Trettonde Föreläsningen. 5/3 66

Trettonde Föreläsningen. 5/3 66.

1 1738 års riksdag har med rätta blifvit kallad en vändpunkt för frihetstiden. Dess knopp och blomning varade tillsammans blott i 20 år; derefter begynte bladen redan att falla på frihetens stolta krona redan att gulna och falla af. I st.I stället för demokratin, som af A. Horn blifvit hållen inom välgörande skrankor, trädde nu dess utsväfvande dotter demagogin, när och ryckte tyglarna ur hans åldrande händer.

2 Det var Hattepartiet, med Gyllenborg, Tessin, Levenhaupt och Höpken i spetsen, som nu med en djerfhet utan like armbågade sig fram till makten. Ränker af alla slag smiddes omkring den vördnadsvärde 74 årige gubbe, som stod i spetsen för riket, ränker så usla usla, så raffineradt listiga och oförskämda, att historien skulle med förvåning fråga sig huru ett helt folk kunnat låta sig föras bakom ljuset af sådant, derest man icke återfunne samma intriger hos alla folk, der partierna slagtata hvarandra öfver ett blödande fädernesland. När ingasvårläst p.g.a. överskrivningen enda fläck kunde framletas i hela Horns styrelse, nog framstående, för att derpå grunda en verklig anklagelse, togo motståndarne sin tillflykt till sådana|83| medel, som att uppskrämma hans närmaste anhöriga och muta hans portvaktare, så att den gamle statsmannens närmaste vänner afvisades från hans port. Uttröttad och troende sig öfvergifven af alla, begärde grefve Horn ändtligen afsked, hkethvilket strax beviljades dess honom med bibehållande af hans värdighet och alla hans löneförmåner. Derpå flyttade han ut till sin egendom Ekebyholm och tillbragte der ännu 4 år, tacklös och glömd af det folk han från dess djupaste fall och förnedring åter upplyftat till ära och välmakt. Och han lefde länge nog, för att skåda frukterna af sina fienders styrelse – han såg i sin lefnads sista afton riket åter störtadt i en ofärd, som der icke ens ärans tröstande minnen återstodo. Detta, mer än hans 78 år och gamla blessyrer, bröt ändtligen den sege fFinnens kraft. Den 17 April 1742 slötos hans trötta ögon för alltid, och han ligger hvilar, jemte sin sednaste maka, begrafven i Tryserums kyrka i Småland. Intet bland Sv:s intet af Fds stora minnen har af efterverlden blifvit så fors litet ihågkommet, som Arvid Horns. Orsaken var i första rummet den att hans fiender närmast efter honom kommo till makten, och när de åsigter, hkahvilka var ledde hans styrelse, sednare återkommo till väldet, voro de vanslägtade från stiftarens rena fosterlandskärlek, och på Sv:s konungathron sutto dåmera attbsvårläst p.g.a. strykning anförvandter till det Holsteinska huset, som aldrig kunde förlåta Horn att han ald fordom bekämpat dess anspråk på kronan. – Ochkså har hans hans betydelse som sv.svensk patriot först i våra dagar blifvit fullt erkänd, hvarföre skulle det förvåna, att hans betydelse som en son son af Fd aldrig blifvit uppskattad, ej ens|84| i den minnesteckning, som öfver honom finnes införd bland »Fds minnesvärde män». Men det tillkommer Fds historia, såframt hon vill uppfylla sitt kall, att framvisa dessa ofta på djupet gående, derföre ofta förbisedda strömmar af intelligens och fosterlandskärlek, som under århundradens lopp ha flutit vexelvis fram och tillbaka mellan Fd och Sv., alltid bibehållande något grunddrag utaf det land, der deras första källa upprunnit. Arvid H. är, – som nämndt – en af dessa starkaste vågor, som härifrån öfverströmmat till Sv:s kuster, att derifrån öfver hela riket utbreda sitt fruktbara flöde. Han Som I viljans energi, i blickens klarhet, i fläckfri dygd och oskrymtad fosterlandskärlek har han haft flera, om icke många likar; som svensk statsman har han ägt högst få jemnlikar, – som finsk statsman ingen.

