Nionde Föreläsningen. 19/3 62

|45||99|

Nionde Föreläsningen. 19/3 62.

1 Wi äga således tvenne fakta, som utgöra bryggor eller bindpunkter mellan den dunkla finska stammens dunkla forntid och dess nuvarande ställning, neml.nemligen ett geografiskt faktum, Altai, och ett traditionelt historiskt, neml.nemligen det Skythiska minnet i Europa och Asien. Wi skola akta oss att deraf draga för hastiga slutsatser. Wi måste ständigt hafva för ögon den förblandning af olika folkstammar, hvilka tidtals inbegripits under det Skythiska namnet. Herodotos, som berättar oss, att vid hans tid 450 f. Chr., Skytherne sträckte sig öfver omde omätliga, då nästan fullkoml. okända sträckorna af Europas och Asiens nord, från Karpatherne i Europa och från Altai i Asien vidare norrut. Han omtalar, att de europeiske Skytherne blifvit af deras stamförvandter Massageterne fördrifne från Asien och intågat norrom Kaspiska och Sv. hafven – således folkvandringens stora stråtvätg – till det nuv.nuvarande Rd. 900 år skola de der hafva bott norrom Cimmerierne, tilldess att de utträngde och besegrade dessa år 5643? f. Chr., af hkahvilka en del tågade till M. Asien och en annan del utbredde sig öfver Germanien och Gallien. Kärnan af de europ.europeiska Skyth.Skytherna bodde i Herodots tid mellan undre Donau och Don samt voro delade i flera stammar, bland hkahvilka de s. k. kunglige Skytherne vid nedra Don (Darii besegrare?) voro de berömdaste. Det var Skythernes inträngande i Westasien efter de flyktande Cimmerierne frambragte en af dessa verldstormar, som bit tid efter annan utbröto öfver de asiatiska kulturländerna, neml. infallet i Medien under Cyaxares. Striden vara, som bekant, i 28 år, intill att landet befriades genom det förrädiska mordet af Skythernes hufvudmän, sedan de blifvit berusade vid ett gästabud. BlandOm de asiat.asiatiske Skytherne äger Herodot blott ofullkomliga underrättelser. Han omtalar att de mellan Jaxartes och Oxus kringströfvade i olika horder; hufvudfolket var Massageterne, Cyri besegrare. Men norrom »de oöfverstigliga bergen» (Altai) bodde mskormenniskor hkahvilka »sofvo 6 månader om året.» – Dettnna Herodots berättelse öfverträffas i åldern af kronologiska data vida af andra författare.

2 Romaren Justinus hkenhvilken sammandragit sin bekanta krönika efter äldre, nu förlorade krönikor, berättar, att »Asien skattade i 1,500 år åt Skytherne, tilldess att Ninus, Assyriens konung, undandrog sig all tribut. Emedan Ninus assyriska riket antagligen lefde stiftats omkr. 2017 f. Chr., skulle dettnna sagolika uppgift förflytta oss mer än 3,500 år före den kr.kristna tideräkningen.

3 Cyaxares 653 f. kr.svårläst p.g.a. radslut

|46||100|

4 Wi kunna gå längre tillbaka.

5 I de återstående fragmenterna af babyloniernoläsligt p.g.a. konservering/inbindning Berosus’ märkeliga krönika uppräknas tre dynastieroläsligt p.g.a. konservering/inbindning i Babylon, hkahvilka föregått den inhemska, och allt utvisaroläsligt p.g.a. konservering/inbindning att den andra och tredje af dessa dynastier voro af Skythisk härkomst. Och ännu längre bort, ända från mskoslägtetsmenniskoslägtets tidiga barndom, återklingar mot oss ur 1 Moseboks 10 kap. bland Jafets efterkommande namnet Madaj, Meder, hkethvilket i sjelfva sin rot innebär sedermera finska ordet maaspråk: finska och innefattade finska stammens urfolk, de gamle Mederne. – Likaså Magog = Massag = Massageter = Mag = Magyar. – Ararat benämnes af Araberne Tschud (Schlötz.)
Aschenas = Pontus Axeinos. Slutligen omtalas äfven i Gl Test:s äldsta urkunder talrika fejder och inbrott af de ett nordiskat främmande folk, benämndt Kasdim och beboende ett land, som kallades Ur-Kasdim.

