Tjuguandra Föreläsningen. 23/3 66

|152|

Tjuguandra Föreläsningen. 23/3 66.

1 RepetitionRepetition. Kriget, våren 43. Dalkarlarne Fredsunderhandl. Prutning. Luberas: Östbotten – sedan Bborgs län och Åland. Thronföljare. Freden 7 Aug. Vilkor. Kriget. Efterspelet Keith. Lagus sid. 74.

2 sid. 151 Vi ha nämnt, huru under krigsråden vid den stora reträtten major Didron m. fl. officerare och öfverbefälhafvaren sjelf vid särskilda tillfällen låtit undfalla sig förklenliga yttranden om finska truppernas och f.finska nationens beteende under detta krig. När sedan krigsrådens protokoller blefvo genom trycket offentliggjorda och med dem äfven tillvitelserna emot Ff.Finnarne, så hände det ganska naturliga, men dock märkeliga, att »bemälde nation», – d. v. s. ett stort antal finnar af alla stånd, såväl personligen som genom till generalkrigsrätten ingifna skrifter, på det bestämdaste protestera mot original: mot besagda yttranden. Och ehuru man den tiden sällan annars hörde talas om en »finsk nation», voro tidsförhållandena sådana, att man icke fann rådligt såra Ff:sFinnarnes hederskänsla,svårläst p.g.a. inbindning/konservering och man fick derföre det höra det sällsama, att riksens ständers kommission, d. v. s. den sv.svenska nationens l.eller rikets fullmäktige, afgåfvo ett formesvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarandeligt intyg om den f.finska nationens trohet och berömliga uppförande.

3 (Se hert. af Fd sid. 108).

4 I början af kriget hörde man mycket talas om Ff:sFinnarnes missnöje – de som flyktade öfver till Sv. voro nu jemförelsevis få – det troddes att mången finne ville utbyta sv.svenska spiran emot den r.ryska – och vidare berättades att Ff.Finnarne allmänt svurit kejs. E. trohetsed. Men hvilkenoriginal: Hvilken tanke man i sj. v.sjelfva verket hade om Ff:sFinnarnes trohet, visar sig bäst af det 1742 på sena hösten och sedan om vintern på fullt allvar framkastade förslaget att medelst en finsk folkresning i massa utdrifva RneRyssarne från Fd. – Man anmälde hos sv.svenska regeringen, att inom kort tid och i största tysthet minst 50 till 60,000 finnar, försedde med gevär, voro beredvillige att resa sig och befria landet. Till planens utförande begärdes biträde från Sv., ishtisynnerhet en erfaren chef, och 3 à 4000 m. reguliera trupper samt gevär och amunition. Man ville bemäktiga sig ryska|153| proviantmagasinerna i Åbo, Hfors och Thus och vidare alla öfriga r.ryska förråder. Vidare skulle man bemäktiga sig r.ryska krigskassan, som förvarades i krigskomissarien Collins gård i Åbo, och en länekassan, som förvarades hos räntmästaren Gadelius. Jern, stål och amunition skulle man anamma i Åbo och Thus. Planen var bestämd att verkställas den 23 April kl. 12 på natten, då d. v. s. under r.ryska påskveckan, då man förmodade att fienden skulle öfverlemna sig åt frosseri och sorglöshet. fFFinska. trupperna och allmogen i alla städer skulle på samma gång öfverrumpla och nedgöra l.eller tillfångataga r.ryska militären. Just vid samma tid, ej förr, ej senare, skulle en sv.svensk eskader landsätta 2 à 3000 man vid på flera punkter af nyländska kusten, t. ex. vid Olsböle mellan Hfors och Åbo, samt utdela vapen åt bönderne. Freudenfelt skulle bemäktiga sig Åland. Man tog för afgjordt, att ett ungerskt reg.regemente i r.ryska armén skulle gå öfver till FfFinnarne. Man räknade också på f.finska presterskapets nitiska medverkan. Lyckades försöket på Åbo, så skulle man derifrån tåga till Hfors, undertiden uppsnappa alla r.ryska kurirer och vidare genom öfverraskning taga Wiborg. – Hvem som uppgjort denna vidunderliga, halsbrytande plan, som sannolikt endast skulle ha dragit alla krigets fasor och våldsamheter öfver landet, är icke med säkerhet kändt. – Men RneRyssarne en s:svärjningsammansvärjning med så vidsträckta förgreningar kunde icke med någon utsigt om framgång döljas för RneRyssarne, hkahvilka redan vid så månget tillfälle visat sig bättre underrättade, än sv. reg.svenska regeringen sjelf. De voro derföre vaksama och förstärkte på vintern sin armé i Fd betydligt. Antingen det nu var derföre, eller om sv. reg.svenska regeringen annars hyste grundade farhågor för planens utförande, alltnog der kom hemlig befallning från Sthm att ingenting fick ske den 23 April och att hela den tillämnade uppresningen skulle inställas.

