Trettiosjette Föreläsningen. 20/4 65
Kommentar
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
2 »Mot försåt och list, [...] och upprätt.» Detta citat av Karl X Gustavs sekreterare Edvard Ehrensteen finns i F. F. Carlsons Sveriges historia under konungarne af pfalziska huset, Första delen (1855), s. 430.
5 han inrättade Sv:s bank Topelius avser ev. Stockholms Banco, den s.k. Palmstruchska banken, som grundades under Karl X Gustavs regering 1657 – Riksbanken inledde verksamheten först 1668.
7 två orättmätiga krig [...] landvinning. Topelius syftar antagligen på kriget mot Polen och det andra kriget mot Danmark, medan det s.k. rättmätiga var det första mot Danmark, där Sverige fick de sydsvenska landskapen vid fredsslutet i Roskilde 1658.
9 Ignatius. K. E. F. Ignatius, Finlands historia under Karl X Gustafs regering (1865).
13 marskembetet Riksmarsken motsvarade en kombinerad krigsminister och överbefälhavare och var den andre i rang av de fem höga riksämbetsmännen.
13 Lars Kagg, latinarn Topelius har tidigare i denna termin kommenterat Kaggs bristfälliga latinkunskaper.
14 mannatro pålitlighet.
15 oförvitelig oklanderlig.
Trettiosjette Föreläsningen. 20/4 65.
1 RepetitionRepetition. Kphmn 11 Aug. 1658. Kronebg – Stormning Natten mot 11 Febr. 59. Vändpunkten. Brändshöj. Konserten i Hagag 11 Maj 1659. Fyen 14 Nov. 59. Norige. Göthebg. † 13 Febr. 1660. Olika omdömen
2 – Carl X Gustaf var till vexten under medelmåttan, påi sednare åren korpulent – borgmästaren – vig – Helsan –original: Helsan Han hade långt mörkt hår, som nedföll öfver axlarna, bar en smal mustasche, men intet pipskägg – blå ögon – vackra, välbildade drag, endast nedra delen af ansigtet för mycket framstående. – Rustning – spetskrage – Hållningen befallande – vältalighet – minne – slughet – – Lärdom. Gudsfruktan: – arbete, enkelhet bön – lugn Dygder: gemål. – »Mot försåt och list, mot fruktan och sorg, mot verldens vällust och smicker har hans sinne stått ädelt och upprätt.» Faran va Mod – Faran var hans lust, och aldrig visade sig hans snille mera lysande, hans mod beundransvärdare, än just när han, omgifven af fiender på alla håll, vågade trotsa hela Europa. Krigare: snabbhet, djerfhet – Napoleon. Med dessa egenskaper var det naturligt att denne konung måste anslå det bragdlystna, för allt lysande lätt hänförda svenska lynnet; – och denna glänsande storhet, prisade af samtida och efterkommande häfdatecknare, har derföre blifvit en för Svv.Svenskarne sjelfva kär tradition i deras historia. Det må förlåtas ett tappert folk, om det är partiskt för sin krigareära, och politiska storhet, representerad af deras båda mest krigiske konungar, C. X och C. XII.