6 MeAlla dessa och andra tidiga spår hänvisa, midt under det brokiga och ofta förvirrade tumlet af folk i Nordasiens, Vestasiens och Norra Europas okända nejder, tydligen på en hufvudstam, fördeladsvårläst p.g.a. inbindning/konservering då redan i flera förgreningar, och då redan spelande samma rol, som Hunnerne under den kristna tideräkningen, neml.nemligen att inbryta som orkaner i de södra kulturoläsligt p.g.a. konservering/inbindningländerna, omstörta riken och grunda nya, de flesta af kort, men några af lång varaktighet. Emellertid har forskningen ända till sednaste tid, bli i hvad angår detta folk, dessa Skyther, blifvit ense om föga annat än endast det sväfvande namnet. Otaliga andra, dermed i shgsammanhang stående gåtor, främst den om de mystiske Kaldeerne, hkahvilka spelat en så vigtig rol uti Eurfratländerna, stodo ännu oförklarade, intilldess att gräfningarna år 1844 (?) begynte ungefär samtidigt i Ninives och Babylons ruiner. – Det första vigtiga resultat, hvartill de ledde, var upptäckten af grundvalarna till det ryktbara babyloniska tornet och deras inskrifter, hkahvilka angåfvo tiden tornets grundläggandeoriginal: grundläggan till emellan 3,544 och 3501 år före Christi födelse, ett datum, hkethvilket icke blott är det äldsta man med någon säkerhet vågat uppställa i gamla historien, utan äfven derföre af vigt, emedan andra gamla data, t. ex. det af Berosus angifvna för Skythiska väldet i Asien derigenom förlora deras sagolikhet och efterhand låta det djupa mörkret klarna öfver dessa aflägsna tider.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning

7 Det andra resultatet var den redan nämnda lösningensvårläst p.g.a. inbindning/konservering|47||101| af de vestasiatiska kilskrifterna (sidd. 27, 29, 30).

8 Som HH.Herrarne se, så komma vi, i det vi utgå från den af Castrén väsentligt bestyrkta identiteten af Skyther och Finnar, till märkvärdiga resultater. I det vi följa den strömfåra, som genom årtusenden ledt vårt folk såsom en långt förirrad flodgren ur en fordom gemensam moderkälla, finna vi detta stamfolk ha varit i besittning icke blott af en betydande makt och urgammla häfder, utan äfven af en kultur, som utöfvat ett betydande inflytande på gamla historiens äldsta nationer. – Detta folk har uppfunnit en skrifkonst af lika hög ålder som Egyptiernes och Hinduernes, och ehuru man ännu icke föga upptäckt egna skrifliga minnesmärken af Skytherne – emedan de härtills lästa kilskrifterna äro öfvs.öfversättningar af en assyrisk text, så är all anledning förmoda, att man äfven skall finna sådana, åtminstone fragmenter af sådana, ant.antingen i ännu oförklarade hällristningar, eller i det s. k. assyriska stenbibliotheket, som förvaras i London och utgör en ännu icke undersökt samling af fullskrifna tegelskifvor från Ninives ruiner. – Det enda veterligen En af de märkvärdigaste kilskrifterna, den 400 radiga hällristningen på klippan Bisutun vid Kermanschah i Persien, är numera tolkad af engelske antiqvarien Norris och befinnes vara en legend om Darius, – ofven medlersta öfvs.öfversättningen deraf är på Skythiska språket och har redan givit anled.anledning till ordbok och grrammatik, hvaraf detta språks tydliga identitet meed den finska stammens gemensama urspråk omisskänneligt framgår.