Tjugufjerde Föreläsningen. 3/5 72

Tjugufjerde Föreläsningen. 3/5 72.

1 England har frambragt stora talare: både folkets klara uppfattning och tribunens traditioner ha samverkat dertill. Det har frambragt stora skalder och episka författare. Vidare ännu utmärkte arkitekter. I skulptur och måleri står det efter Italien, Frankrike, Spanien, Tyskland; – i musik står det efter de flesta nationer. – I vskapenvetenskapen har England frambragt de störste tänkare,: mathematici, fysici, kemister, astronomer; i allmhtallmänhet naturforskare; vidare utmärkte språkforskare, häfdatecknare, filosofer. Den eng. literaturen är ytterst mångfaldig och af olika värde (goda, dåliga böcker) – men mellan den exalterade franska och den sentimentala, reflekterande tyska literaturen står den engelska literaturen i allmh.allmänhet utmärkt genom en lycklig förening af klart, lugnt omdöme och känslans osökta värme.

2 Noga taget, finns ingen literatur, som har ett så varaktigt värde.

|156|

3 Englds makt.

4 Englands höga civilisation och höga maktställning beror af två orsaker: 1) detn på engång praktiskt klara, lugna och energiska folkkarakteren, som möjliggjort en konseqvent utveckling mot bestämda mål, samt 2) dess historiska tradition, som gifvit denna utveckling dess nödiga frihet. Ända till midten af 16:de seklet har Engld genomgått den hårdaste skola: invasion efter invasion, krig på krig, inresvårläst p.g.a. överskrivning oredor af alla möjliga slag, men ur denna kokande massa, utvecklades slutligen ett lyckligt helt. Från och med Elisabeth har England beständigt gått framåt. Hvarföre? För det att inom nationen funnits å ena sidan en stark religiositet och deraf följande stark sed, å andra sidan åter en allvarligt forskande ande med bestämda praktiska syften. För det att alla efter Elisabeth och hennes kraftiga väckelseperiod följande regenter i England, med ett enda undantag varit svaga och genom sjelfva sina ingrepp och misstag befordrat den borgerliga friheten, förutan hkenhvilken ingen sann utveckling är möjlig. Den ende kraftige regenten var Wilhelm III, och han var icke blott landets befriare från Jacob II, han var Englds förste konstitutionale monark. Alltsedan revolutionen 1688 var Engds utveckling derför ett jemnt och lugnt framskridande: hvarje tryckande band föll så småningom bort på laglig väg, och den af folket sjelf sanktionerade lagen blef allas rättesnöre. Vill man derföre i två ord sammanfatta grunden till Englds traditionela utveckling efter 1688, kan man säga, att denna grund varit frihet och lag, d. ä. lagbunden frihet, tvenne begrepp, som så många andra nationer,|157| till sin egen ofärd, ansett oförenliga.

5 Egds mission.

6 Engelska folkets verldshistoriska mission har således i främsta rummet varit grundläggandet af Europas borgerliga frihet, – och med hkahvilka långvariga, blodiga kriser har icke Engd sjelf fått köpa den erfarenhet, förutan hkenhvilken den sanna frihetens rätta värde icke förstås! – I andra rummet har Egds mission varit utbredandet af den europ. civilisationen till alla verldsdelar, – äfven detta icke utan en kedja af långa politiska strider, icke utan många missgrepp, mycket öfvervåld, men dock i sina följder det mest välsignel.svårtyttbringande civilisationsverk, som någon nation kan berömma sig af, med undantag blott af Grekerne. Jemföra vi Englands kolonier och ultramarinska besittningar med Roms, med Karthagos, med Portugals, Spaniens, Frankrikes, Nederländerna, så lära vi af frukterna känna trädet. Alla nationer följa mot andra nationer en sjelfvisk politik, och derifrån utgör engelska folket intet undantag: det har, i min tanke ej alldeles utan skäl, i sin handelspolitik blifvit jemfördt med Khartago. Men under all denna sjelfviskhet, har det planterat den borgerliga frihetens frön öfverallt hvar den engelska flaggan svajat, och stundom med, stundom mot dess vilja ha alla dess kolonier blifvit uppfostrade till en sjelfständig framtid – Ostindien.|158| Hvarje tänkande Engsman inser sjelf, att den dag skall komma, när Canada lösgör sig, när de Westindiska öarna, Caplandet, och alla öfriga nuvar. engelska besittningar lösgöra sig – endast ja, när Irland bildar ett sjelfständigt rike med eller utan en federativställning till Engld – endast Ostindien kan icke förändra sin natur, följaktligen icke heller sitt folk. Detta land, som naturen gjort rikast, skall alltid förblifva det fattigaste i borgerlig frihet, derför att sjelfva denna rikedom, som icke mera lemnar mskanmenniskan någon sporre till sjelfverksamhet.

