Tionde Föreläsningen. 18/2 67

Lästext

|51|

Tionde Föreläsningen. 18/2 67.

1 Detta Qvenerfolk är en märkvärdig företeelse redan för dess ålder, såframt man ej får antaga, att Qvenernamnet Qven, likasom namnet Fen, tillhört flera folk, eller möjligen är samma namn. (V:ljudet – öfvergår till Qv – Fenner = Vender – Qvener)svårtytt

2 – Första spåret Sithonesspråk: latin. – Bevis att Qvenerne redan vid XtiChristi födelse bebott SkandinavienAdam Bremen. Emund Gamles son Anund 1052.

3 – Qvenland – Qvenersjön Vilseledd af sagornas uppgifter, ansåg Porthan Qv.Qvenerne för Helsingar – Denna åsigt numera öfvergifven. – Ff.Finnarne – Men hkethvilket folk? – Hit WanlandAgne (460 e. Chr.) – namnen försvenskade – Skialf: avfölsvårtytt efter sin fader: tillsats – dHäraf vederlägges Arvidsons hypothes om en sv.svensk befolkning i Fd.

4 Krigiska. Norna Gest: Qv.Qvenerne inföllo i förbund med Karelarne under Sigurd Rings tid (750) i Sverige. –

5 Eigils Saga: när Norrm.Norrmannen Thor. å Harald Hårfagers vägnar indref skatt i Finnmarken, kommo till honom sändebud från Faravid och bådo honom med sitt manskap bistå Qvenerkungen mot lemma startKyrialernekommentar. – Andel i bytet – Thorolf gick öfver fjällen med 100 man och Qvenerkungen hade 300 – härjade Kyrialernes land och togo stort byte. 876, 877. – Området. Helsingarne trängde på – Helsingiabotn – I slutet af 13:de seklet finner man Qv.Qvenerne insktränkte till nordl. delen af det nuvar. Östbotten 1328 gjorde Helsingarne anspråk på landet ända till Uleå sjö. – Deras sista qvarlefvor hopträngde kring KajanaKainuspråk: finska.

6 Qvenerna ha alltintill sednaste tider varit ett slags myth i den f.finska historien – mången ha velat skjuta dem derifrån – men efter dem skulle blifva ett tomrum – jag anser Qv.Qvenerne vara den kraftiga typen af f.finska urstammen – storvexte i PaldamoKajana

|52|

7 Finnmarken 1862 sid. 56–59.

8 Bjarmaland – sökt med lykta genom alla nordens riken. – lemma startNumera är det fullkomligt utredt gen.genom Arvidsson och Castrén 1844, att Bjarmaland var samma område, som af RneRyssarne kallades Savolotscheskaja Tschudkommentar = Tschudernes land på andra sidan om landåsen, eller kortare Savolotschie, hvaraf det finska Savolaks har sitt namn. Kärnan af detta Bjarmaland utgjordes af Dvinas flodområde – dess gränser äro föröfrigt föga kända, men innefattade något mer än det sedan s. k. Permien = lemma startPerä maaspråk: finskakommentar, Bjarmaland. – Att Bjarmerne voro af finsk härkomst har aldrig betviflats, men Castrén tillkommer äran att ha framvisat deras nära slägtskap. – Karelare – ej ej en ostlig kolonisation – jag har redan antydt, att den märkvärdigaste historiska botten i Kvala är Sagan om Bjarmernas välmakt och undergång, framställs i lemma startSampomythenkommentar, – och likaså kunna vi med största sannolikhet antaga att den rikedom af silfver och guld, hvaraf Kvalas poesi öfverflödar, i sj. v.sjelfva verket är en återglans af Bjarmernes rikedomar, barndomsdrömmar från längesedan förflutna tider.

