Åttonde Föreläsningen. 1/3 72
Kommentar
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
6 intet vad äger rum ingen vädjan om prövning i högre instans kan göras.
11 Det napoleoniska Frankrike har anställt ett gyckelspel med valmonarkin. Både Napoleon I och Napoleon III valdes till kejsare av Frankrike genom folkomröstning, vars resultat var så osannolika att de högst antagligen var manipulerade.
17 gebitsförändringar territoriella förändringar.
20 Enväldet är mycket enklare, hvarför också kejsar Nikolai yttrade
20 Om Englands regent har man sagt [...] ondt. Den här frasen går tillbaka på den mytologiska kungen på Kreta Minos lagar. (Wieselgren, Sveriges sköna litteratur 4, 1847, s. 51.)
21 sedan Rd med dess Östersjöprovinser, [...] tidsandans påtryckning Livegenskapen avskaffades i Ryssland 1861 och hade avskaffats i storhertigdömena Mecklenburg 1820. Bönderna var arrendatorer eftersom jorden ägdes av kronan eller adeln, men arrendena blev ärftliga på kronogodsen i Mecklenburg-Schwerin 1867.
23 Om man ej räknar den för ögonblicket provisoriskt bestående franska republiken Tredje franska republiken (1870–1940) var tänkt som ett provisorium medan den nya monarkin planerades. Oreda om monarkins natur och om vem som skulle utses till monark ledde till att förhandlingarna stod stilla och till att republiken blev permanent.
23 4 tyska riksstäderna Vid Tyska förbundets bildande 1815 upptogs i detta fyra av de forna riksstäderna under namnet »fria städer», nämligen Bremen, Frankfurt am Main, Hamburg och Lübeck. Frankfurt am Main införlivades med Preussen 1866.
Åttonde Föreläsningen. 1/3 72.
1 Statsförfattningar.
2 I Europa existera alla slags statsförfattningar, och detta bidrager icke minst till den mångsidiga brytning af idéer, hvarpå denna verldsdels företräde beror. Jag kan förutsätta de sar olika statsförfattningarnes karakter som bekant, men vill i korthet definiera det väsentligaste deraf.svårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande
3 Staterne äro antingen Monarkier eller republiker. I monarkin herrskar en, i republiken många eller alla. Monarkin är oinskränkt, absolut, autokratisk, när regenten i sin person förenar alla suveränitetsrättigheter, lagstiftning, beskattning, verkställande makt samt makt öfver krig, fred och förbund, – dervid han väl kan rådfråga särskilda af honom tillsatte myndigheter, men icke är skyldig att rätta sig efter deras beslut. – Monarkin är inskränkt eller konstitutionel, när monarken vid utöfvandet af vissa höghetsrättigheter, särskildt lagstiftning och beskattning, är bunden bunden antingen af de beslut, som fattas antingen af hela folkets representanter, i hkethvilket fall statsförfattningen är representativ, eller ock af vissa stånd eller klasser af folket, i hkethvilket fall staten har en ståndsförfattning. Konstitutionel kallas den inskränkta monarki, der folkets och dess representanters rättigheter äro affattade i lagliga urkunder, som bekräftats af regenten.
4 De höghetsrättigheter, som tillkomma regenten i alla monarkier äro: 1) att hans person är helig, oantastelig, oansvarig, hvaremot mini hans ministrar ansvara, i den absoluta monarkin inför regenten och i den konstitution. mon. inför folket för sina handlingar.
|55|5 Statsförfattningar.
6 – 2) Att från hans dom eller utslag intet vad äger rum;
7 3) att honom tillkommer titeln majestät med thy åtföljande statsvapen och ärebetygelser, emedan han representerar staten, hvarjemte han ensam kan utdela adelsdiplomer, och äretecken samt ensam slå klingande mynt;
8 4) att honom tillkommer högsta ledningen af statens inre och yttre angelägenheter, dock med förbehåll af folkets rättigheter i den konstitut. monarkin. Han kan, med eller utan vissa inskränkningar, sätta sitt veto mot ständernas beslut. Han har ensam rätt att benåda eller mildra straff. Han är högste befälhafvare för krigsmakten, förklarar krig, afslutar fred och ingår förbund, – dessa sistnämnda rättigheter dock med vissa förbehåll i den konstitut. monarkin.
