggöra huru litet förståndet ensamt, vetandet ensamt, snillet ensamt skapar sann lycka och sann storhet, derest allt detta icke uppbäres aforiginal: att ettsvårtytt varmt hjerta för mskl.menskligheten, som förstår att försaka sig sjelf. Kristina dog i Rom d. 9 April 18689, 63 år gammal och ligger begrafven i Peterskyrkan. Med allvarliga känslor stadnar historien betraktaren vid den sarkofag, som förvarar stoftet af G. II Adolfs dotter. – Minst kan ville väl en Finne, minst original: en medlem af detta universitet lägga sten på bördan af drottn. Kristinas rykte. Men sanningen måste äras framför allt, och i dess ljus framåterstår endast att kunna vi endast beklaga att så stora egenskaper – förslösades for ett så litet ändamål, som en qvinnas fåfänga. Återgå.

6 År 1648 hade Oxx. och Braher blifvit genom tvenne giftermål närmare befryndade och ingingo med hvarandra ett förbund, som hotade att blifva f åsyftade att upprätthålla adelns företräden och hotade att blifva farligt för konungamakten. Drottn. Krist. önskade derföre bryta detta förbund och genomdref i rådet, att Pehr Brahe sändes för andra gången som gen.guvernör till Fd. Man finner icke att han gjort några invändningar deremot,original: deremot. färdig att tjena fädernesl.fäderneslandet hvarhelst H. M.Hennes Majästet befallde. Han var hade i detta land mycket vidsträckta besittningar, han var här mycket älskad, och tillgifvenhet föder motsvarande känslor. Han afreste derföre på hösten 1648|171| ånyo till Fd och fortfor att, likasom förra gången, genomresa landet i alla riktningar, för att underrätta sig om dess tillstånd, höra folkets klagomål och så långt det stod i hans makt, afhjelpa de många missbruken. Sådana funnos många och svåra. Sv.Svenska regeringen hade med bästa vilja icke hvarken tid eller möjlighet att förekomma oordningarna, hkahvilka ständigt uppskjöto som frodiga svampar ur tidens råhet och egennytta. Dit hörde embetsmannaförtrycket, som ännu beständigt fortfor i landets aflägsnare delar. För att vaka öfver lag och ordning, hade reg.regeringen tillsatt kammarfiskaler, som skulle inför domstolarne angifva brottslige embetsmän samt bevaka kronans och folkets rätt. Kam.fiskalenKammarfiskalen i Wiborgs län hette Samuel Cröll. D. 5 April 1649 ingaf han till Åbo hofrätt följande berättelse om tillståndet i Kexholms län:

7 »Lagläsarn med nämnden tager pgarpengar först af den klagande, innan hans sak upptages, och sedan äfven af svaranden. Derpå fördröjer han målets afgörande, tills den kärande ledsnar vid hela saken och fogar sig måste således lida all orätt. En lagläsare, vid namn Anders Jöranson, har haft den lagen, att när han satt bakom bordet i tingsstugan och parterne kommo för rätta, såg han styft på dem. Och visste allmogen väl hans lag, så att när den som för rätta kom, satte upp sina finger, förstod han att så många riksdaler lofvades honom som fingren voro; hvilka pgarpengar han efter tinget noga uttog och samlade derigenom stora rikedomar.»

8 »Hvar starost, när han drager ut till att tingta, gifver åt landshöfdingen Reinh. Medstake 80 till 90 rubel, hkahvilka pgarpengar starosten sedan tredubbelt af gemene man uppbär. Alla högmålssaker understickas, så af den ena, som den andra. Dristar någon klaga, afvisas han med hugg och slag eller sättes i jern, så han hellre lider, än klagar. Månge af allmogen fly derföre för detta förtryck öfver till Rd. I Kexholms län äro öfver 8,000 inhysesmän, hkahvilka måste gifva landshöfdingen 1 riksdaler årligen.» – Grofva underslef.|172| Landsh.Landshöfdingen i Nyslotts län Michael Jordan hade större inkomster, än hela länets utlagor till kronan. Den som i hans län ville blifva fogde, måste årligen gifva landsh.landshöfdingen en silfverkanna om 100 lod, och landskamreraren, som årligen gaf 150 riksd.riksdaler, var den som mot särskildt arfvode författade fogdarnes räkenskaper, dem han var tillsatt att kontrollera. Tullinspektoren Thomas Thomasson rat förskaffade folket afskrifning för på 2000 riksd.riksdaler för en föregifven missvext, men hade sjelf 8000 riksd:sriksdalers inkomst om året blott för tullen i Wiborgs län och »for fram som en friherre». Landsh.Landshöfdingen Carl Mörner uppbar engång 1,293 rdrriksdaler 24 öre för sin förtäring på en enda natt. Embetsmännen uppfunno en egen pålaga, som kallades Rossrublapgar, och den delades mellan generalguvernören, landsh.landshöfdingen och uppbördsmännerna. En fogde ville hämnas och öfverföll den frimodige fiskalen med öfvervåld i hans eget hus. När Croell klagade, blef han sjelf på 4:de dagen inspärrad i Wiborg; och när en länsman framlemnade klagoskriften till landsh.landshöfdingen, lät denne slå honom i jern, der han måste i 24 timmar stå vid en vägg, så att föttren knappt nådde till marken. – Till följd af dessa klagomål, anbefallde hofrätten en undersökning, men dervid blef det. För många höga embetsmän, och bland dem gen.guvernören sjelf, voro inblandade i denna kinkiga sak. Croell sjelf ådrog sig genom sin frimodighet det bittraste hat och blef kastad i fängelse, hvarifrån han först genom en kgl. skrifvelse blef befriad. – Alldeles så illa stod det icke till med rättvisan i vestra delen af landet, men öfverallt utsträckte aristokratin i förbund med byråkratin sin hand efter folkets frihet och egendom. Lagmans- och häradshöfd. räntorna tillföllo rikets höga embetsmän och dessa aflönade sedan för billigt pris okunnige domare. Univers.Universitetet

