Trettionde Föreläsningen. 16/4 66

Trettionde Föreläsningen. 16/4 66.

1 Aldrig hade Rd haft bättre krigsorsak mot Sv. Det hade garanterat 1720 års regeringsform och dess thronföljare, storfursten Paul, hade, såsom direkt afkomling af den äldre holsteinska linien och dottersons sonson till Carl XI, legitima anspråk på sv.svenska thronen framför G. III, som härstammade från den yngre holsteinska linien. Kejsarinnan Katharina sades hafva för afsigt att angripa Sv. med 40,000 man och en flotta af 74 segel. Följden deraf skulle ha varit Fds förlust. G. III skickade Ehrensvärd att ordna försvaret i detta land och skyndade sjelf att möta Dmks befarade anfall vid norska gränsen. Fr. lofvade väl skicka 10,000 man till Götheborgs försvar. Men Engld var afundsjukt och Preussen hvarje ögonblick färdigt att på en vink från Pbg kasta sig öfver Pommern. Under så hotande faror begynte det nya statsskicket. Kon. G. förde dock ett oförfäradt språk mot de hotande grannarna. Han afslog alla sin morbrors förslag. Han notificerade Kath., som om det ej ang.angick henne. Dubarry. Alla deras skrämskott syntes förspillda. Europa förvånades att se en nyss så maktlös konung och en nyss så djupt sjunken nation än engång trotsa tidens största militärmakter. Men tidskonjunkturen gaf dem ej ledighet att utföra sina hotelser. Polen gaf både Rd och Pr. för närv. fullt att göra, Rd hade dessutom krig med Turkiet, de öfriga funno ej rådligt att ensame bryta löst, och så upplöste sig efter några månader åter det hotande krigsmolnet. Kejs. Kath. kunde ej glömma. »Se der ett folk, som på en fjerdedels timma förlorar sin regeringsform och sin frihet» (Voltaire). Ännu 1788 beskyllde hon kon. G. att hafva tillryckt sig enväldet och beskyddade Anjalaförbundet endast för att återställa »friheten» i Sv.

2 Den allmänt bekanta reg.formenregeringsformen af d. 21 Aug. 1772 förvandlade Sv:s rike från en republik med konunganamn till en konstitutionel monarki, med der en stark konungamakt frivilligt återgaf åt folket de vigtigaste af dess politiska rättigheter.

|208|

3 RepetitionRepetition 15/11 70. Utl.Utländska makter. – 5–19 Aug. Sv:s anseende. 21 Aug. – Kon:s tal.

4 »Ständerna, heter det i inledningen, hafva funnit genom en olycklig erfarenhet, att under namn af den ädla friheten åtskillige medborgare upphäft sig till herravälde, hkethvilket blifvit så mycket olidligare, som det uppkommit under sjelfsvåld, har befäst sig genom egennytta och hårdheter och ändteligen blifvit understödt af främmande makt och välde till hela samhällets olycka», hvarifrån nitiske medborgare, understödde af kon.konungen nu hade frälsat riket. Ständerna ville derföre genom den nya reg.formenregeringsformen så befästa friheten, att den ej kunde blifva kränkt af en tilltagsen och för riket ej välsinnad regent, eller ock af äregirige, egennyttige och förrädiske medborgare samt hätskefulle och högmodige fiender, så att det urgamla Svea och Götha rike städse måtte blifva ett fritt och sjelfständigt konungarike.»