3 Sedd från historiens lugna, opartiska ståndpunkt, var C. X mera storartad glänsande, än stor; mera glänsande en meteor, som blänkte genom tidehvarfvet, utan och väl förstod att värma, eller utan men icke att lyfta detta tidehvarf, och utan derföre icke heller att efter sig lemna mer än ett varaktigt spår, – afrundning. Han var fö Honom saknades det fasta, sedliga grundsatser i statskonsten och ett verkligt storhet i sina derföre äfven höga, varaktiga ändamål – ty detta är mMen på målet beror allt – det är den enda sanna måttstocken för mskligamensklig storhet. Skillnaden visar sig klar, när Carl X ställes vid sidan af G. II A. Makt och ära – Sv:s politiska makt och eget hjelterykte, sådana voro denne berömde krigares mål, och derföre blef han en eröfrare, derföre trampade han under fötterna nationernas rätt och började utan nödtvång trevå|245| orättfärdiga krig, det ena mot Polen, mot det ochdet andra kriget mot Dmk. Båda dessa riken ville han än stycka, än tillintetgöra, och fästa deras kronor på sitt hufvud. Hans försvarare möda sig förgäfves att deri upptäcka ett politiskt system med något sken af rättvisa och varaktighet. En storartad tanke var det visserligen att vilja skapa en skandinav. stormakt i norden – och i detta fall, likasom i förutsägelsen om Polens tillint delning, var C. X G. profetisk; – detta är ett bevis att han ändå var ett snille. Men alla dessa planer utgingo från den falska förutsättningen att makt är lycka, att staters och folks blomstring beror af stor landutsträckning och andra folks underkufvande. Sv:s kärna var också alltför svag, för att länge kunna behålla denna dominer. eröfrande position, hvartill snillen på thronen och lyckliga krig hade uppsvingat det. Och svagheten röjde sig under Carl X:des regering tydligt i de många fåfänga försöken att stärka rikets krafter genom förbund med andra makter. Så såg man kon. erbjuda Sv:s förbund och vänskap efter hvarandra åt Frankr., Engld, Holland, Preussen, Österrike, Rd, Siebenbgn, Rd och kosackerne. Alla dessa makter lockades med anbud af provinser, ryckta från deras grannar, och så fruktbar var kon:skonungens lifliga fantasi, att man nästan för hvarje månad af hans 5 ½ åriga regering finner ett nytt delningsförslag, alltid med den blott alltför lätt genomskådade planen att Sv. skulle behålla lejonparten af bytet. Men mot den ena maktens egennytta, reste sig alltid de öfriga makternas afund och fruktan, och i stället för den omgestaltning af Norra Europas karta, som C. X ville företaga utan afseende på folkens och kon:skonungens rätt, utvecklade sig alltmera det europ. jemnvigtssystemet, som slutligen blef honom öfvermäktigt och korsade hans planer. Uppfostr. Den trolöshet, som alltför tydligt röjde sig uti dessa underhandlingar, väckte mot honom alla makters misstroende och original: och väpnade Europa emot hans djerfva försök.
4 Alla dessa härar och flottor förmådde C. X. emellertid ännu trotsa med sitt okufliga mod, men den makt, som bröt udden af eröfrarens svärd, var icke regeringarnas, icke härarnas, icke flottornas,|246| det var en då i Europa nästan okänd makt, som först i våra dagar har vuxit till betydenhet, det var nationaliteternas. Försöket att tillintetgöra Polen strandade mot en folkresning, som för ögonblicket glömde all inre misssämja, och när C. X, icke vis blefven af skadan, ville tillintetgöra äfven Danmk, reste sig också der samma folkmakt emot honom och ryckte honom segern ur händerna.
5 För C. X var också hans eget folk i främsta rummet ett folk af soldater. HansvårtyttC. X behöfde för sina planer en stark, välrustad här och så rika tillgångar som möjligt: detta var hans inrikes politik. »På sv.svenska hären hvilar uteslutande både kon:skonungens och rikets välfärd.» Också var denna här utan jemförelse den tappraste och krigsvanaste i hela Europa. Men när all kraft koncentreras i armarna, förtvinar den öfriga kroppen. Men aAfräknar man denna krigiske konungars vanliga förvillelse, så måste honom till ära sägas, att han både kände och älskade sitt folk samt visade god vilja att arbeta för dess väl, ehuru krigen dertill lemnade honom ingen ro. Hans mönster uti den inre styrelsen var företrädaren G. A. Han ville förbättra lagarna, han ordnade kammarverket, han inrättade Sv:sSveriges bank, han gynnade universiteterna vskapervetenskaperna, och han lade grunden till univ.universitetet i lLund., han begynte reduktionen, han hade stora planer för Göthebg. Han begynte mycket, han ämnade än mer, men det allramesta blef outfördt – drömlika profet.profetior, ingifvelser, i hkahvilka framtiden hägrade, men hvilkas fullbordan låg icke han skulle upplefva.
6 RepetitionRepetition 19/4 69. C. X. G. 1659. – Cromvell. Europ. jemnvigt. Allians. Holland. Nyborg 14 Nov. 59. Göthebg. C. X † 13/2 60. Karakter. Jmf. G. II A. Grundvillfarelse. Nationaliteterna.