|173|

9 När det stod så till med domstolarna, var det intet under att mde mäktige höllo tillhopa som en liga och nedtystade klagomålen. Man läser huru t. ex. krigsbefälet begagnat sin dåvar.dåvarande riksdagsm.rättriksdagsmannarätt på det sättet att de tvungo rotehållarne att betala dem herredagspgar. Adeln Fortfar. klagas öfver adelns våldsamheter. – Mauritz Horn. – Peder Dufva till Mukeby dödade 1634 i enskild fejd ståth.ståthållaren öfver Norrlanden friherre Ernst Creutz till Sarfvelaks. – P. Brahe kan icke frikännas från väld och partiskhet i försvaret af adelns rättigheter mot kronan, men hela hans förvaltning vittnar om entt ständigt bemödande att skydda folket mot öfvervåld och ishti synnerhet att befrämja landets välstånd. Han var den förste statsekonom, som i stort uppfattade planer för Fds uppodling. Nyodlingar. I hans tid begynde den bekanta kyttlandsodlingen i Fd, hvarigenom ishti synnerhet Wasa län blef en af landets sädesrikaste provinser. Man åg finner, att, oaktadt tidernas trångmål, oaktadt svåra froster åren 1638, 39 och 41, åtm.åtminstone Öbottens folkmängd märkligen tillvexte och ödeshemmanen minskades. Endast hHandel och industri lågo i djupt förfall – Krist:s regering följde af välmening de förra förvända grundsatserna att reglementera all handel ända till de småaktigaste föreskrifter huru, när och hvar bönderne skulle sälja sina varaor eller städerna uppköpa dem; sStäderna åter rivali lågo inbördes i ständig rivalitet och sökte förknappa hvarandras handelsområden eller, om möjligt, skaffa sina medtäflare ur vägen. Wasa klagade att Ny- och G:Carleby lågo i vägen för dess handel – Åbo kla Dessa åter klagade på de ryske uppköparne, som kringsvärmade landet – Åbo klagade – Hfors klagade – och ingen kom sig före – städernas folkmängd snarare sjönk, än steg, och med industrin var det så beställdt, att taktegel måste införas från Holland. Monopoler. Tjära – ved – tobak – Ekenäs borgares egna ryttare.

|174|

10 – P. Brahe hyste i detta, som i mycket annat, mera frisinnade åsigter. – Lik G. A. var han öfvertygad, att Fd icke hade för många, utan för få städer, endast dessa förstodo sin sak, och derföre utstaka genomdref han anläggandet af tre nya städer, hkashvilkas planer han sjelf utstakade. Han var lände neml.nemligen som jordägare läntagare den störste magnat Fd ägt alltsedan Bo Jonsson Grips tider. Hans friherreskap Kajana 1650 innefattade icke mindre än sju socknar, hkashvilkas dåvar.dåvarande ofantliga område sträckte sig öfver hela N.Ö. Fd, neml.nemligen Paldamo, Sotkamo, Pielis, Idensalmi, Kuopio, Uleå och Salo. I detta baroni, som till omfånget kunde jemföras med ett måttligt konungarike, fullbordade han först Kajaneborgs befästn. till värn mot RneRyssarne och anlade der invid staden Kajana i Paldamo original: s:rs:n, försedd med vidstr.vidsträckta privilegier. – På den plats, der nu Brahestad är beläget, ½ mil norrom Salo kyrka lät Brahe voro först verkstäder och skeppsvarf anlagda. Dem köpte grefven af ägarne och lät der anlägga en stad, hkenhvilken han förskaffade privilegier af d. 3 Nov. 1652 och uppkallade staden efter sin ätt. Redan 2 år förut hade han på halfön Koppö i Lappfjärds socken, låtit vid en ypperlig hamn låtit anlägga en stad, som fick privileg. d. 5 Dec. 1649 och uppkallades drottn.drottningen till ära Kristinestad. – Christ. mest lysande tid. Vid Kuopio kyrka hade redan förut varit årliga marknader och stark landthandel. P. Br. utstakade der planen till en stad och lät afrödja de låga kojorna, men planen kom icke till verkställighet. – Militärväsendet rymde öfver för utskrifn.utskrifning – förbjöds – utom under skördetid – – indelning. – Sex hemman skulle uppställa en knekt – – värfning – dåliga hufvuden – univ.universitetet – Landsfader –