Tolfte Föreläsningen. 21/2 67

Lästext

|61|

Tolfte Föreläsningen. 21/2 67.

Den svenska kolonisationen i Fd.

1 Jag har utgått från det histor. faktum, att den grundsats, att f.finska folkets historia är ingenting annat än folkets kamp för frihet och nationalmedvetande. Men finska folket som sådant nation icke fanns icke till före den sv.svenska eröfringens tiden, d. v. s. som tvang nationens tvenne hälfter att smälta tillsamman – det f.finska folket likasom den f.finska historien räknar sin tillvaro från den stund, när Tavv.Tavaster och Karelare igenkände hvarandra som bröder. Men rRedan i denna vårt folks första födelsetimma, står der således ett främmande folk som vittne och bindelänk, mellan neml. det sv.enska folket, – och mig vill det synas som skulle detta ingalunda vara utan betydelse, – som skulle vårt folk, vår historia i verkl. hvila som den lemma startDelfiska Pythias thron på tre fötterkommentar: Karelare, Tav.Tavaster, SvSvenskar.

2 I denna stund räknar Fd 200,000 invånare af sv.svensk härkomst och sv.svenskt språk, d. v. s. något omkr. ⅟₉ af landets hela befolkning. DHär ärstå vi framför en af de fråga, som [----]oläslig handstil åt I hkethvilket förhållande stå dessa 200,000 inrymma eller icke inrymma en plats inom till det f.finska folket, inom dess den f.finska nationaliteten? Äro de främlingar, äro de landsmän? – Se der en af de frågor, som synas så oändligt intrasslade, när man skasvårtyttll konstruera verkligheten efter en kammartheori, men som blifva så enkla och lättlösta, när man låter verkligheten sjelf tala.

