Sjunde Föreläsningen. 2/11 61
Kommentar
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
4 Pohjan pitkä perä I Karl Collans översättning av Kalevala från 1861: »Pohjas fjerran gränser».
4 forskarefjät steg på forskarbanan.
stycke – textställe – kommentar
4 Pohjan pitkä perä I Karl Collans översättning av Kalevala från 1861: »Pohjas fjerran gränser».
4 forskarefjät steg på forskarbanan.
Sjunde Föreläsningen. 2/11 61.
14. Höjdkedjorna enligt Gyldén.
15. Dalarna.
1 I. Dalarna norr och öster om Mselkä.
2 II. 〃 söder och vesterom dito.
3 A. Norra kustdalarna:
4 1. Stora Vestra Ishafsdalen. Norra Ishafvets ofantliga och föga kända dalbäcken, hvars djup torde vida öfverstiga 1000 famnar, sträcker sig på vårt område till norrra och östra sluttningarna af Mselkä. Det är bekant, att vid gränsregleringen 1809 utestängdes förblef det finska området från utestängdt från hafvet derigenom att Norige, då en dansk provins, behöll kusten af Warangerfjord mellan Tana och Patsjoki, en landsträcka, vid hkenhvilken Norrmännen fästa en stor vigt för det rika fisket i fjorden. Härigenom flera olägenheter. – För oss återstår endast den sydliga delen af dalsluttningen, hkenhvilken den i anledn. af dess form blifvit kallad Fds nattmössa., Pohjan pitkä peräspråk: finska, den yttersta kilen – Denntta vårt område bildar åter en dal för sig, Enaredalen, med den djupa, nära 10 mån. om året frusna Enare sjö till medelpunkt, tillflöde genom Ivalojoki och original: och utlopp genom Patsjoki. Ur detta alltigenom vattendränkta kärr reser sig det 2,200 f.fot höga Peldoivi. Den nordligaste finska kyrkan – det nordl. finska åkerbruket – och marken tundrorna bärande spår af Castrens första forskarefjät.
5 2. Östra Ishafsdalen. Af denna dal faller endast ett ringa område inom Fds gräns, neml. en triangel, hvars spets bildas af Talkunaoivi – vestra sidan af Mselkä, östra sidan af ryska gränsen och basen af Linnunselkä. – Högsta fjälltopparna|33||41| äro Talkunaoivi, Korvatunturi, Nattiovaara och Nuortitunturi. Dess vatten uppsamlas af i N tre grenar af Nuortijoki, som åter utgör ena källfloden af Tulomajoki – hvilken samlar och afleder vattnen från dess ofantliga kärr – tillhör Kola Lappmark.
6 B. Östra gränsdalarna. 3. KuusamoHvitahafsdalen, hvaraf den inom vårt område fallande Kuusamodalen utgör den vestliga sluttningen, likasom Kantalahtidalen utgör den norra. österom Mselkä. Ksdalen begränsas i norr af Linnunselkä, i vester af Mselkä, i söder af Mselkäs åt öster utböjda knä, och afskäras i öster af ryska gränsen. Nejden är den mest höglända i Fd – Mselkä är här ovanligt shängandesammanhängande, i medeltal 1400 à 1000 fot,original: fot. höjder Wilmaswaara, Sieppitunturi, Käiköwaara, Sivalkowaara. Sluttningen mycket brant på finska området. Vattnen tömma sig brådstupa, under strida forsar, ut i Kantalahti genom Kitkajärvi, Panaj. och Posioj m. fl. sjöar, och vidare sedan genom Oulangonsuu till Pääjärvi och vidare genom kärr och underjordiska vatten ut i Kantalahti.
7 4. Slutligen äga vi öster om Mselkä ett litet område af Onegadalens vestliga nordvestra sluttning, begränsad af Aunuksenselkä i V., Salpausselkä i S. – samt ryska gränsen i Ö. – Medelpunkten i denna dal är Suojärvi. – Högsta topparna äro Niinikivi och Lieksa bergknut.