7 Betrakta vid C. X G. som Fds regent och fråga oss hvad han för vårt land har verkat, så finna vi knappt något annat svar, än att han vidare utvecklat och härdat det f.finska folkets krigiska anda. Under G. A:s och Kristinas regeringar hade den f.finska soldaten genomtågat halfva Europa och segrande kämpat mot Ryssar, Pol.Polacker, Dd.Danskar, Tyskar, Spanjorer, Italienare och otalika mindre folkslag samt derunder blifvit en af verldens främste och mest fruktade krigare. Under C. X:s fanor, fortsatte den f.finska soldaten denna glänsande segerbana, obekymrad om rättvisan af den sak, för hkenhvilken han stred, och slogs med samma hjeltemod emot Pol.Polacker, Ryssar, Dd.Danskar, Preussare, Holländare,|247| Österrikare, intog och försvarade Warschau, kämpade och segrade på dess slätter, 1 mot 8, emot det polska folkets förtviflan och verldskunniga tapperhet, – marscherade derpå under samma fanor mot Dmk, gick öfver Bältens isar, sto hotade och slutl.slutligen stormade Kphmn, blef tillbakaslagen men fortfor dock ännu att mer än ett år trotsa Dmks och dess bundsförvandters förenade styrka intill nederlaget på Fyen. Åbo, Nyl.Nylänningar ryttare,original: ryttare Östb.Österbottningar, Savol.Savolaxare, WibgWiborgare i Liffld, Riga [-]oläslig handstil Helmfelt med 350 Åbo ryttare glansf.glansfullt utfall fr.från Riga n.natten mot 7 Jan. 1658. Efter 1658 till Fyen – Vid Kphmn, Vesterport. Sid. 231 – Huru kon. – värderade – vinsten af denna krigareskola bör icke uppskattas för ringa, ty deraf förklaras, huru det f.finska folket, ensamt och lemnadt nästan utan stöd, lyckades år 1656 tillbakaslå Rds inbrytande härar, genom för det mesta med landtvärn, således genom en folkresning. Stormen gick också denna gång öfver, väl icke utan förödelser, men hastigare än något annat ryskt krig krig före l.eller efter denna tid. C. X ansåg under sin värdighet att sjelf anföra en här mot det barbariska Rd. Denne konung har också veterligen aldrig sjelf besökt Fd; af vårt folk kände han endast soldaten. det krigiska modet, repres.representeradt främst af Arv. Wtbg, G. Horn, Klas Tott och Fab. Berndes, – samt (sid. 231) samt ännu mer än dessa af icke mindre än fyra nye, berömde krigare af ätten Horn, neml.nemligen bröderne Krister och Bengt till Åminne och bröderne Henrik och Gustaf Horn till Kankas, de sistn.sistnämnda söner till den ryktbare Evert Horn. Liffld, Estld, Ingermanld, nästan öfvergifne – Den f.finska embetsmannadugligheten representeradtes främst utaf Herm. Flg. Soldaten hyste för C. X mycken tillgifvenhet, men folket den f.finska bonden kände om honom föga mer än de tunga krigsgärderna och den ännu kännbarare utskrifningen, hkenhvilken så utblottade landet på folk, att år 1659 förklarades klagas huru Fd dåmera hade få unge män, som vidare kunde till krigstjenst utskrifvas. – Fds få städer hade stark känning af handelns förfall, ishti synnerhet de sydfinska som numera sågo sig utestängda från handeln på Rd. Fds prester kyrka fingock af C. X en ny öfverherde: det var den ryktbare Johan Terserus, utn.utnämnd till biskop i Åbo år 1658. Mera. – Den f.finska adeln undslapp nast med föga mer än blotta skrämseln hotet om reduktion och fortfor att snarare utvidga, än minska sin makt öfver och sina jordagods. Hela landet gick under de 5 till 6 åren af C. X G:s regering snar tillbaka i välstånd, och bragdernas hänförelse hade icke mera samma lyftande inverkan, som under G. A:s regering, när äfven den ringaste kände sig lifvad –|248| Det oaktadt var landet, nu som förr, beredvilligt till alla uppoffringar, och det var endast en af krafternas fullk.fullkomliga uttömning, som mot slutet af C. X:s regering något missnöje här och der begynte spörjas i landsorterna. – Så gick denne konung hädan utan varaktigare minne i detta land, än de bragder, hvarmed han blixtlikt förvånat verlden, och de maktlystna drömmar, för hkahvilka hans folk blödde. Han sådde blåst, och han skördade storm; han ställde sitt hopp till härarnas Gud, men folkens Gud öfvergaf honom ioch afklippte hans bana i två orättmätiga krig, medan i det tredje, som var rättmätigt, välsignelsen följde hans vapen och beredde hans rike dess nyttigaste landvinning.