5 Brister: period. riksdagar. Ekon. lagstiftn. – (motion)

6 Enligt denna reg.formregeringsform tillkommer kon.konungen hela verkställande makten, utom rättigheten att börja ett anfallskrig. Beskattningsrätten tillkommer regent och ständer gemensamt vid riksdagar, dem kon.konungen äger ensam utlysa, när honom så för godt synes. Lagstiftande makten tillhör likaledes regent och ständer gemensamt; högsta lagskipande makten tillhör rådet, der kon.konungen äger 2 röster, men för öfrigt har denna mysvårläst p.g.a. strykning korporation endast rådgifvande, icke beslutande myndighet. Rådet utnämnes af kon.konungen ensam. Likaså utnämner kon.konungen ensam till alla tjenster fr. o. m. öfv.löjtnants värdighet, men till öfriga tjenster på grund af förslag. De af C. XI stiftade rikets kollegier skulle, som förr, handlägga alla öfriga ärender, alla stånds privilegier stadfästades, banken ställdes under ständernas garanti o. s. v. Näst Englds den mest frisinnade monarki i Europa. – Det var endast de s. k. »patrioterne», som vid denna reg.formregeringsform instämde med den r.ryska herskarinnan i en klagan öfver den sv.svenska frihetens förlust. I denna klagan förenade sig alla de, som nu förlorat sin makt|209| och sitt inflytande, men högljuddast voro de, som nu miste den rika inkomsten af utl.utländska mutor och derigenom hindrats att förvärfva s. k. »familjefortuner.» – »Åsynen af dessa genom statshvälfningen brödlösa och husvilla, men ej ömkansvärda varelser, – säger härom ett samtida vittne, – ljudet af deras nödrop och de smädelser de fingo uppbära af dem, som ännu voro värdige namnet Svenskar, går aldrig ur deras minne, som sett och hört dem.» – Bland alla öfrige inbyggare i riket öfvergick bifallet snart till en enthusiasm. GDen hofsamhet, den mildhet, hvarmed den unge konungen begagnat sin seger, uppfyllde alla med beundran, och snart ljöd G. III:s namn likasom ett enda jubelrop öfver hela riket. Kloke män anmärkte blott, att denna hänförelse var alltför latt hastig och häftig för att blifva varaktig, och de spådde sannt.

7 Emellertid fortfor kon. G. att sköta maktens ovana tyglar med utmärkt klokhet. Hans fiender benådades, hans anhängare belönades med tjenster, värdigheter l.eller med adelskap. Partinamnen Hattar och Mössor förbjödos. Hvarochen skulle glömma förflutna tvisteämnen och endast räcka hvarandra handen för det allmänna bästa. Det såg ock ut, försom skulle dessa för en tid alla fordna söndringar försvinna i en allmän belåtenhet. De sex 14 första, åren och ishtisynnerhet de sex första åren af G. III:s regeringen tillhörde de lyckligaste perioder, som Fd vid Sv:s sida någonsin genomlefvat. En känsla af lugn och välbehag utbredde sig öfver hela riket och verkade välgörande på alla lifsyttringar. Med hvarje år steg det inre välståndet, med hvarje år vexte rikets anseende utomlands. Kon.Konung G. III ansågs i hela Europa och ej minst af sitt eget folk som ett mönster bland konungar. Skaldernes loftal voro ej längre smicker, när berömmet delades af hög och låg uti hela riket. Och kon. G. var nog ädel|210| att vilja förtjena detta beröm. Han arbetade sjelf med den glada flit, som var honom egen. Och från reger:sregeringens strängare mödor fick for han sedan till sitt landtliga Haga att, fjerran från stadens larm, egna en afton åt sina de literära arbeten, som utgjorde hans rekreation, eller åt de skalder och konstnärer, som beundrande omgåfvo honom, eller åt sin nya sv.svenska opera, som han stiftade 1773. Nyttiga författningar blefvo en följd af de allvarsama arbetena, och från hans literära, hans artistiska nöjenoriginal: nöjer spridde sig ett solskimmer af behagets tjusning öfver hela hans rike. Den enda tilldragelse, som under dessa lyckliga år för ett ögonblick störde den allm. tillfredsställelsen, var Lden store Linnés död 1774.

8 A. F. – G. III. År 1775 besökte G. III för första gången Fd. Den beredvillighet, hvarmed Ff.Finnarne år 1772 varit de förste att förklara sig för honom och det nya regeringssättet, hade tillvunnit dem kon:s tillgifvenhet. Ha Nu och framgent visade han flera prof deruppå. Han for sin faders väg öfver Åbo och Hfors, der han lifligt intresserade sig för Ehrensvärds anläggn. Sveaborg och lät anbringa öfver portar och bastioner flera af de för fästn:s nuvar. innehafvare oläsliga inskrifter, på hvilka vandraren stafvar ännu i dag. Kungstrappan. Vidare for han långs rikets dåvar. gräns Kymmeneelf och vidare norra vägen genom Östb: och öfver Torneå, öfverallt mottagande folkets böneskrifter och vinnande Ff:sFinnarnes hjertan med samma denna tjusningsförmåga, hvari han icke ägde sin like. Följderna af denna resa blefvo för landet i hög grad välgörande. Landet, hvars förra indelning blifvit rubbad genom de till Rd afträdda områdena, indelades ånyo i 6 län, och landshöfdingeresidenserna förlades midti länen. Åt jordbruketoriginal: Jordbruket egnade kon.konungen mycken uppmärksamhet, beskattläggningen ordnades, nybyggen gynnades, kyttor och sveder inskränktes såsom skadliga för jordbruket. Spanmålshandeln frigjordes; man begynte anlägga socknemagasiner. Många nya landsvägar anlades; man begynte ånyo upprensa strömmarna, – farleder mellan sjöarna. Från Vid denna tid fick landet sina första prov.läkareprovinsialläkare, och för första gången en ordnad helsovård. – Lagskipningen var ännu ganska bristfällig och Åbo hofrätt den enda öfverdomstol i Fd.