3 Få veckor efter Horns afsked genomdrefvo Hattarne med lock och trug, med löften, hotelser, mutor, ja öppna våldsamheter, att fem de mest framstående män af motpartiet, riksråderne Bonde, Hårdh, Bjelke, Barck och Creutz blefvo i Mars 1739 afsatte från deras embeten, först af Sekreta utskottet, sedermera äfven af ständerna, och detta likväl endast med två stånd mot två – adel och borgare mot prester och bönder, men pluraliten blef skenbar, derigenom att bondeståndets votum så skickligt omskrufvades af dess sekreterare, att det kunde tydas som fällande. Orsaken – R.Ryska alliansen – Taube. Märkeligt är, att äfven vid detta tillfälle de finska riksdagsmännen, anförde i borgarståndet af Wächter och Pipping, ståndaktigt slöto sig till Mössornas parti – och Horns politik.|85| Många bland Ff.Finnarne, som hade nog omdöme att inse följderna för deras eget land, reserverade sig uttryckligen till protokollet, och detsamma gjorde hela prestaståndet. Drottn. Ulrika Eleonora, som vid slutet af sin lefnad försonat sig med Horn, beklagade med tårar i ögonen och hans fall, och den alltmer förslöade kung Fredrik, som af fruktan att mista sin älskarinna lät skrämma sig att gå Hattarnes ärender, motsåg med bekymmer den oroliga tid, som nu skulle störa grumla hans privatnöjen och störa hans middagshvila.

4 Emellertid stego Hattarne nu med ens till makten och statsrodret. Gr.Grefve Carl Gyllenborg blef kanslipresident efter Horn, Tessin blef sv.svenskt sändebud i Paris, Levenhaupt blef gen. löjtn. med utsigt till öfverbefälet i det snart förväntade kriget; partiets öfriga hufvuden insattes i riksrådet eller fingo andra betydande och inflytelserika platser, från hkahvilka Horns fordne anhängare undanskuffades. Omsvängningen blef fullständig, icke blott i personer, utan äfven i grundsatser, och det är derföre riksdagen 1738–39 gör epok i frihetstidens historia. I stället för frams det jemna framskridandets fredliga, lugna, välberäknade politik följde nu en med det sv.svenska lynnets oro och ostadighet sympathiserande äfventyrlig konjunkturpolitik, hvars innersta mening var ett återupptagande af den gamla eröfringspolitiken, närmast representerad af ett förbund med Fr. och ett krig mot Rd. Redan i Okt. 1738 hade två sv. regg. 6000 m. inf.man infanteri öfversändts att förstärka armén i Fd och förlades vid södra kustvägen under gen. Cronstedts befäl, men lågo landet till last utan att något uträtta. Anna. och fFlottan hade fått befallning att göra sig segelfärdig. Utmaning. Till Med en otålighet, som knappt kunde styra sig, förnam man att Rd hade råkat i krig med Turkiet, och major Malcolm Sinclair afsändes till Konstopel för att afsluta ett förbund mellan Sv. och denna makt.|86| Denna officer blef 1739 på återresan genom Schlesien öfverfallen, mördad och beröfvad sina papper, som man trodde, på rysk tillställning, nekades och detta var att gjuta olja på original: på dent glödande hat, som redan var allmänt i Sv. emot dess östra granne. En ny urtima riksdag s:kalladessammankallades i Dec. 1740 för att, som man sade, besluta hvad som vore för riket rådligt i den nu inträffade konjunkturen neml. Rds krig mot F. Lvhpt landtmarsk. Riksdagen började under gäsande missnöje. Predikstolarne mot Turkiet. Men Hattarne hade gått för långt, gör att kunna l.eller vilja gå tillbaka. Lvhpt landtmarskalk. Cronstedt, som föreställt orimligheten af ett krig, blef återkallad och ersatt af hattchefen gen. Buddenbrock.

