Tjugufjerde Föreläsningen 7/5 72

|422||438|

Tjugufjerde Föreläsningen 7/5 72.

1 Svensk historia Dalin.

2 Innan vi betrakta följderna af den stora väckelse, som Porthan gaf åt forskningarne i Fds historia, är det likväl nödigt att kasta en blick på den svenska häfdaforskningens utveckling under 18:de seklet. Sålänge Svenska monarkin ansågsoriginal: ansåg för det stora, gemensama fäderneslandet, var det naturligt, att behandlingen af dess historia måste utöfva det största inflytande på behandlingen af Finlands historia.

3 Palmsköld † 1711.

Stjerman † 1765.

Warmholtz † 1785.

Gjörvell † 1811.

4 Materialsamlingen för Svenska historien hade börjat 1½ sekel tidigare, än materialsamlingen för den finska; var också betydligt rikare på gamla urkunder, sagor och medeltidskrönikor, och detta redan rika material ökades oupphörligt under 18:de seklet. Till följd Efter de stora kriserna under Carl XII inträdde äfven här en jmfv. lugnare period, när man efter striden begynte räkna de döde på slagfältet. Nyttans period utbredde sina ekonomiska tendenser öfver hela Sverige riket, men gång tid efter annan uppstodo här forskare med med mera omfattande blick, som sökte att tillgodogöra det samlade materialet och slutligen vågade emancipera sig från den Rudbäckska skolans patriotiska drömmar.

5 Reformatorn af svenska språket, skalden och slutl. rikshistoriografen Olof v. Dalin, f.född 1708, † 1763, skref Svea rikes historia från äldsta till nyarste tider och var den förste, som 1746 vågade bestrida, att Sverige blifvit befo varit befbodt före eller strax efter|423||439| syndafloden. Han skulle ej ha vågat en så djerf opposition, om han ej dervid haft en bundsförvandt i den då kraftigt uppblomstrande naturforskningen, neml. i Celsii theori ochm vattuminskningen. Dalins resonnement var mycket enkelt: om, sade han, hafvets yta faller 4 fot på 100 år, så har hafvet för 1000 år sedan stått 40 fot högre än nu, för 3000 år sedan 120 fot högre o. s. v. Följaktligen har största delen af Sverige för 3000 à 4000 år sedan stått under vatten, och följaktligen har det ej kunnat vara bebodt. Dalins historia är hållen i populär stil och har blifvit af de stränge forskarne klandrad som föga ovskapligovetenskaplig; men just genom sin popularitet hvar den mer än någon annan egnad att kullkasta den då rådande falska lärdomens konstiga systemer och bana väg för en friare forskning.

6 Botin. Lagerbring. O. Celsius

7 Mindre lycklig populär, fast mera grundlig, var Dalins motståndare och stränge kritiker kammarrådet Anders af Botin, som f.född 1724 † 1790, som 1757 ut begynte utgifva sitt utkast till svenska folkets historia; i mer än ett afseende en föregångare till Geijer, men utan att äga dennes skarpa blick.

8 De märkligaste materialsamlarne voro tvenne biskop Olof Celsius, far och son, den uppfinnare af den 100gradiga thermometern och theorin om vattuminskningen, original: en mångsidigt lärde män, fornforskare och topografer, den sednare † 1794 förf.författare till den tidens bästa svenska kyrkohistoria; – domprosten Anders Rhyzelius † 1761, hvars mest bekanta arbeten äro hans svenska biskopskrönika och hans SvioGothia munita – Göran Nordberg † 1741 den välbekante förf.författaren af Carl XII:s historia – den lärde rikshistoriografen Anders Schönberg f.född 1757 † 1811, en af den kritiska skolans|424||440| förnämste förkämpar i Sverige – Riksråd. gr.grefve Gustaf Bonde, som lemnat belysande materialer till Ulrica Eleonoras och Fredrik I:s historia – den mycket lärde och mycket torre prof. Erik Michael Fant, som utgifvit en massa historiskt material, bl. a. Scriptores rer. suecic. medii ævi, 1 tom., och föreläsningar öfver sv.svenska historien, jemte en rad af akadem. disput. som i antal öfverträffades endast af Bilmarks. – Slutl. må nämnas Carl Wåhlin, förf.författare till Fäderneslandets (Sveriges) historia 1787, hkenhvilken lärobok lästes i våra finska elem. skolor ännu på 1830 talet. Antiqvit. Eric Björner † 1759. Gust. Regnér

9 Palmsköld

Stjernman

Gjörvell

Warmholz.