7 Framtid.

8 Huru ofta har man icke framställt den frågan,: om Skall England falla? Och har icke dess fall allaredan begynt?

9 Ingen nation är evig. Alla äro de, som organismer, underkastade organismens lagar, att födas, tillvexa, blomstra, vissna och dö. Äfven Engd skall engång duka under för samma naturlag, men ännu kunna vi, trots så många onda spådomar, icke med säkerhet skönja förvissningens början. Snarare kunna vi säga, att Engd nu kulminerar, och att drottning Victorias regering utmärker dess höjdpunkt. Men derifrån till förvissningens period kan vara långt eller kort. Rom kulminerade omkring 20150 år, Spanien föll inom en mansålder från sin höjd sommar till höst. Engd kan ännu i sekler stå främst bland nationerna – det kan också ha sjunkit redan i|159| nästa mansålder. – Man säger, att thronens stöd är undermineradt hos folket, att republiken är förestående: jag tviflar derpå; och faller thronen, är det nog att lagen och friheten stå der qvar. Man säger, att Englds materiela krafter äro ansträngda till deras yttersta gräns, att den eng. jordens näringsförmåga är uttömd och endast kan underhållas genom konstlade medel, att en svår dödlig strid mellan kapitalet och arbetet är nära forestående, ja att den allaredan begynt. Möjligt; men ett så praktiskt folk skall veta att framlocka skördar ur sjelfva klippan, och kapitalet skall blifva tvunget till en samma kompromiss med arbetet, likasom jordegarne blefvo tvungne för 25 år sedan att ingå med fabriksbefolkningen, när man afskaffade spanmålslagarne. Man säger slutligen, att England i handeln, i rikedomen, i herraväldet öfver hafven, och slutl. i sin politiska maktställning skall öfverflyglas, om icke tillintetgöras af För. Staterna. Också möjligt, men så länge det eng. folket står qvar, skall det ständigt resa sig åter. – Mister detta folk sina nuvarande stöd = dess starka tro, dess starka sed, dess laglydnad eller dess borgerliga frihet, – då, men också först då, kan man begynna att tala om Englands sjunkande. – Och dertill visa sig ännu inga allvarsama tecken. Oberördat i dess inre af tidens stormar, i står detta kolossala välde ännu qvar på sin sekelgamla grund och skall hvilka kriser det än må hafva att genomgå, må vi hoppas att det ännu i sekler skall värna den sanna friheten.

10 Framtid.

|160|

VII. Tyskarne.

11 Våra knappa timmar för denna termin lida till ända, och jag nödgas vara kort. Efter engelsmännen följa i anseende till makt och folkmassa Tyskarne, ehuru den nation, som förmedlar öfvergången mellan dessa båda, egentl. vore är Holländarne.

12 Tyskarne räkna sjelfva hela sin massa till 52 millioner, men då vi från denna ziffra med skäl kunna afpruta Holländare, tysktalande Schveitzare samt åtskilliga mot deras vilja assimilerade slaviska befolkningar, torde vi som Tyskarne räkna med, torde vi få räkna uppskatta Tyska nationens massa till den i alla falla ganska respektabla ziffran af 421 millioner. Denna massa är nu väsentligen fördelad på Österrike 8,39,00,0,000, Preussen 18 millioner och Tyska förbundet 14 millioner, men finnes dessutom spridd i många andra länder. Arealen är tillsamm. omkring 12,000 □ mil.

13 Tyskland, betraktadt som helt, är väl begränsadt genom haf, floder och bergskedjor i N., S. och W., men deremot öppet i NVO. och SV. Men äfven floder öfvergås af krigshärar, och beläget i centern af Europa, har Tyskland derföre varit en tummelplats för de flesta europeiska krig.

14 Naturen sjelf tyckes med svårighet ha beslutat sig för att af detta stora och fruktbara sköna område skapa ett afslutadt helt, ty dess största floder hafva hvarken sin början eller sitt slut på tyskt område.

|161|

15 Tyskland.

16 Rhen – der alte deutsche Rheinspråk: tyska – Tyskarnes älsklingsflod, börjar i Schweitz och utmynnar i Nederländerna. Donau och Weichseln, dene mäktige, flyter blott till en ringa del genom tyskt område, Elben och Odern börja utom den Tyskaoriginal: Tysklands nationalitetens gränser. – Landet omvexlar mellan berg och för det mesta bördiga slätter. ¾ af Tyskland äro bergland, och de egentl. slättländerna i Norra Td ha den fördelen att ligga nära hafvet. Landet har många naturliga rikedomar, metaller, vingårdar, sköna åkerfält och betesmarker –