Sjunde Föreläsningen. 20/2 72
Kommentar
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
2 Voter Ingermanlands östersjöfinska ursprungsbefolkning.
2 Vepser östersjöfinskt folk.
2 egendomlig särpräglad.
2 Äyrämöiset, och ett yngre, som kallar sig Savokot finsktalande folk på Karelska näset.
4 donationssocknarna de socknar i finska Karelen där det ryska donationsväsendet var rådande fram till 1863.
4 hillerskinn illerskinn.
4 silfverbrisken silverbroschen.
4 De flesta torde känna den pittoreska [...] afbildad. Bland annat Pehr Adolf Kruskopf avbildade Jääskis folkdräkt för Finland framställdt i teckningar, men teckningen inkluderades inte i det slutliga urvalet. Se Bildbank. Se också Naisten vaatteen parsi Jääskessä, kaksi naista kansanpuvuissaan från 1852 av Matthias Akiander.
4 (Ethnogr. Museum). Ett etnografiskt musem inrättades 1849 vid universitetet i Helsingfors. Enligt 1852 års universitetsstatuter var professorn i historia museets förman.
4 jalousi avundsjuka.
6 Saima kanal har sedan 20 år omskapat [...] öster. För mera om Topelius syn på järnvägarna se Henrik Meinanders artikel i antologin Författaren Topelius – med historien mot strömmen (2019).
7 »Kuin leipä loppuu, syödään vehnäistä (hvetebröd)» (fi.) När (råg)brödet tar slut äter vi vetebröd.
10 Fordna tiders olyckor [...] undfallande emot herremän. Som ett resultat av freden i Nystad 1721 och freden i Åbo 1743 avträddes den östligaste delen (Viborgs län) av Finland till Ryssland. Dessa områden återförenades med det övriga Finland 1812.
12 öfverflödig överdriven.
12 Sampan kalja (fi.) champagne; kalja = svagdricka.
Sjunde Föreläsningen. 20/2 72.
1 Reinhm, Fd i Teckn. s. 165.
2 Karelarne äro numera långtifrån af oblandadt blod. Under många seklers krig och ödeläggelser ha i dessa trakter skett många in- och utvandringar. DÄn ha utvandringar skett till Ryssland och när emigranterne återvändt, har deras barn varit ryskt blod flutit i deras barns ådror. Än åter ha Ryssar och med slaviskt blod blandade Karelar inflyttat. Spår anträffas här af fordne Lappars afkomlingar, som igenkännas på deras mörka hår och kortare vext. Äfven Zigenareblod har ingått i det Karelska. Voter ha inflyttat från Ingermanland; i Jääskis finner man spår af Vepser, igenkänneliga af en egendomlig dialekt. I södra delen af Wiborgs län finner man spår af tvenne fordom skilda folk, ett äldre, som kallar sig Äyrämöisetspråk: finska, och ett yngre, som kallar sig Savokotspråk: finska. Savolaksarne sjelfva skilja sig i utseende och lynne från de Ö. och S. Karelarne.
|318||336|3 Karelarne. Byggnad, drägt
4 Långtifrån att Karelens befolkning skulle ha lidit försämrats genom denna blandning af olika folkelementer, är det sannolikt just derigenom som detta folk bibehållit rörlighet och ungdomskraft i jemf. med de mera oblandade invånarne i det inre af Tavastland. Näst Österbotten äro Savolaks och Karelen de landskap, som visa de största olikheter mellan deras skilda delar. Slägtnamn – vidtutgrenade – Byggnadssättet är alltid karakteristiskt. Gårdarna äro mest enstaka byggda på åsar och backar, men i norra Karelen är boningshuset oftast två stora stugor på hvardera sidan om en lång förstuga – eller ock ett enda rökpörte – åt vester och söder lemna dessa stora familjebostäder platsen åt mindre och flera boningshus af nyare byggnadsart, – i donationssocknarna åt eländiga kojor. Nästan hvarje socken är olika i klädedrägten, men de gamla drägterna försvinna nu alltmera och utbytas mot nya, som hvarken i snitt eller färger ha samma prydlighet.original: prydlighet, Ka Allmännast träffar man nu vintertid fårskinnspelsen och den höga mössan af hillerskinn, sommartid hattar med spännen samt vinter och sommar de höga stöflarna och den fotsida blå eller hvita högtidsrocken (kaftan). Ingen finsk qvinna vårdar sitt hår med så mycken omsorg, som den karelska. Den gifta qvinnan går alltid med betäckt hufvud. Hennes hufva (huntuspråk: finska) varierar i de mest olika former. Den stora silfverbrisken, som bäres på bröstet är likaså egendomlig. De flesta torde känna den pittoreska Jääskisdrägten, som oftare än någon annan i vårt land blifvit afbildad. (Ethnogr. Museum). Men allt detta börjar nu vika för moder från Pbg.|319||337| Mellan Äyrämöisetspråk: finska, som mera hålla sig vid det gamla, och Savokotspråk: finska, som begagna nutidens lyx råder mycken jalousi i klädedrägten.
