Tionde Föreläsningen. 20/10 65

|71|

Tionde Föreläsningen. 20/10 65.

1 När C. X G. ej lyckades alldeles tillintetgöra Dmk som sjelfständigt rike, ville sv. reg. han åtm. så mycket som möjligt försvaga denna dess ständige trätobroder och betingade derföre i Roeskilder freden så stora förmåner åt Dmks vasall, hert. af Holstein, att denne i det närmaste blef en oberoende furste., som tryggade sig vid Sv:s beskydd. Men ett oberoende Holstein var en ständig törntagg i Dmks sida och kunde ej tålas i längden. Den unge hert. Fredrik var en lättsinnig, öfvermodig furste, och företog sig att på eget bevåg bygga befästningar och inkalla sv.svenska trupper uti sitt hertigdöme. Med flit. D. reg.Danska regeringen skickade då en här och lät förstöra de nya fästningarna. – Hert. lät ånyo uppbygga dem. Kriget. Då 1699 slöts ett hemligt förbund mellan Dk och kung August af Polen, som lofvade hjelptrupper och att sysselsätta Sv.Svenskarne i Liffland. Hert. Fredrik, den eg.egentliga fredsbrytaren, flydde till Sv. 1699 och gjorde allt för att uppvigla denna makt till krig. och möttes i Skåne af sin svåger kung Carl. »Jag kastar mig och hela mitt land i E. M:sEders Majestäts armar!» sade hert.hertigen – »Nåväl, svarade kon.konungen, efter Ers Högh.Höghet så helt och hållet anförtror sig åt mitt beskydd, så lofvar jag erder också detsamma helt och hållet, om det också skulle kosta min krona.» Detta skedde d. 10 Aug. 1699. – Genast lät gaf K. Carl befallning åt de i Stade och Wismar förlagda sv.svenska trupperna att inrycka i Holstein till hert:shertigens hjelp, och härmed var eg.egentligen det stora nordiska kriget börjadt af Sverige. Men den oerfarne 17:de årige kon.konungen synes ha varit långt ifrån att fatta hela betydelsen af detta fientliga steg mot Dmk. Beslutet utgick uteslutande från honom sjelf och från en ögonblicklig känsla af ädelmod emot den från sitt land fördrifne svågern.|72| Han trodde sig hafva endast att göra med Dmk. Ingen annan än Piper visste deraf, och sv. de gamle rådetsherrarne erforo först sednare, till sin stora häpnad och harm, att riket, dem alldeles ovetande, höll på att invecklas uti ett vidtutseende krig.

2 Nu kommo farhågor, nu kommo varningar. Hela rådet, med undant.undantag af B. Ox., yttrade sig mot krig. Sjelfva Piper afstyrkte. Det vaAlltr strandade mot kon:skonungens oböjliga vilja. Han lofvade endast att icke angripa, – och likväl var han förste angriparen, genom att skicka trupper till danskt område. Emellertid samlade han trupper och krigsförnödenheter, och när skattkammaren befanns tom, påla lät han utan ständernes hörande pålägga riket en krigsgärd till samma belopp som 1686 och 1689 före skattenedsättningen år 1693. – Detta var enväldets första ingrepp i folkets ännu återstående, vigtiga, aldrig afsagda rätt att bevilja skatt,er och sedan fortfors dermed under hela C. XII:s regering med ständigt vexande skattebördor för folket.

3 I samma Aug. månad år 1699, när på detta sätt det stora krigets draktänder blefvo utsådda i jorden, börjades i Sthm en rad af lysande nöjen med en bankett i Kungsträdgården, der man dansade hela natten igenom vid lampornas sken. – I Okt. H. E:s 63:dje födelsedag. – I Nov. kom fr.franska theatern ballett. – I Jan. och Febr. år 1700 gaf kon.konungen tre praktfulla, smakfulla och högst kostsama s maskrader Nic. Tessin, och långa la processioner af maskerade personer tågade öfver Sthms gator, som voro betäckta med blått kläde. Derpå gåfvo hofvets magnater och sjelfva kyrkoh.kyrkoherden vid Storkyrkanoriginal: Storkyran den ena präktiga festen efter den andra, der man drack tappert om och dansade ända till 9 eller 10 på morgonen, kon.konungen med – ömsade kläder. – Och sedan reste kon.konungen med sitt jagtsällskap ut till Kungsör – der de vilda äfventyren fortsattes.