|211|

9 RepetitionRepetition 17/11 70. 1772 års reg:s form. Försonande åtg. Kon:s arbete. Första reg:sår.

10 Tryckfriheten. Sedan de stora häradernes gränser blifvit klufne och nya domare tillsatte, beslöt G. III inrätta en ny hofrätt och förlade den i Wasa, hkenhvilken ort, kanske redan för namnet, intresserade honom. Året derpå Den 28 Juni 1776 blef den nya hofrätten högtidligen invigd på Sthms slott ioch det tal kon.konungen dervid höll var ett af hans yppersta. Under denna hofrätt med dess president, 2 hofr. rådhofrättsråd och 5 assessorer lades Östbotten, Savolaks och Karelen, hkahvilka senare provinser då hade sina marknadsplatser i de Östb.Österbottniska kuststäderna. Som bekant, var ansågs det ända till våra dagar qvarstående nya hofrättshuset fo i Wasa för ett sådant praktverk af smak och arkitektonisk prydlighet, att Franzén – Numera Skonades vid branden 1852 – landets vackraste kyrka.

11 Tre nya städer anlades eller fingo vid denna tid privilegier. Vid Tamperikoski, der Näsijärvi – en redan af ålder besökt marknadsplats anlades gen.genom kgl. brefvet d. 6 Juni 1779 Tammerfors stad och presidenten baron Boije afstod dertill ett rusthåll af samma namn, jemte Pyynikkö augmentshemman, men emedan man östra stranden af forsen fortfor att underlyda Boijerska familjegodset Hattanpää, som fått detta namn, emedan den gamla och stolta Boijeätten tillhörde Hattarnes chefer i Fd. Hatt. – Olägenhet deraf. Fds Manchester. –

12 Vidare hade G. III för afsigt att anlägga en stad i Nilsiä socken i Savolaks, men beslutet ändrades, när han erfor att Pehr Brahe redan för 100 år sedan ämnat grundlägga en stad vid i vid Kuopio kyrka, som då kallades Tavisalmi och hörde till Brahes friherreskap. Enligt sägen skall landshöfd. Falkenberg då ha låtit genom kronobetjeningen uppbränna byn närmast kyrkan. Emellertid fanns en plankarta qvar och framlades för kon.konungen af geografen Tuneld, som sålunda gaf första närmaste anledningen till Kuopio stad. Den grundlades genom kgl. brefvet af d. 5 Mars 1776 på en halfö i Kallavesi å Koljola hemmans mark, som derförinnan tillhört häradshöfd. Agander.|212| Första planen ansågs för liten och ändrades af landsh. baron Carpelan, hvarmed drog ut i 6 år, tilldess att det eg.egentliga fundationsbrefvet utfärdades d. 4 Mars 1782. – Warkaus i Leppävirta – Idensalmi.

13 Lagus F. A. T. 1850)

14 Redan Ad. Fr:s uppmärksamhet hade blifvit fästad uppå den ypperliga hamnen vid Kaskö, med dess tvenne inlopp, Nyängs- och Kaskö sund, som tillåta fartyg med alla vindar segla in och ut. och mMan hade t. o. m. en tid haft för afsigt att ditflytta Wasa med dess landshöfdingeresidens. Vid den tiden fanns en rastlöst verksam man, superkargören Bladh, som ägde Benviks egendom just derinvid, och han upptog den redan öfvergifna planen med en så outtröttelig drift, att han väl icke lyckades utverka Wasas flyttning, men dock grundläggandet af Kaskö stad genom fundationsbrefvet af den 30 Juli 1785. Planen var storartad – Bladh var fullkomligt öfvertygad att Kaskö skulle blifva Norra Fds, kanske hela landets största handelsstad, och derefter utstuckos tomter, gator och torg. Men hans hopp har icke gått i fullbordan, Kaskö har ej förmått konkurrera med de båda grannstäderna Wasa och Kristinestad, som ligger blott 1½ mil sjöväg derifrån, och mer än ¾ af de långa, breda, paralellt löpande gatorna är endast en enda bebyggd. – Bladh begrafven på Benvik. Monum.

15 sid. 214.