8 Sid. 231.
9 Härmed afsluta vi – Ignatius.
Fd under Carl XI:s förmyndarstyrelsee.
10 När C. X G. gick ur verlden d. 13 Febr. 1660 i Göthebg, lemnade han Sv:s thron omgifven af sex krig, i arf åt ett fyrårigt barn, prins Carl, hkenhvilken då således räknade flera fientliga riken emot sig, än han räknade lefnadsår Hedvig Eleon.
11 Kon:s död var förutsedd och testamentet väntade, renskrifvet, endast på hans underskrift, hkenhvilken han också ännu hade styrka att ditsätta en timma före sin död. Deri bestämdes, att reg.regeringen under den nye kon:skonungens minderårighet skulle föras af enkedrottn. Hedv. Eleonora som ordförande samt pfaltzgr hert. Adolf Johan, kon:skonungens bror, såsom riksmarsk, riksdrotsen P. Brahe, amiralen C. G. Wrangel, rikskanslern M. G. Delagardie och riksskattmästaren Herman Flemg, dåförtiden halfdöf och nästan halfdöd af sjuklighet, men ansedd för så pålitlig, att kon. för intet pris ville umbära hans medverkan. – Drottn. var till förståndet och erfarenhet teml. inskränkt. – Den kloke var P. Brahe – den ärelystnaste var M. Delag. – den som ansåg sig främst var hert. – olika elementer. Rådsparti – Reduktionen Inskränkn. – Hm Flg, Terserus. Bengt Horn.
|249|12 RepetitionRepetition. C. X Gustaf. Personlighet. Fds regent. Landets tillstånd.
13 Ständerna voro samlade i Göthebg – Hert. A. J. var känd som ett oroligt hufvud med våldsamt lynne och mången fruktade att han skulle blifva för sin brorson hvad Carl IX varit för Sigismd – Rådspartiet. – Efter några oroliga dagar och heta tvister, beslöts att enkedrottn. och rådet skulle öfvertaga styrelsen intill kon:skonungens begrafning. Denna skedde vid riksdag.riksdagen i Sthm i Sept. 1660. – Oro och partierna kämpade öfver den hädangångne hjeltens kallnade stoft – värjan på riddarhuset – brinnande luntor – Kristina rådet segrade emot prester och bönder – hert. overksam – Rådspartiet delade makten – kifvades om marskembetet – Lars Kagg, latinarn riksmarsk. – Den lägre adeln, som ansåg sig tillbakasatt, genomdref att de höga rådet skulle underkastas ständernas val. – Terserus talade för Flg – öppet om redukt. Reduktionsmannen Hm Flg, aldrig underskrifva afsattes från embetet – Flg vägrade utan lagl.laglig afsättning Adeln. Reduktionen – Slägtfiendskap. Nemesis. – Pfaltz.huset.
14 Flg generalguvernör i Fd – 1664 – riksamiral † 1673 – AdelsPartierna kunde ej glömma sitt dödliga hat mot denne omutlige, obeveklige kungavän och folkvän – Detta hat förföljde honom ända till döden – Lynne: sträf, frånstötande, – guld i bottnen, finsk mannatro och heder, omutlig rättrådighet.
15 Hedvig Eleonora. Skildras af Väl vext, behaglig. – Skildras som obetydlig. – Fem kort och trumf – Och sannt är att hon icke hvarken i forst icke ägde den tidens högre bildning, – föga lust och förmåga för statsärender – till lynnet kall, flegmatisk – dock kärlek till sin gemål, som hon de sista åren ständigt följt på hans fälttåg. 57 år enka, oförvitelig. Praktisk. Beskylld för girighet – orätt – byggnader – Drottningholm. – –
16 Riket: 1634 års regeringsform. Derifrån Men qvinnolinien uteslöts från thronföljden, och det stadgades, att ingen om ej kon. efterlemnade manl.manliga arfvingar, skulle ingen thronföljare utnämnas. – Försök till valriket. Carl XI, sjuklig – hans död förutsågs.