9 5) Han är vidare chef för det regerande huset och har, som sådan, vissa rättigheter öfver dess medlemar.
10 Det finnes dock äfven halfsuveräna vasallstater (Servien, Rumänien, numera äfven de mindre tyska staterna), der dessa regentens rättigheter äro underkastade inskränkningar af det högsta statsöfverhufvudet.
11 Fordom delades monarkierna äfven i arfriken och valriken, der reg.regenten antingen ärfde sin krona, eller erhöll den genom folkets val. I det nya Europa existera regentval numera endast när thronen blifvit ledig genom en revolution, eller genom det regerande husets utslocknande. Det sista valriket i Europa var påfv Kyrkostaten, och den har numera upphört att exsistera.|56| Det napoleoniska Frankrike har anställt ett gyckelspel med valmonarkin. I Rumänien exsisterar också en skugga deraf på papperet.
12 Statsförfattningar. Thronföljd.
13 För öfrigt bestämmes thronföljden i alla europ. stater genom arfsrätt inom det regerande huset, så att närmaste arfvingen är regentens äldste son och hans söner, dern efterkommande, dernäst hans närmaste äldste broder o. s. v. Lagarne om arfsrätten till kronan äro likväl i olika stater olika, särdeles med afseende å prinsessornas arfsrätt. Man har en agnatisk, cognatisk eller blandad thronföljd. Den agnatiska utesluter från thronföljden icke allenast alla prinsessor, utan äfven sådane prinsar, hkahvilka endast på qvinnolinien härstamma från det regerande huset. (Frankrike, Belgien, Sverige o. Norige, Danmark, Italien, Turkiet, Servien, Montenegro, Monaco). Den cognatiska thronföljden gör ingen åtskilnad mellan prinsar och prinsessor, endast de i öfrigt stå thronen närmast igenom arfsrätt (England, Spanien, Portugal). Den blandade thronföljden stadgar, att prinsessor och sådane furstar, som på qvinnolinien härstamma från det reger. huset, blott då kunna komma i fråga till thronen, när manslinien är utslocknad i alla det reger. husets grenar (Österrike, Preussen, Ryssland, Nederländerna), Grekeland, Bayern, Sachsen, Würtemberg och några af de mindre tyska staterna).
14 För den händelse, att det reger. huset skulle utslockna, äro särskilda bestämmelser stadgade. DenAnt. kan den siste regenten bestämma sin efterträdare, eller bestämmes han af folket – eller öfvergår kronan till beslägtade dynastier.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning
|57|15 Statsförfattningar.
16 Vissa vilkor finnas dessutom stadgade för afrfsrätt till kronan. Thronföljaren bör ha uppnått en viss ålder (14 à 21 år), för att sjelf öfvertaga regeringen; han måste ha ingått ett ståndsmessigt giftermål, han måste i vissa länder, såsom i Ryssland, England, de skandinav. rikena, Spanien, Portugal, Turkiet m. fl., bekänna sig till landets statsreligion.
17 I de konstitut. monarkierna äro äfven folkets rättigheter genom lag bestämda. Dit hör förnämligast folkrepresentationen, som antingen sker genom direkta eller indirekta val, eller ock för vissa stånd är sjelfskriven. Dess rättigheter, hkahvilka vanligen begränsas inom bestämda legislaturperioder, äro ganska olika i olika stater. De väsentligaste konstitutionela rättigheter äro: a) andel i lagstiftningen; b) andel i finansförvaltningen och beslutande rätt för nya skatter, samt c) initiativ i lagstiftningsfrågor = motionsrätt; indirekt petitionsrätt. I f Der dent konstitut. statsskicket är mera utveckladt, tillkomma dessutom: d) ständernas bifall att afsluta handelsfördrag eller att traktat om gebitsförändringar; – e) rätt att interpellera regeringen iom dagens frågor eller vidtagna åtgärder; – f) rätt att mottaga petitioner och besvär af medborgare; – g) rätt att anklaga ministrar. – I några de friaste författningar ingår dessutom ständernes rätt att bestämma regentskap och förmynderskap i thronföljarens minderårighet m. fm. – Ständernas ledamöter äro under sitt mandat oantasteliga till sin person, de ha fri yttranderätt och kunna endast dom anklagas eller dömas af ständernas majoritet.