|73|

4 Denna sällsama tid har blifvit förliknad vid vid den otyglade, öfverdådiga yra, som stundom fattar mskosinnetmenniskosinnet kort före ett annalkande åskväder, – en vild, hejdlös glädje, likasom ville man alla hasta att njuta af lifvets fröjder, innan de äro måhända för alltid förbi. Midtunder dessa maskrader, fester, jagter, der det lättsinniga holsteinska hofvet framför andra täflade att uppfinna de befängdaste upptåg, tyckte man sig redan se skyarna mörkna vid horizonten, och mot dessa moln såg man tsar afteckna sig tsar Peters jätteskugga i öster, Sachsarens Herkulesklubba och den danska elefantens flottans hotande vimplar i söder. – Ty just i samma Aug. månad år 1699, när K. C. lofvade hert. af Holstein sitt beskydd, möttes hemligen tsar Peter och kon. Aug. i slottet Pirna (?), och under ett dryckeslag, der, enligt sägen, båda desse berömde furstar slutligen tumlade under bordet, aftalades mellan dem ett hemligt förbund i hkethvilket man på förhand delade rofvet, så att Rd skulle få Ingermanld, Kexh. län och så stor del som möjligt af original: afkonsekvensändrat/normaliserat Fd, hvaremot Polen skulle behålla Estland och Liffland. Eget nog, vartvistade forst furstarne dervid längst om hvem som skulle behålla Narva. Kung August måste dock gifva vika. Vidare beslöts att K. A. skulle börja kriget med ett anfall mot Riga och Rd skulle skynda att sluta fred med Turkiet, för att – I Moskva förnyades sedan detta förbund mellan Rd, Polen och Dmk –

5 Till Sv. kommo från flera håll varningar, från Holland, England, Fr. och från den gamle kloke Dahlberg i Riga. Man fick veta att tsar Peter velat göra under en resa taga Riga i ögnasigte – – Man fick veta att Liffländ.Liffländaren Patkull, som svurit Sv. ett dödligt hat, var i flitig rörelse på beskickningar till Moskva. – Men nätet spanns så skickligt, att det länge blef doldt. IshetI synnerhet med Rd syntes ett|74| original: ett fredsbrott otroligt. Tsaren saknade hvarje förevändning att angripa Sv. Alltsedan freden i Oliva Kardis 1661 hade vänskap och godt förstånd varit rådande mellan de båda grannstaterna. C. XI hade tillåtit tsar Peter uppköpa i Sv. de kanoner han behöfde i kriget mot turkarne, C. XII hade skickat sin mäktige granne ytterligare 300 kanoner och dyrbara gåfvor, vägande i silfver 10,000 lod. Och tsaren hade derpå svarat med de varmaste vänskapsbetydelser, visserligen förespeglande att han gerna ville köpa af Sv. en hamn vid Ösjön, men också hållande god min, när det svarades honom att denna anhållan icke kunde beviljas. De sv.svenska sändebuden i Moskva blefvo original: på det bästa illa undfägnade, och besvär: men ännu d. 8 Nov. 1699 bekräftades i en ny traktat mellan Rd och Sv. högtidligt de förra fredsfördragen, under upprepade försäkringar om obrottslig trohet och vänskap å båda sidor. Förställningen drefs så långt, att ännu på våren sommaren år 1700 – Krigsförkl.Krigsförklaring d. 30 Aug. Emellertid sdrogsammandrog tsaren en betydandeoriginal: betydan här mot Ingermd.

6 RepetitionRepetition 28/10 69. Rd. – Polen. – Dmk. Holstein. – Fredsbrott, – Rådet. – – Koalition – Festerna. Varningar. – Rd.