5 Karelarne Karakter.
6 Hans land – svederna Norra och Östra Karelen med sina stora ödemarker har alltintill våra dagar varit lika fattigt, okunnigt och vidskepligt, som de södra och V. delarna af Karelarnes område blifvit kommit i välstånd och derigenom äfven till en icke obetydlig grad af en viss förfining. Numera begynna de stora bruken och sågverken att äfven i dessa aflägsna trakter sprida kultur och välstånd, med både hvad bättre och sämre, som dermed följer. Saima kanal har sedan 20 år omskapat allt mycket,; jernvägen till Pbg fullföljer omskapningen. Verldens luft blåser in, ångan ryker på de ensliga fjärdarna. Allt lutar åt öster. Det ryska inflytandet vexer, det svenska förminskas; – man skulle icke brådska med att vilja hafva det sednare bortröjdt.
7 Karelaren är mera smärt till sin kroppsbggnadkroppsbyggnad, än någon af hans öfrige landsmän, mera smidig, mera lätt, mera rörlig, än öfrige Finnar. Der är något löst i hans lynne, men också något, som hos en Finne kunde kallas lifligt och fyndigt. Han är ett I de aflägsnare delarna af sitt land är han ett naturbarn, som godmodigt tager dagen sådan han kommer och sällan gör sig den mödan att tänka på framtiden. »Kuin leipä loppuu, syödään vehnäistäspråk: finska (hvetebröd)»konsekvensändrat/normaliserat – och detta realiserar han bokstafligen på sina många resor till Pburg. Han är född till köpman, men ej till affärsman. Bjarmalynnet sitter qvar hos honom, han trifves bättre på sina frakt- eller handelsresor, än hemma vid stadigt arbete – han har ända till våra dagar varit|320||338| nästan hela Finlands forman. Ännu på 1830 talet såg man honom med sina foror öfverallt i de vestra Kuststäderna – Sedan blef han postiljon till Ryssland. Kanalen kördesvårläst p.g.a. strykning seglsvårtyttar förbi honom, jernvägen kör förbi honom, men han håller ut i det längsta. Han handlar också med allt och med alla. Har han ej annat, för han till Pbg bark och gatstenar. Har han ej ens detta, skickar han dit sin hustru som amma. Det, som mest i den vida verlden intresserar honom, är Pburgs torgpriser. Men under allt detta gör han ofta klena affärer, förstår ej att beräkna skilnaden mellan netto och brutto. Det lätta förvärfvet har verkat åtskillig demoralisation i de närmast Pbg belägna socknarna, under det att särdeles Nordkarelaren bibehållit gammaldags ärlighet.
8 Karelarne. Handel. Vidskepelse.
9 Vidskeplig är han Karelaren i hög grad och mer än någon annan landsman, fastän sådant ej saknas i någon del af vårt land. Men Karelaren är, med all sin rörlighet, fullkomligt en Finne i att behålla engång inrotade vanor och fördomar. Att t. ex. be Ingenstädes finnes så många sägner om ormar, om skatter, om heliga källor och träd, om smörlycka, mjölklycka, barnlycka m. m., som ibland detta folk, ingenstädes heller så många från fäderne ärfda vidskepliga seder och bruk. I V. och S. Karelen ha många sådana vidskepelser utdött i detta århundrade; i de aflägsnare trakterna förekomma de öfverallt.
10 Fordna tiders olyckor och hundra års herretjenst efter 1721 ha gjort Karelaren ödmjuk och undfallande emot herremän. Ingenstädes i vårt land, utom i Salmis socken, får man höra den österländska uttrycket artigheten att slå sin panna till marken för en högre uppsatt person. Men bakom denna undfallenhet döljer sig mycket misstroende och|321||339| mycken envishet. – Annars är Karelaren af ett vekt, känsligt sinnelag och har en utmärkt fattningsgåfva, som skulle göra honom läraktig för all bildning, derest icke det envisa grunddraget i hans karakter alltför ofta protesterade äfven mot det han måste erkänna vara sannt och nyttigt.
11 Karelare.
12 Savolaksaren är i grunden ingenting annat, än en tillökt, om icke just alltid förbättrad upplaga af stamfolket Karelarne. Savolaksaren är rikare och mera oberoende: mellan de båda ytterligheterna af ödmjukhet utan sjelfförtroende och herreaktighet utan hejd, lutar Kar den öfrige Karelaren mer åt det förra, Savolaksaren mer åt detn sednare halle ytterligheten. I de tätast befolkade och rikaste trakterna af Savolaks finnes en bondearistokrati, hkenhvilken stundom kan visa sig ganska dryg och äfven ganska öfverflödig, när det gäller att slå på stort, men likväl icke saknar värdighet. Savolaksaren står i yttre hyfsning och äfven i kunskaper betydligt framom andra Karelare. Folkets allmänna svaghet för grannlåt röjer sig hos honom i en lyx, som man ingenstädes i en finsk bondes boning finner så framstaen märkbar, som i Savolaks. Siden och samet, guld, vin och cigarrer, försvårläst p.g.a. strykning t. o. m. Sampan kaljaspråk: finska – för att ej tala om så vanliga saker, som kaffe, th och thoddy, äro icke sällsynta.original: sällsynta Han är Fds bästa en talaresvårläst p.g.a. strykningför man, som t. o. m. gör anspråk på att vara talare och jmfv. äfven är Fds ende talare; ehuru hans tal är vidlyftigt, ofta nog qvickt och träffande.