3 Sv.Svenska befolkn. i Fd är en tradition, som hade sin rot och betydelse i det sv.svenska väldet i Fd. Hvad innebar detta sv.svenska väldet i Fd? Var det en eröfring i vanlig betydelse, när ett folk underkufvar ett annat och påtvingar det sin styrelse, sina lagar, sin samhällsordning, sin religiösa tro, sitt språk, sin nationalitet, – som romarne i Gallien, som Spanjorerne i Mexiko, som engelsmännen fordom i Wales? Eller var det sv.svenska väldet|62| rätt och slätt ett utländskt förtryck, som turkarnas i Grekland, som österrikarnes i Itialien, som de tyska riddarnes i Estland? Ja, då skulle vi finna tvenne folkströmmar, af hkahvilka den ena flyter ofvanpå, den andra under, den ena herrskar och förtrycker, den andra beherrskas, förtryckes, kanhända tillintetgöres; följaktligen två fientliga, oförsonliga motsatser, hkahvilka shållassammanhållas endast af maktens pression, och när den ger vika springa de åtskils. Och hade det sv.svenska väldet varit sådant, då vore visserligen också det sv.svenska folkelementet i Fd en främling i Fd likaså visst, som Ester och Liver ännu i dag betrakta tyskarne såsom främlingar i deras land. Men det sv.svenska väldet i Fd har varit ett annat; det har börjat med vapenmakt, men fortgått såsom kulturmakt. Det har varit byggdt på de stora, folkrättsliga principerna af frihetens och jemnlikhetens, och af frukten känner man trädet. Det finnes i historien en Nemesis, som aldrig uteblir och som säger oss, att det folk, som förtrycker ett annat, det tager sjelf röta deraf och går slutligen under. Hade sv.svenska väldet i Fd varit förtryckande, så skulle Fd utan allt tvifvel blifvit en börda för Sv., såsom Italien för Österrike, såsom Nederländerna för Spanien. Deraf finna vi intet spår, intet uppror under mer än 5 seklers förlopp; utan tvärtom har Fd har härt under hela denna långa tidsrymd varit Sv:s sköld och förmur, varit dess trogaste vapenbroder på hundrade slagfält. Samhälls utvecklingen, kulturprocessen i Fd har varit ett införlifvande af sv.svenska germaniska elementer, men också en vexelverkan tillbaka från Fd till Sv.|63| När t. ex. Sv. gifvit oss xdomenkristendomenkristendomen, som dock är en verldsidé, så har Sv. dermed betalat en gammal skuld, ty i sin grå forntid har det sjelf emottagit en religion af FfFinnarne. – När Sv. gifvit oss sin vesteuropeiska kultur, så har det i tusen tillbakaflytande ådror från oss återfått resultaterna af samma kultur. – När Sv. gifvit oss en andel i dess europ. maktställning och dess krigiska ära, så äro dessa glänsande minnen till en icke ringa del köpta med finskt blod. Ja sSjelfva de båda folken ha blandat blod med hvarandra; i Fds ådror flyter mycket sv.svenskt blod, i Sv:s ådror flyter kanhända ännu vida mera finskt. Och på samma sätt har en del af den båda ena nationernasns utmärkande karaktersdrag öfvergått till den andra: den jemförelsevis större energi, spänstighet och mottaglighet för civilisation, som utmärker det f.finska folket framför dess stamförvandter i Rd är väsentligen att tillskrifva sv.svenskt inflytande, – och åter den större ihärdighet, den utomordentliga kraft att bära ofantliga bördor, som utmärkte sv.svenska folket framför dess närmaste stamförvandter Danskar och Norrmän, – dessa Sv:s egenskaper måste sannolikt borde med allt skäl böra tillskrifvas Fds inverkan. – Allt detta ställer de båda nationerna lik till hvarandra i ett slags solidaritetsförhållande, inför historien som öfverlefver deras politiska skilsmessa. Det sv.svenska folkelementet i Fd är enl. min tankesvårläst p.g.a. strykning ur denna synpunkt icke blott historiskt berättigadt, utan ock kulturhistoriskt nödvändigt. Det är mer än ett faktum, mer än en tradition; det är ett civilisationselement. Det är ett handtag, hvarmed Vesteuropa fasthåller Fd – det är en af dessa bryggor till mskl.menskligheten som hvarje folk behöfver och mest ett sådant, som har på två sidor hafvetsvårtytt. Nu, sedan det icke mera utgör en öfvermakt, utan en minoritet, icke mera en fara, utan en brygga, – nu må vi skatta oss lyckliga|64| att hafva bindelänken qvar i vårt land, och hafva den att i en proportion, som väl aldrig kan bli störande.

4 Svenskarne äro urgamla bebyggareoriginal: bebygger af en del bland Fds kuster. Man har kanske nog mycket förbisett, att det sv.svenska väldet uppträdde på Fds dessa kuster som kolonisation vida förr än det uppträdde som vapenmakt. De vanliga hypotheserna. Förhålla sig liksom Ff.Finnarne i Sverige. – Krönikor. Motbevis.Arvidssons hypothes, riktig och oriktig. – Hipping om Nylänningarna – Norræna tungan före Olof Skötkonung – Gäller äfven de östb.österbottniska dialekterna. Kringsvärmade hafven – Skärgårdarnas trappsteg. – Östbotten under Sverk.Erikska ätterna sid. 60.

5 RepetitionRepetition. Karelare och Tavaster. Sv. kolonisation i Nyland, i Östb. Betydelse.

Ryska rikets grundläggning.

6 Nestor: huru: 859 togo Warjagerna skatt på andra sidan (sid. 146) hafvet af Tschuder, Slavæner, Merer och Kriwitscher.

7 862 voro Warjagerna från andra sid. hafvet och man gaf dem ingen skatt

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    stycke – textställe – kommentar

    1 Delfiska Pythias thron på tre fötter Pythia, eller Oraklet i Delfi, satt på en trefot när hon levererade sina spådomar.

    Faksimil