5 Väl hade konjunkturen,svårtytt som var dagens lösen, betydligt förändrat sig, sedan Hattarne beslutat bryta löst. Icke RneRyssarne, som man beräknat, utan Turkarne hade blifvit slagne af Münnich och tvungne att i Sept. 1739 sluta freden i Belgrad, der de förbundo sig att förstöra det gamla trätoäpplet Azov och afträda till Rd en landsträcka mellan floderna Bug och Azov Donetssvårtytt. Kejsarinnan Anna hade således händerna fria mot Sv., trupper s:drogossammandrogos vid Pbg Turkiet gaf inga subsidier, Dmk gjorde hotande invändningar, och sjelfva Fr. afstyrkte. Men Hattarne hade gått för långt, för att mera kunna l.eller vilja rygga tillbaka. En ny urtima riksdag s:kalladessammankallades i Dec. 1740 för att, som man sade, besluta hvad som vore för riket rådligt i den nu inträffade konjunkturen neml. Rds krig mot F. Lvhpt landtmarsk. Riksdagen började under gäsande missnöje. Predikstolarne mot Turkiet. Men Hattarne hade gått för långt, gör att kunna l.eller vilja gå tillbaka. Lvhpt landtmarskalk. Cronstedt, som föreställt orimligheten af ett krig, blef återkallad och ersatt af hattchefen gen. Buddenbrock.

6 Undertiden hade dock två märkeliga dödsfall satt hela Europa i rörelse. Den 20 Okt. 1740 afled den siste Habsburg kejsar Carl VI af Österrike, hvars död gaf anledn. till Österr. Successionskr.Österrikiska Successionskriget, och 8 dagar sednare d. 28 Okt. s.samma år afled kejsarinnan Anna af RdRyssland, lemnande sin thron åt ett ettårigt barn, hennes systerdotters son, den späde Ivan III under den hatade gunstlingen Birons förmynderskap och när han Biron kort derpå störtades, under tsarens moder prinsessan Annas regentskap – Missnöje i Rd.

|87|

7 3 partier. Sv.Svenska sändebudet i Pbg baron v. Nolcken fick befallning att sluta sig till det parti, som befanns starkast och tillika förmånligast stämdt mot Sv. Detta parti skulle han lofva understöd af sv.svenska hären i Fd, mot vilkor att Wiborg skulle genast åt Svv.Svenskarne öfverlemnas. Dylika stämplingar skulle gen. B.brock i Fd förehafva. – Kort derpå, d. 20 Nov., blef den allsmäktige Biron i sitt palats omringad af Munnichs soldater, störtad, afsatt och fången, hvarpå Anna regentinna.svårtytt v. Nolcken vände sig till prinssessan Elisabeths parti och lät genom fr.franska sändebudet Chetardie erbjuda henne sv.svensk hjelp, naturligtvis mot en passande erkänsla.

8 Dessa nyheter satte riksdagen i Sthm uti den lifligaste rörelse, och Hatterarnes krigslystnad smittade plötsligt äfven lugnare sinnen. – En särskild händelse bidrog att ytterligare underblåsa den krigiska hänförelsen. – Vid samma tid hände neml. att en ung man af Mössornas parti, son till en f.finsk landshöfd. och kusin till grefvinnan Horn, t. f. presidentsekreter. i stora kansliet Joh. Gyllenstjerna blef gripen en afton, när han utkom från en souper hos r. min.ryska ministern Bestuscheff i Sthm, och när han derpå blef hotad med död och pinbänk, bekände han sig ha lemnat Best. kopior af sv. reg:ssvenska regeringens korrespondens med de utl.utländska hofven, dervid han komprsvårtyttometterade flera af de 1738 afsatte riksråden och angaf tvenne personer, sekret. Arckenholtz och finske translatorn Mathesius som medbrotslige. Genast nedsattes en s. k. förräderikommission, och de mest upphetsande rykten sattes i omlopp. G:na dömdes till döden, men benådades med skampålen och lifstidsfängelse, likasom Aholtz, Mathesius slapp med 14 dagars fängelse vid v. o. bröd.