13 Språkförbistring. Ryska. Assimilation. Den karelska finskan utgör, som bekant, en ganska egendomlig dialekt, hkenhvilken genom sin större smidighet och vekhet, sina många diftonger och sin vokalrikedom skiljer sig från de vestfinska dialekterna ungefär som den joniskt-grekiska dialekten från den attiska eller det danska språket ifrån det svenska. Om dennssa ostfinska dialekter|322||340| i bestämdhet, klarhet och kraft är underlägsenna de vestfinska, så öfverträffara dene dessa i mjukhet, böjlighet och en oefterhärmlig naivitet, som sluter sig likt det mjukaste silke kring tankens finaste nyanser. Den ostfinska dialektenrna äro genom dessa egenheter enkom skapade för poesin, ishti synnerhet för naturmålningen, för satiren, för den ömma lyriken, – och Savolaksiskan är bland dem den mest utbredda, i det att den sträcker sig från Willmanstrand ända till Kajana läns gräns.
14 Karelarne. Språk. Poesi.
15 Med detta språk och dessa egenheter är det naturligt, att Karelaren, och särskildt Savolaksaren, blifvit Fds egentliga sångarefolk. I Savolaks är dock den gamla sången utdöd i detta århundrade och har lemnat platsen åt en modernare lyrik, som än sjunger sin längtan vid Saimas stränder, än klagande, än godmodigt skämtande, än skarpt gisslande skildrar lifvets mödor och lifvets dårskaper. Den äldre sången och det som ännu återstår af den äldsta, fornfinska sångens muntliga tradition, det finnes numera endast i de glest bebodda, aflägsna ödemarkerna af det Norra och Östra Karelen. För att samla de kringströdda cyklerna af sin Kalevala, måste Lönnrot uppsöka de bortgömdaste, ensligaste trakterna af detta innersta Karelen, och icke ens der fann han ännu minnet så fullständigt vid lif, – han måste gå utom Fd gränser till Archangelska guv. för att bland derboende Karelska befolkning, – ishti synnerhet i Wuokkiniemi sn – uppteckna de fullständiga runorna.
|323||341|16 Karelarne
17 Att Karelarne äro Fds genuina sångarfolk, att det är de, som räddat forntidens dyrbaraste nationela tradition, detta bevisar att de af naturen ämnats till att blifva Fds egentl. kulturfolk. Att denna ära under sv.svenska väldets tider, och till någon del ännu i dag, tillfallit den vestra folkgrenen, Tavasterne, detta kan endast tillskrifvas dessas vestliga läge, ty för oss har kulturens morgonsol uppgått i vester. Äfven Sverige oberäknadt, är det från vester, som Europas civilisation än framgent fortfar att strömma till Fds bygder. Numera, när vi söka vårt centrum inom oss sjelfva, står icke Karelaren mera i den yttersta periferin; han börjar att på ett helt annat sätt än förr tillgodogöra sina rika naturliga anlag. Han får icke mera sitt innehåll endast af forntidens minnen, han börjar att skapa omkring sig sin egen verld af mskligmensklig utveckling. Gör han det ensidigt, kommer han icke långt, ty utan stöd af vesterlandet, skall han attraheras åt öster af massans tyngdlagar. Men gör han det allsidigt, med blicken tillika vänd åt vestern och åt Europa, skall ingen del af Fds befolkning vara mera än han egnad att skapa denna nationela framtid på europeisk grund, hkenhvilken vi böra anse för den kommande tidens närmaste uppgift.
18 Å andra sidan, såsom vårt folk historiskt utvecklat sig genom sv.svenska kulturelementer, må vi skatta oss lycklige, att icke Karelaren stått i vestern af vårt land i st.stället för i dess öster. Han skulle ha varit för lätt och för eftergifvande, för att ha kunnat motstå den inbrytande svenskhetens öfvermakt. Han skulle ha blifvit försvenskad, såsom nu hans bröder på andra sidan om gränsen blifva förryskade, såsom södra Karelens folk ej kunnat motstå det främmande inflytandet. Det är godt, att han stått der han står – han har der varit en trogen gränsvakt, som i århundraden väntat, med handen på svärdfästet, den tid han nu upplefvat.