5 Genast efter fredens afslutande – deputation till Hambg att lyckönska och till Sv. öfverföra Ad. Fredr. – Ankom efter riksdagens slut. Gemål – danska kronprinsessan – Lovisa Ulrika – Tessin. AL. U. ank. till Drottningh. d. 17 Aug. – biläger. d. 18:de –

|154|

6 Riket fick nu någon tids hvila att bota de djupa skråmorna efter 1741 års krig. Krediten var så förstörd, att bankens sedlar föllo till ½¼ af sitt nominela värde, och mången förmögen såg sig derigenom helt oväntadt i fattigdom. Handel och näringar voro i djupt förfall; i många sinnen rådde ännu förbittring och oro. Kriget hade tillika verkat i hög grad demoraliserande. Fr. hade slösat en million livres i mutor på krigspartiet. Eng.Engelska och r.ryska ministrarne begynte från denna tid halfvera dylika utgifter. Så läser man i eng. min:sengelska ministerns rapporter från 1740 och 41 att talmannen i bondeståndet sålt sig åt honom för 100 dukater, och två adelsmän hade lofvat för 100 pund sterl. meddela honom allt som föreföll på riddarhuset. Samme min. Burnaby säger om den tidens sv.svenska riksdagsmän: »de tillhöra den högstbjudande, såsom vi köpa kreatur på marknaden i Smithfield; Sverige är ej värdt så mycket pgarpenningar.»

7 RepetitionRepetition 25/10 70. Freden 17/8 – Gränsen. 1743–1809. – Resultat. Konstaterar 1721. Keith i Sverige. Hvilan.

8 Man tog för afgjordt att Mössornas öfvervälde och en allians med Rd skulle blifva närmaste följden af freden. Och verkl. slöts 1745 mot subsidier en defensiv allians med denna makt – men kron det preussiska giftermålet sågs i Pbg med ganska oblida ögon, och den nye kronprinsen var misstänkte i sitt hjerta Rds planer och slöt sig till Hattarne, hvarigenom dessa återfingo en stor del af sitt inflytande och riket lutade åt den fr.franska alliansen. Der uppstod vid sidan af det gamla hofvet ett ungt hof, som drog till sig alla framtidens män, och näst den unga snillrika kronprinsessan blef gr. Tessin snart själen i detta hof, ishtisynnerhet när den späde arfprinsen Gustaf föddes år 1746 och Tessin blef utnämnd till hans guvernör. Gyllenborgsoriginal: Gyllenborg stjerna gick ned – 1746 riksdag, 15 månader – 1300 prejudice i befordran.|155| Principalitetsfrågan. Förebud till reg.sättetsregeringssättets förfall. Mössorna valde här landtmarskalk, men Hattarne voro mästare i Sekr.Sekreta Utskottet. De fordom aristokr. mössorna blefvo nu ett folkparti – Hattarne rojalister. Den ryske ambassadören baron v. Korff uppträdde oförskräckt som svensk partichef och vädjade öppet i tal och skrift till sv.svenska nationen, hvars frihet vore i fara och som han ville rädda. Kejsarinnan kunde ej fördraga gr. Tessin och skref till kon.konungen att han borde återinsätta de ännu qvarlefvande riksråd, som blifvit afsattesvårtytt 1738. Ambassadören gick så långt, att han gaf kronprinsen föreställningar – påminte honom om kejsarinnans välgerningar och huru han hade att tacka kejsarinnan för sin krona. Detta var för starkt. Kronprinsen svarade, att han hyste väl för kejsarinnan en djup erkänsla, men skulle hon anse honom som guvernör öfver en provins, så ville han hellre uppoffra hundrade lif, än att riket för hans skulle komme i en så neslig dependence. Jag har – tillade han – som kronprins af Sv. fördragit af en utländsk minister hvad jag aldrig hade fördragit som biskop i Lybeck.