9 Beklagl. har hvarken den karelska traditionen ej förvarat mer än dessa dunkla, omedvetna hågkomster af detta märkvärdiga folk, och allt hvad vi derom läsa uti de r.ryska sagorna inskränker sig till förvirrade berättelser om dessa gamla Tschuder, som fordom bebott de ofantliga slätterna på båda sidor om Dvina – som nedgrofvo deras skatter i jorden och som slutligen gingo sjelfva ned i högarne med alla deras hjordar, qvinnor, barn och tjenstefolk. – Något mera veta vi|53| genom arabiske resebeskrifvare, som omtala de nya vägar, på hkahvilka den ostindiska handeln i 7:de och 8:de seklerna sökte sig fram till Europa, sedan Muhameds och Khalifernas svärd hade afklippt de förra vägarna. Den vestra handelsvägen gick öfver Arab Röda hafvet till Suez och grenade sig der i två grenar – den ena tog vägen till Medelhafskusterna Venedig, Pisa, den andra gick till öfver Kpel till Sv. hafvet, derifrån uppför Dniepern, sedan en kort landväg, dels till Düna, Dels till Ilmensjön, dels till Ladoga, Neva och F. Viken, der varorna vid Björkö afhämtades af nordtyska handelsfartyg Arabiska mynt. – Den östra indiska handelsvägen gick åter öfver Persiska viken uppför Eufrat och Tigris, derifrån med Karavaner till Kasp. hafvet. Derifrån fördes varorna vidare uppför Wolga och Kama och så vidare öfver smala landpass till Dvina, Petschora och Norra Oceanens kust. – I Bolgar vid Wolga, nära det nuvar. Simbirsk, var en stor marknadsplats för Perser, Armener, Bucharer och Araber, och strax i norr derom vidtog Bjarmernes område med deras stapelort Tscherdun vid Koliva, en biflod till Kama. Det var här Bjarmerne utbytte sina nordiska pelsverk mot indiska varor och förde dem vidare till Cholmogor vid Dvina, Skandin:s ryktbara Holmgård, och så till Hvita Hafvet. – Denna handel gaf Bjarmerne stora rikedomar – hkahvilka mångdubblades genom ryktet och retade de fattige Norrmännens roflystnad. Med rikedomarna följde|54| en större makt, ettn högre utvecklad samhälle och kultur, än något annat f.finskt folk. – Det är Norrmännen vi ha att tacka för det mesta vi veta om Bjarmaland. Det omtalas första gången i Norrm.Norrmannen Others reseberättelse till Alfred den store omkr. 890 om en resa, som Other gjorde långs Ishafvets kust, för att uppsöka Finnmarkens yttersta gränser och hvarunder han kom till Dvinas mynning = Vinå. – Efter hans tid alltflera Norrmän. Köpstämmaplundring. Rykte. Erik Blodyxe, Harald Gråfäll. Thorer Hund – Att Bjarmerna med mäktiga flottor härjat Norges kuster. – Med samma framgång försvarade sig BjBjarmerne längesvårtytt mot Novg:s angrepp. Gleb Svätoslavitsch slagen 1079. – Skidgård: skatter. Jumalabilden med sin pokal. – Sista Bjarmalandsfärden 1222, då två Norrmän, Andreas Skialdarbrand och Ivar Udvig, med 4 fartyg angrepo Bjarmerne för det att Bjarmerkonungen en vinter öfverfallit och dödat en norsk besättning. – Allt utvisar, att Bjarmerne voro ett krigiskt folk – med högre välstånd, högre makt, högre utveckladt samhälle, än något annat folk af den f.finska stammen veterligen hunnit under sitt oberoendes tid. Bj.Bjarmerne äro likasom Qv.Qvenerne ett sagofolk, hvars skuggor afteckna sig mot horizonten af en aflägsen forntid. Men Bj.Bjarmerne hafva för oss mestsvårtytt det särskilda intresse att visa oss huru långt den f.finska folkanden förmått på egen grund utveckla sig i gudalära, samhällsförfattning, handel och industri.

10 Huru nära Bj:sBjarmernes makt var förbunden med deras rikedom och denna åter med deras handel, visar sig i deras slutliga tragiska undergång. Man förvånas att se ett så stort, mäktigt, rikt och jemförelsevis bildadt folk så hastigt, ja så språlöst försvinna.

|55|

11 Ända in på 12:te seklet synas de ha bestått kampen med seger. Men eEfter denna tid, man vet ej huru, blefvo de skatteskyldige under det vexande Novgorod, som ifrigt efterfiskade den rika indiska handeln. Men ännu 1187 dödade Bj.Bjarmerne den skara Novgoroder, som skulle uppbära skatterna i deras land, och ännu 1342 finner man ett krigståg företaget mot dem af Luka Varsolmejeff, en bojar i Novgorod.

12 Bj.Bjarmerne ha således manligen och med finsk ihärdighet flera sekler igenom kämpat för sitt oberoende. – Det var likväl icke grannarnes vapen, som besegrade Bjarmerne, – det var en af dessa verldsrevolutioner, hvilka normaliseringoriginal: som samlas som oväder långt i fjerran och bryta så plötsligt fram öfver länder och folk. Dschingis KhanKalka 1224. Från denna tid Bjarmernes förfall och undergång. – År 1380 säga de r.ryska krönikorna, omvändes Permien till Kristendomen af biskop Stefan. – År 1463 fortsattes ännu omvändelseverket – 1472 blef Tscherdun eröfradt och hela det fordna bjarm. området formligen lagdt under r.ryska spiran. – En del af Bj.Bjarmerne förgingos i nederlaget, andra trängdes åt Ishafvets kuster och förblandades der med Petschererne, ett annat med Karel. befryndadt folk. Åter en annan del öfverflyttade till f.finska Karelen; en tredje skara emigrerade till Norige, der de anhöllo hos kon. Håke Håkansson om skydd – Han gaf dem ett område vid Malangerfjord och lät döpa dem. – Resten af Bj.Bjarmerne qvarstadnade sid. 72. – Spår af jordvallar – kanaler – ryssar – ett folk som förgås –

|56|

13 RepetitionRepetition. 3 folk – Qvenerne – Qvenland Finnmarken. Bjarmaland. Handeln. Templet. Försvaret.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    stycke – textställe – kommentar

    5 Kyrialerne karelarna.

    8 Numera är det fullkomligt utredt [...] Tschud se Friedrich Rühs, Finland och dess invånare. Andra Upplagan, tillökt och omarbetad af Adolf Iwar Arwidsson (1827) och M. A. Castrén, »Anteckningar om Sawolotschesskaja Tschud», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen 1844, s. 1–22.

    8 Perä maa (fi.) här ett avlägset land (Cronholm, Forn-nordiska minnen II, 1835, s. 386).

    8 Sampomythen I finsk mytologi är Sampo ett slags magisk artefakt som spelar en viktig roll i Kalevala, där den framställs som en mystisk, rikedomar producerande kvarn.

    Faksimil