10 Alla dessa ha samlat eller bearbetat dels biografiskt, dels annat historiskt material, men de vigtigaste urkundsamlingar drogos i dagen af sekreter. i riksarkivet Elias Palmsköld † 1719, hvars samlingar äro en hufvudkälla för sv.svenska historien – Anders Anton v. Stjernman † 1765, Sv:s störste genealog och biograf, berömd genom den ovanliga noggrannheten af hans vidsträckta samlingar; – hofrådet Carl Gust. Warmholtz, d.död 1785, förf.författare till ett af alla historieforskare anlitadt jätteverk, en ytterst noggrann och kritisk katalog öfver Sv:s och Fds hela historiska literatur, – samt slutl. bibl. aman.biblioteksamanuensen Carl Cristopher Gjörvell † 1811, patriarken för Sveriges lärde samlare, en man af så otrolig flit och lärdom, att få länder kunna uppvisa hans like. Handl. rör. Sv:s historia, – Sv. biogr. lexikon –

11 Riktad med allt detta material och dessa föredömen, uppträdde nu Sveriges förste store kritiske häfdatecknare Sven prof. Sven Lagerbring, f.född Bring år 1707, † 1786. Han har i 4 delar och början af den 5:te skrifvit|425||441| Svea rikes historia till år 140057 talet, och efter hans död fortsattes arbetet af Fant ända till Svten Sture d. y:s tid. – Lagerbring öfverträffar alla sina föregångare i kritik, oväld och anlitandet af pålitliga historiska källor. Hans framställning är deremot ojemn, oftast för bred och något moraliserande, hkethvilket skadar historiens objektiva enkelhet. I alla fall är hans historia ett sekulararbete: man kan säga, att ingen sv.svensk häfdatecknare före honom räcker honom till skuldran; men efteråt har han blifvit öfverträffad af flera. – Jemte sitt stora arbete har Lagerbring äfven utgifvit ett sammandrag af Sv:s historia intill 1772 samt en mängd värderika specialarbeten.

12 Lagerbring. Nyare sv. historia. Geijer.

13 Palmsköld, Stjernman, Warmholtz, Gjörvell bland samlarne samt Dalin, Botin, Lagerbring bland rikshistoriograferne, se der de män, som under 18:de seklet gingo i spetsen för Sveriges historia. Efter dem följde i 19:de seklet bland samlarne och specialisterne Järta, Afzelius, Adlersparre, Ennes, Reuterdahl, Tengberg, Odhner m. fl. – bland rikshistoriograferne Geijer, Strinnholm, Fryxell, Carlsson, Malmström.

14 Tiden medgifver icke att närmare angifva specialhistorikernes till en del utmärkta förtjenster. Jag inskränker mig här blott till några ord om de mest framstående bland Sveriges nyaste häfdatecknare.

15 Prof. Erik Gustaf Geijer, f.född 1783 † 1847, har, bland sina många skrifter af historiskt, politiskt, literaturhistoriskt, biografiskt, esthetiskt, och och poetiskt innehåll, efterlemnat hufvudsakl. tre arbeten af för alla tider bestående värde: hans Svea rikes häfder, som kritiskt behandlar källorna till sv.svenska historien och mythologin,

|426||442|

16 Geijer.

17 Hans Svenska folkets historia kastar en klar dager öfver häfderna ända till Christinas thronafsägelse; – hans skildring af Sveriges tillstånd under frihetstiden är det första omfattande försök att reda de trassliga trådarna i detta så ensamt stående tidehvarf, när Sv. och Fd voro en republik med ett konunganamn i sin spets. Som häfdatecknare är G. svensk och ur finsk synpunkt stundom mera svensk, än vi ville erkänna vara berättigadt. Men det oaktadt, har ingen sv.svensk häfdatecknare gått till sitt verk med en så omfattande, man kunde säga verldshistorisk blick öfver seklerna. Det i stor mening mskligamenskliga står hos honom Geijer upphöjdt öfver lokalpatriotismen: derföre är han ock den förste, som fullt uppskattat Carl IX och Gustaf II Adolf, de två ende verldshistoriske regenter, som Sverige ägt, ifall man icke vill räkna Carl XIV såsom den tredje. Man kunde tillägga, att han Geijer är den förste svensk, som uppfattat Christian II. – I sin forskning går han beständigt till tingens botten och uppfattar karaktererna i deras helhet, utan att låta bortblanda sig af biomständigheter. Ingen har som han sam i några få ord sammanträngt ett helt folks, ett tidehvarfs, eller en persons karakter. Den epigrammatiska, kortheten i hans framställning gör honom svårfattlig för dem, som älska en lätt historisk lektyr. Deri och i blickens klarhet, i omdömets skärpa, i tankens djup har han med rätta blifvit förliknad vid Tacitus.

|427||443|

18 Strinnholm. Fryxell.

19 Prof. Anders Strinnholm, f.född 1787 † 1864)?) har först utgifvit Sv. folkets historia under konungarne af Wasa ätten och sedermera Sv. folkets historia från äldsta tider till 1321. Den sistnämnda är ett det utförligaste och bästa arbete vi äga för hedendomens och den katholska kyrkans tidigare period i Sverige. Alla källor äro med stor samvetsgrannhet, ehuru icke alltid med lika skarp kritik rådfrågade, och vi finna der många värderika bidrag äfven för finska folkets äldsta historia och Ff:sFinnarnes beröring med Skandinaverne. Stilen är något torr bred, men icke tung, och lifvas ofta af förf:sförfattarens intresse för saken. Strinnholm är en med rätta högt ansedd häfdatecknare och en hufvudkälla för den äldre sv.svenska historien.