9 På detta sätt ingick våren 1741 med kannstöperier på i alla klubbar och krigstankar i alla hetsiga hufvuden. Man lät trycka svassande verser med titlar fulla af hjeltemod; man begynte alltmera uppenbart tala om skymf, hämd och eröfringar.

|88|

10 Äfven de, som härtills stått fria från partiyran, indrogos nu i dess hvirfvel och förenade sin röst med de öfvermodige Hattarne. Minnet af Sv:s storhet stod upp i riksdagens talarebänkar och yrkade, glömsk af det närvarande, att freden i Nystad borde revideras på ett sätt, värdigt det folk, som ännu för 30 år sedan var det herrskande i norden.

11 I mars 1741 tillsatte sekreta Utsk.Utskottet en s. k. sekretissime berednings komission, som i sin hand tog härsvårtyttfvan af politikens hemligaste stämplingar. – D. 15 Juli blef detta sekretissimum ändtl. efter långvarigt käbbel, färdigt med ett förslag huru man borde begagna den nuvar. konjunkturen. Detta förslag granskades sedan af Sekreta Utsk.Utskottet i dess helhet, och resultatet var, som orden lydde, att rikets med vanheder förknippade enskilda ro icke borde gälla förmer än dess heder, värdighet och anseende i Europa. Enda hasarden af ett olyckligt krig vore Fds ruin eller förlust. Men, tillade utsk.utskottet, kunde väl Europa åse detta med likgiltighet? Vore det icke mer än sannolikt, att andra makter för en så osannolik händelse skulle lägga sitt svärd i vågskålen?

12 Ännu höjdes varnande röster –Sekr. Utsk.Sekreta Utskottet blef ej rätt ense om det betänkliga steget och infordrade rådets utlåtande. – Rådet var besatt med Hattar, och dock vacklade besluten äfven här mellan krig och fred. Konung Fr. – alltid vankelmodig, gick dock öfver till Krigspartiet, och priset för denna hans medverkan var grefvarnes af Hessenstein introducerande –

|89|

13 D. 21 Juli var den märkliga dag, då krigsfrågan med ovanlig brådska passerade inför ständernas plena. Adel och borgare gåfvo obetingadt sitt samtycke, prester och bönder biföllo motsträfvigt och med flera förbehåll. Det Öfverläggningarna voro mindre stormiga – makt – vanmakt. – Fredagen derefter, den 24 Juli 1741 förkunnades kriget med pukor och trumpeter på Sthms gator, och ett manifest utfärdades af innehåll, att Kgl. Maj. ej hade något högre om hjertat, än fredens bibehållande och väntade så mycket hellre se fredsfördraget i Nystad obrottsligt hållet från r.ryska sidan, som de herrligaste länder och Sv:s förmurar i rikets utmattade tillstånd då måst uppoffras. Men detta hade ej skett: fredsfördraget och all folkrätt vore förnärmade, ithy att 1) ryska hofvet inblandat sig i Sv:s inre angelägenheter, ständernas frihet och successionsordningen; 2) brukat hotelser och ovanliga utlåtelser; 3) afskurit sv.svenska undersåter vid r.ryska domstolar lag och rätt; 4) vägrat den i Nystad öfverenskomna spanmålsexporten samt 5) låtit försåtl.försåtligen mörda major Sinclair och bortröfva hans papper. Icke krigs- och eröfringslusta, utan omsorgen om Sv:s säkerhet, heder, oberoende och jemnvigtens återställande i norden nödgade således Kgl. Maj. att gripa till vapen, för att dymedelst ernå en ärofull och beständig fred.

|90|

14 – Krigsorsakerna. – Sjelfbevarandet. – Öfverraskning. – Rustningarna. – Medel: 2760 tunnor guld – hvaraf 27 tr fr.tunnor franska subsidier – redan till en del disponeradesvårläst p.g.a. radslut – Inkomsterna till högsta möjliga belopp – utgifterna tvärtom – kriget ej ett halft år, innan – Bondeståndet: magasinerna väl försedda – försäkrat att bröd fasvårtyttnns för 18000 m.man i 11 månader – Operationsplan 30,000 m.man till Fd – från Hfors till Pburg – ej mot r.ryska nationen, utan mot utlänningarne – fredsvilkor –

16000000

6

960000

|| ||