9 Hattarne.original: Hattarne Efter detta blef kronprinsen A. F. populär i Sv., men den gamle kung Fredriks anseende sjönk så djupt, att Sekr. Utsk.Sekreta Utskottet förbjöd honom utan dess tillstånd mottaga ett främmande sändebud och hotade honom, derest han icke var medgörlig, att skicka honom tillbaka till Tyskland. Hvilket dock ej hindrade ständerna att –

10 Kejsarinnan E. blef högeligen förbittrad öfver det sätt, på hkethvilket hennes goda råd emottagits, och det liknade sig en tid till öppet krig. Rd samlade en hotande flotta i Kronstadt och afslöt förbund med England och Dmk. Sv. rustade sig till försvar och skickade riksrådet grefve Rosen till Fd. Men ovädret gick öfver endast med mulen himmel. Rd invecklades i Österrik. successionskriget, Dmk lugnades med eftergifter i thronföljden i Holstein, och det enda, men för Fd icke vigtiga resultatet af detta hotande tillbud, blef anläggandet af fästn. Sveaborg, hkethvilket beslöts 1748 och börjades 1749 under Aug. Ehrensvärds ledning. Skärgårdsflottan – subsidietraktat med Preussen. Lovisa Ulrika.

|156|

11 Vid 1746 års riksdag beslutades äfven de några år senare på kung Fredriks 73:dje födelsedag d. 28 April 1748 instiftade nya riddarordnarna, såsom det hette, för att motverka inflytandet af ryska ordnars utdelande. Den gamla, såsom det föregifves, af kon. Magnus Ladulås stiftade Serafimerorden återupplifvades och tvenne nya ordnar, Svärdsorden och Nordstjerne orden, stiftades. Det var grefve Tessin –

12 Emellertid hade den gamle kung Fr. med hvarje år blifvit slöare till kropp och själ. och Reg Att befatta sig med reg.ärender hade aldrig varit hans sak, han hade långt för detta uppgifvit allt hopp att återvinna den större makt han i början af sin regering eftersträfvat, och nu drog han sig alltmera tillbaka till sina privatnöjen, sitt goda bord, sina gamla rhenska viner, sina galanta förbindelser och understundom en af dessa jagter, i hkahvilka han som yngre hade varit en mästare. Öfveroriginal: öfver 200 björnar. Han var redan i lifvet nästan glömd, han var ett namn, som figurerade under kungl. förordningar, ingenting mer, under det att alla vände sig mot den uppgående solen. Oaktadt flera i ungdomen erhållna blessyrer, hade kon.konungen varit vid god helsa till 1748, då han träffades kon. af flera slaganfall, men repade sig åter, tilldess att han ändtl. d. 5 April 1751, 76 år gammal, slöt sitt lif af kallbrand i benet. Sedan G. Wasa hade ingen sv.svensk konung uppnått så hög ålder. För sitt fordna krigarerykte, sin frikostighet, sin vältalighet, sitt nedlåtande umgänge gjorde honom i början mycket omtyckt – men denna folkets tillgifvenhet förspilldes sedan genom anstötliga uppträden i hans enskilda lif, vid hkahvilka det sv.svenska folket efter C. XI:s och XII:s stränga seder icke var vant. Fredrik I med ett af naturen godmodigt sinnelag, var och förblef likväl en tysk furste, hkenhvilken ansåg thronen vara ett stycke bröd så godt som ett annat och aldrig kunde rätt förstå det folk, öfver hkethvilket han var kallad att bära sin maktlösa spira.|157| Kung Fredr. var en af dessa grunda naturer, som mången gång kunna i lugna tider och välordnade styrelser, men – Bristen på stora tankar, stora ändamål, högsinthet, allvar och djup i karakteren blefvo hos honom så mycket mera märkbara, som han var af skickelsen kallad aftt efter en så lysande rad hjeltekonungar och energiska karakterer blifva den första betydelselösa nolla på thronen, och blifva det dubbelt, genom sin personlighet och genom den nya regeringsformen. Det är icke sådana konungar, under hkahvilka det ständigt oroliga, stolta, högtsträfvande och ombytliga svenska folket böjer sig. Detta folk vill hafva hafva en stark hand i tygeln, den svaga regenten trampar det ned – och derföre blef kon. Fredriks regering, oberäknadt det skymfliga krig, som han, krigaren, fick på sistone upplefva, en glanslös, man vore frestad att säga efter Horns fall tillägga, ärelös tid, af der sjelfviska, makten partier på alla håll kämpade om makten och om hvkenhvilken Henning Gyllenborg slutl. sade: »vi veta ej, om vi lefva i en monarki, en republik eller en anarki.» – Och glanslöst sjunker äfven Fredrik I:s minne bort i historien, medan högt öfver honom glänser en man, en undersåte, högre än han, A. Horn, och ett varaktigt verk, åt hkethvilket han lånat sitt namn, men ingenting mer, – 1734 års lag.

|158|

13 RepetitionRepetition. Intyg om Fd. Stor konspiration. Hvila. Tillstånd. Mutor – 1746 års riksdag. Principalitet. A. F. – Lovisa Ulr. Det unga hofvet. Fredr. I sista år, död och minne.

14 RepetitionSveabg, Skärgårdsfl. Principalitet.