20 Prof. Anders Fryxell, f.född 1775, fortfar ännu vid 77 års ålder att med oförminskad arbetskraft fortsätta sina öfver hela Europa kända Berättelser ur Sv:s historia, hkahvilka han nu fört fram ända till närheten af G. III:s tid, som ligger honom nära om hjertat att ännu få skildra. Detta vidtomfattande arbete var från början ämnadt till en populär läsning för sv.svenska folket, särdeles ungdomen, hvarföre också hela sv.svenska historien t. o. m. G. II Adolf upptager endast de 6 första delarna. Men från och med Christinas regering vidgar sig planen jemte källorna i riksarkifvet, dem Fryxell anlitat mer än någon annan, och fr. o. m. Carl XI:s regering vexa berättelserna redan till en utförlig och kritisk rikshistoria. Likasom Geijer är|428||444| den förste svensk, som fullt uppfattat G. II A., är Fryxell den förste, som från alla sidor med förkärlek belyst C. XI. Jemförelser mellan C. XI och C. XII utfaller ingalunda till den sednares fördel. Fryxell är den förste, som skrifvit ut fulla debetsedeln för C. XII:s regering; man spårar der nära nog en tendens, att nedstämma Sv:s beundran för denne hjeltemodige, men inskränkte konung, hvarför också Fryxells skildring af C. XII mött stark opposition hos Svv.Svenskarne sjelfve. Samvetsgrann. Polemik Med Geijer. – I stilens behag och lätthet har Fryxell blott en medtäflare, Dalin, men han öfverträffar Dalin i historisk kritik och i den uttömmande rika, behan mångsidiga behandlingen af sitt ämne.

21 Fryxell. Carlson. Malmström.

22 Prof. Carlsson har i ett strängt vskapligtvetenskapligt arbete behandlat Pfaltziska husets regenter i Sv., och Prof. Malmström är ännu sysselsatt med sin utförliga historia om frihetstiden. Båda dessa högt aktade förf.författare hafva tillgodogjort rika, förut obegagnade diplomatiska urkundsamlingar och, jemte Fryxell, hämtat mångaen skattbar belysning ur riksdagarnas protokoller.

23 Munch Noriges historia –

24 Öfverhufvud kan man säga, att sv.svenska historien från och med G. Wasa till och med C. XII äroriginal: äro numera behandlade på ett nästan uttömmande sätt. Likaså ha vi sakrika arbeten om hednatiden och om den nyaste tiden från och med G. III – men den sv.svenska medeltidens sednare period †svårtytt och frihetstiden visa ännu betydliga luckor,

|429||445|

25 Porthans skola. Arfvidson m. fl.

26 Till Porthans samtida: Ganander – Lencqvist. närmaste historiska skola i Fd till hans lärjungar hörde erkebiskop Jacob Tengström † 1832: Minne af Terserus – Om de fordne Ff:sFinnarnes nöjen – Om Sv:s sjömakt i Erik XIV:s tid samt om Borgå landtdag.

27 F. M. Franzén: om Birkkarlarne – om RnesRyssarnes härkomst – om Sv.Svenska Drottningar – förträffliga biografier i Sv. Akad:s Handlingar.

28 Tiden ogynnsam. – Med Fds lösryckande från Sv. kastades äfven dess historia tillbaka på sig sjelf. Den förste: A. I. Arvidson Åbo Pomrar Mbl. 1821. – Omarbetade 1824 pomraren Fr. Rühs 1807 utgifna Finland och dess innevånare – många andra arbeten. – Handlingar rör. Fds historia.

29 F. W. Pipping G. W. Lagus – S

30 G. Rein. E. Grönblad. C. Tigerstedt. M. Akiander.

31 Ännu skulle återstå att nämna de dyrbaraste af alla källor för vårt lands historia, neml. folkets urgamla traditioner samlade i Kvala, och i några få historiska ballader från nyare tid. Men detta ämne är rikt och fordrar en särskild behandling. Jag slutar här för denna termin.

32 S. D. G.Soli Deo Gloria

7 Maj 1872.