7 Med icke mindre slughet gick kon. August – Han föreslog sv.svenska sändebudet Wellingk i Dresden ett hemligt förbund med Sv. nattetid, och en särskild beskickning afsändes till Sthm – Undertiden hade han original: han med Patkull uppgjort en plan att sdragasammandraga trupper vid kurl.kurländska gränsen (Polangen) och dessa skulle jultiden 1699 plötsligt inbryta i Liffland samt öfver den tillfrusna Dünafloden öfverraska och intaga Riga. Men i Riga var den gamle försigtige Dahlberg väl på sin vakt – uppskjöts till Februari – – Försök att öfverrumpla Riga – gen. Carlovitz packslädarne – Sachsiska armén – Riga belägras: ingen krigsförklaring – I Juni – 1) lofvat Polackarna 2) reduktionen; 3) Liffl. begärt hjelp; 4)|75| Förgäfves – men intet uppror – förstäderna – 11–13 Febr. Kobrunner skansen och Dünamunde. –

8 Orätt. Under allt detta rustade Dmk af alla krafter. Förgäfves varnade och hotade sjömakterna, hkashvilkas handel skulle lida af ett krig uti Ösjön. Fredrik IV ville krig ej mindre än C. XII. När han fick underrättelse om kon. Augusts anfall mot Riga, ansåg han tiden vara mogen, lät sina trupper inrycka i Holstein, och intog staden Slesvig och belägrade Tönningen.

9 Det var d. 11 Febr. som Flemg mot Riga – d. 13 Febr. Kobrunner skansen – d. 13 Mars Dd.Danskarnes infall (– och vid samma tid RnesRyssarnes marsch) –

10 C. XII just då i Kungsör – 14 björnar lefvande – den störste af dem hade kon.konungen sjelf döfvat – bunden – gästabud – Omkr. d. 18 Mars.

11 Det berättas att CK. C. mottog dessa hotande budskap med mycket lugn: »Vi skola snart få kon. August att återvända samma väg som han kommit.» – Och derpå fortsattes jagten. Men från denna dag. Liksom C. XI. –

12 K. C. i Sthm – Rådsherrarne bestörta – »Det är besynnerligt att mina båda kusiner nödv. vilja hafva krig. Må vara. Kon. Aug. har brutit ord och afsked. Vår sak är rättvis, och Gud skall nog hjelpa oss. Jag vill först afgöra tvisten med den ena; sedan får jag alltid tala med den andra.» – Man märkte att man misstagit sig. – Den unge kon:skonungens mod –

13 Rustningar. Regg.Regementena fulltaliga – Presterne dragoner. Adeln. – De f. trupp. skickades öfver till Estd och Liffld – Flottan. – sid. 76–78. – Krigsgärden 1 million räckte ej till – lån: adeln – Sthms borgerskap – Reduktionen – upphäfdes – d. 13 Apr. 1700 – Om natten afsked – återkom aldrig till Sthm. – Aldrig sin farmor och H. Sofia –

14 – Malmö – Flottan d. 17 Juni ombord. 43 skepp Den d. 54 – engelsk – holländsk fl.flotta i Kattegatt – Manövrer bombardering – Försök mot Kphmn – – Landstigning – »från landsidan.»|76| – Landstign.trupper 5,000 man 100 båtar från Landskrona – Inga ångfartyg – Motvindar – Stället. Toberups mark norrom Humlebäck 5 mil fr.från Kphmn – mellan denna stad och Helsingör. – 25 Juli = 4 Aug. – Fartyg beskjuta stranden – kungen högra – Hans Wachtmeister – Rehnsköld – A: Horn. – Förskansningar – båtar – gardet – grundt – i vattnet – K. v. Numers – på v.vänstra flygeln – d.danskt rytteri – Kungen ur – musik musiken – strid – bönder sprungo – förskansn. böjda knän – – få man. – ej anfall Dagen derpå förstärkn. – 11,000 man.

15 RepetitionRepetit. 29/10 69. Holstein mot Dk. C. XII:s löfte. Krigsgärd 99. Rd, Polen Aug. 99. Dk, Moskva. Flg mot Riga 11 Febr. med Saxiska, ej polska trupper – 14 Febr. Kobron, söderom Riga – d. 16 Mars gaf sig Dünamunde: Riga blokeradt – Dahlberg förstäderna. Patkull förgäfves uppror.