|58|18 Statsförfattningar Konstitutionela Monarkin.
19 Regenten åter har, gentemot ständerna, rätt att sammankalla dem, att öppna, suspendera och afsluta deras sammanträden, eller att upplösa dem och då, inom föreskrifven tid, utfärda kallelse till en ny ständerförsamling.
20 En- och tvåkammarsystem - 4 kamrar. Här torde icke vara platsen att ingå i de vidare detaljerna af det konstitutionela statsskicket. Som man ser, är det ett ganska kompliceradt maskineri, beräknadt på att upprätta ett jemnvigtsförhållande mellan de två statsmakterna: regent och folk, – dervid hkethvilket dock sällan lyckas så fullkomligt, att icke öfvervigten lutar åt endera sidan. Enväldet är mycket enklare, hvarför också kejsar Nikolai yttrade – Folkväldet är mera kompliceradt, än enväldet, men enklare, än den konstitut. monarkin. Den sistnämndas stora företräde består deri, att hvarje öfverilning, hvarje godtycke eller hvarje olycksdigert beslut stöter på motstånd hos den andra statsmakten och derigenom, om icke alldeles kan förekommas, dock betydligt mildras till sina följder, hvaremot sådana åtgärder, som vunnit allmänt erkännande som goda, nyttiga, eller praktiska, genombryta det motstånd för dagen, som reser sig deremot. Om Englands regent har man sagt, att han har frihet att göra godt, men icke att göra ondt. – Detsamma om folken.
21 Republikerne äro antingen aristo demokratiska eller aristokratiska. Demokratin = socialt begrepp. De aristokratiska republikerna tillhöra numera endast historien – Venedig m. fl. De demokratiska Demokratin, som för på sin fana frihet, jemnlikhet, broderskap, har funnits i alla tider, men först efter 1789 års revolution inträngt med sina grundsatser i alla Europas statsförfattningar.|59| Hon genomtränger monarkin, icke mindre än öfriga statsformer, och igenkännes derpå, att hon mer och mer likställer alla medborgare inför lagen. Hon bortsopar mer och mer de härtills så öfvermäktiga ståndsskilnaderna, och sedan Rd med dess Östersjöprovinser, sedan nu äfven Meklenbg med dess feodala institutioner ändtligen gifvit vika för tidsandans påtryckning, finnas väl ännu många qvarlefvor af ståndsintressen och ståndsprivilegier, men ingenstädes mera ett fullständigt, af lagen erkändt ståndsvälde. Traditionen är isvårläst p.g.a. strykning har visserligen, här som alltid, öfverlefvat institutionerna, man bugar sig ännu i de friaste länder för ett glänsande namn, en klingande tidtel, likasom man bugar sig för rikedomen eller för skönheten, men de tider äro förbi, då denna bugning var en rättighet eller en skyldighet, då en adelsman var af lagen förbjuden att gifta sig med en ofrälse, eller en ofrälse icke fick besitta frälsejord.
22 Republiker.
23 Om man ej räknar den för ögonblicket provisoriskt bestående franska republiken och icke heller mera kan tillerkänna de 4 tyska riksstädernaoriginal: rikstäderna någon sjelfständig författning, så finnes återstår, jemte dent lilla San Marino, endast Schveitz – såsom republik. – Oinskränkta monarkier: Ryssland utom Fd, Turkiet, Monaco,original: . allt det öfriga är – inskränkta monarkier = – Slaver – Osmaner.