16 För öfrigt tillvexte Fds handel och sjöfart denna tid betydligt, dels genom stapelfriheten och andra nyttiga förordningar, myntrealisationenoriginal: Myntrealisationen, dels genom Englands krig med sina Kolonier i Nordamerika, hvarigenom konkurrensen af trädvaror derifrån upphörde och landets export fann en högst förmånlig afsättning. Det är från denna tid man icke blott i Åbo, utan äfven i Bborg och än mer i de Östb.Österbottniska städerna börjar märka tillvaron af en köpmannaaristokrati, grundad på samlad förmögenhet, och som sedan gick flera generationer i arf, tilldess att i våra dagar endast några få namn af dessa fordom mäktiga borgareslägter ännu hålla sig uppe.

|213|

17 RepetitionRepetition 18/11 70. Fd 1775. Jordbruk – Skatt – län. helsa – Wasa hofr. Tfors 6 Juni 1779. Kuopio 5 Mars 1776 – 4 Mars 1782. Kaskö 30 Juli 1785. Handeln: mynt. Kompan. – Amerika. Tortyr – Religion. 1777 i Pbg

18 Om G. III:s historia blifvit afslutad 1778 eller åtm. 1786, så skulle den ha att framvisa en högst sällsynt tafla af idel dagrar, landskap,original: landskap. i hkahvilka han sjelf var den lysande medelpunkten, omgifven af ett tacksamt, tillgifvet och beundrande folk. Men denna verld är en vexling af Natt och dag, och det Skuggor och ljus. Den eviga våren finns ingen tafla af idel ljus endast i poeternas drömmar. Kring På den solklara himmelen uppstego småningom moln, i början lätta och knappast märkbara, snart allt mera vexande i mörker, tilldess att de slutligen upptogo och fördystrade hela synkretsen.

19 G. III:s första stora misstag var att han trodde sig för alltid hafva dödat partiandan genom den på engång fria och koncentrerade statsförfattn. som borde inrymma en täflan, fo en och verkningskrets för alla fosterländska sträfvanden. Han bedrog sig, han hade icke dödat partierna, han hade endast bragt dem till tystnad. De dethroniserade cheferne för dessa nyss så allrådande partier funno för godt att en tid hålla sig stilla, sålänge vinden blåste emot, och dolde sin kränkta ärelystnad under en skenbar undergifvenhet. Sv.Svenska folket sjelf har i alla tider varit ett oroligt folk, som aldrig länge trifts vid under samma tröja och be varit beundransvärdt i att bära onda tiders börda, men deremot ledsnat snart vid de goda dagarna. Ännu i dag. Detta folk och dess riksdagsmän hade i 50 år varit vant att blanda sig i alla regeringens åtgärder; det hade varit vant att skrika och intrigera, såsnart något gick den enas l.eller andres intressen emot och att kasta skulden på styrelsen; – dess riksdagsmän hade blifvit rika män genom mutor, och det kändes tungt för dem att försaka de gamla inkomstkällorna. Knappt hade derföre den första förtjusningen öfver revolutionen år 1772 hunnit lugnas, innan tasslet der begynte att tasslas rundtomkring G. III:s thron och tadlet blef med hvar dag högljuddare, så mycket mer, som ingen tycktes bry sig derom. Kon.Konungen sjelf lefde allt ännu i den lyckliga illusionen att intet missnöje fanns och brydde sig ej om att iakttaga en försigtighet, som han ansåg öfverflödig.|214| Han hade behöft stränga tömmar: i stället var han mild ända till efterlåtenhet. Han hade behöft jeämnt allvar, noggrann rättvisa, sträng sparsamhet, för att möta sina fienders hemliga förtal. I stället lät han hänföra sig af sitt lifliga lynne, sin lekande fantasi, sin böjelse för det glada och lysande. A. F:s hof – borgerligt. Det fordom enkla hofvet blef snart praktfullare, dess glada smakfulla fester kostade penningar, de många utlänningarne, som beundrande trängdes kring detta snillet på thronen, väckte den aldrig slumrande sv.svenska afunden, och kon:s smak för theaternöjena, sjelfva hans högsinta, af skalden Kellgren korrigerade opera G. Wasa begynte att tydas som en glittrande flärd, hkenhvilken icke anstod entt fattigt och allvarsamt folk. – Nationaldrägt.

20 Alex. II:s lif. – I vårt tidehvarf – oerhördt. – Lyckligt för nationerna, om deras väl ej ejberor –

21 RepetitionRepetition. Det nya under faror. 1772 års reg.form. Mottogs. De första åren. Författningar. Tortyren.